Det bliver en lidt forsinket nytårshilsen i år – skribenten blev først ramt af influenza og så af en stormflod af korrektur. Nu er jeg klar igen og glæder mig både til en status over 2022 og et nyt, spændende år. (Om du föredrar att läsa texten på svenska, så finns den efter den danska texten)

2022 var et meget blandet år. Dårligt var vi ved at komme os over den globale Corona-krise, før endnu en global krise ramte med krigen i Ukraine og alle de afledte effekter blandt andet i form af høje energipriser. Endnu et krise-år med andre ord. Den helt overordnede allerstørste krise, som ingen sjovt nok taler særlig meget om, er den der i februar kom til udtryk i IPCC’s sjette hovedrapport om de konsekvenser af de kommende klimaforandringer, vi alle skal finde en måde at leve med. Meget lidt munter læsning – og af en helt anden kaliber end en Ukraine-krig og nogle forhøjede energipriser. Så det taler vi helst ikke om …

Globale kriser til trods har vi på Gammelgård haft et fantastisk godt år i 2022. Vi er blevet beriget med endnu et vidunderligt barnebarn og har haft rigtig mange gode stunder med både børn og børnebørn – både her og i deres nye boliger i Danmark. Vi har oplevet, at den nære familie er blevet endnu mere nær (afstanden mellem Småland og Nordsjælland til trods) og føler os dybt taknemmelige over dette.

Også her på gården har der været ‘familieforøgelse’ – to af vores fem høner leverede i alt tre kyllinger, som alle viste sig at være hønekyllinger, så der blev ingen hanekyllinger til fryseren, men til gengæld en forøgelse af høneflokken, så vi nu har otte høner. Hanefar har været en fantastisk hanefar. Lærte de små dunbolde at skrabe og pikke i sommer, og er nu i fuld gang med også at lære de nu voksne høner (som vi dog stadig kalder kyllingerne …) at lægge æg!! Lægger sig i redekassen for at vise dem, hvor det foregår, genner dem ind i redekassen og sætter sig selv foran åbningen, så de ikke kan komme ud igen, og fortæller så højlydt hele byen, når de endelig får pruttet et lille mini-æg ud. Både hanen og de gamle høner så meget sølle ud i november-december, hvor de fældede, men nu er hele flokken ved at være normalt-udseende igen, så nu venter vi bare på, at også de gamle høner begynder at lægge æg igen efter fælde-pausen. I mellemtiden må vi nøjes med ‘kyllingernes’ mini-æg.

Årets store konstruktionsprojekt var hegn om skovhaven. Det sidste stykke kom på plads i en fart, da vi opdagede, at rådyrene var begyndt at spise natmad i skovhaven i starten af oktober. Så nu er der lukket – og vi har i november og decembers snevejr set mange rådyrspor rundt om hele skovhaven. På ydersiden, vel at mærke!! Nu forestår en ny fase i vores skovhaveliv, hvor vi skal ‘møblere et lukket rum’ – og også hænge noget på væggene. Der er allerede planer om mini-kiwi, vindruer, hybenroser, spinatranke og schisandra, og mens vi skaffer og/eller laver alle de planter, bliver det gråærter og bønner, der får lov til at klatre på hegnet.

Ellers har skovhavelivet været præget af samtaler og erfaringsudveksling. I starten af juni var vi på en længe ønsket skovhaverejse nordpå, hvor vi både besøgte Ingers skovhave i Nässjö, Viktor og Elins skovhaver på Åfallet, Hansrajs skovhave i Borlänge og Philipps skovhave i Stjärnsund. Helt deroppe i Dalarna fik vi så også anledning til at deltage i ‘boksläppsfest’ for Philipps seneste bog om nötodling. Nødder er det nye sorte – og vi fik da også plantet både en sort valnød og to kastanjetræer hjemme på gården og glæder os til, at de mange hasselbuske i nøddelunden snart begynder at producere hasselnødder.

