Tandlægen skal da have en tandrod!

Efter at 2016 i grove træk blev brugt til infrastrukturen i skovhaven, og 2017 i grove træk blev brugt til at plante træer og buske (og arbejde videre med infrastrukturen), så er vi nu i 2018 klar til at begynde med det, der for alvor er anderledes i en skovhave: urtelaget af flerårige grøntsager.Jeg ved faktisk ikke så meget om, hvad ‘trenden’ i Danmark er indenfor køkkenhavedyrkning af grøntsager, men her i Sverige er det vældig hipt gennem forsåning indendøre og i drivhus og såning på flere tidspunkter af året (fx sensommeren) at forsøge at ‘tvinge’ de enårige grøntsager til en lang sæson (komme tidligt om foråret og blive til sent på efteråret).

Målet er at have grøntsager i egen have så stor en del af sæsonen som muligt (salat fra maj i stedet for først i juni osv.), og det er da ikke umuligt, at vi også hopper på den bølge på et eller andet tidspunkt (hvis altså vi får et meget stort drivhus …!), men indtil videre synes jeg faktisk, at det er en anelse fjollet, når der nu er så mange flerårige grøntsager, der faktisk begynder helt vildt tidligt (april) og/eller har en 2. vækstspurt om efteråret. Til gengæld er flere af dem lidt kedelige midt på sommeren, men der kan man jo så have de enårige til at supplere.

Vi har de første år af vores skovhaveprojekt haft fokus på infrastruktur, plantning af træer og buske og bekæmpelse af flerårigt rodukrudt. Når først man har plantet de flerårige grøntsager, kommer man ikke til at grave mere i skovhaven – og så er det altså noget knald, hvis der er for meget kvikgræs! Vi har (havde) rigtig meget kvikgræs på det område, hvor vi har anlagt skovhaven, og vi har anvendt forskellige teknikker til udryddelse af det – fx kartofler – med god succes. Og nu er kampen vundet i hvert fald i områderne 1 – 6. Så der er vi nu klar til i år at begynde at eksperimentere med flerårige grøntsager for alvor.

Vi har maaaange ønsker til, hvilke grøntsager vi ønsker at dyrke. Og god plads til at plante dem ud på. Vi laver langt de fleste af planterne selv, fra frø eller aflæggere, så den begrænsende faktor er faktisk mest, hvor vi skal så alle de frø og have alle de små babyplanter stående, indtil de er store nok til at blive plantet ud. Vi kan ikke så direkte ud i skovhaven, da vi ikke har bar jord at så i. Derudover har vi ekstremt dårlige erfaringer med at så direkte ud i haven, også selvom vi laver bar jord. Nogen eller noget æder frø eller planter, så vi aldrig får noget ud af det. Så er succesraten bare 100 gange bedre, når vi forsår i potter eller bakker, som vi stiller i drivhuset eller inden døre, indtil baby-planterne skal pottes op og – når de er store nok – plantes ud på det sted, de skal bo endeligt.

Men altså – vi har mange ønsker og knap så meget plads til såning og planteskole, så en af vinterens store øvelser har været at lave en prioriteret plan over, hvad det så er, vi starter med, skaffe frøene og få opstartet planteproduktionen.

En del flerårige planters frø kræver en kuldeperiode i jorden (stratificering) for at ville spire. Så det nytter ikke at vente med at så til foråret – så spirer de nemlig først det efterfølgende forår, når det har været vinter igen. Det betyder, at vi skal starte med forkultivering af disse planter allerede her om vinteren. Til gengæld betyder det så også, at det ikke er alle frø, der skal sås samtidigt. Det er heldigt – vores liste er nemlig lang.

Det er ikke helt enkelt at lave sådan en så-plan. Man kan sikkert også gribe det an på mange måder – men her er så vores ‘metode’:

1. Først en bruttoliste. Hvilke grøntsager vil vi gerne ende med at have i skovhaven? Det var den liste, der endte med at blive meeeeeget lang ….!

