Energirenovering af Gammelgård: vinduerne

Efter taget var turen kommet til vinduerne og facaderne. Her sætter jeg fokus på vinduerne.

I forbindelse med renoveringen i 90’erne fandt de daværende ejere nogle flotte gamle vinduer at sætte i den nye tilbygning. Flotte trukne glas, koblede ruder og fin kvalitet træ. Det er stadig flotte vinduer – men energimæssigt er de altså ikke i top. Og det giver et koldt hus, træk og et højt varmeforbrug om vinteren og et varmt hus om sommeren.Man kunne have valgt at sætte forsatsruder op for de gamle vinduer om vinteren istedet for at skifte vinduerne – men vi er efterhånden ved at have et temmelig tæt hus, og forsatsvinduer gør det så tilpas svært at åbne vinduerne, at jeg er temmelig sikker på, at konsekvensen af forsatsruder ville blive manglende udluftning og risiko for dårligt indeklima. Og nu har vi jo et gammelt hus at passe på, der nødigt skulle tage skade af fugt m.m. … Dilemma.

I den gamle del af huset skiftede de forrige ejere vinduer for cirka 10 år siden. Ikke til allerbedste energimæssige standard – bl.a. kan vi nu om morgenen se dug på ydersiden af de nye vinduer lige ved siden af de ‘halvnye’ vinduer uden dug på ydersiden.Men trods alt ok vinduer, som der ikke er grund til at gøre noget ved (udover at vedligeholde dem).

Det var altså de gamle vinduer i tilbygningen, der skulle skiftes (men ikke kasseres – er I da tossede!), og så ville vi gerne have et trefags vindue i nordgavlen, så vi fra spisepladsen kunne kigge direkte ud på gårdspladsen (og fuglefoderpladsen). Endelig var der en gammel, blændet dør ud mod den sydvestvendte vinkel-terrasse, hvor vi fik sat en glasdør i i stedet, hvilket lysmæssigt har gjort en kolossal forskel i den ellers ret mørke gang.

Det var svært at vælge vinduer! Hvad er vigtigst – og hvor må man gå på kompromis? Vigtigste prioritering var energieffektiviteten, men det skulle jo også se ordentligt ud. I Lyngby havde vi energivinduer, hvor rammerne var af plastik og aluminium. Det er vedligeholdelsesfrit – og meget, meget grimt!!! For ikke at nævne, at det er lavet af et olie-baseret produkt i stedet for et træbaseret. Så det skulle være god kvalitet trævinduer med energiruder.

For at passe med husets stil var vi heller ikke i tvivl om, at det skulle være sprossevinduer (ligesom de andre nye vinduer). Og der kom så det første kompromis: Gennemgående sprosser reducerer energieffektiviteten markant (der er flere kanter, hvor varmetabet er højst). Gennemgående sprosser er bare så meget pænere end de sprosser, man klikker på. Til gengæld er det meget nemmere at pudse vinduer, når man kan klikke sprosserne af. 🙂

Her vandt så energieffektivitetsargumentet, og vi fik trævinduer med aftagelige sprosser.

Et andet kompromis, som jeg ikke er helt sikker på, at vi bliver glade for på sigt, er lukkemekanismen: De mest energieffektive vinduer viste sig kun at kunne fås med en top-moderne, tyverisikret låsemekanisme – som vi også havde i Lyngby, og som hele tiden skulle smøres, strammes og vedligeholdes, og som ved to af vinduerne i Lyngby nåede at gå i stykker i løbet af de 12 år, vi boede der. Vinduer skal kunne holde 50 år! Mindst! Jeg gider ikke vinduer, der går i stykker i låsemekanismen, fordi den er for avanceret. Det er lidt ligesom mobiltelefoner, der skal skiftes hvert andet år, fordi de går i stykker. Eller DAB-radioer. 😉 Det er altså ressourcespild!

Nå – vi opdagede først dilemmaet, da vinduerne blev sat i (havde simpelthen ikke set, at de vinduer, vi bestilte, ikke var med gammeldags hasper), og da der er 6 ugers levering på vinduer og de allermest energieffektive vinduer bare ikke fås med gammeldags hasper (og de gamle vinduer allerede var taget ud), så blev vi lidt fanget i vores valg. Æv. Det viste sig da også, at et af badeværelsesvinduerne gik i stykker i låsemekanismen allerede efter et par uger, så jeg er noget spændt på, om vi på sigt bliver grundigt trætte af de vinduer. Nu er alle vinduerne justeret, smurt og letglidende – og så må vi sikre os, at de jævnligt bliver efterset, så de ikke går i stykker. Hmpf.

Til gengæld var det helt fantastisk at opleve den forskel, det gjorde at få glasdør i gangen og vindue ved spisepladsen. Sikke en masse lys! Og sikke nogle fantastiske udsigter, vi pludselig fik adgang til. Når Steffen er på gården, er det ham, der har pladsen ved spisebordet med udsigt til gårdspladsen. Pludselig er han meget svær at få øjenkontakt med, når man sidder overfor ham!

Glasdøren i gangen kan desværre ikke anvendes som dør endnu – trinet ned er lige en anelse for højt!

På sigt skal vi have bygget en trappe, så man kan gå direkte ned i haven – det vil i den grad øge anvendeligheden af den sydvestvendte krog, der er nedenfor.