Samtaler og erfaringsudveksling havde vi også masser af i vores skovhavestudiecirkel, som vi nu efter tre år i efteråret valgte at lukke ned. Alle deltagende skovhaver er godt i gang, og vi håber at bevare kontakten og fortsat kunne følge med i havernes udvikling. I stedet for studiecirklen vil vi forsøge at finde et nyt og bredere samtaleformat i og omkring skovhaven. Mere om det senere på året.

Vi har haft rigtig, rigtig mange besøgende i skovhaven i år. Både når vi har haft ‘almindeligt åbent’, aftalte besøg og de dage, hvor vi deltog i henholdsvis Tusen Trädgårdar og LANDs Öppen trädgård. Det bliver bestemt ikke sidste gang, vi deltager i sådanne arrangementer. Vi har også haft besøg af forskere og journalister. En lidt anden type samtale-partnere, men også de samtaler hjælper os med at skærpe vores fokus og selv blive spidse på, hvad vi gør og hvorfor. Selv har vi skrevet et par artikler i Praktisk Økologi, og snart kommer der sørme også en artikel på svensk!!! i tidningen Åter. Ret syret at være begyndt at skrive på svensk – men efter blidt pres fra nogle af vores svenske læsere af bloggen og fantastisk assistance med svensk korrekturlæsning af Annika er enkelte blog-udlæg begyndt at komme på svensk også. Og så er skridtet jo ikke så stort til også at skrive artikler på svensk. Åter leverer så også en meget, meget prof assistance med sproget, og så går sådan en artikelskrivning jo hen og bliver til et lille svensk-kursus udover også at være formidling af et budskab.

Formidling af budskab (på svensk …) fik vi også lejlighed til på den svenske Agroforestry-konference på SLU i Alnarp i oktober. Selvom agroforestry jo handler om landbrug – og vi ikke driver landbryg – var vi blevet inviteret til at fortælle om vores lidt anderledes skovhave-tilgang for 200 vidende og erfarne praktikere og teoretikere. Meget, meget givende for os. Og vi fik da også rigtig fin feedback (og efterfølgende besøg i skovhaven …) og mange gode samtaler efter oplægget. Agroforestry – altså landbrug, hvor flerårige planter indgår, fx i form af dyr, der græsser i områder med frugt- eller nødde-produktion, eller alleer med madproducerende træer og buske, hvor der dyrkes etårige eller flerårige afgrøder mellem alleerne – er fremtidens madproduktion, hvis biodiversitet og klima skal kunne følge med. Flere super-ambitiøse og meget dygtige svenske landmænd knokler på med udvikling af denne type landbrug, og det var fantastisk på konferencen at høre om deres foreløbige erfaringer. Støt gerne den svenske Agroforestry-forening, hvis du vil være med til at løbe det i gang.

Forhåbentlig kan vi med vores formidling af vores erfaringer med kombinationen af madproduktion, biodiversitet og klima lokke endnu flere private borgere til at vove at kaste sig ud i at gøre en aktiv medborgerindsats indenfor eget domæne – altså i deres egen have eller kolonihave. Vi skal være mange flere, der ikke enten bare er passive forbrugere eller lægger alle kræfter i at protestere og demonstrere og forlange handling fra politikere og virksomheder (det skal også til – men er bare ikke nok, og ærligt talt også ret handlingslammende og desillusionerende, når de ikke ‘makker ret’), men også får aktørstatus, bliver subjekter og ikke bare objekter og forbrugere. Tager ansvar for egne footprint og forsøger at gøre de negative så små som muligt og også bidrage med positive – samtidig med at der naturligvis stadig skal lægges pres på ‘systemerne’, der skal gøre det så let som muligt at gøre ret.

