Taggarkiv: honninghøst

Sommerstatus for bigården

/0 Kommentarer/i , /av

Ja – jeg skriver ”bigården”, for nu har vi TO bifamilier. Midt i maj hentede vi en ny bifamilie hos vores biveninde Alice. Endnu en flok meget venligtsindede damer, som vi har installeret i den nye toplistekube, som står i bunden af køkkenhaven. I kan læse her, hvordan vi flyttede den første bifamilie fra den ’almindelige’ kube til toplistekuben. Vi gjorde præcis det samme denne gang – meget nemmere og hurtigere, når man har prøvet det før og er vant til at håndtere de små kræ.

Dronningen i den nye kube var umærket. Man mærker dronningerne med en lille farveklat på ryggen, så man dels kan se, hvor gammel hun er – årets farve er grøn – dels kan holde øje med, om hun er der, eller om det er en anden, ny dronning, man kigger på. Det kan ske. Derudover er hun meget nemmere at få øje på, når hun er mærket. Vi fandt først ’damen’ tre måneder efter, at hun flyttede ind. Vi har hele tiden vidst, at hun var der – der var æg og små larver – men vi havde ikke set hende. Det har vi nu, og nu har hun en flot, lidt stor, rød plet på ryggen. Rød betyder, at hun er fra 2018.

Dronningen er fanget og er mærket med rød plet = 2018

Kan I finde hende?

Den nyhøstede honning skal sis, så alle partikler fjernes.

Når man skal mærke dronningen, gælder det om at gøre det så skånsomt som muligt, så hun ikke tager skade. Man fanger hende først i et lille bur af plastik, og når hun vender ryggen opad, trykker man forsigtigt bunden af buret, der er lavet af skumgummi, opad, til damen ligger med ryggen mod tremmerne. Nu kan man forsigtigt give hende en lille klat maling på mellemkroppen, og når den er tør lukke hende ned til bierne igen. Jeg må ha’ rystet lidt på hænderne: Pletten blev lidt større end tænkt …

Det er en stor og meget produktiv bifamilie. De fylder næsten hele kuben, og selvom vi fik en meget kold og våd maj måned, hvor bierne ikke kunne høste nektar og derfor spiste stort set al den honning, de havde lavet i april, der var meget varm og tør, så ser det ud til, at vi nok skal få honning igen i år. Vi har netop høstet et par bikager – det gav ca. 4½ kg. lysebrun, karamelsmagende fløjlsblød honning! 🙂 De har ikke helt lært at bygge lige endnu. Det kan gå hen og blive et problem, men indtil videre er deres skæverter ikke værre, end at vi kan styre det.

Årets første honning. Krydret, cremet og lækker!

Vores egen bivoks. Kan nu købes i butikken!

Den anden bifamilie giver igen i år problemer. Den nye dronning kan heller ikke rigtigt finde ud af det, som hendes mor heller ikke kunne. Her i juli burde bisamfundet være på sit højeste, med mange, mange bier i kuben i gang med at samle forråd til vinteren = honning. I kuben er der bare ikke ret mange bier og ikke ret meget honning. Og de er ikke sværmet. Vi prøver derfor at skifte dronning endnu en gang. Denne gang prøvede vi en anden løsning: En bibekendt havde en kube med mange nye dronninger på vej. Vi fik en uudklækket dronningecelle, som vi satte i kuben efter at have slået den gamle dronning ihjel (suk …). Idéen er så, at dronningecellen skal klække og den nye dronning tages godt imod af de nu dronningeløse bier. Det ser bare heller ikke ud til, at det går som planlagt: Bierne har lavet en masse andre dronningeceller, og den, vi satte ind, ser mærkelig ud – dronningen er sandsynligvis død. Nu må de klare resten selv.

Tom dronningecelle. Hun er et sted derinde – håber vi …

Bierne hænger på flyvebrættet, når det er varmt.

Kommer der en velfungerende dronning ud af det, skal vi nok hjælpe dem med mad, så de kan klare vinteren. Er det ikke et velfungerende samfund til næste forår, må vi nok ud og købe en dronning. Eller måske lave en selv, med hjælp fra den nye, stærke familie. Spændende er det ….

