Godt nytår! Helt seriøst – det ville virkelig ikke gøre noget, hvis 2024 blev et rigtigt godt år, også ude i verden. Sikke en masse elendighed, 2023 har budt på. Ekstrem-vejr og dertil relaterede ulykker og dødsfald (men det skal vi nok bare ’vænne os til’), krig i Gaza og krig i Ukraine (og krige kommer der helt sikkert også flere af, efterhånden som klimaet spidser til, desværre). Men derfor kan man jo godt alligevel ønske sig noget andet.

(Text på svenska efter den danska texten)

Heldigvis har vi været forskånet for elendighed her på Gammelgård. Faktisk har 2023 været et fantastisk år på Gammelgård (man tør næsten ikke indrømme det …). Vi klør på med vores omstilling til et mere modstandskraftigt mad- og biodiversitetsproducerende system på vores lille plet på jorden – og har også haft overskud til at bygge videre på de sociale netværk. Og vi stortrives! Måske er det største nytårsønske til alle jer, der læser dette, at I måtte opleve en lige så spændende og energigivende omstillingsrejse mod en meningsfuld og tilfredsstillende fremtid som den, vi lever midt i lige nu.

Store projekter

2023 har sædvanen tro budt på et antal store konstruktions- og anlægsprojekter – men det begynder så småt at tynde ud i dem på ’Bruttolisten’, så snart kan vi se lyset for enden af den del af ’omstillingstunnelen’.

Som beskrevet her, fik vi i 2023 nyt afløbssystem, og det projekt bevirkede, at næsten alle andre store projekter blev skudt ind i fremtiden. Så er det faktisk rart at være kommet så langt igennem bruttolisten, at det ikke er nogen stor katastrofe.

Heldigvis indebar projektet ikke ’kun’ et nyt afløbssystem, men kunne kobles sammen med en udvidelse af madproduktionen i køkkenhaven. Det bliver spændende at tage i brug, når foråret kommer.

Enkelte større projekter udover afløbssystem og haver er det dog blevet til. I kælderen har der hele tiden været et kombineret badeværelse/vaskerum, som ikke var særlig godt udnyttet (blandt andet har vi aldrig anvendt det som badeværelse). Det er blevet tømt helt og malet, og Steffen har sat fliser (fra lageret i laden) op på den ene væg. Efter noget søgen fandt han så en brugt metalbordplade med dobbeltvask på nettet, og efter lang tids søgen opgav han at finde brugte skabe på nettet og købte fem underskabe og en bordplade i IKEA. Så blev der koblet VVS’ere og elektrikere på, og nu har vi sørme et nyt og meget fint grovkøkken i kælderen, som var helt perfekt at arbejde i, da vi nåede til æblemostningen i år.

Grovkøkkenet er udført så rengøringsvenligt som overhovedet muligt, og vi håber, at vi vil kunne få det godkendt til produktionskøkken, hvis vi på et tidspunkt skulle få lyst til at producere sylt/saft/most/… til salg i butikken.

Derudover er den gamle vask og bordplade blevet monteret inde i et hak i det andet kælderrum, og der er ført el, vand og afløb derind gennem væggen, så vi nu også har et ’beskidt-vådrum’ til de aktiviteter, vi ikke vil have i det rene grovkøkken. Rensning af malerpensler, rensning af bivoks osv. Meget, meget tilfredsstillende!

Vinteren kom tidligt, med frost og sne allerede i november, hvor årets sidste ude-projekter i køkken- og skovhave derfor ikke nåede at blive færdige. Så kunne der i stedet lige presses endnu et lille indeprojekt ind i kalenderen: Maling og nyt gulv i et af gæsteværelserne. Vi har hele tre gæsteværelser på Gammelgård – hvilket er superpraktisk, når alle børn, svigerbørn og børnebørn er her samtidigt, eller vi får andre gæster langvejsfra, hvilket i den grad har været tilfældet i år. To af gæsteværelserne ligger i den allerældste del af huset, og gulvene er mildest talt slidt. Så slidt, at de ikke kan reddes. Med store huller i og masser af muligheder for splinter i fødderne. Steffen skiftede gulvet i det mindste af rummene for nogle år siden, og det var lidt af et mareridt. Vi er derfor aldrig kommet videre med gulvet i det andet gæsteværelse. Men nu skulle det være. Svoger (som er tømrer) havde nemlig kommenteret, at man da sagtens kunne lægge et nyt gulv ovenpå det gamle, uden at behøve at få det gamle op først. Fantastisk. Så rummet blev tømt, og jeg fik malet loft og vægge – i øvrigt første gang, jeg malede med lermaling for alvor, og det bliver helt sikkert ikke sidste gang! – og Steffen fik malet vindueskarme. Derefter lagde Steffen nyt gulv, og jeg nåede lige at få det overfladebehandlet to gange med linoljevoks, inden året var helt slut.

