Mit mantra har hidtil været, at skovhaven skal levere mad. “Ikke bare lidt salat og krydderurter, men rigtig mad!” Det gør den allerede – men hold nu op, hvor er jeg også blevet glad for alle de blomstrende krydderurter … 🙂 Læs resten
Sneen er væk fra Gammelgård, der er vand i søerne, stille støvregn, en masse fuglekvidder, og de første forårsløg jeg satte sidste år, er kommet op. Vi har SÅ meget lyst til at gå i gang, men jorden er stadig frossen, Læs resten
Så er der kommet mynte i myntebedet ved laden. Det er stiklingerne, jeg tog i sommerferien, der nu er røget i jorden. Umiddelbart ser det måske ikke ud af så meget, men forestil jer, når det er groet til, så vi har en lille bølgende mark af forskellige mynter, der dufter fantastisk, når man går forbi og strejfer dem, er fabelagtige biplanter, når de blomstrer, er fremragende i køkkenet, f.eks. salater, og så er der jo MOJITOS!!! 🙂
Der er allerede gået lidt koks i arter og sorter, men jeg mener at have sat almindelig grøn mynte (Menta spicata), æblemynte (Menta suaveolens), ingefærmynte (Menta x gentilis ‘Variegata’) og grapefrugtmynte (Menta x villosa). Det er ikke SÅ vigtigt, trøster jeg mig med, da de forventes at krydse sig lystigt med hverandre!
Stiklingerne var meget nemme lave: En håndfuld forskellige myntekviste i et glas vand i køkkenvinduet. Efter 2-3 uger havde de alle slået rødder. De blev sat i små potter først, men jeg tror egentligt godt, at jeg kunne have sat dem i jorden med det samme.
Jeg laver flere stiklinger til foråret …
Nu har det kommit mynta i myntrabatten vid ladan. Det är sticklingarna jag tog under sommarlovet som nu har åkt ner i jorden. Det kanske inte ser mycket ut för världen just nu, men tänk er när det har vuxit till sig – då har vi ett litet böljande fält av olika myntor som doftar fantastiskt när man går förbi och snuddar vid dem. De är dessutom fabelaktiga biväxter när de blommar, utmärkta i köket (till exempel i sallader) och så finns det ju MOJITOS!!! 🙂
Det har redan blivit lite rörigt med de olika arterna och sorterna, men jag tror att jag har satt vanlig grönmynta (Mentha spicata), äppelmynta (Mentha suaveolens), ingefärsmynta (Mentha x gentilis ‘Variegata’) och grapefruktmynta (Mentha x villosa). Det är inte SÅ noga, tröstar jag mig med, då de förväntas korsa sig friskt med varandra!
Sticklingarna var väldigt enkla att göra: En handfull olika myntakvistar i ett glas vatten i köksfönstret. Efter 2–3 veckor hade alla fått rötter. De sattes i små krukor först, men jag tror egentligen att jag hade kunnat sätta dem direkt i jorden.
Jag gör fler sticklingar till våren…
Det er farligt at have en hel lørdag uden program hjemme i Danmark. Især efter at vi har opdaget Naturplanteskolen kun 20 minutters kørsel hjemmefra … Og de følger levende med i, hvor langt vi er kommet, hver gang vi kommer :-). Lidt pudsigt – og ærgerligt – at der ikke er en tilsvarende planteskole i Småland. På den anden side giver det jo anledning til også at lege skovhave, når vi er i Danmark.
Dagens høst blev:
Daglilje (hemerocallis hybrid, Ed Murray). Første billede er, som den ser ud nu, uden blomster – blomsterbilledet har jeg fundet på nettet. Glæder mig til at se vores egen i blomst næste år! Og til at smage knopper og blomster – forhåbentlig smager de lige så vidunderligt som de gule dagliljer 🙂
To amerikanske blåbær (vaccinium corymbosum, Darrow og Elisabeth). Selvom vi har masser af blåbærbuske i skoven omkring os, så har 8 år i Sverige nu også lært os, at det svinger rigtig meget med blåbærshøsten. I år har vi fx slet ikke fået samlet ind til blåbærmarmelade, og det er kun blevet til smånipseri direkte i munden, når vi har været ude og gå i skoven. Så vi prøver at supplere med de store blåbær i haven, selvom vi for nogle år siden syntes, at det var snyd!
To storfrugtede tranebær (vaccinium macrocarpon, Howes og Big Pearl). Jeg glæder mig til egenproduceret tranebærsaft!