Biåret er slut

/0 Kommentarer/i /av

Så er biåret 2018 slut, og det er tid at gøre status. ’Damerne’ er indvintrede, dvs. vi har fodret dem med sukker i stedet for al den honning, vi har taget fra dem i løbet af sommeren. De har fået alt det, de ville ha’ = ca. 15 kg. økologisk sukker.

Foderglas med sukker. Det viste sig dog at være alt for småt, så det blev i stedet til en brødform.

Sukkeret har de så omdannet til ’sukkerhonning’ – det er deres forråd, som de skal leve af hele vinteren. Vi begyndte indvintringen i august, og bierne har fløjet mindre og mindre indtil for en uges tid siden, hvor de klumpede sig sammen i det ene hjørne af kuben. Der sidder de nu og vibrerer med brystmusklerne for at holde varmen. Dronningen sidder et sted inde i midten, og resten skiftes til at sidde yderst, hvor der er koldest. I midten holder de ca. 25 graders varme! Hen over vinteren vil klyngen af bier stille og roligt bevæge sig gennem kuben, mens de spiser den oplagrede honning. Bierne forlader ikke kuben igen før til foråret. Mange af bierne dør i løbet af vinteren, men hvis bare dronningen og nok bier klarer den, begynder det hele forfra til marts eller april. Det spændende er nu, om de har mad nok til at klare vinteren – man kan ikke fodre dem undervejs – og om der er blomstrende planter nok, når bierne beslutter, at det er tid til at begynde at flyve igen til foråret. De flyver som sagt slet ikke i løbet af vinteren, hvilket også betyder, at de skal holde sig i ca 5 måneder!!!

Gennem inspektionsruden kan man se, at bierne nu har klumpet sig sammen for vinteren.

Sidst jeg skrev, var jeg lidt bekymret for aflæggeren i den lille kube. Og det gik ikke: De lavede aldrig en dronning, og det lille samfund gik til. Vi har altså fortsat kun en bifamilie, og det er lidt for sårbart. I løbet af sommeren har jeg derfor lavet endnu en lille terrasse ved Sydhavet og bygget endnu en toplistekube. Denne gang fra et byggesæt. Kuben står klar i laden, og til foråret skaffer vi endnu en bifamilie. Enten køber vi en familie som sidst, ellers prøver vi at lave en aflægger igen.

Den nye kube står klar i laden

Og så har vi høstet! Siden sidst har vi taget honning to gange mere. 11 kg i alt blev det til, hvilket er voldsomt meget mere, end vi forventede, specielt i betragtning af, at vi mistede dronningen i juni. Som jeg skrev i et tidligere indlæg, rørte vi den første portion honning. De to efterfølgende portioner har jeg i stedet prøvet at ’pode’. På papiret en nemmere og sikrere metode at styre honningens konsistens på, men i praksis har det drillet lidt: Honningen smager fantastisk, men vil ikke stivne. Det, man risikerer, er, at honningen bliver lidt grynet på sigt pga. store sukkerkrystaller. Der er meget at lære! I øvrigt vældigt interessant, hvor forskellig honningens smag og farve falder ud. Den første var meget lysegul og mild, den sidste var brun og karamelagtig, indtil den blev podet med noget af den første honning – så blev også den lys.

Årets sidste honning

Når vi tager bikagerne, tager vi også voks, da bikager fra toplistekuber ikke kan slynges. Det er blevet til godt et kilo af den fineste bivoks, som vi skal finde ud af, hvad vi kan bruge til: salve, lys, læderfedt, møbelpolitur osv. Også spændende! Jeg har smeltet noget af det sammen med kogt linolie og brugt det til at overfladebehandle kuberne med.

Så: Biåret 2018 er slut, og vi har gjort, hvad vi kan. Henover vinteren kan vi bare sørge for, at kuben ikke bliver så dækket af sne, at bierne ikke kan få luft, og for at vilde dyr ikke går i kuben (vi har ikke bjørn her, men vildsvin skulle også kunne lave ulykker). Til foråret skal vi holde øje med, hvornår bierne vælger at gå i gang, og så støttefodre med mere sukker, hvis der er behov for det.

Så är biåret 2018 slut, och det är dags att göra bokslut. ”Damerna” är invintrade, det vill säga att vi har matat dem med socker istället för all den honung vi har tagit från dem under sommarens lopp. De har fått allt de ville ha = ca 15 kg ekologiskt socker.