Men det vil aldrig blive omkostningsfrit at gøre ret (selvom mange politikere hævder, at grøn omstilling ikke betyder, at vi behøver at ændre livsstil – formentlig fordi de ved, at hvis de stiller vælgerne det i udsigt, så bliver de ikke genvalgt). Det vil altid også kræve en indsats, og indimellem sågar en afsavns-indsats. Vi i den vestlige verden er bare blevet så forvænte, at et hvilket som helst afsavn i mikrostørrelse (i den store sammenhæng) er blevet helt umuligt at leve med. Jeg er helt med på, at der er reelt fattige i den vestlige verden, som naturligvis har et stort problem med inflation og stigende energipriser (og dem bør vi som samfund naturligvis forsøge at hjælpe – fx ved at gøre dem mindre fattige), men langt, langt de fleste borgere i Danmark og Sverige kan med lidt omprioritering af forbruget stadig leve et fuldt tilfredsstillende og endda lykkeligt liv, også selvom der i øjeblikket er energi- og økonomisk krise.

Min oplevelse er ikke, at man bliver lykkelig af at spise dessert hver dag. Jeg oplever, at mit liv bliver meget mere lykkeligt, når jeg føler, at jeg kan gøre en indsats. At jeg faktisk kan bidrage positivt – også til andet end mit eget (og min egen arts) velbefindende.

2023 er lige startet – og en ny oplevelse i år bliver deltagelsen i en studiecirkel om netop dette. Om at gøre en aktiv indsats på lokalt niveau for en mere bæredygtig og cirkulær tilgang til hverdagslivet i lokalsamfundet. Spændende, hvad det kan lede til af nye ideer og bekendtskaber.

2023 kommer også til at byde på ny og meget større køkkenhave (mere om dette senere på året), plantning af endnu flere æbletræer i æblelunden,

forhåbentlig endnu en flok kyllinger i hønsegården, nye bier – og forhåbentlig mange spændende gæster i skovhaven. Den første busfuld har allerede booket en dag i august … 😉

Vi er trods alle kriserne fortrøstningsfulde og taknemmelige over, at vi har mulighed for stadig at leve det liv, vi lever. Trods vores aktive fravalg af prestigefyldte karrierer, fancy modetøj, ferierejser til de varme lande, dyre julegaver, jordbær i januar og andre ‘almindelige forbrugsgoder’, så har vi et rigt liv.

 

Samma text på svenska

Gott nytt år 2023

I år blir det en lite försenad nyårshälsning från Gammelgård – först fick jag influensa och sen fick jag fullt upp med en störtflod av korrekturläsnings-arbete. Nu är jag redo igen och ser fram emot både att se tillbaka på året som gått och påbörja ett spännande nytt år.

2022 var ett mycket blandat år.  Knappt hade vi lämnat den värsta Corona-krisen bakom oss förrän ännu en global kris inträffade med kriget i Ukraina och alla de effekter den hade bland annat i form av inflation och höga energipriser. Ännu ett kris-år med andra ord. Den största krisen som ingen pratar om, är den som i februari kom till uttryck i IPCC’s sjätte huvudrapport om de kommande klimatförändringar och deras konsekvenser som vi alla ska försöka att leva med. Väldigt skrämmande – och en kris av en helt annan kaliber än kriget i Ukraina och höga energipriser. Så det pratas det helst inte om …

Global kris till trots har vi på Gammelgård haft ett fantastiskt bra år under 2022. Största gåvan var ännu ett underbart barnbarn, och vi har haft många trevliga stunder tillsammans med barn och barnbarn både här på Gammelgård och i deras nya hem i Danmark. Vi har upplevt att den närmaste familjen har blivit ännu närmare (avståndet mellan Småland och Nordsjälland till trots) och känner oss djupt tacksamma för detta.

