Också i år prioriterade vi inspiration, kunskapsbildning och samtal i årets semester. Och nu finns det så många skogsträdgårdar i närområdet att vi kunde utgå från Gammelgård på årets skogsträdgårdsresa.

(Teksten ligger på dansk efter den svenske tekst)

Som tidigare gjorde vi vår skogsträdgårdsresa tillsammans med Inger Cesar, som vi lärde känna på vår skogsträdgårdsdistanskurs på Holma Folkhögskola i 2016. Hon och Emma (vi fyra var Team Småland!) övernattade hos oss på Gammelgård på kursdagarna, och sedan dess har vi haft nära kontakt och setts regelbundet. Och det har liksom blivit tradition att vi gör en gemensam skogsträdgårdsresa varje sommar för att besöka nya skogsträdgårdsställen och få ny skogsträdgårdsinspiration.

Att besöka andra skogsträdgårdsintresserade och få inspiration och utbyta erfarenheter är båda extremt värdefullt och väldigt trevligt. Tills vidare har vi inte träffat någon som inte var snälla, kunniga och hållbarhetsengagerade människor. Det ger energi att uppleva att det finns så många runt omkring oss som vill vara med att skapa nya, mer hållbara sätt att leva och producera mat. Den energin behövs, särskilt i dessa tider.

De första åren efter att vi påbörjade skogsträdgården 2016-17 var vårt fokus naturligtvis väldigt mycket på det rent tekniska och praktiska kring etableringen av en stor skogsträdgård. De senaste åren har samtal – om skogsträdgårdar, hållbarhet, omställning, umgänge, gemensamhet … – kommit att betyda mer och mer.  Det händer så mycket otrevligt i hela världen dessa år, och vi – som människor – behöver mycket mer trevliga samtal i stället för bråk. Om vart vi vill. Inte så mycket om allt det vi inte gillar, utan om vart vi vill (och här tänker jag inte på vart vi vill flyga på semester nästa gång …!) och vilket samhälle och liv vi vill ha för oss och för våra barn och barnbarn. I stället för att bränna koraner och vandalisera konst (och konsumera semesterresor och prylar) behöver vi hitta sätt att leva som bygger upp. Som inte försämrar världen och naturen utan gör den bättre och mer fruktbar.

Vi har fler och fler besökare i skogsträdgården – Steffen skämtade 2019 när vi öppnade första gången och ingen kom: ”Var ska bussarna parkera?” Nu har det blivit allvar. Senast var det en buss med 56 trädgårdsamatörer som anlände en söndag i augusti. Det var jättetrevligt. Att det finns så många snälla och engagerade människor är ju inte precis det man läser mest om i tidningarna …

Men vi vill också själva gärna åka runt och besöka andra. Och vår årliga skogsträdgårdsresa är ett sätt att göra det.

I år kom Inger en onsdag kväll i början på augusti, och innan vi påbörjade vår egen besöksrunda fick vi själva ett besök under torsdagen av Färjenäs Skogsträdgård och Aspelundens Torp och Skogsträdgård – två föreningar som sysslar med skogsträdgård nära Göteborg. De var själva på rundresa och kontaktade oss i slutet på juni för att boka ett besök hos oss. Kul att uppleva att andra också åker runt på det viset. 😊

Efter att de lämnat körde vi till Niklas ställe, bara några få kilometer från Strömmaköp. Såååå fantastiskt att det nu finns skogsträdgårdsprojekt i våra egna trakter. Det fanns inte när vi började i 2016. Niklas har ett litet torp ute i skogen, är lärare på Holma Folkhögskola, och jobbar för fullt under sin fritid med att etablera en skogsträdgård och andra odlingar. Verkligen ett fint ställe han bygger upp, och vi hade tur med en fin kvällssol till rundvandringen där vi så många fina detaljer.