En kinesisk Skt. Hansurt (Hylotelephium spectabile, Carmen). Indtil skovhaven er kommet lidt længere, skal den bo i Hügelbed nr. 1 sammen med den Skt. Hansurt, jeg har haft med hjemmefra, og som jeg ikke ved hvad sort er. Men efter at jeg har fundet ud af, hvor godt de smager – og hvor mange forskellige sorter der er – så er det en plante, jeg skal have mange flere af.
Vintersar (Satureja Montana, sort ukendt). Også kaldet bønneurt, da den er god at koge med, når man koger bønner – så er de lettere fordøjelige. Sjovt at vi ikke bruger den meget mere.
Anisisop (agastache rugosa), også kaldet koreansk mynte. Fantastisk biplante og teplante, med lakridssmag.
Og så prøver vi endnu en gang med en spinatranke (hablitzia tamnoides). Sneglene åd jo den første, så denne gang bliver den i beskyttet bolig i Lyngby på et højt bord i havens skyggefulde hjørne, indtil den er blevet stor og stærk. Den flytter så med til Sverige, og et træ i skyggen den kan klatre op ad, næste forår.
Alle de planter, vi anskaffer nu, før vi er klar til at plante i skovhaven, skal med tiden være moderplanter til forhåbentlig mange af hver slags. De skal nurses og opformeres, i planteskolen og i de hügelbede, vi efterhånden får anlagt, så vi ikke står helt på bar bund, når vi skal til at tilplante skovhaven.
Det är farligt att ha en hel lördag utan program hemma i Danmark. Särskilt efter att vi har upptäckt Naturplanteskolen bara 20 minuters bilresa hemifrån… Och de följer med spänning hur långt vi har kommit varje gång vi tittar förbi :-). Lite märkligt – och tråkigt – att det inte finns en motsvarande plantskola i Småland. Å andra sidan ger det ju anledning till att leka skogsträdgård även när vi är i Danmark.
Dagens skörd blev: Daglilja (Hemerocallis-hybrid, ‘Ed Murray’). Första bilden visar hur den ser ut nu, utan blommor – bilden på blomman har jag hittat på nätet. Jag ser fram emot att se vår egen i blom nästa år! Och att smaka på knoppar och blommor – förhoppningsvis smakar de lika underbart som de gula dagliljorna 🙂
Två amerikanska blåbär (Vaccinium corymbosum, ‘Darrow’ och ‘Elisabeth’). Även om vi har massor av blåbärsris i skogen omkring oss, så har åtta år i Sverige lärt oss att blåbärsskörden varierar väldigt mycket. I år har vi till exempel inte fått plockat tillräckligt för att göra blåbärssylt, utan det har bara blivit lite småätande direkt i munnen när vi har varit ute och gått i skogen. Så vi försöker komplettera med de stora odlade blåbären i trädgården, även om vi för några år sedan tyckte att det var fusk!
Två storfruktiga tranbär (Vaccinium macrocarpon, ‘Howes’ och ‘Big Pearl’). Jag ser fram emot egenproducerad tranbärsjuice!
En kinesisk kärleksört (Hylotelephium spectabile, ‘Carmen’). Innan skogsträdgården har kommit lite längre ska den bo i hügelbädd nr 1 tillsammans med den kärleksört som jag har haft med mig hemifrån, och vars sort jag inte känner till. Men efter att jag har upptäckt hur goda de är – och hur många olika sorter det finns – så är det en planta jag ska ha många fler av.
Vinterkyndel (Satureja montana, sort okänd). Kallas även för bönört, då den är bra att koka tillsammans med bönor för att göra dem mer lättsmälta. Konstigt att vi inte använder den mycket mer.
Anisisop (Agastache rugosa), även kallad koreansk mynta. Fantastisk biväxt och te-planta med lakritssmak.
Och så försöker vi ännu en gång med rankspenat (Hablitzia tamnoides). Sniglarna åt ju upp den första, så den här gången får den bo i ”skyddat boende” i Lyngby på ett högt bord i trädgårdens skuggiga hörn tills den har blivit stor och stark. Den får sedan flytta med till Sverige nästa vår, till ett träd i skuggan som den kan klättra upp i.
Alla plantor vi skaffar nu, innan vi är redo att plantera i skogsträdgården, ska med tiden bli moderplantor till förhoppningsvis många av varje slag. De ska skötas om och förökas i plantskolan och i de hügelbäddar vi efter hand anlägger, så att vi inte står helt tomhänta när det är dags att plantera i skogsträdgården.
Som tidligere nævnt går det ikke super-godt med at få frø til at spire i hügelbedet. Faktisk går det slet ikke, indtil videre. Formentlig er jorden for kold, og frøene for attraktive for alle fuglene.
