For et par uger siden havde vi vores tredje træf i vores nye studiecirkel. Denne gang handlede det om pottejord.

(Se text på svenska efter den danska texten)

Vi dyrker alle mange grøntsager og har alle (eller har haft) et relativt stort forbrug af posejord til forkultivering af planter. Her i Småland er der mange grøntsager, man ikke kan så direkte i bedene, men er nødt til at forkultivere i potter inden døre, hvis ikke sæsonen skal blive for kort til, at grøntsagerne når at blive modne. Altså har man brug for jord at lægge i potterne, og langt, langt de fleste, der dyrker grøntsager, køber denne jord i poser i enten havecentret eller supermarkedet.

Det meste af denne posejord er baseret på tørv. Udvinding af tørv til at lave posejord er både meget miljø- og klimaskadeligt. Ved udvinding og anvendelse af tørv frigives en masse CO2 til atmosfæren, og efter udvinding af tørv fra en tørvemose, ændres denne biotop, som i Danmark er en sjælden biotop. Der er ikke mange højmoser tilbage i Danmark – og når sjældne biotoper helt forsvinder, forsvinder også de levesteder for dyr og insekter, der er knyttet til højmoserne.

Tørv er et ’dødt’ materiale, uden liv og uden næringsstoffer, så meget af den posejord, man kan købe, er blevet ’beriget’ med næringsstoffer. Altså kunstgødning eller tørret hønsemøg eller komøg. Så ud over energiforbrug og miljø- og klimaskader fra tørveudvinding, indgår der i posejord altså ofte også energiforbrug og miljø- og klimaskader fra produktion af næringsstoffer.

Så – tørvejord på pose er noget skidt, som vi alle bør forsøge at mindske vores afhængighed af. Det er bare ikke helt enkelt …

I Danmark fås der efterhånden mange alternativer – altså posejord UDEN tørv. Så heldige er vi desværre ikke i Småland. Måske fordi der virkelig er mange tørvemoser i Sverige. De er altså ikke, som i Danmark, en sjælden biotop – men udvindingen er stadig lige CO2-udledende, hvad enten den finder sted i Danmark eller Sverige.

At anvende posejord til at dyrke grøntsager er i den store sammenhæng nyt. For 60 siden var der ikke noget, der hed posejord. Man havde den jord, man nu havde på sin grund, og så blandede man den med diverse former for organisk materiale for at gøre den lettere og mere næringsrig. Hver husholdning havde sin blanding, afhængig af hvilken jord man havde (sandet, leret, muldholdig, …) og hvilket organisk materiale man havde adgang til (løvkompost, havekompost, køkkenkompost, hønsemøg, komøg, hestemøg …).

Viden om og erfaring med at blande sin egen plantejord er stort set forsvundet, efterhånden som vi alle har vænnet os til at købe jord i poser. Nogle andre har blandet jorden for os, så vi kan købe rosenjord, såjord, plantejord, rhododendronjord, … Det meste af det tørvebaseret og tilsat industrielt fremstillede næringsstoffer. Fordi ingen af os har lært hjemmefra, hvordan man laver sin egen pottemuld, er det for langt de fleste havemennesker nemmest bare at købe en masse poser jord, når sæsonen starter.

Emnet: ’Hvordan bliver vi i stand til at lave vores egen så- og pottejord’ passer således som fod i hose til vores nye studiecirkel, hvor vi jo gerne vil hjælpe hinanden med at reducere vores afhængighed af skadelig, ekstern produktion.

Inden vi gik i gang med dagens emne, talte vi lidt om et gennemgående tema for alt det, vi tager op i studiecirklen: ændring af vaner. Skal man ændre en vane – som fx at producere egen så- og pottejord i stedet for at købe posejord – er det nemlig ikke nok at vide, hvorfor det giver mening at ændre vanen, og hvad der skal indgå i jordblandingen. Der skal meget mere til, før det bliver en indarbejdet rutine og vane.

Viden om hvorfor og hvad er rigtig vigtigt, men mindst lige så vigtigt er hvordan det gøres enklest muligt. Og det skal vel at mærke være hvordan helt nede på mikroniveau. Man kan have nok så meget viden om, hvor vigtigt det er, og være nok så motiveret, men bliver det for besværligt, vil det for langt de fleste alligevel aldrig ende med at blive en ny rutine og vane.