2. Så en nærmere beskrivelse af de enkelte planter: hvordan vil de gerne vokse (skygge, sol, sandet jord, ph, …), hvor meget fylder de i højde og bredde, vokser de i afgrænsede tuer eller spreder de sig, er der nogen, vi gerne vil have mange af, og hvordan laver man dem – herunder skal de sås om vinteren, mens det stadig er koldt, eller om foråret. Det giver et dejligt stort excel-ark! (og så er vi begge glade ….) 🙂

3. Så kiggede vi på et kort over skovhaven (hurra for Steffens drone!) og startede med at placere de planter, vi ved holder af skygge. Skyggepladserne er der nemlig indtil videre ikke så mange af.

4. Og så kom den mest besværlige del: Hvordan skal resten så placeres? Princippet for placering af urterne i en skovhave er nogenlunde som følger:

• Ingen store områder med monokulturer. Altså ikke noget med 8 kvadratmeter udelukkende med rabarber eller asparges. For at undgå udpining af jorden og angreb af sygdomme skal plantearterne samplantes i ‘polykulturer’ (i modsætning til monokulturer).
• Polykulturerne skal gerne sammensættes, så ‘klumpformende’ planter står sammen med planter, der spreder sig; høje planter sammen med lavere planter; og planter med dybe rødder står sammen med planter med højereliggende rødder.
• Og ja, så skal man naturligvis tage hensyn til, om planterne vil have sol eller skygge, tør eller fugtig jord, høj eller lav ph.

Der er erfaringer med polykulturdyrkning i varmere lande, man kunne læne sig opad – men hvad der virker i skoven i Småland, ved vi ikke!! Så det er altså nu, at eksperimentet for alvor begynder.

Vi er ikke færdige med punkt 4 endnu – men vi har lavet en mindre liste over de planter, vi VED, vi gerne vil starte med i år (enten fordi de tager flere år at lave, fordi vi allerede kender dem og ved, vi vil have dem, eller fordi vi forestiller os, at vi skal have rigtig mange af dem, og derfor skal i gang nu) – og flere af dem begynder vi også at have en idé om, hvor skal stå.

Steffen startede allerede i slutningen af november med at så en del af de planter, vi ved, at vi skal have mange af, som takkeklap/ryssgubbe (Bunias orientalis), sødskærm/spansk körvel (Myrrhis odorata), skorzonerrod/svartrod (Scorzonera hispanica), engelsk spinat/spenatskräppa (Rumex patientia), og bjørnerod/björnrot (Meum athamanticum) – og i dag var vi så nået til opsamlingsheatet for planter, der skal sås, inden foråret kommer:

Pyrenæisk fuglemælk/spansk stjärnlök (Ornithogalum pyrenaicum) (også kaldet vild asparges, selvom planten slet ikke er i familie med asparges). Den prøvede jeg også at så sidste år, men jeg tror, at den druknede (den stod ude), så i år lader vi den stå i drivhuset i stedet.

Koreansk asters (Aster scaber). Den har vi ikke prøvet før – men da jeg var på pileflet-kursus på Naturplanteskolen for et par uger siden, var der frø til salg, og så skyndte jeg mig at slå til. Nogle gange kan planer tilpasses, når heldet tilsmiler én 😉

Skotsk lostilk/strandloka (Ligusticum scoticum) er en slags flerårig persille med smag af en blanding af selleri, persille og løvstikke, og som man – hvis man kan lide smagen – i princippet kan anvende som en substitut for persille. Den er bare flerårig, så man skal ikke hvert år sørge for at så ny persille.

Engkarse/Ängsbräsma (Cardamine pratensis) forelskede Steffen sig i, da han var inde på Albinus Frøs hjemmeside – og da det er en eng- og moseplante, skal den slet ikke stå i nogle af de områder, vi er i gang med at tilplante nu, men snarere helt oppe ved Nordsøen.

Og ja, så var der lige tandroden … 🙂 Tandrod/tandrot (Cardamine bulbifera) kan en tandlæge ikke lade være med at købe frø til, når han støder på den. Den var bare en ‘must-have’. Men den lyder bestemt også som en rigtig køn plante at have i skovhaven. 😉

Når vi kommer frem til marts-april tager vi endnu et så-heat. Der skal vi bl.a. så en del forskellige kål, flere stolthenrik, og flere løg. Og så skal vi på jagt efter stiklinger/aflæggere af planter, vi ikke vil så, bl.a. forskellige hosta og humle. Mere om det senere.