 

Dagen efter åkte vi söderut, där vi först besökte vår gamla skola, Holma Folkhögskola i Höör. Jätteroligt att återse skogsträdgården och se vad som har hänt sedan vi var där senast. Särskilt den nya hasselodlingen utanför skogsträdgården var intressant. Vi ska börja beskära våra hasselbuskar i år, så vi tittade noggrant på uppbyggnaden av de fina hasselbuskarna som dignade med nötter. Men det var också roligt att se hur stort Mulle hade blivit – kanske den blir så stor hos oss också??

Men det var tydligt att det var en annan klimatzon – till exempel kvittenfrukten var mycket större än i Gammelgård skogsträdgård.

Efter Holma skogsträdgård åkte vi till Skogsträdgårdens växter, en liten handelsträdgård som drivs av Hanna och My. Först köpte vi växter (farligt att ha Inger med på en plantskola …), och sen fick vi en privat visning av Hanna egen skogsträdgård Under Eken. Verkligen en vacker trädgård!! Med ett sällsynt stort fokus på örterna. Kryddväxter, grönsaker, bär … Så vackert och inspirerande för oss, som också gärna vill ha ett rikt örtskikt.

 

Hanna och My är unga tjejer. Inte sådana gamlingar som oss. Och det är så hoppingivande att uppleva att det finns ungdomar som satsar så mycket som de två på en mera hållbar framtid. Ingen klimatångest eller klimatilska här, utan konkret och proaktiv handling. Det gillar jag verkligen. De har båda läst på Holma Folkhögskola, och den kunskap och de konkreta färdigheter unga människor har möjlighet att ta med sig därifrån är ju det vi behöver som samhälle om vi skal minska mängden av konflikter och öka Sveriges resiliens. Jag hoppas verkligen att den typen av bildning och initiativ med tiden kommer att öka – inte minska. Alla ungdomar borde egentligen spendera ½-1 år på Holma eller liknande utbildningar. Obligatorisk sabbat-år med hållbarhetskunskap innan man börjar plugga. Vettigt, eller hur?

 

Dagen efter åkte vi norrut. Igen var målet Holma-relaterat. 😊 Vi började nämligen med ett besök hos Johanna och Bram, som håller på med grönsaksodling och etablering av en skogsträdgård (och mycket annat). Johanna var vår lärare tillsammans med Esbjörn Wandt när vi gick vår egen skogsträdgårdskurs på Holma i 2016. Alltid roligt att se om läraren gör som hon lär. 😉

Mycket trevlig rundvandring, diskussion av etableringsstrategier och utmaningar och efterföljande gemensam lunch. Ett ämne vi pratade mycket om var involvering av lokalsamhället i gemensamma odlingar. Johanna, Bram, Steffen och jag deltog i våras i en bokcirkel om framtidens byar, och alla vi som deltog där jobbar ju var och en på vårt sätt med det här med uppbyggnad av gemenskap och nätverk – och förhoppningsvis lokal resiliens.

Efter lunch visade Bram runt hos Groblads, där han har varit involverad i designen av skogsträdgården. Groblads skogsträdgård är en av de få skogsträdgårdar vi har sett som är äldre än vår egen, vilket ju är något annat än att se unga skogsträdgårdar under anläggning. Man kan INTE jämföra skogsträdgårdar – jag vet – men trots det ju ändå intressant att se vilket resultat andra människors prioriteringar, val och etableringsstrategier ger. Vilka mängder med havtorn de tex har. Vi har fortfarande inte skördat nånting!!

Mätta på intryck och idéer och samtal skildes vi där och Steffen och jag åkte hem till Gammelgård igen, medans Inger fortsatte norrut mot Nässjö. Nästa år kanske det blir däromkring vi ska resa runt och träffa människor och låta oss inspirera. Även om vi ju också gärna vill åt Göteborgs-hållet. Och Stockholm! Vi får se vad det blir.

————

Også i år prioriterede vi inspiration, kundskabsudvikling og samtaler på årets ferie. Og nu er der så mange skovhaver i nærområdet, at vi kunne udgå fra Gammelgård på årets skovhaverejse.