Ændring af vaner og rutiner og opbygning af ny kundskab og erfaring resulterer i rigtig mange tilfælde i, at man begår fejl undervejs i læringsprocessen. Ingen kan cykle, første gang man forsøger at sætte sig op på en cykel. Ingen kan gå, tale, tage sko på, … uden at træne – prøve, fejle og prøve igen.

Har man blandet sin første såjord, og resultatet er, at ingen frø spirer, skal man have motivation nok til at forsøge at finde ud af, hvad der gik galt – og prøve igen. For nogle frøs vedkommende vil det så først være næste sæson, fordi det i mellemtiden er blevet for sent på året (det er fx vores erfaring med porrer, som vi fik sået i alt for bastant jord, og som derfor blev kvalt. Da vi indså det, var det for sent at så nyt). Når man når frem til næste sæson, vil de fleste nok være lidt nervøse for, at det går galt igen. Det var vi for eksempel. Så er det rigtig, rigtig fristende i stedet at købe en pose jord, ligesom man plejer!

Har det så ovenikøbet være lidt for besværligt at fremstille den der såjord, så kræver det ekstra meget motivation. Og en god portion stædighed oveni.

Med den stigende bevidsthed om problematikkerne i forbindelse med tørvejord er der de seneste år dukket mange opskrifter på jordblandinger op i tidsskrifter, debatfora og på hjemmesider. Det er super godt! Hvorfor og hvad er stadig det, der skal komme først. Men følges det ikke op af hvordan, vil det for mange stadig være rigtig meget op ad bakke at få fremstilling af egen pottejord gjort til et reelt alternativ til posejord.

Det er her, vi har en forventning om, at vi kan gøre en forskel, hvis vi hjælper hinanden med hvordan. Hvis vi er flere, der eksperimenterer med forskellige metoder, fejler, fortæller de andre, hvad der gik galt, hører og ser, hvad de er lykkedes med – og prøver igen – så tror vi fuldt og fast på, at vores chance for at lykkes bliver større.

Så da vi mødtes i vores lille cirkel, havde vi linet hele vores set-up op på gårdspladsen og gik igennem alle de steps og alle de praktiske løsninger, vi her på Gammelgård efterhånden gennem de seneste tre år har eksperimenteret os frem til at anvende i vores jordfremstilling, og de øvrige deltagere i dagens jord-træf bidrog så med fortællinger om, hvordan de gør hjemme hos sig.

Vi så på og talte om forskellige typer af ingredienser (løvkompost, hønsemøg, jord fra gangene i køkkenhaven og hønsegården, ormekompost) og hvad de kan anvendes til, ’høstmetoder og -redskaber’ (spade, trillebøre i forskellige størrelser, grov-sold, fin-sold), opbevaringssteder og antal (to rottesikre ormekompostbeholdere til køkkenaffald, tønder med låg til hønsemøg, kompost-kasse til løvkompost, to kasser med låg til færdigblandet plantejord, tønde med låg til færdigblandet såjord) og årshjul (man skal hele tiden være 1-2 år foran …)

Dagens konklusion blev mere eller mindre dette indlægs overskrift: Kärl och tålamod.

Eller på dansk: Opbevaringsbeholdere og tålmodighed. Har man ikke noget sted at opbevare hønsemøget, mens det komposterer, er det svært at anvende i jordblandingen. Har man ikke en god køkkenaffaldskompostbeholder (helst to), er det svært at kompostere køkkenaffaldet og anvende det i jordblandingen. Har man ikke tilstrækkelig opbevaringsplads (gerne TO store trækasser) til færdigblandet jord, vil man uvægerligt løbe tør for plantejord, når man har mest behov for plantejord. Osv. Alle de her ’gange to’ skyldes, at mange af ingredienserne skal have tid til at kompostere og blive klar. De skal altså hvile i den ene beholder, mens man går i gang med at fylde den næste.

Og tålmodigheden, den skal også gerne suppleres med ihærdighed og vedholdenhed. Også kaldet stædighed. Bliv ved. Giv ikke op. Prøv igen, når det går galt. Også selv om det tager flere år at finde frem til den metode og det set-up, der passer dig og dit sted bedst.

Og så vil jeg til slut igen igen igen understrege det, alle vores praktikanter nok efterhånden kan i søvne: Tænk på ergonomien!!!! Find frem til en metode og et set-up, der er så enkel og lidt tung for kroppen som bare muligt. Tænk på arbejdsstillinger på de forskellige arbejdsstationer. Tænk på antal skridt, der er nødvendige (placering af de forskellige funktioner i forhold til hinanden). Det er sundt med fysisk aktivitet, men pas på kroppen, den skal holde mange år endnu.

