Fra skokirkegård til jordbærbed

Endnu et område på Gammelgård er ved at blive domesticeret. Syd for den gamle aftægtbolig og det nye drivhus er der en sydvendt skråning, hvor vi på sigt skal have køkkenhave.

For to år siden så der sådan her ud.

Nu har Steffen bygget drivhus og drivbænk, de fleste af træerne mod syd er fældet, og der er kommet lys.

Vest for aftægtsboligen er der et lille plateau, hvor det nye drivhus er bygget. Plateauet er afgrænset mod syd af store kampesten, og vi ved ikke, hvad plateauet har været brugt til. Men der har engang været en dør i gavlen.

Mellem drivhusets sydlige gavl og stenmuren er der nu et lille bed. Et vældigt godt sydvendt bed, der opvarmes af stenene. Det må kunne bruges til et eller andet.

Der har engang vokset en spidsløn (roden er der endnu), men ellers var det bare diverse ukrudt, der ‘boede’ der. Troede jeg …

For jo mere jeg gravede, des mere dukkede der op!

Og efter et stykke tid havde jeg en hel lille høj af gamle lædersko! Jeg tror, der var seks par sko i forskellige størrelser – i mere eller mindre opløst tilstand.

Steffens kommentar: ‘Har her boet en skomager?’

Hvorfor de er havnet i jorden udenfor aftægtsboligen, har vi ingen anelse om. Gid, der var nogen, man kunne spørge.

Sidste år fik vi nogle jordbærplanter af Inger. De får hvide bær, som fuglene lader os have i fred – og de er jättegoda! Planterne trives og sender masser af babyer ud i verden. Så nu har jeg listet et par stykker af babyerne op i nogle små krukker med jord. Når de har slået rødder, kapper jeg deres forbindelse med moderplanten og planter dem over i skokirkegården. Jeg tænker, at vi har mere glæde af flere jordbær, end vi har af gamle, møre sko.

Ännu ett område på Gammelgård håller på att domesticeras. Söder om den gamla undantagstuga och det nya växthuset finns en sydsluttning där vi på sikt ska ha köksträdgård.

För två år sedan såg det ut så här.

Nu har Steffen byggt växthus och drivbänk, de flesta av träden mot söder är fällda och det har blivit ljust.

Väster om undantagstugan finns en liten platå där det nya växthuset är byggt. Platån avgränsas mot söder av stora kampestenar, och vi vet inte vad platån har använts till. Men det har en gång funnits en dörr i gaveln.

Mellan växthusets södra gavel och stenmuren finns nu en liten rabatt. En väldigt bra sydvänd rabatt som värms upp av stenarna. Den måste kunna användas till något.

Det har en gång vuxit en lönn där (roten finns kvar), men i övrigt var det bara diverse ogräs som ”bodde” där. Trodde jag …

För ju mer jag grävde, desto mer dök det upp!

Och efter en stund hade jag en hel liten hög av gamla läderskor! Jag tror att det var sex par skor i olika storlekar – i mer eller mindre upplöst tillstånd.

Steffens kommentar: ”Har det bott en skomakare här?”

Varför de har hamnat i jorden utanför undantagstugan har vi ingen aning om. Om det ändå fanns någon man kunde fråga.

Förra året fick vi några jordgubbsplantor av Inger. De får vita bär som fåglarna låter oss ha i fred – och de är jättegoda! Plantorna trivs och skickar ut massor av bebisar i världen. Så nu har jag lett upp ett par av bebisarna i några små krukor med jord. När de har slagit rot kapar jag förbindelsen med moderplantan och planterar om dem i skokyrkogården. Jag tänker att vi har mer glädje av fler jordgubbar än av gamla, murkna skor.