Vi har fået nyt køkken! Eller – det har vi strengt taget ikke, men det føles næsten sådan.
Det altoverskyggende projekt på Gammelgård i 2024 har vi taget tilløb til, næsten lige siden vi overtog gården i 2015. Og det viste sig at være velbegrundet. Pyyyyha. Men nu er det overstået – og det er bare blevet så godt! (text på svenska efter den danska texten)

Da vi tog Gammelgård i brug i 2015, var der få år inden sat et spritnyt IKEA-køkken ind. Meget stort (vi har ikke mindre end 30 skuffer i køkkenet!) og helt i en stil, vi selv kunne have fundet på at vælge. Stor metalvask med afløbsplade i metal, som er nem at have med at gøre, når man skal rense mange beskidte grøntsager, og derudover et kæmpe gaskomfur. Ejerne inden os var en dansk ungdomsinstitution, og de havde tydeligvis haft behov for meget køkkenplads. Vi kan også godt lide at have god plads i køkkenet, og vi nyder i den grad at have albuerum og kunne rumstere derude begge to samtidig med masser af bordplads. Så langt, så godt.

Ejerne inden dem havde lavet den tilbygning, køkkenet ligger i, i starten af 90’erne. I ’gammel’ og i høj grad rustik stil – dvs. med rå, uhøvlede brædder på indervæggene. Gaskomfur og rå, uhøvlede brædder lige ved siden af hinanden er meget lidt hygiejnisk. Faktisk helt umuligt at holde bare nogenlunde rent. Men køkkenelementerne var som sagt næsten nye, og gaskomfuret fungerede (ovnen dog kun so-so), så at gøre noget ved køkkenet stod absolut ikke øverst på prioriteringslisten de første mange år.

For 4-5 år siden begyndte jeg (Christina) at få rigtig mange luftvejsinfektioner, der satte sig i lungerne. Mellem lungebetændelserne havde jeg konstant en følelse af besvær i bronkierne. Jeg fik foretaget et hav af undersøgelser for alle tænkelige lidelser, og ud over lungebetændelserne fandt man ud af, at jeg er meget rask og stærk. Det er jo dejligt at vide, men jeg havde det jo ikke godt. Vi har også brændekomfur og brændeovn, og selv om begge er relativt nye, så var vi nervøse for, at det var dem, der forårsagede symptomerne. Vi anskaffede en sensorstyret luftrenser, hvor man også kunne følge luftkvaliteten i en app (partikler, gasser, fugt osv.), og der var altså ingen partikler i luften. Til gengæld var der nærmest konstant forhøjet niveau af gas. Også når vi IKKE havde gang i brændeovn og brændekomfur! Så søgelyset blev nu rettet mod gaskomfuret. Da ovnen fungerede mildt sagt dårligt, og brød og ovnretter er noget, vi gør det meget i, besluttede vi at skifte komfur. Og vupti, forsvandt symptomerne. Næsten samtidig havde jeg COVID-19 og efterfølgende lungebetændelse, fik penicillin, og efterfølgende en pneumokok-vaccination, så vi er ikke 100% sikre på, at gaskomfuret virkelig VAR synderen, men det føles rigtig, rigtig godt at være af med gaskomfuret. Samtidig er vi jo så også sluppet af med vores afhængighed af gas.

Gaskomfuret var 90 cm bredt. Et nyt 90 cm bredt induktionskomfur koster spidsen af en jetjager, og det blev derfor et helt almindeligt 60 cm komfur, vi købte. Så nu stod komfuret og flagrede i et alt for stort hul! Tiden var kommet til at ’få fikset’ køkkenet!

Rå, uhøvlede brædder ville vi ikke have i køkkenet, heller ikke selvom vi nu ikke længere havde gas-komfur. Hvad var alternativet? Vi kunne sætte gips over og male? Sætte gips over og sætte fliser på? Tage de uhøvlede brædder ned og høvle dem eller sætte nogle nye, glatte brædder op i stedet? Lerpudse væggene? Eller slibe brædderne, så de blev glatte?