Som tidligere år rejste vi sammen med Inger Cesar, som vi lærte at kende på den skovhaveuddannelse, vi alle deltog i på Holma Folkehøjskole i 2016. Dengang overnattede hun og Emma (vi fire var team Småland!) hos os på Gammelgård, når vi skulle på kursus, og siden dengang har vi holdt kontakten og mødtes regelmæssigt. Og det er med tiden blevet en tradition, at vi tager på en fælles skovhaverejse hver sommer for at besøge nye skovhaver og få ny skovhaveinspiration.

At besøge andre skovhaveinteresserede og få inspiration og udveksle erfaringer er både ekstremt værdifuldt og vældigt rart. Indtil videre har vi ikke mødte nogen overhovedet, der ikke var behagelige at omgås, dygtige og vidende, og altså interesserede i omstilling til en mere bæredygtig livsstil. Det giver energi at opleve, at der er så mange ’derude’, som vil være med til at udvikle mere bæredygtige måder at leve og producere mad. En energi, man har brug for, især i disse tider.

De første år efter vi begyndte at anlægge skovhaven i 2016-17 var vores fokus – naturligvis – rigtig meget på det rent tekniske og praktiske omkring etablering af skovhaver. Men de seneste år er samtaler – om skovhaver, bæredygtighed, omstilling, samvær, fællesskab … – i stigende grad blevet vigtige. Der sker så meget ubehageligt i verden disse år, og vi – som mennesker – har brug for mange flere opbyggelige samtaler i stedet for konflikter. Samtaler om, hvor vi vil hen (og her mener jeg altså ikke, hvor den næste flyrejse skal gå hen …). Ikke så meget om alt det, vi ikke kan lide, men om hvad vi vil i stedet for. Hvilket samfund og hvilke liv vi ønsker for os selv og vores børn og børnebørn. I stedet for at brænde koraner og vandalisere kunst (og forbruge luksusferier og -ting) har vi brug for at finde måder at leve på, der bygger op. Som ikke ødelægger verden og naturen, men i stedet forbedrer den og gør den mere frugtbar.

Vi har flere og flere besøgende i skovhaven. Steffens joke i 2019, da vi åbnede skovhaven for offentligheden første gang, og der ikke kom et øje: ”Hvor skal busserne holde?” er ikke længere en joke. Senest kom der en bus med 56 Trädgårdsamatörer en søndag i august. Det var superhyggeligt! Tænk, at der findes så mange flinke og engagerede mennesker. Det er jo ikke lige det, man læser mest om i nyhederne …

Men vi vil jo også gerne selv rundt og besøge andre. Og vores årlige skovhaverejse er en måde at gøre det på.

I år kom Inger en onsdag aften i starten af august, og inden vi påbegyndte vores egen besøgsrunde fik vi selv et besøg i løbet af torsdagen af Färjenäs Skogsträdgård og Aspelundens Torp och Skogsträdgård – to foreninger, der sysler med skovhavedyrkning i nærheden af Göteborg. De var selv på rundrejse og havde kontaktet os sidst i juni for at høre, om de måtte komme forbi Gammelgård. Fantastisk at andre også er begyndt at ture rundt på den måde!

Da de var kørt videre kørte vi selv over til Niklas, bare få kilometer fra Gammelgård. Sååå fantastisk, at der nu er skovhaveprojekter lige i nærheden. Det var der overhovedet ikke, da vi startede op i 2016. Niklas har et lille hus ude i skoven, er lærer på Holma Folkehøjskole, og tilbringer det meste af sin øvrige tid med at opbygge skovhave, dyrke køkkenhave og bygge om og til. Virkelig en lille perle, han er ved at gøre stedet til. Og vi var heldige med varm aftensol til rundvandringen, hvor vi så mange fine detaljer.

