Pil

Der har været meget stille på bloggen siden nytår. Tiden er – udover tandretning og kommaretning – gået med farstu-projektet, som endnu ikke er heeelt færdigt, og som derfor ikke er klar til ‘afrapportering’ endnu. Sidste weekend prioriterede jeg dog også et kursusophold i Danmark: Jeg vil lære at flette  pil!

For godt et år siden stynede vi en gruppe piletræer, der skyggede for vores drivhus. De har alle i løbet af 2017 fået strittende parykker, som vi tænker skal have lov til at blive 3-4 år gamle, før træerne skal stynes igen. Hvis vi styner dem hvert år, når de aldrig at komme til at blomstre.

Denne vinter har vi derfor stynet en ny gruppe pil, og næste år bliver det en tredje gruppe – og om 3-4 år er vi tilbage til den første gruppe. Alle disse piletræer er træer, der egentlig er lidt i vejen lysmæssigt med den størrelse, de har nu – men som i stynet stand kommer til at være helt perfekte.

Med sådan en cyklus på 3-4 år vil der hele tiden være nogle af træerne, der blomstrer (det begynder de nemlig på på 2.års-skuddene) – og dermed har vi ikke frarøvet bierne al deres mad.

Vi har ellers masser af pil på Gammelgård – og i skoven rundt om. Men udover en enkelt hængende pil ud mod vejen har vi mest helt almindelige seljepil, der måske ikke er de mest velegnede til finere flet.

Egentlig var min første tanke da også, at jeg ‘bare’ ville anvende nogle af de mange pile-vidjer, vi kommer til at have hvert år fremover, til haveflet. Altså bønnestativer, små hegn osv. Men da jeg ikke havde nogen erfaring overhovedet med pileflet, gav det alligevel god mening at tage et begynderkursus i pilefelt på Naturplanteskolen.

Og nu er jeg fanget! Hold op, det var fedt! Og da det var kurveflet, der var temaet – og jeg ikke tror, at jeg fremover har lyst til ikke at skulle flette kurve …! – så bliver vi nu nødt til at plante nogle andre pilesorter, der er mere velegnede til kurveflet, også. Godt, at vi stadig har god plads på Gammelgård. 😉

Den foreløbige plan er at plante pil på volden vest for Sydhavet, der resulterede af sø-udgravningsprojektet for to år siden, og hvor vi indtil videre ikke har haft nogen planer. Nu bliver det måske pile-eng.

Da jeg i tirsdags gik tur ved Bastrup sø i en komma-pause, var der en ældre herre, der var ved at stævne sine mange pile-buske. Jeg kunne jo ikke dy mig og afbrød ham i arbejdet for at høre, om han skulle bruge pile-vidjerne til noget. Det skulle han ikke – om jeg ville have dem? Ja tak – og så blev Steffen og Pernille ellers lokket med ned til søen sidst på eftermiddagen for at hente tre store favnfulde pile-vidjer. Desværre vidste ejeren ikke, hvilken sort det var – men vidjerne var lange, og de fleste af dem lige og fine, så jeg er helt sikker på, at de nok skal kunne anvendes til et eller andet. Om ikke andet, så skal et par håndfulde af dem nu i jorden som Gammelgårds første pile-park.

Nu venter vi så på, at frosten går af jorden, så vi kan få plantet vores første pil. Jeg skal også have skaffet nogle navnesorter af pil, som jeg er mere sikker på er velegnede til kurveflet. Bl.a. har Steffens søster – der også lige har været på flettekursus – bestilt sort pil! Om nogle år, når pileproduktionen er veletableret, skal vi så sidde heroppe og hygge os med at flette flotte pilekurve af egen pil. I mellemtiden kan det være, at vi bliver nødt til at købe os fra vores behov for pilevidjer, så vi kan komme i gang med fletningen. Første, næste skridt er endnu et kursus om et par uger på Naturplanteskolen. 🙂

Det har varit väldigt tyst på bloggen sedan nyår. Tiden har – utöver tandreglering och kommatering – gått åt till farstu-projektet, som ännu inte är heeelt färdigt och därför inte redo för ”avrapportering” riktigt än.Förra helgen prioriterade jag dock även en kurshelg i Danmark: Jag ska lära mig att fläta pil!

För drygt ett år sedan hamlade vi en grupp sälgar som skuggade vårt växthus. De har alla under 2017 fått spretiga peruker, som vi tänker ska få lov att bli 3–4 år gamla innan träden hamlas igen. Om vi hamlar dem varje år hinner de aldrig börja blomma.

Den här vintern har vi därför hamlat en ny grupp sälgar, och nästa år blir det en tredje grupp – och om 3–4 år är vi tillbaka vid den första gruppen. Alla dessa sälgar är träd som egentligen är lite i vägen rent ljusmässigt med den storlek de har nu – men som i hamlat skick kommer att vara helt perfekta.

Med en sådan cykel på 3–4 år kommer det hela tiden finnas några träd som blommar (det börjar de nämligen med på andraårskotten) – och därmed har vi inte berövat bina på all deras mat.

Vi har annars gott om pil på Gammelgård – och i skogen runtomkring. Men utöver en enstaka hängpil ut mot vägen har vi mest helt vanliga sälgar, som kanske inte är de mest lämpade för finare flätning.

Egentligen var min första tanke också att jag ”bara” ville använda några av de många pilvidjor vi kommer att få varje år framöver till trädgårdsflätning. Alltså bönstativ, små stängsel och så vidare. Men eftersom jag inte hade någon erfarenhet alls av pilflätning kändes det ändå vettigt att gå en nybörjarkurs på Naturplanteskolen.

Och nu är jag fast! Jösses, vad kul det var! Och eftersom det var korgflätning som var temat – och jag inte tror att jag framöver vill vara utan att fläta korgar – så blir vi nu tvungna att plantera några andra pilsorter som är mer lämpade för korgflätning också. Tur att vi fortfarande har gott om plats på Gammelgård. 😉

Den preliminära planen är att plantera pil på vallen väster om ”Sydhavet”, som blev resultatet av dammutgrävningen för två år sedan och där vi hittills inte haft några planer. Nu blir det kanske en piläng.

När jag i tisdags tog en promenad vid Bastrup sø under en ”kommapaus”, var det en äldre herre som höll på att beskära sina många pilbuskar. Jag kunde ju inte låta bli utan avbröt honom i arbetet för att höra om han skulle använda pilvidjorna till något. Det skulle han inte – ville jag ha dem? Ja tack! Och så blev Steffen och Pernille lockade med ner till sjön sent på eftermiddagen för att hämta tre stora famnar med pilvidjor. Tyvärr visste ägaren inte vilken sort det var – men vidjorna var långa, och de flesta av dem raka och fina, så jag är helt säker på att de ska kunna användas till något. Om inte annat ska ett par handfullar av dem nu ner i jorden som Gammelgårds första pilpark.

Nu väntar vi på att tjälen ska gå ur marken så att vi kan plantera vår första pil. Jag ska också få tag i några namnsorter av pil som jag är mer säker på är lämpade för korgflätning. Bland annat har Steffens syster – som också precis har varit på flätkurs – beställt svartpil! Om några år, när pilproduktionen är väl etablerad, ska vi sitta här uppe och mysa med att fläta vackra pilkorgar av egen pil. Under tiden kan det hända att vi blir tvungna att köpa oss fria från vårt behov av pilvidjor så att vi kan komma igång med flätandet. Första, nästa steg är ännu en kurs om ett par veckor på Naturplanteskolen. 🙂