Foderglas med socker. Det visade sig dock vara alldeles för litet, så det blev en brödform istället..

Sockret har de sedan omvandlat till ”sockerhonung” – det är deras förråd som de ska leva av hela vintern. Vi påbörjade invintringen i augusti, och bina har flugit mindre och mindre fram till för en dryg vecka sedan, då de klumpade ihop sig i det ena hörnet av kupan. Där sitter de nu och vibrerar med bröstmusklerna för att hålla värmen. Drottningen sitter någonstans i mitten, och resten turas om att sitta ytterst där det är som kallast. I mitten håller de ca 25 graders värme! Under vintern kommer biklustret sakta men säkert att röra sig genom kupan medan de äter den lagrade honungen. Bina lämnar inte kupan igen förrän till våren. Många av bina dör under vintern, men om bara drottningen och tillräckligt många bin klarar sig, börjar allt om på nytt i mars eller april. Det spännande nu är om de har mat nog för att klara vintern – man kan inte mata dem under tiden – och om det finns tillräckligt med blommande växter när bina beslutar sig för att det är dags att börja flyga igen till våren. De flyger som sagt var inte alls under vintern, vilket också betyder att de måste hålla sig i ca 5 månader!!!

Gennem inspektionsruden kan man se, at bierne nu har klumpet sig sammen for vinteren.

Senast jag skrev var jag lite bekymrad för avläggaren i den lilla kupan. Och det gick inte vägen: de lyckades aldrig få fram en drottning, och det lilla samhället gick under. Vi har alltså fortfarande bara en bifamilj, och det är lite för sårbart. Under sommaren har jag därför byggt ännu en liten terrass vid ”Sydhavet” och snickrat ytterligare en topplistkupa. Denna gång från en byggsats. Kupan står klar i ladan, och till våren skaffar vi ännu en bifamilj. Antingen köper vi en familj som sist, eller så försöker vi göra en avläggare igen.

Den nya kupan står klar i ladan

Och så har vi skördat! Sedan sist har vi tagit honung två gånger till. 11 kg totalt blev det, vilket är betydligt mer än vi förväntat oss, speciellt med tanke på att vi förlorade drottningen i juni. Som jag skrev i ett tidigare inlägg rörde vi den första omgången honung. De två efterföljande omgångarna har jag istället försökt att ”ympa”. På pappret är det en enklare och säkrare metod för att styra honungens konsistens, men i praktiken har det krånglat lite: honungen smakar fantastiskt men vill inte stelna. Risken man löper är att honungen blir lite grynig på sikt på grund av stora sockerkristaller. Det finns mycket att lära! För övrigt är det väldigt intressant hur olika honungens smak och färg blir. Den första var mycket ljusgul och mild, den sista var brun och kolaaktig tills den ympades med lite av den första honungen – då blev även den ljus.

Årets sista honung

När vi tar vaxkakorna tar vi även vaxet, eftersom vaxkakor från topplistkupor inte kan slungas. Det har blivit drygt ett kilo av det finaste bivaxet, som vi ska klura ut vad vi kan använda till: salva, ljus, läderfett, möbelpolish osv. Också spännande! Jag har smält ner en del tillsammans med kokt linolja och använt det för att ytbehandla kuporna.

Så: Biåret 2018 är slut och vi har gjort vad vi kan. Under vintern kan vi bara se till att kupan inte täcks så mycket av snö att bina inte får luft, och att vilda djur inte tar sig in i kupan (vi har inte björn här, men vildsvin lär också kunna ställa till med oreda). Till våren ska vi hålla koll på när bina väljer att sätta igång, och då stödfodra med mer socker om det behövs.

 

 

 

Længe leve dronningen!

/1 Kommentar/i /av

Som jeg skrev for et par uger siden, havde vi bøvl med bidronningen i toplistekuben: Hun var væk, og der var ingen æg, larver eller dækket yngel, og så er et bisamfund altså på spanden. Har de ikke i tide nået at lave en ny dronning af et eller flere af den gamle dronnings æg, vil samfundet gå under.Heldigvis fandt vi jo nogle dronningeceller, og vi valgte at dele bisamfundet i to med et par dronningeceller i hver. Her er en lille opdatering på, hvordan det er gået:

I den store toplistekube går det fint: Bierne har gjort det, de skulle, så nu er der – selv om vi ikke har set hende – en ny æglæggende dronning: Der er igen både larver og dækket arbejderyngel, som I kan se her under. Jeg vil foreslå, at vi kalder den nye dame for ”Margrethe den Anden” 🙂

I den lille aflæggerkube ser det ikke helt så lyst ud. Dronningecellerne er væk, hvilket burde betyde, at der er en ny dronning. Der er bare stadig hverken æg, larver eller dækket yngel, så er der en dronning, virker hun ikke …

Der er dog en ny dronningecelle/nødcelle, hvilket umiddelbart ikke giver mening, hvis der ikke har været en dronning til at lægge æg i den. Det bliver mystiskere og mystiskere! Nå – bierne har med succes været her på kloden et par millioner år, og som vores bilærer ynder at sige: ”Bierne er meget bedre til at være bier, end vi er!”, så i første omgang ser vi, hvad der sker – sandsynligvis fikser de det selv.

Og så er der honningen: Halvdelen af det, vi høstede for nogle uger siden, lod vi være, som det var: Flydende, nyhøstet honning. Det er SÅ lækkert (= det er spist/foræret væk næsten alt sammen! 🙂 ) Resten har vi rørt: Honningen har stået køligt i kælderen, og er blevet omrørt dagligt i et par uger, hvorefter den begynder at krystallisere og blive til den faste, ugennemsigtige honning, vi kender. Den er nu hældt på glas, hvor den skal stå og krystallisere færdig.

Det kan godt være, at vi ikke får mere honning i år. Tørken er også hård ved bierne. Ingen regn => ingen nektar i blomsterne => ingen mad til bierne => ikke mere honning til os 🙁

I værste fald skal vi begynde at ’indvintre’ bierne allerede om et par uger, selvom det er juli og næsten 30 grader varmt! Det indebærer, at kuben skal gøres vinterklar, og at bierne skal fodres med alt det sukkervand, de vil ha’, så de har energi lagret i kuben til at klare vinteren, uanset hvor lang og hård den måtte blive.

Toplistekuben og den lille aflæggerkube

om jag skrev för ett par veckor sedan hade vi strul med bidrottningen i topplistkupan: Hon var borta, och det fanns inga ägg, larver eller täckt yngel, och då ligger ett bisamhälle pyrt till. Har de inte i tid hunnit föda upp en ny drottning från ett eller flera av den gamla drottningens ägg, kommer samhället att gå under.
Lyckligtvis hittade vi ju några drottningceller, och vi valde att dela bisamhället i två med ett par drottningceller i varje. Här är en liten uppdatering om hur det har gått:

I den stora topplistkupan går det fint: Bina har gjort det de skulle, så nu finns det – även om vi inte har sett henne – en ny äggläggande drottning: Det finns återigen både larver och täckt arbetaryngel, som ni kan se här nedanför. Jag föreslår att vi kallar den nya damen för ”Margrethe den andra” 🙂

I den lilla avläggarkupan ser det inte riktigt lika ljust ut. Drottningcellerna är borta, vilket borde betyda att det finns en ny drottning. Det finns bara fortfarande varken ägg, larver eller täckt yngel, så om det finns en drottning så fungerar hon inte …

Det finns dock en ny drottningcell/nödcell, vilket omedelbart inte verkar logiskt om det inte har funnits en drottning som kunnat lägga ägg i den. Det blir mystiskare och mystiskare! Nåväl – bina har framgångsrikt funnits här på jorden i ett par miljoner år, och som vår bilärare brukar säga: ”Bina är mycket bättre på att vara bin än vad vi är!”, så i första hand ser vi vad som händer – troligtvis fixar de det själva.

 

Och så är det honungen: Hälften av det vi skördade för några veckor sedan lät vi vara som det var: Flytande, nyskördad honung. Det är SÅ gott (= det är uppätet/bortskänkt nästan alltihop! 🙂 ). Resten har vi rört: Honungen har stått svalt i källaren och har rörts om dagligen i ett par veckor, varpå den börjar kristallisera och bli till den fasta, ogenomskinliga honung vi känner till. Den är nu hälld på glasburkar, där den ska stå och kristallisera färdigt.