Når linoljevokset er helt hærdet (1-2 uger) vil vi pludselig kunne møblere rummet, som vi vil, uden at skulle tage hensyn til, at der ikke skal være risiko for at falde i diverse huller i gulvet … 😉

Så skal vi bare have malet vægge i det lille gæsteværelse (det kom vi nemlig aldrig til), så er alle gæsteværelser, vores soveværelse og mit lille kontor helt færdige. (Vi har også kun boet her i 9 år …). I 2024 går vi formentlig videre til stuen og køkkenet, hvor væggene også trænger til en gang lermaling.

Dyreholdet på Gammelgård

Vi gik ind i 2023 med otte høner og en hane. Nu har vi tolv høner, en hane og fem store kyllinger. Jeg har skrevet om hønseholdet her, så det vil jeg ikke gentage, men bare konstatere, at vi er ved at være, hvor vi gerne vil være med opbygning af den del af madproduktionen. Det er virkelig tilfredsstillende at have høns, på alle mulige måder.

Og så fik vi bier igen! Virkelig, virkelig dejligt. Nu skal vi bare have det helt op at køre og have lavet et par aflæggere, så vi har fire bifamilier og ikke kun to. Forhåbentlig når vi op på tre i 2024. Læs gerne mere om vores bier her.

Kunne I ikke bare fra starten af have købt tolv høner og en hane? Jo, det kunne vi da sikkert. Men med i den pakke kommer ikke opbygningen af vores egen erfaring med at have høns i det hele taget, med at have høns, der gerne vil udruge kyllinger, med at have kyllinger og finde ud af, hvor mange man kan håndtere ad gangen og hvornår, med at slagte (og finde ud af, hvor mange man skal slagte og hvornår) – og med hele årshjulet med en hønseflok og alle de funktioner og udbytter, der er af sådan en i form af æg, kød, gødning, jordfabrik osv. For os har det været rart stille og roligt at opbygge den erfaring over to-tre år. En anden måde at have høns er jo at købe kyllingerne ’færdige’ fra en rugemaskine, beholde dem, så længe de lægger nok æg, slagte dem – og så starte forfra med en ny flok. Men det er ikke sådan, vi vil have høns. Vores landracehøns kan sagtens finde ud af at ruge kyllinger ud selv (og vil meget gerne), og de kyllinger vil vi gerne have vokser op i en hønseflok med hane og tanter og fra dag 1 lærer at skrabe efter mad af en rigtig høne, flyve op på en gren og i øvrigt indgå i flokdynamikken. Og vi vil gerne have en flok, som vi løbende forynger ved at beholde nye kyllinger og slagte de ældste høner eller dem, der af en eller anden grund ikke fungerer godt i flokken. Så er der nemlig altid nogle ’hjemmevante’ dyr, der kan lære de nye kyllinger op.

Men bierne, da? Kunne I ikke bare have købt fire bifamilier fra starten? Det spørgsmål får man kun fra folk, der enten ikke ved, hvad en bifamilie koster, eller har rigtig mange penge. 😉 Og igen – det er rart at opbygge sin egen erfaring med det at have bier uden at have ansvaret for 4 x 60.000 individer …

Omstilling til en større grad af selvforsyning er en proces, der tager (og skal tage) tid, FORDI den også involverer opbygning af egne systemer og årshjul – og ikke mindst: af egne erfaringer.

Alle haverne

Det er ikke bare dyreholdet, der vokser og trives – alle haverne har det også godt, trods først tørke og så monsterregn. Vi har nu gang i en nøddelund, en æblelund, en hønseskov, en skovhave, en miniskovhave, en køkkenhave, en bålplads-have og en prydhave. Skovhaven er den, vi er kommet længst med, og hvor vi virkelig høster mad nu, men køkkenhaven er også ved at komme efter det. Begge er steder, hvor vi trives voldsomt med at opholde os.

