For nylig kom det svenske Jordbruksverket (Landbrugsministeriet) med et forslag til nye regler for ’dyr, der holdes som selskab og hobby’. Forslaget gjaldt alt fra akvariefisk, mus, slanger, kaniner – og altså også høns.

(text på svenska kommer efter den danska texten)

I regelforslaget var der blandt andet skærpede arealkrav til hønsehold. Altså hvad myndighederne kaldte ’hobby-hønsehold’. Ikke til industriens hønsehold. Mens industrien fortsat måtte have høns under absurd dårlige forhold, skulle hobby-høns pludselig have så meget plads, at det i praksis ville være umuligt for de fleste folk med høns i haven at have høns.

Lad os bare sige, at forslaget blev debatteret livligt …! Reaktionerne var mange, og langt fra alle var positive.

Konsekvenserne af, at færre ville kunne have høns under betragteligt bedre forhold end industriens høns, ville jo være, at flere måtte købe æg fra industrien. Altså at flere høns ville komme til at leve under betragteligt dårligere forhold, end det er tilfældet med de nuværende regler.

Unægtelig en besynderlig disposition fra en myndigheds side – ikke mindst fordi argumentationen lød, at det var af hensyn til dyrevelfærden.

Nu er forslaget trukket tilbage og skal gennemarbejdes på ny, denne gang med bedre dialog med diverse civil-samfundsorganisationer. Vi venter alle spændt på, hvordan det reviderede forslag kommer til at se ud.

I min optik er der især ét forhold i det nu tilbagetrukne forslag, der er voldsomt problematisk. Og som rækker en del længere end bare dette forslag. Og det er definitionen på HOBBY.

Jeg synes nemlig, at det grundlæggende er ganske rigtigt at forbedre levevilkårene for de dyr, der udelukkende holdes i fangenskab som en ’hobby’ for nogle mennesker. Altså udelukkende for ejernes fornøjelses skyld. Fx akvariefisk eller kanariefugle eller mus eller slanger. Med mindre de tilbydes forhold, der giver dem mulighed for naturlig adfærd og revir, synes jeg faktisk ikke, det er okay at holde dem i fangenskab alene for nogle menneskers fornøjelses skyld.

Høns og kaniner kan være (er ikke altid, så måske skal der skelnes) noget andet. Høns og kaniner kan nemlig producere fødevarer, der ERSTATTER fødevarer produceret under langt dårligere dyrevelfærdsforhold. Og har man høns eller kaniner med dette formål (og ikke fx udstillingshøns og -kaniner, eller som kæledyr), så mener jeg faktisk ikke, det er en hobby, men derimod en del af en families (og et lands) fødevareproduktion. Og faktisk også en del af en families (og et lands) beredskab overfor at kunne producere fødevarer i tilfælde af krig eller anden krise.

Jordbruksverket definerer i sit forslag hobby som følger:

En hobby är något som utövas på fritiden för att tillgodose personliga intressen och utgör inte den huvudsakliga försörjningen. Det är inte heller ett arbete som utförs på uppdrag av någon annan. Verksamheten bedrivs utan egentligt vinstsyfte.

Ifølge den definition vil en hvilken som helst aktivitet, man udfører, som ikke kan dækkes ind under lønarbejde eller anden indtjening (arbejde som selvstændig), være en hobby.

Jeg tror hurtigt, at langt, langt de fleste af os kan blive enige om, at vi hverken betragter støvsugning, opvask eller tøjvask som en hobby … Ikke desto mindre er det nødvendige aktiviteter i alle hushold. Der mangler altså helt åbenlyst en kategori (eller flere) her.

Vores tid

Alle mennesker har lige mange timer i døgnet. 24 er vi tilgodeset med. I moderne tid, hvor en meget stor andel af den voksne befolkning er lønarbejdere og køber langt det meste af det, de spiser, fra nogle andre, og meget, meget få lever et liv svarende til det, man levede dengang størstedelen af befolkningen levede på landet og producerede det meste af deres mad selv, er der efterhånden etableret en forståelse af, at disse 24 timer er opdelt i cirka en tredjedel søvn, en tredjedel lønarbejde og en tredjedel fritid. Og i fritiden er der gennem de seneste 100 år blevet mere og mere tid til hobbyer (måske lige med undtagen af de år, hvor børnene er helt små – med mindre naturligvis de også omfattes af hobby-begrebet …).