Också här på gården har familjen blivet större. Två av våra fem hönor levererade totalt tre kycklingar som alla tre visade sig vara hönor. Inga tuppar till frysen alltså, men i gengäld en ökning av hönsflocken så att vi nu har åtta hönor. ’Gamla tuppfar’ har varit en fantastisk pappa. Lärde de små dunbollarna att sprätta och picka och är nu upptagen av att lära de nu vuxna unghönorna (som vi fortfarande kallar kycklingar) att värpa!! Lägger sig i redet för att visa att det är där det sker, knuffar in dem i redet och sätter sig sen i öppningen så att de inte kommer ut igen. När de äntligen har lagt ett ägg berättar han högt för hela byn vad som har hänt. Både tuppen och de gamla hönorna har varit väldigt fula i november/december medan de har ruggat, men nu börjar de alla att se normala ut igen. Nu väntar vi bara på att de gamla hönorna också ska börja värpa igen efter sin vinterpaus. Under tiden får vi nöja oss med ’kycklingarnas’ mini-ägg.

Årets stora konstruktionsprojekt var att sätta stängsel runt hela skogsträdgården. De sista bitarna kom på plats när vi i höstas upptäckte att rådjuren hade börjat kalasa på seombadin på nätterna. Nu är det hela stängt – och i novembers och decembers snötäcke har vi sett många rådjursspår PÅ UTSIDAN av stängslet. Hurra!
Nu påbörjas en ny fas i skogsträdgårdslivet där vi ska ’möblera ett rum med väggar och dörrar’ – och också hänga någonting på väggarna. Vi har planer på mini-kiwi, vindruvor, nyponros, rankspenat och schisandra – och medan vi skaffar eller själv producerar alla plantorna, får det bli gråärt och bönor som får klättra på stängslet.

I övrigt har skogsträdgårdslivet bidragit med många samtal och utväxling av erfarenheter. I juni var vi på en efterlängtad skogsträdgårdsresa norrut med besök i Ingers skogsträdgård i Nässjö, i Viktor och Elins skogsträdgårdar på Åfallet, i Hansrajs skogsträdgård i Borlänge och i Philipps skogsträdgård i Stjärnsund. Däruppe i Dalarna fick vi också tillfälle att vara med i boksläppsfest för Philipps senaste bok om nötodling. Nötodling har blivit stort – och vi fick såklart också planterat båda en svart valnöt och två äkta kastanjer hemma på Gammelgård och ser nu fram emot att de många hasselbuskarna börjar ge.

Samtal och erfarenhetsutbyte fick vi också i mängder i vår skogsträdgårdsstudiecirkel. Efter tre år är alla de deltagande skogsträdgårdarna på god väg – och vi har därför valt att avsluta studiecirkeln och påbörja ett nytt och bredare samtalsformat under 2023. Mera om detta vid ett senare tillfälle.

Vi har haft riktigt, riktigt många besökande i skogsträdgården under 2022. Både på ’vanliga’ öppen trädgård-dagar, på avtalade besök och genom vårt deltagande i Tusen Trädgårdar och LANDs Öppen trädgård. Det blir inte sista gången vi är med där! Vi har också haft besök av forskare och journalister. Det ger en lite annorlunda typ av samtal, men också de samtalen hjälper oss att skärpa vårt fokus och bli mer precisa med vad vi gör och varför. Själv har vi skrivit ett par artiklar i Praktisk Økologi, och snart kommer det till och med en artikel på svenska! i tidningen Åter. Rätt speciellt att börja skriva på svenska – men efter mild påtryckning från flera av våra svenska blogg-läsare och med fantastisk fin assistans med svensk korrekturläsning av Annika, har vi också börjat skriva enstaka blogg-inlägg på svenska – och då är steget till att också skriva artikeln på svenska ju inte längre så stort. Därutöver levererar Åter en väldigt professionell assistans till språket, och på det sättet blir artikelskrivning ju utöver förmedling av ett budskap också en fin kurs i svenska.

