Vi lavede ikke hegn, da vi påbegyndte anlæggelsen af skovhaven. Vi bildte os selv ind, at et hegn ville være meget grimt, og at vi derudover nok ikke havde brug for det, da der jo ikke var så mange vilde dyr på grunden. Nu, fem år senere, har vi indset, at vi tog så grueligt fejl! 😊

Først og fremmest er der masser af vilde dyr på grunden. Det er dejligt! De fleste er slet ikke noget problem, men nu hvor skovhaven er vokset til og er begyndt at producere, er specielt rådyrene begyndt at vise interesse. De har nippet lidt i buske og træer, hvilket ikke betyder det store, men sidste vinter gnavede de rigtigt mange af de vintergrønne flerårige planter i urtelaget helt ned til jorden, og det går altså ikke – så dør den flerårige kål og seombadien, og så bliver der ikke mad til os! Vi besluttede derfor, at NU kan det være nok: Vi indhegner skovhaven, og hegnet skal være oppe inden næste vinter – altså nu.

Vi blev hurtigt enige om, at vi ville have hegnsstolper i træ. Metalstolper, som dem langs motorvejen, er altså usigeligt grimme, og skovhaven er i praksis vores forhave. Problemet med træstolper er jo bare, at de rådner, når de står i jorden. Nogle vælger derfor trykimprægneret træ. Jeg gør ikke: For det første forlænger det ikke holdbarheden væsentligt – de imprægnerede stolper, jeg kan få i mit byggemarked, er NTR klasse A, med en forventet holdbarhed i jord på under 10 år. For det andet er trykimprægnering, selvom det ikke er lige så skadeligt som tidligere, stadig en ressourcekrævende proces, som handler mere om nemme løsninger og pris end om bæredygtighed. Ideelt set skulle det jo være egestolper: En lokal træart med forventet holdbarhed på over 25 år. Det er af en eller anden grund bare ekstremt svært at finde, og finder man det, er det stort set ikke til at betale! Jeg havde seks lange egestolper i laden fra et tidligere projekt, men det rækker ikke langt. Kompromiset blev derfor robiniestolper. Robinie holder iflg. Teknologisk Institut lige så godt som eg, nogle gange bedre. Det er til at skaffe (i Danmark, ikke i Sverige af en eller anden grund …) og det er til at betale, selvom det selvfølgelig koster væsentligt mere end trykimprægneret træ fra byggemarkedet. Til gengæld burde de holde 3-4 gange så længe …

Det endte derfor med en palle robinie-halvpæle, 12-14 cm, 225 cm lange, der kom med fragtmand fra en forhandler i Danmark. Derudover et par ruller 160 cm højt vildthegn. 160 cm, fordi det er rådyr, vi skal holde ude. Et presset rådyr kan godt springe over 160 cm, men gør det normalt ikke, så jeg regner med, at den lille flok, der dagligt (natligt) spadserer hen over grunden, holder sig ude. Skulle der smutte et rådyr ind en sjælden gang imellem, går det nok. ”Hvad med elgen?” tænker I så. En elg er et meget, meget stort dyr, der stort set kan gå hen over et 160 cm højt hegn, men elge har vi ikke herinde i ’byen’. Eller rettere: Elge havde vi ikke her inde i ’byen’! 😊 For 14 dage siden så Christina nemlig en stor, flot elgtyr i genboens indkørsel. Vi får se, hvad der sker. Nederst er nettet ’haretæt’. Vi har ikke problemer med harer, men vi har høns, der ville ELSKE en tur i skovhaven! De æder ikke så meget, men de skraber i jorden i deres søgen efter kryb! I det område, de går i nu, er der INTET urteagtigt tilbage. Kun buske, træer og bar jord …

Hen over sommeren har jeg så sat hegnet op: 33 stolper med 3-4 meters afstand, ca. 100 meter hegn og fem ’portaler’, hvor vi skal kunne komme ind og ud af skovhaven. At sætte stolper er en udfordring her i Småland: Rødder og ikke mindst sten gør, at stolpen ikke altid kom til at stå der, hvor jeg først havde tænkt det. At slå stolperne i var helt umuligt, så de er alle sat i huller lavet med jernspyd, drænspade og pælebor + diverse småredskaber. To af portalerne er lavet af nåletræsstolper fra byggemarkedet, så de er monteret på stolpefødder, så de ikke er i kontakt med jorden. En enkelt af hjørnestolperne måtte jeg forstærke med en klat beton, da jeg ikke kunne komme så dybt ned, som jeg ville, på grund af en stor sten, der ikke kunne flyttes. Praktiske løsninger på praktiske problemer.

