Vi har haft nogle rigtig hyggelige fugleoplevelser i løbet af sommerferien.
Tættest på var nok uglen, der på en halv meters afstand sad og stirrede os lige ind i øjnene i næsten et kvarter, mens vi søgte ly for regnen under et træ. Vi havde jo ikke kameraet med, men jeg har fundet et billede af en spurveugle på nettet, som meget godt ligner den lille fætter.
Næsten lige så tæt på – men ikke med samme øjenkontakt! – var vores logerende i reden over vores soveværelsesvindue. Et par grå fluesnappere havde bygget rede i det hul, der var i de ’uafsluttede omgivelser’ af vores soveværelsesvinduer, og vi kunne på tæt hold følge med i ungernes meget sultne hundsen rundt med forældrene, der for rundt på gårdspladsen og fangede insekter til dem.
Efter ca. en uge blev de da også jaget af reden, hvilket jeg ikke tror gjorde livet så meget nemmere for forældrene: Ungerne sad nu under hver sin sten i stengærdet og hylede dagen lang (det lød næsten, som om vi havde fået cikader!), og skulle stadig fodres.Det var i øvrigt rigtig dårligt timet – vejret slog om næsten samtidig, så det blev regn, blæst og ca. 12-13 grader varmt! De var der dog endnu et par dage senere, da det igen blev varmere i vejret, så mon ikke de overlevede? Hullet over vinduet er nu lukket – Steffen har fået afsluttet endnu et vindue – og vi får formentlig ikke flere grå fluesnapperkuld i år!
Mere ærefrygtindgydende er vores røde glente. Den har jeg heller ikke noget eget billede af, men den svæver rundt over gården og søen bag os, og er også landet en enkelt gang i indkørslen, mens vi sad og kiggede på den ud ad køkkenvinduet. Godt det ikke er en musvåge!
Og så er der jo solsortene. De er vældig glade for ribs! Faktisk så glade for ribs, at jeg ’lod dem få’ alle ribsene i år. Der var så heller ikke så mange – det er nogle gamle ribsbuske, jeg har fjernet krat omkring, så de kunne få lys, og dem skal vi nu have forynget. Vi tænker både at tage stiklinger til nye buske, og skære de gamle buske ned, så de måske kan bære lidt bær til næste år. Så må vi overveje, om vi vil dele dem alle med solsortene, eller om nogle af buskene skal have net over.
Endelig er der vores allerstørste fornøjelse: svalerne. Hele sommeren har der boet et svalepar i laden, helt oppe i spidsen af taget, på en af tværbjælkerne. Og bortset fra at de – og især deres unger! – skider på gulvet, og man derfor ikke skal have nymalede brædder liggende til tørre lige der, så er de bare til så stor glæde. De har et hul øverst oppe i gavlen, som de flyver ud og ind ad, når vi ikke har døren og skodderne åbne. Det ser helt vildt ud, når de flyver i fuld fart ned og rammer hullet i gavlen. Gad vist hvor mange gange de har ramt forkert, før de lærte det? Og ellers suser de rundt og fanger insekter. Især efter at det store lindetræ blomstrer cirkler de rundt om det insektsummende træ, formentlig med næbet åbent, så de bare kan skovle mad ind. At sidde på gårdspladsen med en kop kaffe og kigge på svaler er bare ren nydelse. 
Vi har haft några riktigt fina fågelupplevelser under sommarlovet.
Närmast var nog ugglan som satt på en halvmeters avstånd och stirrade oss rakt in i ögonen i nästan en kvart, medan vi sökte skydd för regnet under ett träd. Vi hade ju inte kameran med oss, men jag har hittat en bild på en sparvuggla på nätet som liknar den lille krabaten väldigt mycket.
Nästan lika nära – men inte med samma ögonkontakt! – var våra hyresgäster i boet över vårt sovrumsfönster. Ett par grå flugsnappare hade byggt bo i det hål som fanns i de ”oavslutade delarna” runt fönstret, och vi kunde på nära håll följa med i ungarnas mycket hungriga kommenderande av föräldrarna, som for runt på gårdsplanen och fångade insekter till dem.
Efter ungefär en vecka blev de också utkörda ur boet, vilket jag inte tror gjorde livet så mycket lättare för föräldrarna: Ungarna satt nu under varsin sten i stengärdsgården och pep dagen lång (det lät nästan som om vi hade fått cikador!), och de skulle fortfarande matas. Det var för övrigt riktigt dåligt tajmat – vädret slog om nästan samtidigt, så det blev regn, blåst och ca 12–13 grader varmt! De var dock kvar ännu ett par dagar senare när det blev varmare igen, så de överlevde nog? Hålet över fönstret är nu stängt – Steffen har gjort klart ännu ett fönster – så vi får förmodligen inte fler kullar av grå flugsnappare i år!
Mer respektinjagande är vår röda glada. Den har jag inte heller någon egen bild på, men den svävar runt över gården och sjön bakom oss, och har även landat en gång i uppfarten medan vi satt och tittade på den genom köksfönstret. Tur att det inte är en ormvråk!
Och så är det ju koltrastarna. De är väldigt förtjusta i röda vinbär! Faktiskt så förtjusta att jag ”lät dem få” alla bären i år. Det var ju heller inte så många – det är några gamla vinbärsbuskar som jag har röjt runt så att de kan få ljus, och dem ska vi nu föryngra. Vi tänker både ta sticklingar till nya buskar och skära ner de gamla buskarna, så att de kanske kan bära lite bär till nästa år. Sedan får vi överväga om vi vill dela alla med koltrastarna eller om några av buskarna ska få nät över sig.
Slutligen är det vår allra största glädje: svalorna. Hela sommaren har det bott ett svalpar i ladan, högst uppe i nocken på en av tvärbjälkarna. Och bortsett från att de – och i synnerhet deras ungar! – skiter på golvet, och man därför inte bör ha nymålade brädor liggande på tork precis där, så är de till så stor glädje. De har ett hål högst upp i gaveln som de flyger ut och in genom när vi inte har dörren och luckorna öppna. Det ser helt galet ut när de dyker i full fart och prickar hålet i gaveln. Man undrar hur många gånger de har missat innan de lärde sig? I övrigt susar de runt och fångar insekter. Särskilt nu när den stora linden blommar cirklar de runt det insektsstimmande trädet, förmodligen med näbben öppen så att de bara kan skovla in mat. Att sitta på gårdsplanen med en kopp kaffe och titta på svalorna är ren njutning.