Sidst på året 2024 inviterede vi gode venner fra lokalområdet med i en ny studiecirkel: Till växten.

(Se text på svenska efter den danska texten)

På svensk betyder tillväxt økonomisk vækst – altså det, vores politikere har som deres fremmeste politiske mål sammen med et øget forbrug for alle (der så også fører til økonomisk vækst), helt uanset hvilken type forbrug der er tale om, og hvad den økonomiske vækst kommer fra.

En lille sproglig finurlighed er, at växt på svensk betyder plante. Till växten betyder altså ’til planten’ (udover at ’tillväxt’ jo altså så betyder ’økonomisk vækst’).

Till växten er titlen på en bog af forfatteren og debattøren Maja Alskog Bredberg, der udkom sidste år, og den handler både om økonomisk vækst og om dyrkning af fødevareproducerende planter. Bogen handler ellers om Maja selv. Maja arbejdede som PR konsulent i store reklamebureauer og levede af at hjælpe store virksomheder og organisationer med, hvad hun i stigende grad oplevede som greenwash af deres aktiviteter, og dermed med at hjælpe dem med at skabe økonomisk vækst. Indtil hun ikke længere selv kunne være i det, sagde sit job op og flyttede væk fra byen, blandt andet for at dyrke mere af sin mad selv, men også for at finde noget andet at leve af end greenwash. Bogen handler både om hendes liv inden og efter dette brud, men i høj grad også om den globale fødevareproduktion, hvor blandt andet frugt og grønt i meget stor udstrækning i dag produceres i kæmpestore monokulturer i Spanien, med stort forbrug af vand, pesticider og kunstgødning, underbetaling af migrantarbejdere og store miljøproblemer – alt sammen for at vi forbrugere skal kunne købe blåbær og jordbær i januar og have adgang til billig frugt og grønt i vores supermarkeder.

Min reaktion, da jeg læste bogen, var først at blive vred. Og derefter gav det mig en enorm energi og endnu mere lyst til i langt højere grad at blive mere uafhængig af alle disse globale systemer, der forsyner os med mad, tøj, dimser, energi, … Og vækst i alt det forkerte, alt det, kloden ikke kan tåle. Jeg har som sådan ikke noget imod økonomisk vækst – den har vi brug for for at kunne drive sundhedssektoren, skolerne, … , men kunne det dog for dælen ikke baseres på noget, der ikke er skadeligt?

Andre ville måske rette deres vrede udad og demonstrere eller på andre måder protestere eller søge indflydelse på politiske og erhvervsmæssige beslutninger (og tak for det), og andre igen ville bare blive deprimerede og modløse. Og så er der selvfølgelig alle dem, der bare er ligeglade og lukker øjnene for også denne misere og fortsætter med deres blinde og ikke-ansvartagende forbrug (men de læser nok ikke den slags bøger). Men min reaktion var altså vrede og energi til at handle på min egen hjemmebane. Til i endnu højere grad at være med i en modbevægelse nedefra mod, at store aktører (som fx Elon Musk) skal styre mit liv. Og at jeg gennem mit private forbrug skal gøre dem rigere.

Tilfældigvis stødte jeg kort tid efter ind i en lokal veninde, der også havde læst bogen – og som havde oplevet den samme vrede og energi, som jeg selv fik. Det satte tankerne i gang – måske ville det give endnu mere energi at handle sammen med andre, der også var frustrerede over afhængigheden af og støtten til systemer, man slet ikke sympatiserer med.

Resultatet blev derfor i første omgang en studiecirkel. Jeg startede med at spørge de nærmeste venner, og da kun meget få sagde nej til at være med (fordi de havde for meget andet om ørerne lige nu), kom jeg aldrig til at spørge længere ude i bekendtskabskredsen, hvor der muligvis ville have været endnu flere, der gerne ville have været med. Vi er nu 10, der er gået i gang med studiecirklen.

Og hvad skal den så gå ud på? I helt korte træk skal den gå ud på, at vi sammen og blandt andet af hinanden skal lære alt muligt, der øger vores evner til at reducere vores afhængighed af og ikke mindst økonomiske støtte til de store, globale systemer, vi ikke sympatiserer med – og giver os tillid til, at det faktisk er muligt. Vi havde et første træf inden jul, hvor vi snakkede om bogen, og i januar havde vi endnu et træf, hvor vi diskuterede beredskab.