---

 

För några veckor sedan hade vi vår tredje träff i vår nya studiecirkel. Den här gången handlade det om krukväxtjord.

Vi odlar alla mycket grönsaker och vi har alla (eller har haft) en relativt hög konsumtion av planteringsjord för förkultivering av växter. Här i Småland finns det många grönsaker som man inte kan så direkt i bäddarna utan måste förkultivera i krukor inomhus om man inte vill att säsongen ska bli för kort för att grönsakerna ska hinna mogna. Det betyder att du behöver jord att lägga i krukorna, och de allra, allra flesta som odlar grönsaker köper denna jord i påsar från antingen trädgårdscentret eller stormarknaden.

Det mesta av denna påsade jord är torvbaserad. Att utvinna torv för att göra jord i påsar är både mycket skadligt för miljön och klimatet. Utvinning och användning av torv släpper ut mycket CO2 i atmosfären, och efter att ha utvunnit torv från en torvmyr förändras denna biotop, som i Danmark är en sällsynt biotop. Det finns inte många högmossar kvar i Danmark – och när sällsynta biotoper försvinner helt försvinner också de livsmiljöer för djur och insekter som är knutna till högmossar.

Torv är ett ”dött” material, utan liv och utan näringsämnen, så mycket av den jord i påsar som du kan köpa har ”berikats” med näringsämnen. Det innebär konstgödsel eller torkad hönsgödsel eller kogödsel. Så förutom energiförbrukning och miljö- och klimatskador från torvutvinning, betyder jord i säckar ofta också energiförbrukning och miljö- och klimatskador från produktionen av näringsämnen.

Så – torvbaserad plantjord i säckar är en dålig sak som vi alla borde försöka minska vårt beroende av. Men det är inte alltid så enkelt …

I Danmark finns det nu många alternativ – dvs jord i säckar UTAN torv. Tyvärr är vi inte lika lyckligt lottade i Småland. Kanske för att det finns så många torvmossar i Sverige. De är inte, som i Danmark, en sällsynt biotop – men utvinningen är fortfarande lika CO2-utsläppande, oavsett om den sker i Danmark eller Sverige.

Att använda påsjord för att odla grönsaker är relativt nytt. För sextio år sedan fanns det inget sådant som påsad jord. Du hade den jord du hade på din tomt och du blandade den med olika typer av organiskt material för att göra den lättare och mer näringsrik. Varje hushåll hade sin egen blandning, beroende på jordtyp (sandig, lerig, hög mullhalt eller låg…) och det organiska material som fanns tillgängligt (lövkompost, trädgårdskompost, kökskompost, hönsgödsel, kogödsel, hästgödsel …).

Kunskapen och erfarenheten av att blanda sin egen planteringsjord har i stort sett försvunnit eftersom vi alla har vant oss vid att köpa jord i påsar. Någon annan har blandat jorden åt oss, så vi kan köpa rosenjord, såjord, planteringsjord, rhododendronjord, … Det mesta är torvbaserat och tillsatt industriellt producerade näringsämnen. Eftersom ingen av oss har lärt oss att göra vår egen planteringsjord hemma är det enklast för de flesta trädgårdsodlare att bara köpa ett gäng påsar med jord när säsongen börjar.

Ämnet: ”Hur kan vi göra våra egna så- och planteringsjord” passar perfekt in i vår nya studiecirkel, där vi vill hjälpa varandra att minska vårt beroende av skadlig, extern produktion.

Innan vi kom igång med dagens ämne pratade vi lite om något som är typiskt för allt vi tar upp i studiecirkeln: ändring av vanor. För att ändra en vana – som att producera så- och planteringsjord istället för att köpa jord i påse – räcker det inte med att veta varför det är vettigt att ändra vanan och vad som ska ingå i jordblandningen. Det krävs mycket mer än så för att det ska bli en inarbetad rutin och vana.

Att veta varför och vad är verkligen viktigt, men lika viktigt är hur man gör det så enkelt som möjligt. Och det måste vara hur helt ner på mikronivå. Man kan ha hur mycket kunskap som helst om hur viktigt det är och vara hur motiverad som helst, men om det blir för svårt kommer det för de flesta ändå aldrig att bli en ny rutin och vana.

