Sparrisfrön

Jag vill gärna ha mycket sparris. Helst så mycket att jag kan äta precis så mycket jag önskar utan att behöva köpa någon.

Ett av mina allra första såprojekt var därför sparris. I maj 2015 köpte jag sparrisfrön och sådde direkt i en stor trädlåda respektive en stor kruka. De såddes ganska sent (normalt sår man sparris redan tidigt på våren) och plantorna hann inte bli så stora. De övervintrade i krukan och lådan, och de i krukan kom upp igen sent på våren i år – medan de i lådan aldrig blev till något mer. Denna vår sådde jag därför ännu en omgång (denna gång i rätt tid, inomhus och därefter omskolade och omplanterade), och tillsammans med dem som överlevde vintern, samt två plantor jag köpt på Holma Skogsträdgård, har jag nu 11 stora, friska plantor (9 Mary Washington som jag sått själv, och 2 Rafaello från Holma) som alla står i varsin kruka och håller på att vissna ner inför vintern. Krukorna har jag grävt ner och täckt med löv för att skydda plantorna mot frosten – och så får vi se hur många plantor som överlever denna gång.

Under tiden har jag förberett för utplantering nästa vår. Sparris ska stå i en djupgrävd bädd med lös jord och massor av näring, så i våras grävde jag en lång bädd i trädgården framför undantagsstugan där jag tog bort all grässvål, lade på ett rejält lager kogödsel och täckodling samt planterade bönor och pumpor som jag hade förkultiverat. Bönorna var sådana jag hade fått, så där känner jag inte till sorten. Pumpafröna hade jag köpt – nakenfröpumpor, så att vi slipper knäcka pumpakärnorna till vårt rågbröd!

Bönor och pumpor har främst haft till syfte att förbereda sparrisbädden. Bönorna är kvävefixerande – det vill säga att de tillför kväve till jorden, vilket sparrisplantorna kommer bli glada för nästa år. Och pumporna bidrar med att bearbeta jorden med rötterna, samt med en massa bladmassa som kan komposteras i bädden. Men vi har faktiskt också fått fyra stora, fina pumpor ut av experimentet, och en massa bönor som jag kan så igen nästa år i så stora mängder att vi också kan skörda av dem för att äta.

Bädden är nu röjd – det vill säga att bönorna och pumporna är skördade, och plantorna är uppryckta med rötterna och lagda ovanpå bädden där de ska komposteras över vintern, och så har jag öst jord ovanpå. Jorden har jag grävt ut ur källaren i ladan, där jag behövde röja ett rum för att få plats att sortera alla de många gamla fönster som står överallt i källaren. I den delen av ladugårdskällaren har det visst varit häststall en gång (för kanske 30 år sedan?), och det verkar inte som om någon har mockat ut efter den sista hästen! I vilket fall låg det ett tjockt lager halmblandad jord över hela golvet – perfekt att skovla upp och kasta ut på bädden. Jag vet inte om det är mer näring i den, men skada kan det inte göra.

Nu ska bädden stå över vintern (och samtidigt fungera som förvaringsplats för krukorna med sparrisplantor), och så gräver jag igenom den grundligt till våren och planterar mina sparrisplantor. De av dem som överlever vintern, alltså!

11 plantor är inte på långa vägar tillräckligt – och jag har en dröm om ett gigantiskt sparrisland i den kommande köksträdgården söder om undantagsstugan. Så jag ska så fler plantor till våren, och istället för att köpa frön ska jag denna gång skörda egna sparrisfrön nu i höst. Våra grannar mittemot har några fina, gamla sparrisplantor som ger väldigt mycket. De känner inte till sorten, men säger att de smakar gott och ger bra skörd! Sparrisplantor är hon- och hanplantor, och ger bara frön på honplantorna. Hanplantorna är de som ger flest sparrisar, så generellt sett vill folk inte ha honplantor. Men grannen har lyckligtvis ett par honplantor också, och jag har fått lov att skörda frön.

Jag tror bara det är nördar som skördar sina egna sparrisfrön istället för att köpa frön i en butik. Nördar som vet allt om att skörda frön och därför inte behöver en beskrivning av hur man gör! I vilket fall har jag haft väldigt, väldigt svårt att hitta en bra beskrivning med bilder på hur och när man skördar sparrisfrön. I alla beskrivningar står det bara att det är väldigt enkelt att skörda frön (!!), och därefter följer en detaljerad beskrivning av hur man sår fröna, skolar om plantorna, planterar ut dem osv. Men det vet jag ju redan!

Efter lång tids sökning har jag hittat en gammal engelsk bok om att samla olika fröer. Så nu vet jag hur man gör. I boken fanns inga bilder, så dem har jag tagit nu! Man gör så här:

Sparrisplantan får några klotrunda (giftiga!) frukter som först är gröna, sedan blir bruna och till sist blir röda. Då ser de ut så här. Frukterna ska skördas när de är röda, och här i Sverige är det först nu, här i slutet av oktober, som det sker. De första frukterna jag skördade hos grannen var bruna, och jag lade dem på tork i ett fönster. De har sedan blivit röda i fönstret, men fröna inuti frukten är ganska små.

Nu har jag plockat några av de röda frukterna, och det är mycket riktigt enkelt nog. 🙂 De är hårda, kladdar inte och är lätta att plocka av (i motsats till t.ex. havtorn…). Inuti varje liten frukt finns det en massa saft, lite fruktkött och 5–6 svarta frön. Och dessa frön, från de röda frukterna, är något större än de frön jag pillade ut ur de bruna frukterna. Jag gissar att jag har mer tur med groningen nästa vår om jag använder fröna från de röda frukterna istället för fröna från de bruna frukterna!

Fröna sköljer man rena från fruktkött och saft, och sedan ska de torka ett par dagar på en bit hushållspapper.

När de är helt torra kan man spara dem på ett svalt, torrt ställe för sådd nästa vår. Till exempel i ett litet kuvert som man lägger på en mörk och sval plats. Kom ihåg att skriva på kuvertet vad som är i!!

P.S. Om det är någon som saknar sparrisfrön, så säg till. Jag har numera ganska många…