Efterårsløv

Steffen siger, at jeg træner – og hvis jeg træner rigtig meget, så skal jeg nok ende med at blive en helt habil svensker engang. Jeg vil meget gerne være svensker – men lige på det område, der er tale om her, så tror jeg, at jeg dumper, hvilket jeg har det helt fint med.

Jeg räfsar löv (river blade sammen). Så langt, så godt – næsten bestået. 😉 Men bagefter lægger jeg det i bedene, så jeg er sikker på, at der ikke er noget jord synligt nogen steder. Dumpet! Jeg kører tilmed i fast rutefart med trillebøren op ad bakken for at hente store bunker med løv fra mine rigtigt svenske naboer, der har fast arbejde med at räfsa löv fra alle de træer, der står rundt om deres grund (herunder mine egetræer – så strengt taget henter jeg bare mine egne egeblade …), så græsplænen kan se snygg ud.

Nede hos os er der vist ikke så snyggt, efter svensk standard. Heldigvis har vi meget tolerante naboer, der i hvert fald ikke ryster på hovedet ad mig, når jeg ser det. 😉

Det er især de tre store bede i skovhaven, der til næste år er klar til næste fase i skovhave-etableringen – plantning af de flerårige grøntsager – der får et ordentlig lag løv. Der er dyrket kartofler, hestebønner og bønner i år, og nu er der stort set ikke noget kvikgræs tilbage. Afgrøderne er høstet, og de sidste rester kvik er fjernet – så nu skal løvet bare tjene som jorddække, indtil vi er klar til at plante næste forår.

Men alle andre bede får også lige et lag løv, så ormene har noget at tage sig til over vinteren. 🙂

Og hvad er så formålet med alle mine anstrengelser? Altså udover at forkæle ormene … Der er to primære formål. Og faktisk er det første netop at fodre ormene (og de andre organismer, der lever i jorden). Når de omsætter løvet – altså æder det og skider det ud igen – omsætter de den næring, der er i løvet, til en form, der vil være tilgængelig for de planter, der skal vokse i jorden næste år. Muldindholdet i jorden stiger, hvilket både har betydning næringsmæssigt, men også har betydning for jordens evne til at ‘holde på vandet’. Vi har sandjord på Gammelgård, og forsommeren og det meste af sommeren var vældig tør her i Småland. Uden et højt muldindhold i jorden tørrer jorden meget let ud – hvilket er en katastrofe for nyplantede planter. Og for planteejeren, der så ikke kan lave andet end af vande. Hvis hun altså har vand …!

Det andet formål er at holde ukrudtet væk og reducere udtørring af jorden. Det er ikke så vigtigt lige nu, hvor der ikke rigtig er noget, der gror – men det er nu, jeg har adgang til løv, og til foråret har jeg så meget andet at bruge tiden på.

Endelig synes jeg så faktisk selv – svensk eller ej – at det ser ret snyggt ud med sådan et løvdække i bedene. Men det er jo en smagssag.

Steffen säger att jag tränar – och om jag tränar riktigt mycket så kommer jag nog att sluta som en helt habil svensk en dag.
Jag vill väldigt gärna bli svensk – men just på det område det handlar om här så tror jag att jag blir underkänd, vilket jag känner mig helt tillfreds med.

Jag räfsar löv. Så långt, så väl – nästan godkänt. 😉 Men efteråt lägger jag det i rabatterna så att jag är säker på att ingen jord syns någonstans. Underkänd! Jag kör till och med i fast rutt med skottkärran uppför backen för att hämta stora högar med löv från mina riktigt svenska grannar, som har ett heltidsjobb med att räfsa löv från alla träd som står runt deras tomt (däribland mina ekträd – så strängt taget hämtar jag bara mina egna ekblad…), så att gräsmattan kan se snygg ut.

Nere hos oss är det nog inte så snyggt, enligt svensk standard. Lyckligtvis har vi mycket toleranta grannar som i varje fall inte skakar på huvudet åt mig när jag ser det. 😉

Det är framför allt de tre stora bäddarna i skogsträdgården – de som till nästa år är redo för nästa fas i skogsträdgårdsetableringen: plantering av de fleråriga grönsakerna – som får ett ordentligt lager löv. Det har odlats potatis, bondbönor och bönor i år, och nu finns det i stort sett ingn kvickrot kvar. Grödorna är skördade och de sista resterna av kvickrot är borta – så nu ska löven bara tjäna som marktäckning tills vi är redo att plantera nästa vår.

Men alla andra bäddar får också ett lager löv, så att maskarna har något att pyssla med under vintern. 🙂

Och vad är då syftet med alla mina ansträngningar? Alltså utöver att skämma bort maskarna… Det finns två huvudsakliga syften. Det första är faktiskt just att mata maskarna (och de andra organismerna som lever i jorden). När de omsätter löven – alltså äter dem och skiter ut dem igen – omvandlar de näringen som finns i löven till en form som blir tillgänglig för de växter som ska växa i jorden nästa år. Mullhalten i jorden ökar, vilket har betydelse både för näringen och för jordens förmåga att ”hålla vatten”. Vi har sandjord på Gammelgård, och försommaren och största delen av sommaren var väldigt torr här i Småland. Utan en hög mullhalt torkar jorden ut väldigt lätt – vilket är en katastrof för nyplanterade växter. Och för växtägaren, som då inte kan göra annat än att vattna. Om hon nu har vatten…!

Det andra syftet är att hålla ogräset borta och minska uttorkning av jorden. Det är inte så viktigt just nu när inget riktigt växer – men det är nu jag har tillgång till löv, och till våren har jag så mycket annat att lägga tiden på.

Slutligen tycker jag faktiskt själv – svensk eller ej – att det ser riktigt snyggt ut med ett sådant lövtäcke i bäddarna. Men det är ju en smaksak.