Att förändra vanor och rutiner och bygga upp ny kunskap och erfarenhet betyder ofta att man gör misstag under inlärningsprocessen. Ingen kan cykla första gången de försöker sätta sig på en cykel. Ingen kan gå, prata, ta på sig skor, … utan att öva – försöka, misslyckas och försöka igen.

Om du har blandat din första såjord och resultatet är att inga frön gror, behöver du tillräckligt med motivation för att försöka ta reda på vad som gick fel – och försöka igen. För vissa frön kommer det inte att ske förrän nästa säsong eftersom det är för sent på året (detta är till exempel vår erfarenhet av purjolök, som vi sådde i för bastant jord och kvävde. När vi väl insåg det var det för sent att så om). När man sedan kommer till nästa säsong är nog de flesta lite nervösa för att det ska gå fel igen. Det var vi till exempel. Då är det verkligen frestande att köpa en påse jord istället, precis som man alltid gjort innan!

Om det till och med har varit lite för besvärligt att producera den där såjord, krävs det extra motivation. Och en god dos envishet på köpet.

I takt med att medvetenheten om problemen med torvjord har ökat har det under de senaste åren dykt upp många recept på jordblandningar i tidningar, diskussionsforum och på webbplatser. Det är ju fantastiskt! Varför och vad är fortfarande det som måste komma först. Men om det inte följs av hur, kommer det fortfarande att vara en uppförsbacke för många att göra sin egen planteringsjord som ett rejält alternativ till jord i påse.

Det är här vi har en förväntan om att vi kan göra skillnad om vi hjälper varandra med hur. Om fler av oss experimenterar med olika metoder, misslyckas, berättar för de andra vad som gick fel, hör och ser vad de andra lyckades med – och försöker igen – då är vi övertygade om att våra chanser att lyckas kommer att bli större. Så när vi träffades i vår lilla cirkel hade vi ställt upp hela vår utrustning på gårdsplanen och gick igenom alla steg och alla praktiska lösningar som vi här på Gammelgård har experimenterat med under de senaste tre åren i vår jordproduktion, och de andra deltagarna i dagens jordmöte bidrog sedan med berättelser om hur de gör hemma.

Vi tittade på och pratade om olika typer av ingredienser (lövkompost, hönsgödsel, jord från trädgårdsgångar och hönsgård, maskkompost) och vad de kan användas till, ”skördemetoder och verktyg” (spade, skottkärror i olika storlekar, grovsåll, finsåll), förvaringsplatser och mängder (två råttsäkra maskkompostbehållare för köksavfall, tunnor med lock för hönsgödsel, kompostlåda för lövkompost, två lådor med lock för färdigblandad växtjord, tunna med lock för färdigblandad såjord) och årshjul (man bör alltid ligga 1-2 år före… )

Slutsatsen av dagen var mer eller mindre titeln på detta inlägg: Kärl och tålamod.

Med andra ord: förvaringsbehållare och tålamod. Om du inte har någonstans att förvara hönsgödseln medan den komposteras är det svårt att använda den i jordblandningen. Om du inte har en bra kompostbehållare för köksavfall (helst två) är det svårt att kompostera köksavfallet och använda det i jordblandningen. Om du inte har tillräckligt med förvaringsutrymme (helst två stora trälådor) för färdigblandad jord, kommer du oundvikligen att få slut på planteringsjord när du behöver den som mest. Och så vidare. Allt detta ”gånger två” beror på att många av ingredienserna behöver tid för att komposteras och bli klara. Därför måste de vila i en behållare medan du börjar fylla den nästa.

Och tålamod kompletteras också av uthållighet och envishet. Fortsätt. Ge inte upp. Försök igen när saker går fel. Även om det tar åratal att hitta den metod och det upplägg som passar dig och ditt ställe bäst.

Slutligen vill jag upprepa det som alla våra praktikanter förmodligen vet i sömnen vid det här laget: Tänk på ergonomin!!!! Hitta en metod och ett upplägg som är så enkelt och skonsamt för kroppen som möjligt. Tänk på arbetsställningar vid de olika arbetsstationerna. Tänk på antalet steg som behövs (placering av de olika funktionerna i förhållande till varandra). Fysisk aktivitet är hälsosamt, men ta hand om din kropp, den ska hålla i många år framöver.