Hej ho, hvor det går. Sidste uge fik vi besøg af en journalist fra Smålandsposten, og i torsdags var vi så i lokalavisen med en helsidesartikel. Lidt sjovt er det da … 🙂
De, der ikke abonnerer på Smålandsposten, kan læse artiklen her.

Christina och Steffen Meyer flydde storstadens ekorrhjul och hittade lugnet i Strömmaköp.
– Det här är vår nya vardag, ett ställe där vi trivs och aldrig kommer att fly ifrån för någon chartersemester, säger de och visar sin oas i olika odlingsnivåer.

Skogsträdgårdsodling är vilt och vackert i salig röra. Långt från fyrkantiga lådor och pedantiska rader med morotsfrön. Här handlar det om att para ihop och plantera i en polykultur på flera nivåer – med träd, buskar och markväxter på samma yta och med planering och beskärning så att solens strålar når fram till vegetationen.

– Det är ett odlingssystem där vi har fleråriga växter som imiterar det naturliga ekosystemet och som befrämjar mångfalden, förklarar Christina Meyer, som kom i kontakt med metoden via Permakulturföreningen i Danmark.
– Vi behöver inte gräva om trädgården varje år som i en traditionell köksodling och därför stör vi inte mikrolivet i jorden. I stället utvecklas näringsrik och fuktbevarande mulljord. Vi vågar påstå att en skogsträdgård, med fleråriga växter som varje år lagrar in mera kol, faktiskt bidrar till att försena klimatförändringarna, fortsätter maken Steffen Meyer.

De sålde sitt radhus i Köpenhamn, insnärjt i en spagettihärva av motorvägar där fågelsången drunknade i buller och där de hela tiden kände stressen flåsande i nacken. Nu har de landat i småländsk skogsbygd utanför Göteryd.
Kontrasterna kunde inte vara större.
– Jodå, vi gick båda in i den berömda väggen i vårt förra liv. Det är stressande att inte hinna göra saker bra, säger hon.
– Eller att göra dem för sent, fyller han i.

Hon har jobbat i den politiska sfären, han inom vården. Hon med klimatfrågor inom danska energidepartementet och som konsult. Han är specialistutbildad tandläkare som fortfarande bygger tandställningar åt gomspaltpatienter på halvtid inne i Köpenhamn.
Hon har numera sadlat om och sitter i Strömmaköp och korrekturläser och översätter texter, plus att hon driver en liten gårdsbutik i anslutning till bostaden.

De har bytt livsstil successivt sedan de köpte Gammelgården för fem år sedan.
– Vi gjorde en del renoveringar och jag flyttade hit permanent 2018. Vi ville hitta ett ställe där vi trivdes och inte kände att vi behövde lämna så fort vi fick en ledig stund. Folk är ju ständigt på språng och brukar fråga‚; ”…och vart ska ni resa i år?” Men det är här vi vill vara, säger Christina.
– Vi vill ge tillbaka minst lika mycket som vi tar från samhälle och natur. Den enda nackdelen, som jag ser det, är att vi inte har barnbarnen alldeles i närheten. Å andra sidan blir det kvalitetstid när de kommer hit, och då stannar de gärna ett tag, säger Steffen.

Vi behöver inte gräva om trädgården varje år som i en traditionell köksodling och därför stör vi inte mikrolivet i jorden.
Steffen Meyer
Köpenhamnstandläkare som rotad sig i Småland

De tar saker som de är och i sitt eget tempo numera och Christina konstaterar:
– Om något strular brukar jag tänka; ”Nä, nu gick det fel. Hm, va intressant”. Och så försöker jag igen.
En filosofi och experimentlusta som även genomsyrar hennes odlargärning.
– Vi är inte självförsörjande och vi betalar skatt för att bidra till det moderna samhället, som vi förstås uppsöker ibland för att köpa nya skor eller uträtta andra ärenden. Det är inte extremt, det livet vi lever, vi vill bara trappa ner på lönejobbet och minska på konsumtionen.

– När det handlar om frukt, bär och grönsaker klarar vi oss nästan på det vi själva skördar. Annars köper vi kött och annat vi behöver lokalt. Och vi har världens bästa grannar här ute. Det är verkligen ett annat liv än det vi levde när vi bodde och jobbade minst heltid inne i Köpenhamn.
I januari syns små gröna livstecken på den cirka 1000 kvadratmeter stora odlingsytan.
Under uppbyggnaden av vår skogsträdgård täcker vi marken med organiskt material, till och med ull från en fårfarmare i närheten. Sedan bryts det stegvis ner och frigör näring till plantorna, berättar Christina Meyer.

Nu ska hon sprida kunskapen vidare i närområdet, och snart håller hon i en inspirationskväll på Studieförbundet Vuxenskolan inne i Älmhult. Syftet är att locka folk till en nystartad studiecirkel.
Men intresset för introduktionen var så stor att det fick bli två inspirationsträffar – den 6 respektive 20 februari. Sedan, när våren närmar sig, börjar de praktiska övningarna.
– Tanken är att de som deltar i studiecirkeln själva ska vara aktiva, att vi ska göra hembesök i varandras skogsträdgårdar och lära oss ännu mer, säger före detta storstadsmänniskan Christina Meyer.