Beredskab er en anden måde at italesætte det at være mere uafhængig af de store, globale systemer på (bare i mere akutte situationer) – og giver derfor god mening at tage op i vores lille kreds. Vi er så heldige, at en af deltagerne i studiecirklen faktisk arbejder med beredskab på kommunalt niveau, og det var interessant at høre mere om, hvordan kommunerne arbejder med emnet. Det gør de jo blandt andet i forhold til fortsat at kunne løfte kommunernes eget ansvar for fx hjemmepleje i en krisesituation. Men ellers rådgiver de jo også borgerne i forhold til at kunne løfte deres ansvar for egen situation i en akut krise. Og længere går den jo i og for sig ikke – for er krisen længere end en akut krise, er der pt ikke så meget konkret information at hente om (eller planer for), hvad vi så skal gøre. I kommunerne (i hvert fald blandt medarbejderne) ville de vældigt gerne kunne arbejde med at gøre borgernes situation mere robust også i den almindelige hverdag, men det er sjældent, der afsættes midler til det.

Alle husstande i Sverige modtog sidste år en lille folder, der hedder ’Om krisen eller kriget kommer’. Den har afledt en del debat, og blandt andet har vores venner på Östängs gård udenfor Göteborg skrevet et indlæg på deres blog https://ostangsgard.se/nar-krisen-eller-kriget-kommer-till-sveriges-lantbruksforetagare/#more-17513, som stiller spørgsmål til, hvor langt rådene i folderen egentlig rækker, hvis krisen eller krigen faktisk kommer og viser sig at vare længere end en uges tid.

Kommer krisen eller krigen bliver vi formentlig alle tvunget til at finde ud af at være mere uafhængige af de globale systemer, og ikke mindst på fødevareområdet vil der ret hurtigt i Sverige opstå store problemer, hvis vi hverken kan importere mad eller brændstof til landbrugets maskiner. Man kan derfor med rette spørge sig selv, om ikke også fødevareproduktions-strategien (herovre kaldet Livsmedelsstrategien) bør lægges om, så vi som nation bliver bedre i stand til at klare os, hvis den internationale handel af den ene eller anden årsag blokeres. Det har andre af vores bekendte tænkt dybere over, og de har på vegne af en række svenske organisationer udarbejdet et alternativ til den ’Livsmedelsstrategi 2.0’, som den svenske regering netop har fået udarbejdet. Den alternative strategi hedder ’En strategi för den goda maten’, og den kan læses her https://omstallning.net/om-oss/alternativ-livsmedelsstrategi-strategi-for-den-goda-maten/

Nu er det så fantastisk ’heldigt’, at disse emner hænger perfekt sammen med en langt mere bæredygtig livsstil – hvis altså man med bæredygtig livsstil forstår en mindre klima- og miljøbelastende livsstil. Opbygning af kriseberedskab og større uafhængighed i den generelle hverdag af, at der altid vil være adgang til alt muligt udefra, indebærer nemlig som oftest en livsstil, der forbruger langt, langt færre materielle ressourcer end det, flere og flere efterhånden tager for givet som del af en helt almindelig livsstil. At ’træne beredskab’ og større uafhængighed medfører derfor næsten helt automatisk en livsstil, der belaster klodens ressourcer meget mindre.  

Vi skal i vores lille kreds herefter ses nogle gange om året, og emnerne på det foreløbige program spænder vidt og bredt: reparation og vedligeholdelse af værktøj, så det holder længere (og så man kan reparere det i længere tid, hvis der pludselig ikke er adgang til nyt), produktion af egen så- og pottejord (så man ikke skal købe tørvebaseret jord i plastikposer og dermed støtte tørveudvindingsindustrien), bagning med surdej og tips til, hvor man kan købe lokalproduceret korn til mel (evt. etablering af fællesindkøb), dyrkning af fødevarer og samtidig forbedring af leveforhold for andre arter (og dermed reduktion af behovet for, og støtten til, den del af fødevareindustrien, der får afgrøderne produceret i store, miljøsvinende monokulturer i Sydeuropa), hønsehold (og dermed uafhængighed af og mindsket støtte til produktion af æg og kyllingekød i store æg- og kyllingefabrikker), renovering af gamle vinduer, medicinske urter i køkkenet og badeværelset, lerpudsning af vægge, slå med le, kompost, udveksling af grøntsagsfrø, farvning med plantefarver, reparation af tøj, …