Sønnen og svigerdatteren er lige blevet færdige med at bygge hus i Danmark, og vi fik i foråret 2024 mulighed for hos dem at prøve at pudse med ler på indervæggene. Så det var meget fristende at lerpudse væggene. Ler har den fantastiske egenskab, at det er rigtig godt til at optage og afgive fugt, gasser og partikler, så ud fra et indeklimasynspunkt ville lerpudsning af væggene ikke være nogen dårlig idé. Men dels følte vi os ikke helt sikre og øvede i lerpudsning, og dels ville det virkelig ændre køkkenets udseende (hvilket gipsplader og fliser også ville), så vi endte med at beslutte os for at slibe brædderne ned og så efterfølgende male dem med lermaling.

At slibe brædderne, så de blev glatte, ville indebære, at køkkenet skulle tømmes pga. støv. Vi ville derfor være uden køkken, mens det stod på. Og vi havde ingen idé om, hvor lang tid det ville tage. Samme uhøvlede brædder sad i trappeskakten op til 1. sal, og både gulvet i køkkenet, spisestuen, hallen og gulvet oppe på reposet trængte også i den grad til at blive slebet. Der ville altså også skulle lukkes hermetisk til badeværelset oppe, soveværelset og stuen. Samtidigt med at køkkenet jo altså ville være ude af funktion.

Vi havde nok i nogle år haft en fornemmelse af, at det var den vej, det bar – så i 2022-23 prioriterede vi at få lavet grovkøkken i kælderen. Det skulle vi alligevel have lavet på et tidspunkt (og jøsses, hvor har det allerede været anvendeligt til meget!), men nu skulle det fikses, så vi i det mindste ikke stod uden køkken i en udefineret periode, mens der blev slebet vægge og gulve.

Selvfølgelig kan man leve på feltfod og undvære et køkken, men grovkøkkenet viste sig (blandt andet pga. juli måneds regnvejr) at være temmelig afgørende for, at det faktisk ikke blev så slemt, som det kunne have været (jeg er rigtig, rigtig, rigtig dårlig til, at ting ikke er på plads!).
Vi italesatte det som en campingferie i kælderen og stuen … 😉

Allerede vinteren inden (kort efter at vi fik nyt komfur) besluttede vi derfor, at 2024 skulle være ’slibeår’. Det skulle være i Steffens sommerferie i juli, at det store ryk skulle tages, så familie og venner blev bedt om at holde sig væk hele juli, og for første gang som selvstændig lukkede jeg biksen i tre uger, så kontoret kunne forsegles.

Detaljerede projektplaner og huskelister blev udarbejdet i god tid inden, masser af mad blev produceret og pakket i portionspakker til fryseren (som heldigvis står i kælderen!), og vi lånte og lejede de slibemaskiner, sandpapir, maling, voks og pensler, vi ikke selv havde i forvejen.

Da ’ferien’ oprandt, startede vi med at flytte alt det fra køkkenet, (vi mente) vi ville få brug for, ned i grovkøkkenet og resten op i loftsrummet. Så flyttede vi alt det, (vi mente) vi skulle bruge fra 1. sal ned i gæsteværelserne nede, og så forseglede vi dørene til badeværelse, loftsrum, soveværelse, kontor og stue. Det er sjovt, når man forsegler et rum – der går ikke lang tid, før man kommer i tanke om noget, man skulle have haft ud af rummet inden …

Heldigvis er der en indgang til stuen udefra gennem en gammel entré, og fra stuen har vi adgang til to af gæsteværelserne, så vi kunne bo på feltfod i stuen og gæsteværelserne og have køkken i kælderen.

Dog lidt upraktisk med regnvejret, når man skal ud i haven og rundt om huset for at komme ned i kælderen, hver gang man skal i køkkenet. Det lille badeværelse i stueplan lod vi være åbent for støv og møg – der er heller ikke rigtig noget udover sanitet, der kan blive støvet derinde.

Så var vi klar.

Det gik overraskende hurtigt at slibe væggene i køkkenet. Vi sleb med excentersliber og trekantsliber – korn 40 og korn 80. Lidt mere besværligt var det med væggen ved trappen op. Steffen lavede et stillads, så han kunne komme helt op i kip. Han lagde nogle lægter (45×95) på højkant på halvvæggen hen over trappen og skruede så en krydsfinerplade ovenpå. Nemt og helt stabilt. (Af en eller anden grund har vi ikke et foto af arrangementet …). På midten var der derudover brug for en stige for at nå helt op, men det gik fint. Resten af væggen kunne vi nå fra trappen.