Tilsvarende bruger vi i gennemsnit mindre og mindre tid på vores husholdning – tøjet vaskes af en vaskemaskine, rengøring og vinduespudsning er der flere og flere, der betaler sig fra, og selv madlavningen er der flere og flere der ’outsourcer’ til andre gennem at købe take-away eller færdigretter fra supermarkedet. Andelen af befolkningen, der ligefrem anvender fritiden på produktion af ingredienserne til madlavningen er forsvindende lille. Så næsten alle – børn som voksne – har nu langt bedre tid til ’at tilgodese personlige interesser’ i form af at gå til sport eller andre hobbyer, til koncert, se tv, spille spil på computeren eller telefonen, gå i byen, shoppe, rejse flere gange om året, …

Vælger man i stedet at bruge en del af sin fritids-tredjedel af døgnets 24 timer på at producere en større del af sine fødevarer selv under hensyntagen til miljø, klima og dyrevelfærd, OG – og det er vigtigt af definitionsmæssige årsager – disse egenproducerede fødevarer ERSTATTER fødevarer produceret under kritisable forhold andre steder på kloden (fx i ægge-industrien), så synes jeg ikke, det er at ligestille med hobbyer som fodbold og computerspil, der udelukkende ’tilgodeser personlige interesser’. Som man gør ‚for sjov‛ (OBS – har ikke noget at gøre med, om det er sjovt eller ej)

Så er det en del af familiens (og landets) fødevareproduktion, en del af familiens (og landets) beredskab – og gøres det ovenikøbet fornuftigt, er det også en del af landets miljø-, biodiversitets- og klimaforbedrende arbejde.

Selvom mange i dag er stressede og lever liv, de næsten ikke kan holde ud (måske ville de rent faktisk trives bedre, hvis de satte tid af til at dyrke kartofler eller have høns), så har moderne mennesker af i dag langt, langt mere tid til sig selv og deres personlige interesser (altså hobbyer), end man på noget tidspunkt i verdenshistorien har haft.

Og det er muligt, FORDI vi lader andre udføre det nødvendige arbejde med husholdningen, herunder produktionen af fødevarerne. Og fordi det efterhånden er nogle generationer siden, de fleste har haft jord under neglene selv, er flertallet efterhånden så fremmedgjorte overfor fødevareproduktion, at det eneste, der efterhånden tæller, er, at fødevarerne ikke er for dyre. Selvom der her i Sverige i øjeblikket føres kampagner mod ’de stigende fødevarepriser’ og folk boycotter de store supermarkedskæder i den naive tro, at varerne kan fås billigere andre steder, så har madens andel af husholdningsøkonomien aldrig været lavere.

Men hvis vi skal have råd til alle vores hobbyer og vores høje forbrug af tøj, make-up, make-over af hjemmet, ferierejser, dimser, biler, dyre boliger i storbyerne osv. osv. osv., så har vi jo ikke også råd til at betale det, det koster at producere fødevarer under hensyntagen til klima og miljø. Og skal vi have tid til alle vores hobbyer og ferierejser, så har vi heller ikke også tid til at dyrke kartofler og have høns.

Der var en gang en, der sagde til mig, at alt det, vi havde gang i heroppe på Gammelgård, jo var noget, vi gjorde, fordi vi syntes, det var sjovt (underforstået at det var vores hobby – at det var for sjov). Det provokerede mig temmelig meget, uden at jeg egentlig kunne sætte ord på for mig selv, hvad det var, der provokerede mig. Måske skulle jeg som svar have spurgt, om politisk arbejde for at ændre på tingenes tilstand så også bare var noget, man gjorde for sjov?

Jeg tror nok, husmændene (og måske især deres koner) på landet for 100 siden ville have måbet, hvis nogen dengang havde kaldt deres kartoffelbede eller hønsehold for en hobby eller noget, de bare gjorde, fordi de syntes, det var sjovt. De var dælme da afhængige af de kartofler, æg og suppehøner, også selv om de ikke tjente penge på dem.

Og alt det, Steffen og jeg eksperimenterer med på Gammelgård – jamen, det ER da sjovt (for det meste). Men vi gør det jo også, fordi vi synes, det er nødvendigt – det er ikke for sjov. Vi gør det, fordi vi synes, at dem, vi ellers skulle udlicitere opgaverne til, helt enkelt ikke løser opgaverne under den nødvendige hensyntagen til klima, miljø, dyrevelfærd og menneskerettigheder. Og fordi vi har mistet troen på, at det globale marked kan ’fikses’ (af politikerne eller virksomhederne), så alt, hvad vi behøver, på et tidspunkt vil blive produceret ordentligt af andre. Fordi vi tror på, at vi dælme – som befolkning – er nødt til at trække noget af alt det, vi de seneste 50 år i større og større grad har udliciteret til det globale marked, hjem til os selv igen – enten på egen matrikel eller i samarbejde med andre i lokalsamfundet. Også selv om det vil betyde, at vi har lidt mindre tid og penge til hobbyer og ferierejser.