Dagen efter rejste vi sydpå, hvor vi først besøgte skovhaven på Holma Folkehøjskole i Höör. Rigtig sjovt at gense den og se, hvad der var sket siden sidst. Især det nye hasselnødde-område var interessant. Vi skal til at beskære vores hasselbuske i år, så vi kiggede ekstra grundigt på opbygningen af de fine buske, som i øvrigt bugnede af hasselnødder. Men det var også sjovt at se, hvor stort Mulle var blevet – bliver vores eget træ mon lige så stort??? Samtidig var det dog tydeligt, at Skåne er en anden klimazone – kvædefrugterne var fx meget større end i Gammelgård skovhave.

Efter Holma skovhave kørte vi videre til Skogsträdgårdens växter, en lille planteskole, der drives af Hanna og My. Først handlede vi planter (farligt at tage Inger med på planteskole …!), og bagefter fik vi en privat rundvisning i Hannas egen skovhave Under Eken. Virkelig en smuk have! Med et sjældent stort fokus på urte-laget, med masser af flerårige grøntsager og krydderurter. Så smukt og inspirerende, især for os, der også gerne vil have et rigt urtelag.

Hanna og My er unge kvinder. Ikke sådan nogle gamlinger som os. Og det giver så meget håb at opleve, at der er unge mennesker, der satser så meget som de to på en mere bæredygtig livsstil og fremtid. Der er hverken klimadepression eller klima-vrede der, men derimod masser af konkret og proaktiv handling. Det kan jeg godt li’! De har begge gået på Holma Folkehøjskole, og den ballast og konkrete kundskab og færdigheder, unge mennesker tager med sig derfra, er jo det, vi som samfund har brug for, hvis vi skal mindske antallet af konflikter og øge samfundets modstandskraft. Jeg håber virkelig, at den type dannelse og uddannelser er noget, der med tiden bliver mere af, ikke mindre. Alle unge mennesker burde egentlig have et obligatorisk højskoleophold med fokus på omstilling, inden de gik i gang med deres videre uddannelse.

Dagen efter kørte vi nordpå. Igen var målet Holma-relateret. 😊 Vi begyndte nemlig med et besøg hos Johanna og Bram, der også dyrker grøntsager og anlægger skovhave (og en hel masse andet). Johanna var vores lærer sammen med Esbjörn Wandt, dengang vi selv gik på Holma i 2016. Og det er jo altid sjovt at se, hvordan læreren selv griber opgaven an. 😉 Spændende rundvisning, diskussioner om etableringsstrategier og udfordringer, og derefter fællesfrokost. Knytkalas, som man kalder sammenskudsgilde herovre.

Et emne, vi talte en del om, var involvering af lokalsamfundet i fælleshaver. Johanna, Bram, Steffen og jeg deltog i foråret i en bogcirkel (studiekreds om en bestemt bog), der handlede om fremtidens lokalsamfund. Og alle os, der var med der, arbejder jo på hver vores måde med opbygning af fællesskaber og netværk – og forhåbentlig lokal resiliens.

Efter frokost viste Bram os rundt i Groblads skovhave, som han har været involveret i designet af. Groblads skovhave er en af de få skovhaver, vi har set, der er ældre end vores egen. Og det er jo noget andet end de helt unge skovhaver, der ikke er kommet så langt endnu. Man kan IKKE sammenligne skovhaver – det ved jeg godt – men derfor er det jo alligevel interessant at se, hvad der er kommet ud af andre menneskers prioriteringer, valg og etableringsstrategier. De har fx enorme mængder havtorn. Vi har stadig kun høstet en enkelt håndfuld.

Mætte på indtryk, idéer og samtaler skiltes vi derefter. Steffen og jeg kørte hjem til Gammelgård igen, og Inger fortsatte nordpå mod Nässjö. Næste år bliver det måske deromkring, vi skal rejse rundt og træffe folk og lade os inspirere. Selvom vi jo også snart gerne vil mod Göteborg. Eller Stockholm …! Vi må se, hvad det bliver til.