Det endte med at være gulvet, der næsten knækkede os, og ikke væggene. Jeg magtede ikke den store gulvslibe-maskine, så det blev Steffen, der måtte kæmpe sig igennem alle gulvene selv.

Han var helt smadret, da han efter fire dage var igennem. Derefter var det så mine knæ og arme, der holdt for, da gulvene skulle voksbehandles. I stedet for lak eller olie valgte vi at behandle gulvet med klar linolievoks, der blev masseret ind med en svamp og efterfølgende tørret over med en klud. Og efter at det hele havde fået én gang, valgte vi, at det skulle have én gang mere, da lige netop disse gulve er de allermest trafikerede i hele huset.

Efter to-tre uger kunne vi flytte ind i køkkenet igen. På ingen måde færdige med projektet, men nu skulle der ikke støves mere, og vi kunne gå på halvdelen af gulvet (sidste gang voks blev lagt på i striber af 3 gulvbrædder, så vi kunne gå på de striber, der ikke var nyvoksede). Kattene var stadig forment adgang og fik først åbnet deres kattelemme, da gulvet var helt tørt efter sidste gang voks.

Resten af året gik så med at afslutte projektet. Køkkenvæggene er blevet malet med marmormaling, som vi har købt gennem Levende farver i Danmark, væggene på reposet er malet med lermaling fra samme leverandør. Marmormalingen er lidt mere slidstærk og fugtafvisende end lermalingen, så derfor valgte vi den i køkkenet.

Væggene i trappeskakten har fået mørk linolievoks fra Allbäck,

og alle fejelister, gerikter, bordlister og vindueskarme er malet hvide med Silkemat maling fra Auro. Trappen op til 1. sal var lakeret og er ikke blevet slebet i denne omgang, så den har bare fået en ny gang lak.

Hullet, hvor det nye komfur står, har været et projekt i sig selv. Da gaskomfuret stod der, lå der trekantede, tykke stenplader til at stille gryder på i hullerne mellem komfur og bordplade. De plader var nu for små. Først tænkte vi, at vi ville skaffe nogle nye, tilsvarende plader i den rette størrelse, men det er jo for nemt.

Sønnen og svigerdatteren var endt med at have nogle marokkanske klinker tilovers fra deres nye badeværelse, så vi fik en portion herop i laden, og så gik Steffen i gang med at lave mosaik. I første forsøg lavede han mosaikken på to plader af limtræ nede i grovkøkkenet, som han så flyttede frem og tilbage oppe i køkkenet, efterhånden som han arbejdede med de konstruktioner under pladerne, der skulle holde dem oppe. Det var meningen, at konstruktionerne skulle inkludere to smalle skabe, der kunne stå bakker og skærebrædder i.

Det viste sig, at pladerne ikke var helt formstabile, så efter at mosaikken var færdig, opdagede han, at hele bordpladen buede let opad. Fugerne blev også ved med at revne, og indimellem var der i en flytteproces klinker, der røg af. Han var mere og mere utilfreds med resultatet (der ellers var rigtig, rigtig smukt!), men fortsatte alligevel. ”Så må jeg lave det om på et senere tidspunkt …”

Sidste dag inden han var helt færdig med det hele, tabte han så en af pladerne, så mosaikken gik i tusind stykker. Det er ikke så tit, at Steffen græder, men der gik grænsen alligevel … Jeg fik fejet det hele op og serveret en drink for manden, og så var der ellers dømt tænkepause. Altså bare et par timer … 😊

Det var op på hesten igen, og resultatet er heldigvis nu blevet helt perfekt. En helt formstabil bordplade fra IKEA blev anskaffet og skåret i de rette mål og fastmonteret på stativ, væg og skabe (så den ikke kunne vride og vende sig og ikke kunne tabes på gulvet) – og så blev der lagt mosaik igen, nu oppe i køkkenet og uden at flytte rundt på pladerne.