Efter att 2016 i stora drag ägnats åt infrastrukturen i skogsträdgården, och 2017 i stora drag användes till att plantera träd och buskar (och arbeta vidare med infrastrukturen), så är vi nu under 2018 redo att börja med det som på allvar är annorlunda i en skogsträdgård: De fleråriga grönsakerna.
Jag vet faktiskt inte så mycket om vad ”trenden” i Danmark är inom köksträdgårdsodling, men här i Sverige är det väldigt hipt att genom försådd inomhus och i växthus, samt sådd vid flera tidpunkter på året (t.ex. sensommaren), försöka ”tvinga” de ettåriga grönsakerna till en lång säsong (att de kommer tidigt på våren och stannar till sent på hösten).

Målet är att ha grönsaker i egen trädgård under så stor del av säsongen som möjligt (sallat från maj i stället för i början av juni osv.), och det är väl inte omöjligt att vi också hoppar på den vågen vid något tillfälle (om vi får ett väldigt stort växthus…!), men än så länge tycker jag faktiskt att det är en aning fånigt, när det nu finns så många fleråriga grönsaker som faktiskt sätter igång helt vilt tidigt (april) och/eller har en andra växtspurt på hösten. Å andra sidan är flera av dem lite tråkiga mitt i sommaren, men då kan man ju ha de ettåriga som komplement.

Under de första åren av vårt skogsträdgårdsprojekt har vi haft fokus på infrastruktur, plantering av träd och buskar samt bekämpning av flerårigt rotogräs. När man väl har planterat de fleråriga grönsakerna kommer man inte att gräva mer i skogsträdgården – och då är det verkligen skräp om det finns för mycket kvickrot! Vi har (hade) väldigt mycket kvickrot på det område där vi har anlagt skogsträdgården, och vi har använt olika tekniker för att utrota den – t.ex. potatis – med god framgång. Och nu är kampen vunnen, i varje fall i områdena 1–6. Så där är vi nu redo att i år börja experimentera med fleråriga grönsaker på allvar.

Vi har mååånga önskemål om vilka grönsaker vi vill odla. Och gott om plats att plantera ut dem på. Vi drar upp de allra flesta plantorna själva, från frö eller avläggare, så den begränsande faktorn är faktiskt mest var vi ska så alla frön och ha alla små bebisplantor stående tills de är stora nog att planteras ut. Vi kan inte så direkt i skogsträdgården eftersom vi inte har någon bar jord att så i. Dessutom har vi extremt dåliga erfarenheter av att så direkt i trädgården, även om vi skapar bar jord. Någon eller något äter upp frön eller plantor så att vi aldrig får ut något av det. Framgångsgraden är helt enkelt 100 gånger bättre när vi försår i krukor eller brätten som vi ställer i växthuset eller inomhus tills bebisplantorna ska skolas om och – när de är stora nog – planteras ut på sin slutgiltiga plats.

Men som sagt – vi har många önskemål och inte fullt så mycket plats för sådd och plantskola, så en av vinterns stora övningar har varit att göra en prioriterad plan över vad det är vi ska börja med, skaffa fröna och få igång plantproduktionen.

En del fleråriga växters frön kräver en köldperiod i jorden (stratifiering) för att vilja gro. Så det tjänar ingenting till att vänta med att så till våren – då gror de nämligen först nästföljande vår när det har varit vinter igen. Det betyder att vi måste börja med förkultivering av dessa växter redan nu på vintern. Å andra sidan innebär det också att alla frön inte behöver sås samtidigt. Det är tur – vår lista är nämligen lång.

Det är inte helt enkelt att göra en sådan såplan. Man kan säkert angripa det på många sätt – men här är vår ”metod”:

1. Först en bruttolista. Vilka grönsaker vill vi gärna ha i skogsträdgården i slutändan? Det var den listan som slutade med att bli vääääldigt lång…!