Hønseskoven er den, vi mangler mest i at etablere. Blandt andet skal vi have lavet en mere permanent indhegning, så vi ikke hele tiden skal på hønsejagt. Og inden vi kan sætte et permanent hegn op, er der nogle store træer, der skal fældes. Vi har taget de første to (med naboen og hans traktors hjælp, da et af dem væltede den forkerte vej), og senere på vinteren skal der yderligere en portion ned (og ja, naboen har lovet at hjælpe!). Til foråret skal vi så have plantet nogle flere storfrugtede nøddebuske, en masse ribsbuske, der skal flyttes fra et sted, hvor de ikke trives, og en række sibiriske ærtebuske, som kan producere proteintilskud til hønsene, uden at vi behøver at plukke det til dem. Der bliver også plads til nogle mirabeller og andre frugtbærende træer i den række, hvor vi nu fælder de store birketræer.

Træfældeprojektet i hønseskoven betyder så også, at vi ikke i år kommer videre med træfældningen i æblelunden (hvor der stadig står syv-otte monsterstore birketræer): Vi har simpelthen ikke plads til mere brænde i brændeskuret! Men vi har også allerede omkring 20 æbletræer deroppe, så det gør ikke noget at vente et par år med at kunne plante videre. De æbletræer, vi plantede i år, er alle nogle, vi har lavet selv ved podning på små grundstammer på 30-40 cm. Så æblehøsten er ikke liiige på trapperne, men vi håber da at have egne æbler til æblemosten om fire-fem år. Æbletræerne i skovhaven har for så vidt givet okay i år, men da ingen af rønnetræerne i området blomstrede og fik frugt i år, gik alle rønnebærmøl-larverne i æblerne i stedet. Så de var så ormædte, at Steffen ikke ville have dem med i mosten. Vi håber på en god rønnebærfrugtsætning næste år, så vi kan få flere egne æbler.

Det sociale omkring skovhaven

Vi har haft vildt mange besøg i skovhaven i år. Helt overvældende. Ikke bare at vi har haft besøgende fra Colombia, Cuba, England, Norge og Danmark, men også at vi har haft rigtig, rigtig mange besøgende fra Sverige. Blandt andet en hel bus fuld af næsten 60 have-entusiaster fra Blekinge, og en stor gruppe kvindelige skovejere, der da lige ville vide lidt mere om skovhaver. Mange besøg også af andre skovhave-ejere og -foreninger – og ikke mindst kommende skovhave-ejere. Og journalister!

Alt dette er noget, der kommer til os uopfordret (men bestemt ikke uvelkomment), men vi har også selv budt ind. I år i form af vores nye ’åben-skovhave’-koncept: Skogsträdgårdsfika. Vi åbner skovhaven et par timer en lørdag eftermiddag for dem, der nu har lyst at kigge forbi, og sætter os efter en rundvandring i skovhaven omkring kaffebordet med de medbragte kaffekurve. Vi vil nemlig gerne have flere muligheder for at snakke ordentlig med dem, der kommer på skovhavebesøg. Og det har været super-vellykket og givet nye bekendtskaber, der helt sikkert med tiden bliver til nye venskaber, baseret på en fælles interesse for biodiversitet, klima, madproduktion – og omstilling til et mere meningsfuldt liv.

Sæsonen blev afsluttet med udendørs gløgg og æbleskiver omkring bål midt i december. Det bliver ikke sidste gang, vi gør det!!

 

Familien

Vi arbejder begge halvtids, så selvom projekter, dyr og besøg fylder meget i den del af vores hverdag, der ikke fyldes af arbejde, har vi også tid til at se familien. For en gangs skyld har vi ikke fået nye børnebørn i år, men det gør ikke noget. Vi nyder de fire, vi har! De har naturligvis været på en del besøg hos os på Gammelgård, men i år har vi især været hjemkaldt til Danmark for at aflaste med børnepasning – og såmænd med et byggeprojekt!! Sønnen og svigerdatteren bygger hus i Hvidkilde, en ny bydel i Torup i Nordsjælland – og så kan man altid bruge en ekstra arbejdsmand eller to.

 

Og så er Steffen flyttet i Danmark igen-igen. For hver gang han flytter, flytter han til noget mindre – så nu har vi snart fået samlet alle vores møbler og alt køkkengrej fra Danmark på Gammelgård. Godt, at vi har god plads på gården – her var jo fuldt møbleret, da vi overtog for ni år siden (nå, vi har nu foræret temmelig mange møbler væk efterhånden). Denne gang er han flyttet ’på værelse’ i Danmark. Værelset ligger lige overfor de yngste børnebørns værelse i datterens og svigersønnens hus i Søborg. Så Bedstefar har fået to af børnebørnene på rigtig tæt hold et par dage om ugen, hver uge. Er der lige en Mormor, der er misundelig?? Næste flytning bliver, når han går på pension – og det bliver til Gammelgård.