Förmedling av budskap (på svenska …) fick vi också möjlighet till på den svenska Agroforestry-konferens på SLU i Alnarp i oktober. Även om agroforestry ju handlar om lantbruk – och vi inte är lantbrukare – var vi inbjudna att berätta om vårt lite annorlunda sätt att ha skogsträdgård inför mera än 200 kunniga och erfarna praktiker och teoretiker. Väldigt givande för oss – och vi fick också väldigt fin feedback på konferensen, många fina samtal, och efterföljande besök i skogsträdgården. Agroforestry – alltså lantbruk där fleråriga växter ingår, tex i form av djur som betar i områden med frukt- eller nötbuskar, eller alléer med matproducerande träd och buskar där man odlar ett- eller fleråriga grödor mellan raderna – är framtidens matproduktion om den biologiska mångfalden och klimatet ska kunna hänga med. Flera superambitiösa och väldigt kunniga svenska lantbrukare experimenterar för fullt med att utveckla denna typ av lantbruk, och det var fantastisk spännande på konferensen att höra om de erfarenheter de har. Stöd gärna den svenska Agroforestry-föreningen om du vill bidra till denna utveckling.

Förhoppningsvis kan vi med vår förmedling av våra erfarenheter med kombinationen av matproduktion, biologisk mångfald och klimatfrågor locka ännu flera medborgare till att våga göra något inom sin egen domän – dvs på egen tomt eller kolonilott. Vi behöver vara många som vare sig är passiva konsumenter eller 100% aktiva i att protestera och demonstrera och kräva handling från politiker och verksamheter (det behövs också, men räcker tyvärr bara inte och är helt ärligt också rätt så desillusionerande och handlingsförlamande när politikerna inte reagerar) men som istället är aktivister i sitt eget vardagsliv, subjekter och inte bara objekter och konsumenter. Som tar ansvar för sina egna fotavtryck och försöker att göra de negativa av dem så små som möjligt och kanske även göra enstaka positiva – samtidigt som det såklart fortfarande är superviktigt att pressa ’systemen’ så att det blir så enkelt som möjligt att göra rätt.

Men det kommer aldrig att bli helt utan besvär och även umbäranden att göra rätt (även om de flesta politiker hävdar att den enskilde inte skall behöva ändra sitt sätt att leva – troligen därför att de vet att om de kräver mycket av sina väljare, så slutar de rösta på dem). Det kommer alltid att krävas en insats, och ibland även umbäranden. Vi i den västliga världen lever över våra tillgångar, men har tyvärr blivit så bortskämda att även ett mycket litet umbärande kan kännas omöjligt för de flesta att leva med. Jag är naturligtvis medveten om att det också finns fattiga i denna del av världen för vilka höga energipris och inflation utgör ett stort problem (och dem ska vi naturligtvis som samhälle hjälpa) – men för de allra flesta går det med lite omprioriteringar av konsumtionen att leva ett fullt tillfredsställande, även lyckligt liv trots den nuvarande energi- och ekonomikrisen.

Min upplevelse är inte att man blir lycklig av att äta efterrätt varje dag. Min upplevelse är att jag blir mycket mer lycklig när jag känner att jag kan göra något för en mera hälsosam värld. Att jag faktiskt kan bidra positivt – också till annat än mitt eget (och min egen arts) välbefinnande.

2023 har precis börjat – och en ny och spännande upplevelse i år kommer att bli deltagandet i en studiecirkel om lokala aktiviteter för en mera hållbar och cirkulär tillgång till vardagslivet. Spännande vad det kan bidra med av nya idéer och bekantskaper!

2023 kommer också att bjuda på en ny och mycket större köksträdgård, plantering av ännu flera äppleträd i äppellunden, förhoppningsvis ännu ett gäng kycklingar i hönsgården, nya bin – och förhoppningsvismånga intressanta besök i skogsträdgården. Den första busslasten har redan annonserat sin ankomst i augusti … 😉

Vi är trots alla kriser förhoppningsfulla och tacksamma för att vi fortfarande har möjlighet att leva det liv vi lever. Trots att vi aktivt har valt bort prestigefyllda karriärer, fina och dyra modekläder, semesterresor till varma länder, kostsamma julklappar, jordgubbar i januari och andra ’vanliga konsumtionsvanor’, så har vi ett rikt liv.