Bare ét skab til skærebrædder, og ellers lermalede lodrette plader for, så man ikke kan se stativerne. Stikket til ledningen til komfuret er flyttet lidt, så det nu går at trække komfuret ud, uden at pladerne skal tages af for at trække ledningen ud af stikket.

Bag komfuret og emhætten har pladen på væggen også fået marmormaling. Lige bag komfuret under emhætten er der derudover sat en stor, hærdet glasplade op. Så nu kan vi stege og sprutte, lige så tosset vi vil – fedtstænk er lige til at tørre af. Hurra.

Fra starten af juli og frem til jul havde vi sat af til projektet. Det betød, at vi i den periode IKKE måtte igangsætte andre store projekter (der er jo også drift at passe, og der var dæleme meget at høste i 2024!), og omvendt at der IKKE var stress på i forhold til at pusle lister m.m. på plads, men alligevel en tydelig bagkant, så vi ikke ville ende med et ufærdigt køkken resten af vores tid på Gammelgård. Var mosaikpladen ikke røget på gulvet, ville deadline kun være skredet med en uge. Nu kom vi så ind i januar, inden projektet var helt færdigt. Men så også helt perfekt.

Projektet har ikke været lige så omfattende i penge eller materielle ressourcer som mange af de andre, vi har gennemført på Gammelgård (faktisk har det ikke kostet særlig meget). Men det har uden sammenligning været det projekt, der har været mest indgribende i vores hverdag. Alle andre store projekter (nyt tag, etablering af skovhave, køkkenhave, æblelund, hønsehusbyggeri, renovering af aftægtsbolig, skafferi, biorensningsanlæg m.m.m.) har vi kunnet ’leve i og omkring’ og tage pauser fra, uden at de har påvirket, hvor vi sov, lavede mad og gik i bad. Men ikke dette projekt. Vi tog langt tilløb, og nu er det overstået – og vi er begge glade for, at vi ventede med det, til vi var klar og havde overskud. Der bør ikke være flere projekter på gården af den kaliber i vores tid. Det gør bestemt ikke noget.

Vi har nu verdens smukkeste og mest anvendelige køkken – synes vi selv. Gulvene er solskinsgule, væggene en rigtig hyggelig, varm grå lerfarve, mosaikken er SÅ smuk, og Steffen har savet, slebet og linolievokset de fineste hylder fra en gammel gulvplanke fra ladelageret til krydderier m.m., så vi nu har endnu mere bordplads. Og vigtigst af alt: Komfuret lækker ikke gas, væggene er lige til at tørre af, og indeklimaet er fantastisk.

---

Vi har fått ett nytt kök! Eller, strängt taget har vi inte det, men det känns nästan så.

Det viktigaste projektet på Gammelgård i 2024 har legat i pipeline nästan sedan vi tog över gården 2015. Och det visade sig vara välgrundat. Pyyyyha. Men nu är det över – och det har bara blivit så bra!

När vi flyttade in på Gammelgård 2015 hade ett helt nytt IKEA-kök installerats några år tidigare. Väldigt stort (vi har inte mindre än 30 lådor i köket!) och helt i en stil som vi hade kunnat välja själva. Stor metalldiskbänk, som är lätt att använda när man ska rengöra massor av smutsiga grönsaker, och en enorm gasspis. Ägarna före oss var en dansk ungdomsinstitution och de behövde uppenbarligen mycket köksutrymme. Vi gillar också att ha gott om plats i köket, och vi tycker verkligen om att ha armbågsutrymme och att vi båda kan röra oss där ute med gott om bänkyta. Så långt, så bra.

Ägarna före dem hade byggt tillbyggnaden där köket ligger i början av 90-talet. I en ”gammal” och mycket rustik stil – dvs. med råa, ohyvlade brädor på innerväggarna. En gasspis och råa, ohyvlade brädor precis bredvid varandra är mycket ohygieniskt. Det är faktiskt omöjligt att hålla ens någorlunda rent. Men som sagt, köksinredningen var nästan ny och gasspisen fungerade (ugnen bara sådär), så att göra något åt köket var definitivt inte högst upp på prioriteringslistan under de första många åren.