Vi kommer helt sikkert på flere ideer undervejs. Udover at vi får adgang til hinandens viden og erfaringer og forhåbentlig bliver dygtigere til en hel masse, tror jeg faktisk, at det vigtigste udbytte af studiecirklen bliver, at vi har nogen at sparre med om det, der er uvant, svært eller går galt – og at vi får større viden om, hvem i vores nærmeste kreds der kan hjælpe os med hvad. At være alene om at opdyrke kundskab skal nemlig helst ikke være det, der bliver barrieren for at blive dygtigere og få indarbejdet den nye kundskab i hverdagslivet som rutiner og vaner. For det er jo det, det gerne skal ende ud i. En masse kundskab, der efterfølgende ikke anvendes til noget, hjælper jo ikke i den store sammenhæng. Fortsætter man med sit materielle forbrug på samme niveau som før, gør man med sådan en studiecirkel ikke forskel for andre end sig selv.

Det samme gælder alle dem, der retter deres frustration over i politisk aktivisme: Fortsætter de samtidig med den del af deres forbrug, der gør unødvendig skade (billigt tøj fra Kina, flyrejser jorden rundt, jordbær fra Spanien, …), så risikerer alle deres politiske aktivismekræfter at være spildt krudt, hvis nu politikerne ikke makker ret (det hænder indimellem …).  

Yderligere skal et udbytte af studiecirklen meget gerne være, at vi alle får større tillid til, at vi hver især faktisk kan lære alt det, vi måske også får brug for at kunne for at kunne klare os ’om krisen eller kriget kommer’.

Endelig – og det er måske det aller-allervigtigste i disse forfærdelige Trump-tider: Vi skal forhåbentlig være en del af en bevægelse nedefra, sammen med mange, mange flere, der også organiserer sig om at reducere deres støtte til alle disse store, globale, uetiske systemer, der ikke gør noget godt for verden. Være med til at yde det overdrevne forbrugssamfund modstand. Og vise alle dem, der fortsat synes, de er afhængige af et højt materielt forbrug for at være lykkelige og i øvrigt ikke har ansvar for at reducere det, at vi faktisk trives ganske overordentlig meget uden.

 

---

 

I slutet av 2024 bjöd vi in goda vänner från närområdet att delta i en ny studiecirkel: Till växten.

På svenska betyder tillväxt ekonomisk tillväxt, vilket är vad våra politiker har som sitt främsta politiska mål tillsammans med ökad konsumtion för alla (som då också leder till ekonomisk tillväxt), oavsett typ av konsumtion och var den ekonomiska tillväxten kommer ifrån.

En liten språklig finess är att växt på svenska betyder planta. Till växten betyder ”till plantan” (förutom att ”tillväxt” betyder ”ekonomisk tillväxt”).

Till växten är titeln på en bok av författaren och debattören Maja Alskog Bredberg som kom ut förra året och som handlar om både ekonomisk tillväxt och odling av matproducerande växter. Boken handlar annars om Maja själv. Maja arbetade som PR-konsult på stora reklambyråer och försörjde sig på att hjälpa stora företag och organisationer med vad hon alltmer såg som greenwash av deras verksamhet, och på så sätt hjälpa dem att skapa ekonomisk tillväxt. Tills hon inte längre kunde leva med det, sa upp sig och flyttade från stan, dels för att odla mer egen mat, men också för att hitta något annat än göra än greenwash.

Boken handlar om hennes liv före och efter uppbrottet, men den handlar också mycket om den globala livsmedelsproduktionen, där t.ex. frukt och grönsaker till stor del produceras i enorma monokulturer i Spanien, med hög förbrukning av vatten, bekämpningsmedel och gödningsmedel, underbetalning av migrantarbetare och stora miljöproblem – allt för att vi konsumenter ska kunna köpa blåbär och jordgubbar i januari och ha tillgång till billig frukt och grönsaker i våra supermarknader.