---

Det är inte en hobby!

Nyligen föreslog Jordbruksverket nya regler för ”djur som hålls som sällskaps- och hobbydjur”. Förslaget omfattade allt från akvariefiskar, möss, ormar, kaniner – och även höns.

De föreslagna reglerna innebar bland annat strängare krav på yta för att hålla hobbyhöns. Inte för industriell fjäderfäuppfödning. Medan industrin kunde fortsätta att hålla höns och kycklingar under absurt dåliga förhållanden, behövde hobbyhöns plötsligt så mycket utrymme att det skulle bli praktiskt taget omöjligt för de flesta människor som har höns i sin trädgård att hålla höns.

Låt oss bara säga att förslaget var hett omdebatterat…! Reaktionerna var många och långt ifrån alla var positiva.

Konsekvenserna av att färre människor skulle kunna hålla höns under betydligt bättre förhållanden än industrihöns skulle bli att fler skulle behöva köpa ägg från industrin. Med andra ord skulle fler höns behöva leva under betydligt sämre förhållanden än vad som är fallet med nuvarande regler.

Onekligen en märklig inställning från en myndighets sida – inte minst eftersom argumentet var att det var för djurens välbefinnande.

Nu har förslaget dragits tillbaka och ska omarbetas, den här gången med bättre dialog med olika organisationer i det civila samhället. Vi väntar alla med spänning på att se hur det omarbetade förslaget kommer att se ut.

Enligt min mening finns det en aspekt av det nu tillbakadragna förslaget som är särskilt problematisk. Och det går mycket längre än bara det här förslaget. Och det är definitionen av HOBBY.

Jag tycker nämligen att det är principiellt rätt att förbättra levnadsvillkoren för djur som hålls i fångenskap enbart som en ”hobby” för vissa människor – för skojs skull. Till exempel akvariefiskar eller kanariefåglar eller möss eller ormar. Om de inte erbjuds förhållanden som möjliggör naturligt beteende tycker jag inte riktigt att det är okej att hålla dem i fångenskap enbart för skojs skull.

Höns och kaniner kan vara (är inte alltid, så kanske bör man göra en distinktion) något annat. Höns och kaniner kan producera mat som ERSÄTTER mat som producerats under mycket sämre djurskyddsförhållanden. Och om man håller höns eller kaniner för detta ändamål (och inte t.ex. för att visa upp höns och kaniner, eller som keldjur), då anser jag faktiskt inte att det är en hobby, utan en del av en familjs (och ett lands) livsmedelsproduktion. Och faktiskt också en del av en familjs (och ett lands) beredskap att producera mat i händelse av krig eller annan kris.

Jordbruksverket definierar i sitt förslag hobby på följande sätt:

En hobby är något som utövas på fritiden för att tillfredsställa personliga intressen och som inte utgör den huvudsakliga försörjningen. Det är inte heller arbete som utförs för någon annans räkning. Verksamheten bedrivs utan något egentligt vinstsyfte.

Enligt denna definition är all verksamhet som du bedriver och som inte kan hänföras till lönearbete eller annan inkomst (egenföretagande) en hobby.

Jag tror att de flesta av oss snabbt kan enas om att vi inte betraktar dammsugning, diskning eller tvätt som en hobby … Ändå är det något de flesta av oss utöver på fritiden utan att tjena pengar på det. Så det är helt klart en kategori (eller flera) som saknas här.

Vår tid

Alla har samma antal timmar per dygn. 24 timmar är tilldelade oss. I modern tid, där en mycket stor andel av den vuxna befolkningen är lönearbetare och köper det mesta av vad de äter från någon annan, och mycket, mycket få lever ett liv som liknar det som de levde när majoriteten av befolkningen bodde på landsbygden och producerade det mesta av sin egen mat, har det gradvis etablerats en förståelse för att dessa 24 timmar är uppdelade i ungefär en tredjedel sömn, en tredjedel betalt arbete och en tredjedel fritid. Och på fritiden har det under de senaste 100 åren blivit mer och mer tid för hobbys (med möjligt undantag för de år då barnen är mycket små – såvida de inte också ingår i hobbybegreppet …).