För ca 4-5 år sedan började jag (Christina) få en hel del luftvägsinfektioner som satte sig i lungorna. Mellan lunginflammationerna hade jag en konstant känsla av obehag i mina bronker. Jag genomgick många tester för alla möjliga åkommor, och bortsett från lunginflammationen visade det sig att jag var mycket frisk och stark. Det är skönt att veta, men jag mådde inte bra. Vi har också en vedeldad spis och en braskamin, och även om båda är relativt nya var vi nervösa för att det var de som orsakade symptomen. Vi köpte en sensorstyrd luftrenare som även håller koll på luftkvaliteten i en app (partiklar, gaser, fukt etc.) och det fanns inga partiklar i luften. Däremot var det en nästan konstant förhöjd gasnivå. Även när braskaminen och vedspisen INTE var i bruk! Så strålkastarljuset riktades nu mot gasspisen. Eftersom ugnen minst sagt krånglade och bröd- och ugnsrätter är något vi lagar mycket mat i, bestämde vi oss för att byta spishäll.

Och bara så där försvann symptomen. Nästan samtidigt hade jag COVID-19 och efterföljande lunginflammation, fick penicillin och därefter en pneumokockvaccination, så vi är inte 100% säkra på att gasspisen verkligen VAR den skyldige, men det känns riktigt, riktigt bra att bli av med gasspisen. Samtidigt har vi också blivit av med vårt gasberoende.

Gashällen var 90 cm bred. En ny 90 cm bred induktionshäll kostar spetsen av ett jaktplan, så vi köpte en vanlig 60 cm häll. Så nu fladdrade hällen i ett alldeles för stort hål! Det var dags att ”fixa” köket!

Vi ville inte ha råa, ohyvlade brädor i köket, även om vi inte längre hade någon gasspis. Vad var alternativet? Vi kunde sätta upp gipsskivor och måla? Sätta upp gipsskivor och kakla? Ta ner de ohyvlade brädorna och hyvla dem eller sätta upp nya, släta brädor i stället? Lerputsa väggarna? Eller slipa brädorna så att de blev släta?

Vår son och svärdotter har precis byggt färdigt ett hus i Danmark, och våren 2024 fick vi möjlighet att prova på att putsa innerväggarna med lera. Så det var mycket frestande att putsa väggarna med lera. Lera har en fantastisk förmåga att absorbera och avge fukt, gaser och partiklar, så ur inomhusklimatsynpunkt skulle det inte vara någon dålig idé att göra det. Men å ena sidan kände vi oss inte säkra och erfarna med lerputsning och å andra sidan skulle det verkligen förändra kökets utseende (liksom gipsskivor och kakel), så vi bestämde oss till slut för att slipa ner brädorna och sedan måla dem med lerfärg.

Att slipa brädorna för att göra dem släta skulle innebära att köket måste tömmas på grund av damm. Vi skulle alltså vara utan kök under tiden. Och vi hade ingen aning om hur lång tid det skulle ta. Samma ohyvlade brädor fanns i trappan upp till första våningen, och golvet i köket, matsalen, hallen och golvet på trappavsatsen var också i stort behov av slipning. Badrummet på övervåningen, sovrummet och vardagsrummet skulle alltså också behöva tätas hermetiskt. Samtidigt skulle köket vara ur funktion.

Vi hade haft en känsla i några år att det var dit vi var på väg – så 2022-23 prioriterade vi att göra en grovkök i källaren. Det hade vi ändå tänkt göra någon gång (och oj, vad det har varit användbart till mycket redan!), men nu behövde det fixas så att vi åtminstone inte skulle stå utan kök under en odefinierad period medan väggar och golv slipades.

Självklart kan man bo på fältet och klara sig utan kök, men grovköket visade sig (delvis på grund av juli månads regniga väder) vara ganska avgörande för att det inte skulle bli så illa som det kunde ha blivit (jag är riktigt, riktigt, riktigt dålig på att saker inte är på plats!)

Vi formulerade det som en campingsemester i källaren och vardagsrummet… 😉

Vintern innan (strax efter att vi hade skaffat en ny kamin) bestämde vi att 2024 skulle bli ”slipåret”. Steffens sommarlov i juli skulle vara tidpunkten för det värsta, så familj och vänner ombads att hålla sig borta under hela juli, och för första gången som egenföretagare stängde jag verksamheten i tre veckor för att kunna stänga kontoret.

