Vinteren/foråret 2022 døde vores bier. Sandsynligvis på grund af ’forårsfælden’, altså at bierne er kommet i gang, men at der så kommer en kold og/eller våd periode, hvor der ikke er mad nok i naturen til dem. Det har vi så ikke været opmærksomme på, og det er gået galt. Det er ikke så kritisk (for biavleren …), hvis man har mange bifamilier, men har man kun en eller to familier, som vi havde, er det en katastrofe, og man må begynde forfra – altså skaffe nye bier. Vi blev hurtigt enige om, at det havde vi ikke ressourcer til på det tidspunkt. Der var meget andet på programmet, blandt andet skulle vi have kyllinger for første gang.

Allerede efter en enkelt sommer uden bier var vi enige om, at det ikke gik. Det føltes tomt. Vi savnede vores bier! Heldigvis havde vores gode veninde Maggan en stærk bifamilie ’til overs’, og den hentede vi sidst i maj. Vi stillede opstablingskuben i den nye bigård i køkkenhaven, der hvor toplistekuben, de skal flytte ind i, skulle stå, så lærer de hurtigt, hvor de nu bor.

 

Dagen efter skar vi så rammerne til, skruede dem på toplisterne og satte dem i toplistekube 1.

 

Den proces har vi beskrevet tidligere. Bier er tolerante dyr, så de lod sig ikke mærke med, at vi hev deres hjem fra hinanden og samlede det igen – de fortsatte bare med at gøre det, bier nu gør …

Men en bifamilie er som sagt ikke nok. Vi prøvede derfor denne gang også noget nyt: Vi bestilte en pakke bier! Pakkebier er kort fortalt en æske med ca. 1,5 kg bier, et lille bur med en parret dronning samt noget foder. Vi hentede dem i begyndelsen af juli, og efter en overnatning i kælderen (bierne altså!) hældte vi dem i den tomme toplistekube 2. Vi havde nogle toplister med vokskager på – dem fik de med, så de ikke skulle begynde helt forfra. Det lille bur med dronningen hængte vi ned mellem to lister. Æsken er lukket med en lille sukkerprop, som bierne spiser, så dronningen kan komme ud. De fik også både flydende og fast foder med i kuben.

Vi har ikke prøvet denne metode før, men indtil videre er det gået fint: De trives, og dronningen laver en masse nye bier. Det er naturligvis en lille og svag bifamilie, så de er blevet fodret flere gange om ugen hele sommeren, og deres flyvesprække er reduceret i bredden, så de har en chance for at forsvare sig, hvis andre forsøger at stjæle deres mad. Med lidt held er det næste sommer en stor og stærk familie, så vi kan dele de og lave en tredje bifamilie og måske også få lidt honning.

Hvordan er det gået med #1 så? Over al forventning! Kuben er fuld af bier, og vi har høstet godt 10 kg honning. Det er længe siden sidst og så lækkert!

Nu står vi så foran indvintringen: Vi har jo taget biernes vinterforråd (honningen), så vi må give dem noget andet. De får økologisk sukker i en 60% opløsning inde i kuben, og de får lige så meget, de vil have.

Det er dejligt at have bier igen!

---

 

Under vintern/våren 2022 dog våra bin. Detta berodde troligen på ”vårfällan”, dvs. att bina kom igång, men sedan inträffade en kall och/eller våt period då det inte fanns tillräckligt med mat för dem i naturen. Vi var inte medvetna om detta, och det gick fel. Det är inte så kritiskt (för biodlaren…) om man har många bifamiljer, men om man bara har en eller två familjer, som vi hade, är det en katastrof och man måste börja om från början – det vill säga skaffa nya bin. Vi kom snabbt överens om att vi inte hade resurser för det just då. Vi hade många andra saker på agendan, bland annat var det första året med kycklingar.

Efter bara en sommar utan bin kände vi att det inte fungerade. Det kändes tomt. Vi saknade våra bin! Lyckligtvis hade vår gode vän Maggan en stark bifamilj ”att avvara”, och vi hämtade den i slutet av maj. Vi placerade stapelkuben i den nya bigården i köksträdgården, där den toplistkupa som de skulle flytta in i skulle placeras, så att de snabbt lär sig var de nu bor.

Vi har beskrivit denna process tidigare. Bin är toleranta djur, så de hade inget emot att vi tog isär deras hem och satte ihop det igen – de fortsatte bara att göra det bin gör…

Men som nämnts räcker det inte med en bifamilj. Så den här gången provade vi något nytt: vi beställde paketbin! Kort sagt är paketbin en låda som innehåller cirka 1,5 kg bin, en liten bur med en befruktad drottning och lite mat. Vi hämtade dem i början av juli, och efter att ha tillbringat natten i källaren (bina, alltså!) hällde vi dem i den tomma topplistkupan. Vi hade några topplister med vaxkakor på, som vi gav till bina så att de inte skulle behöva börja från scratch. Vi hängde den lilla buren med drottningen mellan två lister. Buren är stängd med en liten sockerplugg, som bina äter så att drottningen kan komma ut. Vi gav dem också både flytande och fast foder i bikupan.

Vi har inte provat den här metoden tidigare, men hittills går det bra: de trivs och drottningen producerar massor av nya bin. Det är förstås en liten och svag bifamilj, så de har matats flera gånger i veckan under hela sommaren, och deras flusterhål har minskats i bredd så att de har en chans att försvara sig om andra försöker stjäla deras mat. Med lite tur kommer de att vara en stor och stark familj nästa sommar, så att vi kan dela upp dem och skapa en tredje bifamilj och kanske till och med få lite honung.

Så hur har det gått för nr 1? Över alla förväntningar! Kupan är full av bin och vi har skördat hela 10 kg honung. Det var länge sedan vi gjorde det senast, och den är så god!

Nu står vi inför vintern: Vi har tagit bort binas vinterförråd (honungen), så vi måste ge dem något annat. De får ekologiskt socker i en 60-procentig lösning inuti kupan, och de får så mycket de vill.

Det är så trevligt att ha bin igen!