Og på Gammelgård håber vi at blive, til vi bliver rigtig, rigtig gamle. Om få år er vi ’igennem’ den rent fysiske og praktiske omstilling af stedet her, med systemer, haver, bygninger osv. – og forhåbentlig lander vi med et resultat, der er så gennemtænkt og gennemarbejdet, at vi også kan klare at drive det, når vi ikke længere er så fysisk stærke, som vi er nu. Det er i hvert fald det, vi stiler efter. For her er godt at være. Godt nytår til jer alle sammen!

 

---

 

Gott nytt åt! Helt seriöst – det vore verkligen bra om 2024 blev ett riktigt gott nytt år, också ute i världen. Vilken kopiös mängd av olyckor som har 2023 har bjudit på. Extremväder och därtill relaterade olyckor och dödsfall (som vi kanske bara ska ’vänja oss’ till?) och krig i Gaza och Ukraina (och krigar kommer det helt säkert också fler av allt eftersom klimatet försämras). Men önska sig något annat kan man ju alltid.

På Gammelgård har vi som tur är förskonats från elände. Faktiskt har 2023 varit ett fantastiskt år på Gammelgård (man skäms nästan …). Vi jobbar på med vår omställning till ett mera motståndskraftigt och mångfaldsproducerande system på vår lilla plätt på jorden – och har också haft överskott till att bygga vidare på den sociale umgängeskrets. Och vi stormtrivs!! Kanske är det största nyårs önska till alla ni som läser detta att ni får uppleva en lika spännande och energigivande omställningsresa mot en meningsfull och tillfredsställande framtid som den vi lever i varje dag.

Stora projekt

2023 har som alla andra år haft sina stora konstruktions- och anläggningsprojekt – men nu ser vi verkligen att ’bruttolistan’ blir kortare och kortare. Snart är vi igenom den delen av vår omställning.

Som vi skrev här fick vi i 2023 en ny biorenings-anläggning och det projektet gjorde att vi fick skjuta nästan alla andra stora projekt. Då är det verkligen bra att ha kommit så långt med bruttolistan.

Som tur är fick vi med det projektet inte bara ett nytt avloppssystem utan också en utvidgning av matproduktionen i köksträdgården. Det ska bli så spännande att börja odla där när våren kommer.

Enstaka större projekt har vi trots allt haft tid med. I källaren har det hela tiden funnits ett kombinerat badrum och tvättstuga som inte har använts till mer än tvättrum och rening av smutsiga penslar. Det har vi tömt helt och målat, och Steffen har satt upp kakel från lagret i ladan på ena väggen. Efter en del sökande hittade han också en metaldiskho på Marketplace, och efter lång tids sökande gav han upp att hitta begagnade skåp och köpte fem skåp och en bänkskiva på IKEA. Sen blev det tid för VVS och elektriker – och nu har vi ett nytt och väldigt fint grovkök i källaren som bland annat var helt perfekt att jobba i när i höstas kom till att musta äpplen.

Grovköket har gjorts så pass rengöringsvänligt att vi hoppas att det ka godkännas om vi någon gång i framtiden önskar att använda det till produktion av must, saft, sylt eller annat till försäljning i butiken.

Den gamla diskhon och bänkskiva har monterats i ett annat källarrum där vi också har fört in vatten och avlopp – så vi har fortfarande ett ’smutsigt’ disk-ställe till allt det vi nu inte vill ha i det rena grovköket. Rening av penslar, rening av bivax etc. Väldigt, väldigt tillfredsställande!

Vintern kom tidigt, med frost och snö i en längre period redan i november, vilket gjorde att vi inte hann med att färdiggöra alla projekt i trädgårdarna. I stället blev det tid till ännu ett litet inne-projekt: Målning och nytt golv i ännu ett gästrum. Vi har hela tre gästrum på Gammelgård, vilket är superpraktiskt när alla barn och barnbarn kommer samtidigt, eller vi får många gäster långtifrån, vilket vi verkligen har fått i år. Två av dessa gästrum är i den äldsta delen av huset och golven var så gamla och slitna att de inte gick att restaurera. Stora hål och massor med möjlighet för splintar i fötterna. Steffen bytte golvet i det ena för en del år sedan och det var lite av en mardröm. Vi har därför inte prioriterat golvet i det annat rum för svågern (som är snickare) sa att det gick bra att lägga ett nytt golv ovanpå det gamla i stället för att byta hela golvet.
Nu tömde vi rummet helt, målade tak och väggar – i övrigt första gången jag på riktigt målade med lerfärg, och det är helt klart inte sista gången! – och fönstret, och sen la Steffen ett nytt golv ovanpå det gamla. Jag har precis hunnit ge det två gångar med linoljevax innan året tog slut.