Detaljerade projektplaner och att-göra-listor upprättades i god tid, massor av mat producerades och förpackades i portionsförpackningar till frysen (som tack och lov finns i källaren!), och vi lånade och hyrde de slipmaskiner, sandpapper, färg, vax och penslar som vi inte redan hade.

När ”semestern” kom började vi med att flytta allt från köket som (vi trodde) att vi skulle behöva till grovköket och resten till övervåningen. Sedan flyttade vi allt (vi trodde) att vi behövde från övervåningen till gästrummen på nedervåningen, och sedan tätade vi dörrarna till badrummet, sovrummet, resten av övervåningen, kontoret och vardagsrummet. Det är lustigt när man förseglar ett rum – det tar inte lång tid innan man kommer ihåg något som man borde ha fått ut ur rummet innan …

Lyckligtvis finns det en ingång till vardagsrummet från utsidan genom en gammal entréhall, och från vardagsrummet har vi tillgång till två av gästrummen, så vi skulle kunna bo i vardagsrummet och gästrummen och ha ett kök i källaren. Dock lite besvärligt med regnet när man måste gå ut i trädgården och runt huset för att komma ner till källaren varje gång man ska till köket. Vi lämnade det lilla badrummet på bottenvåningen öppet för damm och skräp – det finns inte riktigt något annat än sanitet som kan bli dammigt där inne.

Sedan var vi redo att sätta igång. Det gick förvånansvärt snabbt att slipa väggarna i köket. Vi slipade med en excenterslip och en triangelslip – 40 korn och 80 korn. Väggen vid trappan var lite svårare. Steffen gjorde en byggnadsställning så att han kunde komma ända upp till toppen. Han placerade några reglar (45×95) vertikalt på halvväggen ovanför trappan och skruvade sedan fast en plywoodskiva ovanpå. Enkelt och helt stabilt. (Av någon anledning har vi inget foto av arrangemanget…). I mitten behövde vi en stege för att nå toppen, men det gick bra. Resten av väggen kunde vi nå från trappan.

Det slutade med att det var golvet som nästan knäckte oss, inte väggarna. Jag kunde inte hantera den stora golvslipmaskinen, så det var Steffen som fick kämpa sig igenom alla golv själv. Han var helt slut när han var klar efter fyra dagar. Efter det var det mina knän och armar som fick ta över när golven skulle vaxas. Istället för lack eller olja valde vi att behandla golvet med ett klart linoljevax (https://linoljeprodukter.se/linoljevax/) som masserades in med en svamp och sedan torkades av med en trasa. Och efter att det hade behandlats en gång bestämde vi oss för att det skulle behandlas en gång till, eftersom dessa golv är de mest trafikerade golven i hela huset.

Efter två till tre veckor kunde vi flytta in i köket igen. Vi var inte als klara med projektet, men nu skulle vi inte damma mer och vi kunde gå på halva golvet (sista gången vaxades det i remsor om 3 golvbrädor, så vi kunde gå på de remsor som inte var nyvaxade). Katterna var fortfarande utestängda och fick inte öppnat sina kattluckor förrän golvet var helt torrt efter den sista vaxningen.

Resten av året ägnades åt att färdigställa projektet. Köksväggarna målades med marmorfärg, som vi köpte via Levende farver i Danmark, och väggarna ovanför trappen målades med lerfärg från samma leverantör . Marmorfärgen är något mer hållbar och fuktavvisande än lerfärgen, så vi valde den till köket. Väggarna i trappen har mörkt linoljevax från Allbäck och alla lister, foderbräddar och fönsterbänkar är vitmålade med Silkematfärg från Auro . Trappan upp till första våningen var lackad och har inte slipats den här gången, så den har bara fått ett nytt lager lack.

Hålet där den nya spisen är placerad har varit ett projekt i sig. När gasspisen stod där fanns det trekantiga, tjocka stenplattor att ställa kastruller på i mellanrummet mellan spisen och bänkskivan. Dessa plattor var nu för små. Först tänkte vi att vi skulle skaffa nya, likadana plattor i rätt storlek, men det är för enkelt.