Min reaktion när jag läste boken var först att bli arg. Sedan gav den mig en enorm energi och ännu mer lust att bli mycket mer oberoende av alla dessa globala system som förser oss med mat, kläder, prylar, energi, … Och tillväxt i alla fel saker, allt det som planeten inte tål. Jag har inget emot ekonomisk tillväxt som sådan – den behövs för att kunna driva sjukvård, skolar, …, men skulle den inte kunna baseras på något som inte är skadligt?

Andra kanske riktar sin ilska utåt och demonstrerar eller på annat sätt protesterar eller försöker påverka politiska och affärsmässiga beslut (och tack för det), och ytterligare andra blir bara deprimerade och modfällda. Och så finns det förstås alla dem som bara inte bryr sig och blundar för detta elände och fortsätter med sin blinda och ansvarslösa konsumtion (men de läser förmodligen inte dessa böcker). Men min reaktion var ilska och energi att agera i mitt eget liv. Att bli ännu mer involverad i en motrörelse underifrån mot att stora aktörer (som Elon Musk) kontrollerar mitt liv. Och att jag ska göra dem rikare genom min privata konsumtion.

Som av en händelse träffade jag strax därefter en lokal vän som också hade läst boken – och som hade upplevt samma ilska och energi som jag. Det fick mig att tänka – kanske skulle det vara ännu mer energigivande att agera tillsammans med andra som också var frustrerade över beroendet av och stödet till system som de inte sympatiserade med.

Resultatet blev därför inledningsvis en studiecirkel. Jag började med att fråga de närmaste vännerna, och eftersom väldigt få tackade nej till att vara med (eftersom de hade för mycket annat att tänka på just då), hann jag aldrig fråga längre bort, där det kanske hade funnits ännu fler som skulle ha velat vara med. Vi är nu 10 personer som har startat studiecirkeln.

Och vad ska det handla om? I ett nötskal handlar det om att vi tillsammans och bland annat av varandra ska lära oss allt möjligt för att öka vår förmåga att minska vårt beroende av och inte minst ekonomiska stöd till de stora globala system vi inte sympatiserar med – och ge oss självförtroende att det faktiskt är möjligt. Vi hade ett första möte före jul där vi pratade om boken, och i januari hade vi ytterligare ett möte där vi diskuterade beredskap.

Krisberedskap är ett annat sätt att vara mer oberoende av de stora, globala systemen (bara i mer akuta situationer) – och därför är det meningsfullt att ta upp det i vår lilla krets. Vi har turen att en av deltagarna i studiecirkeln faktiskt arbetar med krisberedskap på kommunal nivå, och det var intressant att höra mer om hur kommuner arbetar med ämnet. En av de saker de gör är att säkra att de kan fortsätta att uppfylla kommunernas eget ansvar för t.ex. hemsjukvård i en krissituation. Men de ger också råd till medborgarna om hur de kan ta ansvar för sin egen situation i en akut kris. Och det är så långt det räcker – för om krisen är längre än en akut kris finns det för närvarande inte mycket konkret information tillgänglig om (eller planer för) vad man ska göra härnäst. I kommunerna (i alla fall bland de anställda) skulle man gärna vilja kunna arbeta med att göra medborgarnas situation mer robust i vardagen, men det finns sällan medel avsatta för detta.

Förra året fick alla hushåll i Sverige en liten broschyr som heter ”Om krisen eller kriget kommer”. Den har väckt en hel del debatt och våra vänner på Östängs gård utanför Göteborg skrev ett inlägg på sin blogg https://ostangsgard.se/nar-krisen-eller-kriget-kommer-till-sveriges-lantbruksforetagare/#more-17513 där de ifrågasatte hur långt råden i foldern egentligen räcker om krisen eller kriget faktiskt kommer och visar sig vara längre än en vecka.

