När vi köpte Gammelgård framgick det inte när gården var byggd, och vi har aldrig lyckats hitta några dokument som kan berätta det. Men ett av de första åren vi ägde gården hittade Steffen en gammal karta över Strömmaköp från 1803 på nätet. Först trodde vi att det var en karta över Gammelgård, men efter att ha studerat kyrkböcker och andra dokument på Riksarkivet insåg vi att det var en karta över hela det dåvarande Strömmaköp som på den tiden låg där vår uppfart är nu.

Har man gott om tid är det absolut underhållande att dyka ner i alla dessa gamla dokument. Vi snöade inne under sportlovet 2017 och märkte inte hur tiden gick medan vi steg för steg grävde fram mer och mer om Gammelgårds historia. Här kommer en sammanfattning:

1803-1826

En junidag 1803 möttes de sex män som ägde marken i hemmanet Strömmaköp med skiftesmannen och lantmätaren: Strömmaköp hemmans marker skulle mätas upp och klassificeras så att de kunde fördelas rättvist mellan de sex delägarna – eller gårdsägarna. Ett hemman är en skatteteknisk enhet, och av orsaker vi inte helt har kunnat genomskåda bestod Strömmaköp år 1803 av sex fastigheter som vardera var 1/8 hemman. Alltså totalt 6/8 hemman. Varför det inte är 8 framgår inte, och man måste hålla tungan rätt i mun när man studerar kyrkböckerna för att lista ut vem som äger vad, för man kunde sälja både 1/8, 1/16 och 1/32 – till varandra och till externa köpare – så ibland äger någon 3/32 och så vidare.

Mötet den junidagen 1803 dokumenterades i en mycket vacker handritad karta över Strömmaköp (den karta som Steffen hittade på Lantmäteriets hemsida) och några sirligt skrivna dokument som beskriver markerna, deras bonitet samt hur de därefter fördelades mellan gårdsägarna.

Av kartan framgår att Strömmaköp 1803 bestod av en liten samling hus mitt i skogen med tillhörande marker. Det hade genom tiderna (alltså före 1803) röjts en mängd pyttesmå åkrar och en lite större norr om byn, men i övrigt var resten skog och myr. Själva byn bestod av sju-åtta små byggnader och en lite större som kanske var en ekonomibyggnad, eventuellt med stall.

Av vägens sträckning på kartan kan vi se att Strömmaköp 1803 låg mitt i vår nuvarande uppfart och en bit över på andra sidan av den nuvarande asfalterade vägen från 1950-talet. Det är svårt att föreställa sig, men av husförhörslängderna framgår det att det bodde 30 personer i de små byggnaderna år 1803. Alltså i vår uppfart!

Vi tror oss också kunna se att det inte ligger något hus där vårt hus ligger nu. Men då hus på den tiden ofta flyttades runt, och vi dessutom kan se på bjälkarna i vårt hus att de inte alltid suttit ihop som nu, är det mycket troligt att vårt hus (eller delar av det) finns med på kartan – bara inte placerat där det står idag.

Johan Andersson var en av gårdsägarna 1803. Han fick 1805 dottern Greta, som vi ska följa i Gammelgårds fortsatta historia.

1826-1854

Av kyrkböckerna framgår att en Fredrik Påhlsson nu har kommit till Strömmaköp. Han har gift sig med Greta och de har i mitten av 1820-talet fått sin första son, Kristen (de får totalt fem söner: Kristen, Johan, Nils, Johannes och Peter). Gretas far, Johan Andersson, dog 1818 och hennes mor, Gunnil, samt hennes bror bor hos Fredrik och Greta. Vi tror att Fredrik har köpt Gretas föräldrars gård/andel av hemmanet, och vi tror att denna gård med tiden flyttas till där Gammelgård ligger nu.

Fredrik verkar ha varit en drivande person, men han dör 1854 endast 54 år gammal. Han lämnar efter sig (enligt bouppteckningen) förutom änka och fem söner bland annat ett par oxar, tre kor, två kalvar, fyra får, en sugga och hälften av en bikupa. I det fattiga Småland har det inte varit så illa.

1854 og 1855

I Strömmaköp ska det genomföras ett nytt skifte. Fredrik har precis dött, så Gretas och de fem sönernas rättigheter bevakas av en kurator, av hennes bror från grannbyn Juddhult samt två förmyndare. Greta verkar dock själv vara en handlingskraftig kvinna: Vid det andra mötet i juli 1855 har hon köpt ut en av byns andra bönder (dock bara 1/16 hemman) och är nu den största delägaren i Strömmaköp med 3/16 hemman.

Av Strömmaköps ursprungliga sex fastigheter har nu tre delägare flyttat ut från den ursprungliga bykärnan (alltså vår uppfart). En utflyttning innebar att man flyttade all sin egendom, inklusive byggnader, till den nya platsen. Det noteras i dokumenten att man inte fick gräva bort jord, bara ta med den gödsel som fanns under husen! Jord var tydligen en värdefull resurs i det steniga Småland.

