Kajp - eller skovløg
Vi har allerede en del forskellige flerårige bladløg i skovhaven og vil formentlig med tiden få mange flere (Steffen har et ’issue’ med løg …). Men vi er også nu efter et par års erfaring ved at finde ud af, hvilke af løgene vi kulinarisk har størst glæde af. Og der er kajp en af de absolutte favoritter.
Kajp/skogslök (Allium scorodoprasum) – eller skovløg på dansk – smager rigtig godt! Og har derudover en størrelse, der giver reel mad i salatskålen. I modsætning til nogle af de andre bladløg, hvor det er flade blade eller hule stængler, man høster, er kajp mere som en tynd porre eller et forårsløg. Stænglen er altså massiv i bunden.
Kajp kommer også, som en del andre flerårige grøntsager, tidligt om foråret og igen om efteråret, altså to gange om året. I år, hvor marts har været meget kold om natten og uden nogen nedbør overhovedet, er den kommet lidt senere, end den plejer, men vi regner med at kunne høste af den det meste af maj. Så går den i blomst og laver en masse bulbiller, som man kan høste og sprede i et andet område, hvor man også gerne vil have kajp, eller høste og så i krukker, som man så kan plante på et senere tidspunkt. Midt på sommeren, hvor den står med bulbiller (eller har tabt dem), er den ikke særlig interessant at spise. Men til efteråret kommer den så igen med nye skud nedefra.
Som med de fleste andre grøntsager i Gammelgård skovhave har vi sat kajp flere forskellige steder for at teste, hvor den trives bedst. Som navnet – skovløg – siger, har den det fint med at vokse under træer og buske, altså i skyggen. Men vi har den også lidt mere solbelyste steder. Og den virker til at trives alle de steder, vi indtil videre har sat den.
Og den spreder sig gladeligt med sine bulbiller rundt om det sted, vi selv har placeret den. To af de steder er gangen lige ved siden af voksestedet – og der har vi nu fået kajp i flisgangen. De er supernemmme at løsne med en greb og flytte til et andet sted eller til en potte, hvilket jeg er i gang med nu i forbindelse med forårets fornyelse af flis i gangene.
Så nu skal vi også teste kajp mellem martsviolerne under vores bedste nøddetræ, Emoa 1. Der er jorden mørk og muldrig, så jeg tænker ikke, skovløgene vil protestere over det. Derudover tester jeg at sætte dem sammen med sibirisk vinterportulak/vårsköna (Claytonia sibiricai) i det bed, jeg også har flyttet spinatranken til. Der er jorden meget mere gruset/sandet, så det bliver lidt interessant, hvordan den trives med det.
Endelig skal der en portion over i miniskovhaven, hvor den får lov at bo sammen med sødskærm under et vildæbletræ. Her er jorden virkelig dårlig, så trives den også der, tror jeg den kan bo hvor som helst.
Vi har redan en hel del olika fleråriga bladlök i skogsträdgården och kommer förmodligen få många fler med tiden (Steffen har en ”grej” för lök …). Men efter ett par års erfarenhet håller vi nu också på att lära oss vilka av lökarna vi har störst kulinarisk glädje av. Och där är kajp en av de absoluta favoriterna.
Kajp/skogslök (Allium scorodoprasum) smakar riktigt gott! Dessutom har den en storlek som ger rejält med mat i salladsskålen. Till skillnad från vissa andra bladlök, där det är platta blad eller ihåliga stänglar man skördar, är kajp mer som en tunn purjolök eller en vårlök. Stängeln är alltså massiv nertill.
Kajp kommer också, som en del andra fleråriga grönsaker, tidigt på våren och igen på hösten – alltså två gånger om året. I år, när mars har varit mycket kall om nätterna och helt utan nederbörd, har den kommit lite senare än vanligt, men vi räknar med att kunna skörda av den under större delen av maj. Sedan går den i blom och bildar en massa bulbiller, som man kan skörda och sprida på andra områden där man också vill ha kajp, eller så i krukor för att plantera ut senare. Mitt i sommaren, när den står med sina bulbiller (eller har tappat dem), är den inte särskilt intressant att äta. Men till hösten kommer den igen med nya skott nerifrån.
Som med de flesta andra grönsaker i Gammelgårds skogsträdgård har vi satt kajp på flera olika ställen för att testa var den trivs bäst. Som namnet skogslök antyder har den inga problem med att växa under träd och buskar, alltså i skuggan. Men vi har den även på lite soligare platser. Den verkar trivas på alla ställen där vi hittills har satt den.
Och den sprider sig gladeligen med sina bulbiller runt växtplatsen. På två av ställena är det i gången precis bredvid – så nu har vi fått kajp i flisgången. De är superenkla att lossa med en grep och flytta till en annan plats eller till en kruka, vilket jag håller på med nu i samband med vårens förnyelse av flis i gångarna.
Nu ska vi också testa kajp mellan luktviolerna under vårt bästa nötträd, Emoa 1. Där är jorden mörk och mullrik, så jag tror inte att skogslöken kommer att protestera. Dessutom testar jag att sätta dem tillsammans med vårsköna/sibirisk vinterportulak (Claytonia sibirica) i den rabatt dit jag även har flyttat spenatrankan. Där är jorden mycket mer grusig/sandig, så det blir intressant att se hur den trivs där.
Slutligen ska en portion flyttas över till miniskogsträdgården, där den får bo tillsammans med spanskkörvel under ett vildäppelträd. Här är jorden riktigt dålig, så om den trivs även där tror jag att den kan bo var som helst.