I år begyndte de første spor efter rådyr at kunne ses allerede midt i september. Sikkert på grund af tørken. De gik som sædvanligt efter seombadien først.  Så jeg måtte i gang med produktionen af låger til portalerne. Portalerne er ret brede (180 cm) for at trillebøre med læs og fx flismaskinen nemt skal kunne komme igennem. Lågerne skal derfor være lette, så de ikke synker sammen. Jeg har lavet dem ved at ”sandwiche” en stump af vildthegnet mellem to rammer af tynde brædder (17 mm råspont). Det er stabilt, men vejer ikke ret meget. Som I kan se, har jeg lavet flere forskellige modeller. Er lågerne brede, skal man huske en skråstiver, som peger skråt ned mod det nederste hængsel, ellers vil lågen synke sammen på et tidspunkt. Lågerne er monterede med stabelhængsler og lukker med stalddørsgreb.

Det er lidt noget ’dallerværk’ med dobbeltlågerne, så jeg har fikseret den ene låge med en stump armeringsjern på en af dem. Kom gerne med forslag til andre stabiliserende foranstaltninger! 😊 Lågerne ser lidt grønlige ud, men det er ikke trykimprægneret træ. Jeg har bare penslet dem med jernvitriol, så de hurtigere bliver grå.

Nu er hegnet så endelig færdigt, og vi er foreløbigt vældigt tilfredse med det! Først og fremmest har rådyrene (og hønsene …) fået væsentligt vanskeligere ved at spise vores mad, og det ser – synes vi selv – helt nydeligt ud. Slet ikke så iøjnefaldende, som vi havde frygtet. Derudover er der yderligere et par fordele, vi ikke havde tænkt på fra starten: Først og fremmest har vi nu 100 meter klatrestativ til diverse spændende slyngplanter: Vindruer, schisandra, klatreroser, akebia, minikiwi, spinatranke og så videre. Det bliver da fantastisk!

Derudover er skovhaven nu blevet et velafgrænset område/rum, og for sådan nogle som os betyder det altså meget, har vi fundet ud af. Det betyder dog ikke, at vi ikke stadig også har lidt skovhave uden for skovhaven – slet ikke! 😀 Skovhave-tankegangen er gået hen og blevet et grundprincip for os, når vi tænker dyrkning/have.

Og ja, jeg skrev ’færdigt’ – Der mangler dog lige en enkelt låge. Og den ene af portalerne kunne man relativt nemt lave om til en lille pergola, som minikiwien, der kan blive ret stor, kan hænge på, så deeet ….

---

När vi påbörjade skogsträdgården stängslade vi inte. Vi var säkra på att ett stängsel skulle vara väldigt fult och att vi förmodligen inte behövde något ändå, eftersom det inte fanns så många vilda djur på tomten. Nu, fem år senare, inser vi att vi hade helt fel! 😊

För det första finns det massor av vilda djur på tomten. Det är jättebra! De flesta av dem är inget problem alls, men nu när skogsträdgården har vuxit och börjat producera har särskilt rådjuren börjat visa intresse. De har knaprat lite på buskarna och träden, vilket inte gör så mycket, men förra vintern gnagde de många av de fleråriga grönsakerna ända ner till marken, och det är inte okej – den fleråriga kålen och ullunglokan överlever inte detta, och då finns det ingen mat för oss! Vi bestämde därför att NU RÄCKER DET: Vi får stängsla kring skogsträdgården, och stängslet måste vara uppe före nästa vinter – det vill säga nu.

Vi blev snabbt överens om att vi ville ha trästolpar. Metallstolpar, som de längs motorvägen, är otroligt fula, och skogsträdgården är i princip vår framträdgård. Problemet med trästolpar är att de ruttnar när de står i marken. Vissa väljer därför tryckimpregnerat trä.

Det gör jag inte: För det första förlänger det inte hållbarheten nämnvärt – de impregnerade stolparna jag kan köpa i min byggvaruhandel är av klass NTR A, med en förväntad hållbarhet i marken på mindre än 10 år. För det andra är tryckimpregnering visserligen inte lika skadligt som det brukade vara, men det är fortfarande en resurskrävande process som handlar mer om enkla lösningar och pris än om hållbarhet. Helst skulle man använda ekstolpar: en lokal träsort med en förväntad hållbarhet på över 25 år. Av någon anledning är det extremt svårt att hitta, och om man hittar det är det praktiskt taget inte att betala! Jag hade sex långa ekstolpar i ladan från ett tidigare projekt, men det räcker inte. Kompromissen blev därför robiniastolpar. Enligt Danskt Teknologiskt Institut håller robinia lika länge som ek, ibland till och med längre. Det finns att köpa (i Danmark, men av någon anledning inte i Sverige …) och det är överkomligt, även om det naturligtvis kostar betydligt mer än tryckimpregnerat trä från byggvaruhuset. Å andra sidan bör de hålla 3-4 gånger så länge …