När det har torkat helt (1-2 veckor) kan vi möblera rummet precis som vi vill utan att sängen ska stå precis ovanpå ett av de stora hål i golvet! 😉

Nu fattas bara att måla väggarna i det annat gästrum, men det hinner jag i januari, tror jag … Så är vi äntligen, efter ni år på Gammelgård, färdiga med alla sovrum och mitt kontor. I 2024 blir det så vardagsrummet och köket, som också ska ha lerfärg.

 

Djurhållet på Gammelgård

Vi började 2023 med åtta hönor och en tupp. Nu har vi tolv hönor, en tupp och fem stora kycklingar. Jag har skrivit om hönshållet här, så det vill jag inte upprepa men bara konstatera att vi snart är där vi gärna vill vara med uppbyggnad av den delen av vår egen matproduktion. Det är verkligen tillfredsställande att ha höns, på alla möjliga sätt.

Och sen fick vi bin igen. Sååå trevligt! Denna gången ska vi ha det att fungera på riktigt och ha gjort ett par avläggare så vi har fyra samhällen och inte bara två. Förhoppningsvist blir det tre den kommande sommar. Läs gärna mera om våra bin här.

Varför köpte ni inte bara från början tolv hönor och en tupp? Det kunde vi såklart ha gjort, men i det paket får man inte uppbyggnaden av den egna erfarenhet med att ha höns, med att ha höns som ruvar ut kycklingar, med att ha kycklingar och fatta hur många det är trevligt att ha samtidigt (och när), med att slakta (och fatta hur många man ska slakta samtidigt och när) – och med hela årshjulet med en hönsflock och alla de funktioner och utbyten man har i form av ägg, kött, gödning, jordfabrik etc. För oss har det varit bra att börja med få och i lugn och ro bygga upp den erfarenheten över to-tre år. Ett annat sätt att ha höns är ju att köpa kycklingar eller unghöns kläckta i en maskin, ha dem to-tre år tills de inte värper så mycket längre, slakta dem – ock köpa nya. Men det är inte så vi vill ha höns. Våra lantrashöns är bra på att ruva fram egna kycklingar, och vi vill gärna ha kycklingar som från dag 1 växer upp i en hönsflock och lär sig av en höna att söka föda, att flyga upp i ett träd och i övrigt att ingå i flockdynamiken. Och vi vill gärna ha en hönsflock som vi löpande föryngrar genom att behålla några av de nya kycklingarna och slakta några av de gamla hönorna. Så finns det alltid höns som känner livet på Gammelgård och kan lära upp de nya kycklingarna.

Men så bina? Kunde ni inte bara köpa fyra bisamhällen med en gång om det är fyra ni vill ha? Den frågan får man bara från de som inte vet vad ett bisamhälle kostar eller som har många pengar! 😊 Och igen – det känns bra att lära sig och bygga upp sin erfarenhet och sina rutiner innan man har ansvaret för 4 x 60.000 individer.

Omställning till en större grad av självförsörjning är en process som tar (och skal ta) tid, DÄRFÖR att den också involverar uppbyggnad av egna system, årshjul och erfarenheter.

Alla trädgårdarna

Det är inte bara djurhållet som växer och trivs – alla trädgårdarna mår också bra, torka och regn till trots. Vi har nu en nötlund, en äpplelund, en hönsskog, en skogsträdgård, en mini-skogsträdgård, en köksträdgård, en grillplats-trädgård och en liten prydnadsträdgård runt bioreningsanläggningen. Skogsträdgården är helt klar den vi har kommit längst med och där vi verkligen nu kan skörda mat, men köksträdgården börjar också ge. Båda är ställen där vi verkligen trivs.