De gamle vinduer med trukne glas er nu omhyggeligt stablet nede i lade-kælderen, og to af dem er allerede under renovering til den nye farstu. Resten skal måske anvendes i aftægtsboligen, hvor flere af de rigtig gamle vinduer er i meget dårlig stand.

Efter taket var det dags för fönstren och fasaderna. Här fokuserar jag på fönstren.

I samband med renoveringen på 90-talet hittade de dåvarande ägarna några fina gamla fönster att sätta i den nya utbyggnaden. Vackert blåst glas, kopplade rutor och trä av fin kvalitet. Det är fortfarande vackra fönster – men energimässigt är de inte på topp. Och det ger ett kallt hus, drag och en hög värmeförbrukning på vintern, samt ett varmt hus på sommaren.

Man hade kunnat välja att sätta upp innanfönster framför de gamla fönstren på vintern istället för att byta ut dem – men vi börjar efterhand få ett ganska tätt hus, och innanfönster gör det så pass svårt att öppna fönstren att jag är rätt säker på att konsekvensen skulle bli bristfällig vädring och risk för dåligt inneklimat. Och nu har vi ju ett gammalt hus att vara rädda om, som helst inte ska ta skada av fukt med mera… Dilemma.

I den gamla delen av huset bytte de förra ägarna fönster för cirka 10 år sedan. Inte till allra bästa energistandard – vi kan bland annat se dagg på utsidan av de nya fönstren på morgonen, precis bredvid de ”halvnya” fönstren som inte har någon dagg på utsidan. Men trots allt är det helt okej fönster som det inte finns någon anledning att göra något åt (utöver att underhålla dem).

Det var alltså de gamla fönstren i utbyggnaden som skulle bytas (men inte kastas – är ni galna!), och så ville vi gärna ha ett trefacksfönster i norrgaveln så att vi från matplatsen kunde titta direkt ut på gårdsplanen (och fågelmatningen). Slutligen fanns det en gammal, igensatt dörr ut mot den sydvästvända vinkelterrassen där vi lät sätta in en glasdörr istället, vilket ljusmässigt har gjort en kolossal skillnad i den annars ganska mörka gången.

Det var svårt att välja fönster! Vad är viktigast – och var kan man kompromissa? Den viktigaste prioriteringen var energieffektiviteten, men det skulle ju också se ordentligt ut. I Lyngby hade vi energifönster där karmarna var av plast och aluminium. Det är underhållsfritt – och mycket, mycket fult!!! För att inte tala om att det är tillverkat av en oljebaserad produkt istället för en träbaserad. Så det skulle vara träfönster av god kvalitet med energiglas.

För att passa husets stil var vi inte heller tveksamma om att det skulle vara spröjsade fönster (precis som de andra nya fönstren). Och där kom den första kompromissen: Genomgående spröjs reducerar energieffektiviteten markant (det blir fler kanter där värmeförlusten är som störst). Genomgående spröjs är bara så mycket snyggare än sådana spröjs man klickar på. Å andra sidan är det mycket enklare att putsa fönster när man kan klicka av spröjsen. 🙂 Här vann energieffektivitetsargumentet, och vi fick träfönster med löstagbara spröjs.

En annan kompromiss som jag inte är helt säker på att vi kommer att bli glada för på sikt är låsmekanismen: De mest energieffektiva fönstren visade sig bara finnas med en toppmodern, tjuvsäker låsmekanism – sådan vi också hade i Lyngby, och som hela tiden behövde smörjas, spännas och underhållas, och som på två av fönstren i Lyngby hann gå sönder under de 12 år vi bodde där. Fönster ska kunna hålla i 50 år! Minst! Jag har ingen lust med fönster där låsmekanismen går sönder för att den är för avancerad. Det är lite som mobiltelefoner som ska bytas vartannat år för att de går sönder. Eller DAB-radioapparater. 😉 Det är verkligen resursslöseri!

Nåväl – vi upptäckte inte dilemmat förrän fönstren sattes in (hade helt enkelt inte sett att de fönster vi beställde inte hade gamla vanliga haspar), och då det är sex veckors leveranstid på fönster och de allra mest energieffektiva fönstren helt enkelt inte går att få med gammaldags haspar (och de gamla fönstren redan var uttagna), så blev vi lite fångade i vårt val. Äsch. Det visade sig också mycket riktigt att ett av badrumsfönstren gick sönder i låsmekanismen redan efter ett par veckor, så jag är ganska spänd på om vi på sikt kommer att bli ordentligt trötta på de fönstren. Nu är alla fönster justerade, smorda och lättrörliga – och så får vi se till att de servas regelbundet så att de inte går sönder. Hmpf.

Men det var helt fantastiskt att uppleva skillnaden det gjorde att få en glasdörr i gången och fönster vid matplatsen. Vilket ljus! Och vilka fantastiska utsikter vi plötsligt fick tillgång till. När Steffen är på gården är det han som har platsen vid matbordet med utsikt över gårdsplanen. Plötsligt är han mycket svår att få ögonkontakt med när man sitter mittemot honom!

Glasdörren i gången kan tyvärr inte användas som dörr än – steget ner är liiite för högt!

På sikt ska vi bygga en trappa så att man kan gå direkt ner i trädgården – det kommer verkligen att öka användbarheten för den sydvästvända krogen som ligger nedanför.

De gamla fönstren med blåst glas är nu omsorgsfullt staplade nere i källaren under ladan, och två av dem är redan under renovering till den nya farstun. Resten ska kanske användas i undantagstugan, där flera av de riktigt gamla fönstren är i mycket dåligt skick.