Det kan mycket väl vara så att vi inte får mer honung i år. Torkan är också hård mot bina. Inget regn => ingen nektar i blommorna => ingen mat till bina => ingen mer honung till oss 🙁

I värsta fall måste vi börja ”invintra” bina redan om ett par veckor, även om det är juli och nästan 30 grader varmt! Det innebär att kupan ska göras vinterklar och att bina ska matas med så mycket sockervatten de vill ha, så att de har energi lagrad i kupan för att klara vintern, oavsett hur lång och hård den än må bli.

Topplistkupan och den lilla avläggarkupan

Aha honey, honey ...

/0 Kommentarer/i /av

Vi har bøvl med vores dronning! Damen driller. Hun er et rodehoved, der ikke lægger sine æg så systematisk, som man normalt ser det, og det virker lidt, som om hun ikke helt har styr på tropperne. Vi er heller ikke helt sikre på, om hun har tænkt sig at stikke af med halvdelen af bierne (= bierne ’sværmer’), eller om bierne har tænkt sig at smide hende på porten/slå hende ihjel, men de er i hvert tilfælde gået i gang med at lave nye dronninger!

De små, flade celler øverst til venstre bliver til arbejderbier. De lidt mere bulede nederst til højre bliver til droner/hanner. Den store, aflange celle i højre kant er en dækket dronningecelle.

Når bierne synes, at det er tid til at lave en ny dronning, bygger de en dronningecelle, og så lokker de den eksisterende dronning til at lægge et æg i den. Ægget, hun lægger, er præcis magen til alle de andre æg, hun lægger, men bierne fodrer nu den lille larve med luksusmad (Gelé royale!) og sørger for at bygge cellen ekstra stor. Dette gør, at den lille larve bli’r til en dronning og ikke en arbejderbi. Smart! For en sikkerheds skyld laver de altid flere dronningeceller – hvis nu der går noget galt. Et bisamfund overlever nemlig ikke længe uden dronning. Den dronning, der kommer først ud af sin celle, kravler så som noget af det første rundt og bider sig ind til de konkurrerende dronninger og slår dem ihjel. Der kan nemlig  kun være én dronning i et bisamfund.

Jeg kan ikke vise jer et billede af en dronning, for vi ka’ ikke finde hende. Enten er hun allerede stukket af med nogle af de andre bier, eller også er hun død. Eller også ka’ vi bare ikke finde hende! For at minimere risikoen for sværmning og for at sprede risikoen, hvis noget går galt, har vi nu delt bisamfundet (dvs. toplisterne med bikager og bier) i to portioner – en lille aflægger med 5 lister i en ny, lille kube, jeg har smækket sammen, og resten af familien stadig i den ’gamle’ kube. Egentlig skal dronningen med i sådan en aflægger, og så laver de tilbageblivende bier en ny dronning, men da vi som sagt ikke ka’ finde hende, er det ikke sådan bare lige. Vi har derfor sørget for, at der er lister med dronningeceller i begge kuber, og håber så på, at bierne klarer resten. Det plejer de at gøre.

Går det fantastisk, har vi to stærke bifamilier til efteråret. Går det godt, har vi fortsat en familie, som vi kan bygge videre på. Går det rigtigt skidt, begynder vi forfra til foråret, men har lært en frygtelig masse! 🙂 Jeg har allerede bestilt et toplistekubebyggesæt, så jeg kan bygge en rigtig kube mere. Hvis det ender med to sunde stærke bifamilier, så er vi klar!

Toplistekuben og den lille aflæggerkube

Nå, det, jeg egentlig ville fortælle, var, at i forbindelse med at vi lavede aflæggeren, høstede vi to bikager/lister. Med en toplistekube, som vi har, er det ganske enkelt og meget lidt udstyrskrævende: Man skærer bikagen af listen med en brødkniv og lægger den i en passende beholder. Man husker at lægge låg på, da man ellers hurtigt har bier over det hele! 😀

Honningkage

Høst af honning

Vel inde i køkkenet tager man låget af, moser bikagerne med en grydeske og sigter honning-voks-grøden først i et dørslag og siden gennem en almindelig køkkensigte. Når honningen har stået lidt, er de sidste urenheder flydt op til overfladen og kan skummes af, og så har man den lækreste, friske, flydende forårshonning. Den både dufter og smager af solskin! Flydende honning begynder normalt at krystallisere efter nogle uger, men den kan fint fryses, så det ikke sker.

Helt friskhøstet flydende honning = flydende solskin!