Sonen och svärdottern hade marockanskt kakel över från sitt nya badrum, så vi fick några från dem, och sedan började Steffen göra mosaik. I sitt första försök gjorde han mosaiken på två limträskivor i grovköket, som han sedan flyttade fram och tillbaka i köket medan han arbetade med konstruktionerna som skulle hålla uppe skivorna. Konstruktionerna var tänkta att innehålla två smala skåp för brickor och skärbrädor. Det visade sig att skivorna inte var helt formstabila, så när mosaiken var klar upptäckte han att hela bänkskivan böjde sig något uppåt. Fogarna sprack också hela tiden och ibland föll plattorna av under förflyttningen. Han blev alltmer missnöjd med resultatet (som annars var riktigt, riktigt vackert!), men fortsatte ändå. ”Jag får väl göra om det vid ett senare tillfälle …”

Den sista dagen innan han var helt klar, tappade han en av skivorna och mosaiken gick i tusen bitar. Det är inte ofta Steffen gråter, men det var ändå gränsen … Jag sopade upp alltihop och bjöd mannen på en drink, och sedan var det dags att tänka. Bara ett par timmar … 😊

Det var upp på hästen igen, och lyckligtvis är resultatet nu perfekt. En helt formstabil bänkskiva från IKEA köptes in och kapades till rätt mått och fästes i stativ, vägg och skåp (så att den inte kunde vridas och vändas och inte tappas på golvet) – och sedan lades mosaiken igen, nu uppe i köket och utan att flytta runt på skivorna. Bara ett skåp för skärbrädor och i övrigt lermålade vertikala paneler framför, så att man inte kan se konstruktionen bakom. Stickproppen för spiskabeln har flyttats något så att spisen nu kan dras ut utan att man behöver ta bort panelerna för att dra ut kabeln ur stickproppen.

Bakom spishällen och köksfläkten har även väggskivan målats i marmorfärg. En stor panel av härdat glas har också installerats precis bakom hällen under spiskåpan. Så nu kan vi steka och fräsa hur mycket vi vill – fettstänk är lätt att torka bort. Hurra!

Från början av juli fram till jul hade vi avsatt för projektet. Det innebar att vi INTE fick sätta igång några andra större projekt under den perioden (det finns ju också drift att ta hand om och det var verkligen mycket att skörda i 2024!), och omvänt var det INGEN stress med att få listor etc. på plats, men ändå en tydlig bakkant så att vi inte skulle stå med ett ofärdigt kök under resten av vår tid på Gammelgård. Om inte mosaikplattan hade fallit i golvet hade deadline bara skjutits fram en vecka. Nu gick vi in i januari innan projektet var helt klart. Men nu är det också perfekt.

Projektet har inte varit lika omfattande vad gäller pengar eller materiella resurser som många av de andra vi har genomfört på Gammelgård (det har faktiskt inte kostat särskilt mycket). Men det har utan tvekan varit det projekt som har haft störst inverkan på vår vardag. Alla andra stora projekt (nytt tak, skogsträdgård, grönsaksland, äppelodling, hönshusbygge, renovering av undantagsstugan, skafferi, bioreningsanläggning etc.) har vi kunnat ”leva i och runt” och ta pauser från utan att de påverkat var vi sovit, lagat mat och duschat. Men inte det här projektet. Vi tog en lång startsträcka och nu är det över – och vi är båda väldigt nöjda med att vi väntade tills vi var redo och hade energin. Det borde inte finnas några fler projekt på gården av den här kalibern i vår tid. Det är helt okej!!

Nu har vi världens vackraste och mest användbara kök – tycker vi själva. Golven är solgula, väggarna har en riktigt mysig, varm grå lerfärg, mosaiken är SÅ vacker, och Steffen har sågat, slipat och linoljevaxat de finaste hyllorna för kryddor etc. av en gammal golvbräda från lagret i ladan så att vi nu har ännu mer bänkyta. Och viktigast av allt: Spisen läcker inte gas, väggarna är lätta att torka av och inomhusklimatet är fantastiskt.