2. Sedan en närmare beskrivning av de enskilda växterna: hur vill de växa (skugga, sol, sandig jord, pH…), hur mycket plats tar de i höjd och bredd, växer de i avgränsade tuvor eller sprider de sig, finns det några vi vill ha många av, och hur förökar man dem – ska de till exempel sås på vintern medan det fortfarande är kallt, eller på våren. Det resulterar i ett härligt stort Excel-ark! (och då blir vi båda glada….) 🙂

3. Sedan tittade vi på en karta över skogsträdgården (hurra för Steffens drönare!) och började med att placera ut de växter vi vet gillar skugga. Skuggplatser finns det nämligen inte så många av ännu.

4. Och så kom den svåraste delen: Hur ska resten placeras? Principen för placering av örter i en skogsträdgård är ungefär som följer:

• Inga stora områden med monokulturer. Alltså inget med 8 kvadratmeter enbart rabarber eller sparris. För att undvika utarmning av jorden och sjukdomsangrepp ska växtarterna samplanteras i ”polykulturer” (i motsats till monokulturer).
• Polykulturerna bör sättas samman så att ”tuvbildande” växter står tillsammans med växter som sprider sig; höga växter tillsammans med lägre; och växter med djupa rötter tillsammans med växter med ytliga rötter.
• Och ja, så ska man naturligtvis ta hänsyn till om växterna vill ha sol eller skugga, torr eller fuktig jord, högt eller lågt pH.

Det finns erfarenheter av polykultur-odling i varmare länder man kan snegla på – men vad som fungerar i skogen i Småland vet vi inte!! Så det är alltså nu som experimentet börjar på allvar.

Vi är inte färdiga med punkt 4 än – men vi har gjort en mindre lista över de växter vi VET att vi vill börja med i år (antingen för att de tar flera år att få fram, för att vi redan känner till dem och vet att vi vill ha dem, eller för att vi tänker oss att vi ska ha väldigt många av dem och därför behöver komma igång nu) – och för flera av dem börjar vi också få en idé om var de ska stå.

Steffen började redan i slutet av november med att så en del av de växter vi vet att vi ska ha många av, som ryssgubbe (Bunias orientalis), spansk körvel (Myrrhis odorata), svartrot (Scorzonera hispanica), spenatskräppa (Rumex patientia) och björnrot (Meum athamanticum) – och idag hade vi kommit fram till ”uppsamlingsheatet” för växter som ska sås innan våren kommer:

Spansk stjärnlök (Ornithogalum pyrenaicum) (även kallad vild sparris, trots att växten inte alls är släkt med sparris). Den försökte jag så även förra året, men jag tror att den drunknade (den stod ute), så i år låter vi den stå i växthuset i stället.

Koreansk aster (Aster scaber). Den har vi inte provat förut – men när jag var på pilflätningskurs på Naturplanteskolen för ett par veckor sedan fanns det frön till salu, så då skyndade jag mig att slå till. Ibland kan planer anpassas när turen ler mot en 😉

Strandloka (Ligusticum scoticum) är en sorts perenn persilja med smak av en blandning av selleri, persilja och libbsticka, och som man – om man gillar smaken – i princip kan använda som substitut för persilja. Den är flerårig, så man behöver inte se till att så ny persilja varje år.

Ängsbräsma (Cardamine pratensis) förälskade sig Steffen i när han var inne på Albinus Frøs hemsida – och eftersom det är en ängs- och myrsväxt ska den inte alls stå i något av de områden vi håller på att plantera nu, utan snarare ända uppe vid ”Nordsjön”.

Och ja, så var det ju det här med tandrot… 🙂 Tandrot (Cardamine bulbifera) kan en tandläkare inte låta bli att köpa frön till när han stöter på den. Den var helt enkelt ett ”must-have”. Men den låter bestämt också som en riktigt snygg växt att ha i skogsträdgården. 😉

När vi kommer fram till mars–april tar vi ännu ett så-heat. Då ska vi bland annat så en del olika kålsorter, mer lungrot och fler lökväxter. Och så ska vi gå på jakt efter sticklingar/avläggare av växter vi inte vill så, bland annat olika hostor och humle. Mer om det senare.