PS: De to bikager gav tilsammen 2900 gram honning. Det er kun seks uger siden, vi lagde de tomme lister/træpinde ned i kuben, og bierne har lavet honningen + al det voks, bikagen består af, på den korte tid. Det er da fantastisk! 🙂

Honningkage

Vi har strul med vår drottning! Damen retas. Hon är en slarvmaja som inte lägger sina ägg så systematiskt som man normalt ser, och det verkar lite som om hon inte riktigt har koll på trupperna. Vi är inte heller helt säkra på om hon har tänkt sticka iväg med hälften av bina (= bina ”svärmar”), eller om bina tänker kasta ut henne/slå ihjäl henne, men de har i varje fall börjat föda upp nya drottningar!

De små, platta cellerna uppe till vänster blir arbetsbin. De lite mer runda/utbuktande längst ner till höger blir drönare/hanar. Den stora, avlånga cellen i höger kant är en täckt drottningcell.

När bina tycker att det är dags att skapa en ny drottning bygger de en drottningcell, och så lockar de den befintliga drottningen att lägga ett ägg i den. Ägget hon lägger är exakt likadant som alla andra ägg hon lägger, men bina matar nu den lilla larven med lyxmat (Gelé royale!) och ser till att bygga cellen extra stor. Detta gör att den lilla larven blir till en drottning och inte ett arbetsbi. Smart! För säkerhets skull gör de alltid flera drottningceller – utifall något går fel. Ett bisamhälle överlever nämligen inte länge utan drottning. Den drottning som kryper ut först ur sin cell letar snabbt upp sina konkurrenter, biter sig in i deras celler och slår ihjäl dem. Det kan nämligen bara finnas en drottning i ett bisamhälle.

Jag kan inte visa någon bild på drottningen, för vi kan inte hitta henne. Antingen har hon redan stuckit med en del av de andra bina, eller så är hon död. Eller så kan vi helt enkelt bara inte hitta henne! För att minimera risken för svärmning och för att sprida riskerna om något går fel, har vi nu delat bisamhället (alltså topplisterna med vaxkakor och bin) i två portioner – en liten avläggare med 5 lister i en ny, liten kupa som jag har slängt ihop, och resten av familjen kvar i den ”gamla” kupan. Egentligen ska drottningen följa med i en sådan avläggare, och så drar de kvarvarande bina upp en ny drottning, men eftersom vi som sagt inte hittar henne är det inte så enkelt. Vi har därför sett till att det finns lister med drottningceller i båda kuporna, och hoppas nu på att bina sköter resten. Det brukar de göra.

Går det fantastiskt har vi två starka bifamiljer till hösten. Går det bra har vi fortfarande en familj som vi kan bygga vidare på. Går det riktigt illa får vi börja om till våren, men har lärt oss en förfärlig massa! 🙂 Jag har redan beställt en byggsats till en topplistkupa till, så att jag kan bygga en riktig kupa till. Om det slutar med två friska, starka bifamiljer så är vi redo!

Topplistkupan och den lilla avläggarkupan

Nåväl, det jag egentligen ville berätta var att i samband med att vi gjorde avläggaren så skördade vi två vaxkakor/lister. Med en topplistkupa, som vi har, är det ganska enkelt och kräver väldigt lite utrustning: Man skär loss vaxkakan från listen med en brödkniv och lägger den i en passande behållare. Man kommer ihåg att lägga på locket, annars har man snabbt bin överallt! 😀

Honungskaka

Honungsskörd

Väl inne i köket tar man av locket, mosar vaxkakorna med en grytsked och silar honungs-vax-smeten först i ett durkslag och sedan genom en vanlig kökssil. När honungen har stått ett tag har de sista orenheterna flutit upp till ytan och kan skummas av, och då har man den godaste, färska, flytande vårhonungen. Den både doftar och smakar solsken! Flytande honung börjar normalt kristallisera efter några veckor, men den går fint att frysa så att det inte händer.

Helt nyskördad flydande honung = flytande solsken!

PS: De två vaxkakorna gav tillsammans 2900 gram honung. Det är bara sex veckor sedan vi lade ner de tomma listerna/träpinnarna i kupan, och bina har producerat honungen + allt vax som kakorna består av på den korta tiden. Det är väl fantastiskt! 🙂

Honungskaka