De kvarvarande familjerna bor fortfarande kvar på vår uppfart, men inte länge till. Snart flyttar även de sista ut i skogen, så att bara Greta och hennes familj finns kvar i den gamla byn. På kartan ser det ut som om huset de bor i någon gång under första hälften av 1800-talet flyttas till där vårt hus nu ligger. Troligtvis skedde det under Fredriks tid.

Strömmaköp är efter 1855 inte längre en liten samlad by, utan består av fyra separata gårdar och ett antal små torp ute i skogen.

1859

År 1859 möts folket i Strömmaköp igen för en tvist rörande det lokala soldattorpet. Det framgår av anteckningarna att Greta dog 1857. Hennes äldsta son, Kristen Fredriksson, har köpt en av de andra gårdarna, och sönerna Nils och Johan Fredriksson har tagit över Gammelgård.

Vid detta skifte delar Nils och Johan marken från Gammelgård mellan sig. Nils bor kvar på Gretas gård och Johan bygger en ny gård längre norrut – där Håkans gård ligger idag (Håkan är direkt ättling till Johan).

1870

På den topografiska kartan från 1870 kan man se att det nu finns fem gårdar i Strömmaköp by.

1857-1906

Nils Fredriksson bor på Gammelgård med sin fru Bengta. De får sju barn. Nils dör 1906, 74 år gammal. Vi vet inte när Gammelgård fick den form den har idag: Ett större bostadshus, ett svinstall (med metertjocka gråstensväggar), en mycket stor lada med stall i källaren samt en undantagsstuga. Vi vet dock att Nils och Bengta bodde i undantagsstugan några år innan han dog.

1906-1943

Nils son Anders Nilsson tar över Gammelgård. Vid 48 års ålder gifter han sig med pigan på gården, Jenny, år 1911. Jenny har sonen Karl Georg (Kalle) sedan tidigare och Anders adopterar honom. Tillsammans får de dottern Bertha. Anders dör 1943, 80 år gammal.

1949

Kartan från 1949 är rolig för den är i stort sett identisk med kartan från 1870. De fem gårdarna ligger där de låg och vägen går som den alltid gjort med den karaktäristiska svängen precis öster om Gammelgård. Fastigheten har fortfarande exakt samma storlek som 1855. Idag finns bara en liten del av markerna kvar; resten har sålts av efter 1949.

1943-1988

Kalle Nilsson bor på Gammelgård. I början tillsammans med sin mor Jenny, som de äldsta i byn fortfarande minns historier om. Hon var tydligen en speciell dam som låg i sin säng vid fönstret (där vi har vår matplats idag) och knackade på rutan om byns ungar busade.

Efter Jennys död bodde Kalle ensam på gården. Han gifte sig aldrig och fick inga barn. Han dog 1988. Under hans tid verkar gården sakta ha förfallit och markerna växte igen.

1988-1991

Efter Kalles död stod gården tom då inga arvingar ville ta över den.

1991-2008

Paret Hultqvist köper Gammelgård. Gården är mycket sliten, men de genomför stora renoveringar: Utbyggnad görs och man gräver ut källare under hela huset. Centralvärme med vattenburen golvvärme installeras. I vardagsrummet och två sovrum läggs dock de gamla golven tillbaka efter installationen. De bygger även två badrum. Ladan renoveras men behåller sin gamla panel för att se autentisk ut. Det är troligtvis Hultqvists som ger gården namnet ”Gammelgård” (i dokumenten från 1859 kallas den faktiskt Norregård).

2008-2015

Gammelgård säljs till en dansk ungdomsinstitution. De genomför ytterligare renoveringar, byter många fönster och installerar ett nytt stort kök. En stor synlig förändring är att gården målas faluröd med vita knutar – innan dess hade den troligtvis haft obehandlad träfasad och därmed varit grå! Institutionen går i konkurs under finanskrisen och gården står oanvänd i tre år tills vi köper den 2015.

I dag

På dagens karta finns en ny, rak väg genom byn från 1950-talet, men man kan fortfarande se spår av det gamla landskapet. På vår tomt står de gamla stengärdesgårdarna kvar längs den gamla vägen. Brunnen ligger på den plats som på 1803 års karta kallas ”brunshagen”. Gräver man i jorden vid uppfarten stöter man ofta på stenar från gamla fundament.

Den sydostligaste av de fem gårdarna är borta nu – den revs för många år sedan. Ryktet säger att den inte gick att sälja för att det spökade där! Idag finns det ett fritidshus och nio åretrunthus med cirka 30 personer i Strömmaköp.

År 1803 fanns det sex hushåll med 30 personer. Och de bodde allesammans på vår uppfart…