For lige at teste, om jeg overhovedet kan lokke frø til at spire, har jeg sået korianderfrø i en bakke hjemme i vinduet i Lyngby.
Og de var lang tid om at spire – knap 14 dage trods en lun plads indendøre – men nu er de der næsten allesammen. Det er altså fascinerende, når sådan en lille spinkel spire løfter sit eget frø op i luften uden at knække!
Koriander bruger vi i rå mængder, og selvom det ikke ligefrem er en skovhaveplante, så skal vi nu alligevel prøve, om ikke vi kan holde os selv med koriander om sommeren. Så næste skridt i eksperimentet med at få frø til at blive til planter i hügelbedet er at lave mange, små korianderplanter i et tilsvarende varmt, beskyttet miljø, der så kan plantes over i hügelbedet, når de er blevet større og mere robuste, og forhåbentlig kan modstå fugle og snegle.
Regnen var ikke helt fraværende lørdag, så det gav anledning til en kaffepause indendøre med den ‘pot-maker’, jeg fik af Steffen i fødselsdagsgave i vinter (og nej – det har ikke noget med en rygepause at gøre …). Jeg fik produceret en masse små avis-potter, fyldte dem med våd så-jord, og lagde et enkelt korianderfrø i hver. De får nu lov at stå i en mørk krog i stuen i nærheden af brændeovnen, indtil de spirer. Så er det forhåbentlig blevet rigtig sommer – og i hvert fald er vi flyttet til Sverige for sommeren, og så kan spirerne komme til at stå i solen i et vindue – eller måske ligefrem komme ud i varmen (hvis det altså er blevet varmt til den tid …)!
Om så sneglene vil lade dem være i fred i hügelbedet, er en anden sag. Det tager vi til den tid – men om jeg så skal stå ved siden af bedet i døgndrift med en plantesaks og vogte over dem, så finder vi en løsning!
Vi har allerede fået snegle-ædt tre klokkeblomst-planter, så den veletablerede plante i en krukke hjemme fra Lyngby er nu blevet placeret på trappen op til ‘den fine indgang’, som vi aldrig bruger. Måske er vi heldige, at sneglene ikke kan finde derop. Der står den også fint ved siden af en af de mange digitalis, der nu blomstrer alle mulige steder på grunden.
Som jag nämnt tidigare går det inte superbra att få frön att gro i hügelbädden. Faktum är att det inte går alls, än så länge. Förmodligen är jorden för kall och fröna för attraktiva för alla fåglar.
För att testa om jag överhuvudtaget kan locka frön att gro, har jag sått korianderfrön i ett tråg hemma i fönstret i Lyngby. De tog lång tid på sig – knappt 14 dagar trots en ljummen plats inomhus – men nu är nästan allesammans där. Det är verkligen fascinerande när en sådan liten spröd grodd lyfter sitt eget frö upp i luften utan att gå av!
Koriander använder vi i mängder, och även om det inte direkt är en skogsträdgårdsväxt, så ska vi ändå se om vi inte kan hålla oss själva med koriander under sommaren. Nästa steg i experimentet blir därför att driva upp många små korianderplantor i en varm och skyddad miljö. Sedan kan de planteras ut i hügelbädden när de blivit större och mer robusta, så att de förhoppningsvis kan motstå både fåglar och sniglar.
Regnet lyste inte helt med sin frånvaro i lördags, så det gav anledning till en kaffepaus inomhus med den “pot-maker” jag fick av Steffen i födelsedagspresent i vintras (och nej – det har inget med en rökpaus att göra…). Jag producerade en massa små tidningspapperskrukor, fyllde dem med våt såjord och lade ett enda korianderfrö i varje. De får nu stå i en mörk vrå i vardagsrummet i närheten av kaminen tills de gror. Då har det förhoppningsvis blivit riktig sommar – och vi har i vilket fall flyttat till Sverige för sommaren. Då kan groddarna få stå i solen i ett fönster, eller kanske till och med komma ut i värmen (om det nu har blivit varmt till dess…)!
Om sniglarna sedan låter dem vara i fred i hügelbädden är en annan sak. Det tar vi då – men om jag så ska stå bredvid bädden dygnet runt med en sekatör och vakta dem, så ska vi hitta en lösning!
Vi har redan fått tre klockblommor uppätna av sniglar, så den väletablerade plantan i en kruka hemifrån Lyngby har nu placerats på trappan upp till “finentrén” som vi aldrig använder. Kanske har vi tur och sniglarna inte hittar upp dit. Där står den också fint bredvid en av de många digitalis som nu blommar lite överallt på tomten.