Der kører en ny tv-serie i Danmark for tiden, om det gode, lange liv. Journalisten Sisse Fisker besøger de fem steder i verden, hvor befolkningen lever længst, for at forsøge at finde ud af, hvordan de bærer sig ad med at leve så længe.

Nogle af konklusionerne fra hendes oplevelser er, at et godt, langt liv blandt andet indeholder moderat fysisk anstrengelse, masser af tid, ingen stress og en mening med livet. Det gik jeg så og funderede lidt over i dag, mens jeg – helt zen-agtigt – flækkede en masse brænde og spredte flis i den kommende skovhave. Begge to aktiviteter, der giver varmen uden at være alt for hårdt, og som tager en hulens masse tid. Men da jeg samtidig er ude i det fri, meget tydeligt kan se resultatet af det, jeg laver, og ved, at det bidrager til det liv, vi gerne vil leve – så fås det vel ikke meget bedre. Jeg tror, at jeg kan blive meget gammel her på Gammelgård. 🙂

Flisbunken er halveret, men jeg er allerede godt i gang med at samle grene sammen til næste flisbunke. Den kommende weekend skal vi for alvor i gang med at fælde pil og andet krat i det område, hvor ’nordsøen’ skal ligge. Nabo Calle er i gang med ansøgningen til Länsstyrelsen, og vi er i store træk enige om, hvor afgrænsningerne skal være. Det bliver nemmere at se – og markere – når vi har fået fjernet noget mere krat.

Vi har nu fået installeret Strömmaköp Gammelgård nr. 2 – et meget fint fuglefoderbræt, som nabo Sven har snedkereret til os. Så selvom Steffen er i Danmark, så er jeg så absolut ikke alene på gården! Fuglene er vældig begejstrede, og foreløbig har jeg besøg af en masse spætmejser, sumpmejser, musvitter og skovskader. Og de er næsten ligeglade med, at jeg passerer tæt forbi på mine vandringer mellem hus, lade, brændeskur og skovhave.

Det var i øvrigt endnu en af Sisses konklusioner: Man skal gå meget. Det gør man her på Gammelgård! Og indimellem min gåen fra den ene ende af gården til den anden, har jeg også fået plantet lidt skyggeplanter på nordsiden af laden i det område, der slet ikke skal rodes med. Det blev til fire ramsløg (Allium ursinum), en spinatranke (Hablitzia tamnoides), og en spiselig strudsvinge (Matteuccia struthiopteris). Måske kan vi begynde at høste fra vores første skovhaveplanter allerede næste år! 🙂

Det går en ny tv-serie i Danmark just nu som handlar om det goda, långa livet. Journalisten Sisse Fisker besöker de fem platser i världen där befolkningen lever längst, för att försöka ta reda på hur de bär sig åt för att leva så länge.

Några av slutsatserna från hennes upplevelser är att ett gott, långt liv bland annat innehåller måttlig fysisk ansträngning, massor av tid, ingen stress och en mening med livet. Det gick jag och funderade lite på idag medan jag – helt zen-aktigt – klöv en massa ved och spred ut flis i den blivande skogsträdgården. Båda är aktiviteter som ger värmen utan att vara alltför hårda, och som tar en herrans massa tid. Men då jag samtidigt är ute i det fria, tydligt kan se resultatet av det jag gör och vet att det bidrar till det liv vi vill leva – då kan det väl knappast bli bättre. Jag tror att jag kan bli väldigt gammal här på Gammelgård. 🙂

Flishögen är halverad, men jag är redan i full gång med att samla ihop grenar till nästa hög. Till helgen ska vi på allvar sätta igång med att fälla sälg och annat snår i området där ”nordsjön” ska ligga. Grannen Calle håller på med ansökan till Länsstyrelsen, och vi är i stora drag överens om var gränserna ska gå. Det blir lättare att se – och markera – när vi har fått bort mer snår.

Vi har nu fått installerat Strömmaköp Gammelgård nr 2 – ett jättefint fågelbord som grannen Sven har snickrat åt oss. Så även om Steffen är i Danmark är jag absolut inte ensam på gården! Fåglarna är väldigt entusiastiska, och än så länge har jag besök av en massa nötväckor, entitor, talgoxar och nötskrikor. Och de bryr sig knappt om att jag passerar tätt förbi på mina vandringar mellan huset, ladan, vedboden och skogsträdgården.

Det var för övrigt ännu en av Sisses slutsatser: Man ska gå mycket. Det gör man här på Gammelgård! Och mellan mina turer från den ena änden av gården till den andra har jag också hunnit plantera lite skuggväxter på norrsidan av ladan, i det område som inte ska röras alls. Det blev fyra ramslökar (Allium ursinum), en rankspenat (Hablitzia tamnoides) och en ätlig strutbräken (Matteuccia struthiopteris). Kanske kan vi börja skörda från våra första skogsträdgårdsväxter redan nästa år! 🙂