I händelse av kris eller krig kommer vi förmodligen alla att tvingas hitta sätt att bli mer oberoende av globala system och särskilt inom livsmedelssektorn kommer det snabbt att uppstå stora problem i Sverige om vi inte kan importera livsmedel eller bränsle till jordbruksmaskiner. Det är därför rimligt att fråga sig om inte även livsmedelsstrategin borde ändras så att vi som nation bättre klarar oss om den internationella handeln av en eller annan anledning blockeras. Några av våra bekanta har funderat på detta och har på uppdrag av ett antal svenska organisationer tagit fram ett alternativ till den ”Livsmedelsstrategi 2.0” som den svenska regeringen precis har presenterat. Den alternativa strategin heter ”En strategi för bra mat” och kan läsas här https://omstallning.net/om-oss/alternativ-livsmedelsstrategi-strategi-for-den-goda-maten/

Nu är det tur att dessa ämnen är perfekt kopplade till en mycket mer hållbar livsstil – om vi med hållbar livsstil menar en livsstil som är mindre skadlig för klimat och miljö. Att bygga krisberedskap och vara mindre beroende i vardagen av alltid att kunna köpa allt möjligt innebär nämligen oftast en livsstil som förbrukar långt, långt färre materiella resurser än vad allt fler tar för givet som en del av en vanlig livsstil. Att träna beredskap och större oberoende leder därför nästan automatiskt till en livsstil som belastar planetens resurser mycket mindre. 

Vår lilla grupp kommer att träffas några gånger per år framöver, och ämnena på det preliminära programmet spänner över ett brett fält: reparera och underhålla verktyg så att de håller längre (och så att man kan reparera dem längre om det plötsligt inte finns nya att tillgå), producera egen så- och  planteringsjord (så att man slipper köpa torvbaserad jord i plastpåsar och därmed stödja torvutvinningsindustrin), baka med surdeg och tips om var man kan köpa närproducerad spannmål till mjöl (eventuellt etablera gemensamma inköp), odla egen frukt och grönsaker på ett sätt som gynnar den biologiska mångfalden (och därmed minska behovet av och stödet till den del av livsmedelsindustrin som låter producera sina produkter i stora miljöförstörande monokulturer i södra Europa, hönshåll (och därmed minskat stöd till produktion av ägg och kycklingkött i stora ägg- och kycklingfabriker), renovering av gamla fönster, medicinalväxter i kök och badrum, lerputsning av väggar, lieslåtter, kompost, fröodling, färgning med växtfärger, reparation av kläder, …

Vi kommer definitivt att komma på fler idéer längs vägen. Förutom att vi får tillgång till varandras kunskaper och erfarenheter och förhoppningsvis blir bättre på en massa saker, tror jag att den viktigaste nyttan med studiecirkeln är att vi har någon att prata med om saker som är obekanta, svåra eller går fel – och att vi får mer kunskap om vem i vår närmaste krets som kan hjälpa oss med vad. Att vara ensam om att bygga kunskap ska inte vara ett hinder för att lära och få kunskapen in i vardagen som rutiner och vanor. Det är ju trots allt vad man vill få ut av det. En massa kunskap som sedan inte används till något är inte till någon hjälp i den stora sammanhang. Om du fortsätter med din materiella konsumtion på samma nivå som tidigare, kommer du inte att göra någon skillnad för någon annan än dig själv med en sådan studiecirkel.

Samma sak gäller för alla dem som riktar sin frustration mot politisk aktivism: Om de fortsätter med den del av sin konsumtion som gör onödig skada (billiga kläder från Kina, flygresor jorden runt, jordgubbar från Spanien, …), så riskerar alla deras politiska aktivisminsatser att vara bortkastad energi om politikerna inte gör rätt (det händer ibland …). 

Dessutom bör ett resultat av studiecirkeln vara att vi alla får ett större förtroende för att var och en av oss faktiskt kan lära oss allt det vi kan behöva kunna för att klara oss ”om krisen eller kriget kommer”.

Slutligen – och detta är kanske det viktigaste av allt i dessa fruktansvärda Trump-tider: Vi kan förhoppningsvis vara en del av en rörelse underifrån, tillsammans med många, många fler som också organiserar sig för att minska sitt stöd till alla dessa stora, globala, oetiska system som inte gör något gott för världen. Vaar en del av motståndet mot det överdrivna konsumtionssamhället. Och visa alla dem som fortfarande tror att de faktiskt är beroende av hög materiell konsumtion för att vara lyckliga och inte har något ansvar för att minska den att vi faktiskt mår väldigt bra utan den.