Så vi fick en pall med halva stolpar av robinia, 12–14 cm, 225 cm långa, som levererades av en speditör från en återförsäljare i Danmark. Dessutom ett par rullar med 160 cm högt viltstängsel. 160 cm, eftersom det är rådjur vi stängslar för. Ett rådjur under press kan hoppa över 160 cm, men gör det vanligtvis inte, så jag förväntar mig att den lilla grupp som promenerar över tomten varje dag (och natt) kommer att hålla sig ute. Om ett rådjur i sällsynta fall smyger sig in, är det okej. ”Men älgar då?”, kanske du tänker. En älg är ett mycket, mycket stort djur som lätt kan hoppa över ett 160 cm högt stängsel, men vi har inga älgar här i byn. Eller snarare: vi hade inga älgar här i byn! 😊 För två veckor sedan såg Christina nämligen en stor, vacker älgtjur i grannens uppfart. Vi får se vad som händer. Längst ner är stängslet ”haresäkert”. Vi har inga problem med harar, men vi har höns som skulle ÄLSKA en tur i skogsträdgården! De äter inte mycket, men de skrapar i marken efter kryp! I det område där de befinner sig nu finns det INGET örtartat kvar. Bara buskar, träd och bar mark …

Under sommaren satte jag upp stängslet: 33 stolpar med 3–4 meters mellanrum, cirka 100 meter stängsel och fem ”grindar” där vi kan gå in och ut ur skogsträdgården. Att sätta upp stolpar är en utmaning här i Småland: rötter och inte minst stenar gör att stolparna inte alltid hamnade där jag ursprungligen hade planerat. Det var helt omöjligt att hamra ner stolparna i marken, så de placerades alla i hål som gjordes med järnspjut, dräneringsspadar och stolphålsgrävare + olika små verktyg. Två av grindarna är gjorda av barrträsstolpar från byggvaruhuset, så de är monterade på stolpsocklar så att de inte kommer i kontakt med marken. Jag var tvungen att förstärka en av hörnstolparna med lite betong, eftersom jag inte kunde gå så djupt som jag ville på grund av en stor sten som inte gick att flytta. Praktiska lösningar på praktiska problem.

I år syntes de första tecknen på rådjur redan i mitten av september. Förmodligen på grund av torkan. Som vanligt gick de först till ullunglokan.  Så jag var tvungen att börja tillverka grindar till portarna. Portalerna är ganska breda (180 cm) så att skottkärror med last och till exempel flishuggen lätt kan passera igenom. Grindarna måste därför vara lätta så att de inte kollapsar. Jag gjorde dem genom att ”klämma in” en bit viltstängsel mellan två ramar av tunna brädor (17 mm). Det är stabilt, men väger inte särskilt mycket. Som ni ser har jag gjort flera olika modeller. Om grindarna är breda, kom ihåg att lägga till ett diagonalstöd som pekar nedåt mot det nedre gångjärnet, annars kommer grinden att kollapsa vid något tillfälle. Grindarna är monterade med stapelgångjärn och stängs med ladugårdsdörrhandtag.

Dubbeldörrarna är lite ostadiga, så jag har fixat en av dem med en förstärkningsstång. Kom gärna med förslag på andra stabiliserande åtgärder! 😊 Grindarna ser lite grönaktiga ut, men det är inte tryckimpregnerat trä. Jag har bara penslat dem med järnsulfat så att de skulle bli grå snabbare.

Nu är stängslet äntligen färdigt och vi är mycket nöjda med det hittills! Först och främst har det blivit mycket svårare för rådjuren (och hönsen…) att äta vår mat, och vi tycker att det ser riktigt snyggt ut. Inte alls så iögonfallande som vi hade befarat. Dessutom finns det ett par andra fördelar som vi inte hade tänkt på från början: För det första har vi nu 100 meter klätterställning för olika spännande klätterväxter: druvor, schisandra, klätterrosor, akebia, minikiwi, rankspenat och så vidare. Det kommer att bli fantastiskt!

Dessutom har skogsträdgården nu blivit ett väldefinierat område/rum, och för såna som oss har vi upptäckt att detta betyder mycket. Detta betyder dock inte att vi inte längre har lite skogsträdgård också utanför stängslet …! 😀 Skogsträdgårdstänket har blivit en grundläggande princip för oss lite överallt.

Och ja, jag skrev ”färdig” – men det saknas fortfarande en grind. Och en av portalerna skulle relativt enkelt kunna omvandlas till en liten pergola, som minikiwin, som kan bli ganska stor, kan hänga på, så det …