På samma sätt ägnar vi i genomsnitt allt mindre tid åt att sköta våra hem och hushåll – kläder tvättas i tvättmaskin, allt fler betalar för städning och fönsterputsning och allt fler ”lägger ut” även matlagningen på andra genom att köpa take-away eller färdigmat från snabbköpet. Den andel av befolkningen som faktiskt ägnar sin fritid åt att producera ingredienser till matlagningen är försvinnande liten. Så nästan alla – både barn och vuxna – har nu mycket mer tid att ”ägna sig åt personliga intressen” i form av att gå på sport eller andra hobbys, gå på konserter, titta på TV, spela spel på datorn eller telefonen, gå ut, shoppa, resa flera gånger om året, …

Om man i stället väljer att ägna en del av sin fritid – en tredjedel av dygnets 24 timmar – åt att producera en stor del av sin egen mat, med hänsyn till miljö, klimat och djurskydd, OCH – och detta är viktigt av definitionsskäl – dessa egenproducerade livsmedel ERSÄTTER livsmedel som producerats under kritiska förhållanden på andra håll på jorden (t.ex. i äggindustrin), då tycker jag inte att det är att likställa med hobbys som fotboll och dataspel som bara ”tillgodoser personliga intressen” – för skojs skull.

Det är en del av familjens (och landets) livsmedelsproduktion, en del av familjens (och landets) beredskap – och om det görs på ett förnuftigt sätt är det också en del av landets arbete med miljö, biologisk mångfald och klimatförbättring.

Även om många människor idag är stressade och lever liv som de knappt står ut med (kanske skulle de faktiskt vara lyckligare om de avsatte tid för att odla potatis eller föda upp kycklingar), har moderna människor idag mycket, mycket mer tid för sig själva och sina personliga intressen (även kallade hobbys) än någon gång tidigare i historien.

Och detta är möjligt FÖR ATT vi låter andra göra de nödvändiga hushållssysslorna, inklusive produktionen av livsmedel. Och eftersom det har gått några generationer sedan de flesta människor hade händerna i jorden, är majoriteten nu så främmande för livsmedelsproduktion att det enda som räknas är att maten inte är för dyr. Även om det här i Sverige just nu pågår kampanjer mot ”stigande matpriser” och människor bojkottar de stora livsmedelskedjorna i den naiva tron att varorna är billigare någon annanstans, så har matens andel av hushållsekonomin aldrig varit lägre.

Men om vi skall ha råd med alla våra hobbys och vår höga konsumtion av kläder, smink, heminredning, semesterresor, prylar, bilar, dyra bostäder i storstäderna etc. etc. etc. etc. då har vi inte heller råd att betala vad det kostar att producera mat med hänsyn till klimat och miljö. Och om vi skall hinna med alla våra hobbys och semesterresor, så hinner vi inte heller odla potatis och ha höns.

Någon sa en gång till mig att allt vi gjorde här uppe på Gammelgård var något vi gjorde för att vi tyckte att det var roligt (underförstått att det var vår hobby – för skojs skull). Det provocerade mig ganska mycket, men jag kunde inte riktigt själv sätta ord på vad det var som provocerade mig. Jag kanske borde ha frågat om politiskt arbete för att förändra saker också bara är något man gör för skojs skull?

Jag tror att bönderna (och kanske framför allt deras fruar) på landsbygden för 100 år sedan skulle ha skrattat om någon hade kallat deras potatisland eller hönshållning för en hobby eller något de bara gjorde för att de tyckte att det var roligt. De var ju helt beroende av potatisen, äggen och kycklingarna, även om de inte tjänade några pengar på dem.

Och allt som Steffen och jag experimenterar med på Gammelgård – ja, det ÄR roligt (för det mesta). Men vi gör det också för att vi tycker att det är nödvändigt – för skojs skull. Vi gör det därför att vi tror att de som vi annars skulle behöva lägga ut uppgifterna på helt enkelt inte löser uppgifterna med nödvändig hänsyn till klimat, miljö, djurskydd och mänskliga rättigheter. Och för att vi har tappat tron på att den globala marknaden kan ”fixas” (av politiker eller företag) så att allt vi behöver så småningom kommer att produceras på rätt sätt av andra. Därför att vi tror att vi – som befolkning – måste ta hem en del av det som vi under de senaste 50 åren i allt högre grad har outsourcat till den globala marknaden – antingen hem på vår egen egendom eller i samarbete med andra i lokalsamhället. Även om det innebär att vi får lite mindre tid och pengar till hobbys och semester.