Hönsskogen är den vi har mest jobb kvar i. Bland annat ska vi ha en mer permanent stängsling så vi inte hela tiden ska på hönsjakt. Och innan vi kan sätta upp ett permanent stängsel är det ett par jättestora träd som ska tas ned. Vi har fälld de två första (med hjälp från grannen och hans traktor da ett av dem föll åt fel håll) och senare på vintern ska vi ta ned de sista (och ja, grannen har erbjudit att hjälpa till med traktorn). Till våren ska vi stängsla och plantera lite flera storfruktiga hassel, massor med vinbärsbuskar till hönsen og en rad häckkaragan som kan producera proteintillskott till hönsen i hönsskogen så att vi inte behöver skörda det till dem i skogsträdgården. Det blir också plats till några körsbärsplommon och andra fruktträd i den rad där vi tar bort de stora björkarna.

Trädfällning i hönsskogen betyder att vi inte kommer längre med trädfällning i äpplelunden denna gång. Det finns fortfarande 7-9 jättestora björkar där, men vi har inte plats med mera i vedförrådet denna vinter. Vi har också redan planterat runt 20 äppleträd i äpplelunden, så det går nog om vi väntar ett år eller två innan vi planterar flera. De äppleträd vi planterade i år har vi gjort själva på små grundstam på 30-40 cm så de kommer inte at producera äpplen de första många år. Äppleträden i skogsträdgården gav bra i år, men eftersom det inte fanns rönn på rönnträden i hela området fick vi rönnbärsmal i alla våra äpplen. Vi hoppas på en bättre rönn-säsong i 2024.

Det sociala kring skogsträdgården

Vi har haft MÅNGA besökande i skogsträdgården i 2023! Helt överväldigande. Inte bara har vi haft besökande från Colombia, Cuba, England, Norge och Danmark, men vi har också haft riktigt många besökande från Sverige. Bland annat en hel buss full med nästan 60 trädgårdsentusiaster från Bleking och en stor grupp kvinnliga skogsägare som gärna ville lära mera om skogsträdgårdar. Många besök av andra skogsträdgårdsodlare och -föreningar – och inte minst många blivande skogsträdgårdsodlare. Och journalister!

Alla dessa besök kommer oombedd, men bestämt inte ovälkommet. Men vi har också själve bjudit in. I år i form av vårt nya ’skogsträdgårdsfika’-koncept. Vi öppnar skogsträdgården ett par timmar en lördag eftermiddag om månaden i säsongen. Alla är välkomna och den första timme strosar vi runt i skogsträdgården. Sen är det egen fika runt kaffebordet och samtal med oss och de andra gäster. Vi vill nämligen gärna prata mera med alla de som besöker oss. Det har varit väldigt lyckat och har get nya bekantskap varav en del helt säkert kommer att bli nya vänskap, grundad i ett gemensamt intresse för mångfald, klimat, matproduktion – och omställning till ett mer meningsfullt liv.

Säsongen slutade med brasa, glögg och æbleskiver i trädgården mitt i december. Det blir nog inte sista gången vi gör det!

Familjen

Vi jobbar både halv tid, så även om projekt, djur och besök tar mycket av den tid vi inte jobbar har vi fortfarande tid att se familjen också. I år har vi inte fått flera barnbarn, men det är okej. Vi njuter de fyra vi har! De har naturligtvis varit en del på Gammelgård, men vi har också varit ’hemkallat’ för att passa barnbarn – och för att bygga hus! Sonen och svärdottern bygger hus i Hvidkilde, ett nytt kvarter i Torup i Nordsjælland – och då behövs det alltid en extra hand eller två.

Steffen har flyttat i Danmark igen-igen. Varje gång han flyttar, flyttar han till något mindre och snart har vi skaffat plats till alla våra grejer från Danmark på Gammelgård. Gården var fullt möblerat när vi köpte den … (men vi har get bort det mesta nu). Denna gång har han blivit ’inneboende’ på ett rum mittemot det rum där de två yngsta barnbarn bor. Så Bedstefar bor nu tillsammans med två av sina barnbarn ett par dagar varje vecka. Mormor är SÅ avundsjuk! Nästa gång Steffen flyttar blir när han inte ska jobba i Danmark mera och blir fulltidsboende på Gammelgård.

Och på Gammelgård hoppas vi att stanna båda två tills vi blir riktigt, riktigt gamla. Om inte så många år har kommit igenom den rent fysiska och praktiska omställning av gården, med system, årshjul, trädgårdar, byggnader, djur etc. – och förhoppningsvist med ett resultat som är så genomtänkt och välgjort att vi också klarar av att driva det när vi inte längre är så fysiskt stärka som vi är nu. Det är planen, i alla fall! För vi trivs här och vill gärna stanna här.

Gott nytt år till alla!