Taggarkiv: hestebønner

Torkat mat o annat gott i skafferiet

/0 Kommentarer/i /av

Vår frys har blivit för liten. Och även om vi äter mycket fermenterad mat vill vi inte fermentera allt. Så ett av årets projekt har varit att utöka vårt utbud av torkade grönsaker i skafferiet.

I många år har vi torkat kantareller och Karl Johans svamp från skogen, men under det senaste året har Steffen börjat mixa de torkade svamparna och förvara dem i pulverform i en burk bredvid spisen, tillsammans med kryddorna. Lite svamppulver i en omelett eller sås ger en underbart rik smak. På samma sätt är chilisalt en klassiker som vi inte vill vara förutan.

För drygt ett år sedan gav en av de andra ”danska utflyttarna” i området oss en burk med rödlökspulver. Wow, det var gott. Precis som svamppulvret – bara en tesked rödlökspulver i en soppa, sås, omelett osv.

Så nu har det blivit en sport att ta reda på vad vi mer kan torka och förvara i pulverform för att ge smak åt vår mat och lagra olika grönsaker utan att de tar plats i frysen.

Jag har tidigare torkat och malat nässlor till nässelpulver, och i år har jag också experimenterat med att blanchera och sedan torka Gode Henriks målla. Det fungerar! En sked Henrik kan tillsättas i soppa, gryta – och morgonsmoothie (istället för spenat).

Det senaste experiment är purjolök. Även i år har jag haft stor framgång med purjolöksodlingen i köksträdgården, och vi har fortfarande mycket purjolök kvar där ute. Det finns inga omedelbara tecken på frost, men rådjuren har börjat härja i köksträdgården (som vi ännu inte har stängslat in), och förra året gick de vidare till purjolöken efter att ha ätit upp kål- och jordgubbsplantorna. Så nu har vi börjat skörda lite större mängder purjolök åt gången. De vita stjälkarna läggs i frysen (så länge det finns plats att klämma in dem), men de finaste delarna av de gröna topparna rengörs noggrant, skärs i tunna skivor och läggs ut på torkställningen bredvid vedspisen, där fläkten blåser varm luft på dem. En sats med fyra stora purjolökstopp torkar på 1–2 dagar, varefter de torra purjolöksringarna kan mixas, hällas i burkar och förvaras i skafferiet. Sedan upprepas processen med de nästa fyra stora purjolökarna.

Steffen torkar också tunt skivad japansk kvitten. Den blir mycket sur – och är ett riktigt trevligt tillskott av syra till maten. Eller en kopp te. Det ersätter kanske inte helt citron, men det begränsar definitivt vår citronkonsumtion.

Förutom olika pulver och torkade svampar som inte är pulveriserade har vi också alltid torkade gråärtor, bönor och bondbönor i skafferiet. De är så lätta att odla i köksträdgården att det är många år sedan vi senast köpte torkade bönor i affären.

När purjolökstoppen som nu ligger på torkställningen är torra måste vi ta en paus från torkningen. Nu finns det äntligen trattkantareller i skogen – så när Steffen kommer hem igen ska vi gå och plocka svamp. Och då måste alla torkbrickor vara lediga.

Vi har just omorganiserat skafferiet i källaren. Ett element har tagits bort, väggarna har vitkalkats, fler hyllor har satts upp och allt på hyllorna har sorterats och organiserats. Så för tillfället finns det gott om plats för fler torkade produkter. Och det finns fortfarande hyllor tillgängliga för äppelmust och cider när våra äppelträd förhoppningsvis snart börjar producera ordentligt. Alla tomma flaskor har nu sorterats och är redo för mustproduktion! Men tyvärr blir det inte i år.

 

 

 

Næste fase i miniskovhaven

/0 Kommentarer/i /av

Sidste uge kom vi et skridt videre i den kommende mini-skovhave, som jeg startede op sidste efterår. 

Der er ikke mere nattefrost i vejrudsigten, aspargeserne fra det inderste aspargesbed er flyttet, og Dorte og Morten hjalp i påskeferien med at flytte kassen, aspargeserne boede i. Nu er der plads og vejr til næste fase: anlægning af stier og bede, jordforbedring og ukrudsreduktion.

Gammelgård Skovhave har fået praktikant fra skovhaveuddannelsen på Holma Folkhögskola i år, så vi var to (plus lidt assistance fra Steffen) til arbejdet. Vi startede med at blive enige om afgrænsningen af skovhaven og om, hvordan man skulle kunne bevæge sig rundt i den, og så anlagde vi en sti gennem området og lagde trædestene i bedene. Stien blev lavet ligesom alle de andre stier, vi har lavet i den store skovhave: et avislag i bunden og et tykt lag flis ovenpå.

Stien inddeler skovhaven i to områder – et bagest mod stengærdet, og et forrest ud mod resten af gårdhaven. Foran det forreste område lavede vi en plads i form af et øje (også aviser dækket med flis), hvor vi kan have en bord med krukker, kaffekander, kopper el.lign. ’Bordpladen’ består af en gammel træslæde, som vi har fundet i laden, som indtil videre bare står på et par bukke, som vi også har fundet i laden.

Det bageste område af miniskovhaven blev grundigt gravet igennem i efteråret, men har ikke særlig god jord. Det har med andre ord ikke særlig meget rodukrudt, men kunne godt bruge noget jordforbedring. Der har vi nu sat hestebønner tæt, og sået med hvidkløver. Tanken er at dække hele det område (inklusive planter) med aviser og halm til efteråret, når hestebønnerne er høstet – så kan planteresterne blive omsat og tilføre næringsrigt organisk materiale til jorden, så den er klar til skovhaveplanter næste forår.

Det forreste område er både et gravet område (der har fået hestebønner og hvidkløver) og et område, der stadig er dækket med græs og liljekonvaller. Her spredte Emelie blade, lavede et lille hul i græstørv og blade til hver kartoffel, så de kunne få jordkontakt, og lagde så aviser rundt om alle kartoflerne i et sindrigt puslespil – og toppede med halm (som Steffen venligts bistod med at få hevet ned fra katteloftet i den nye, gamle stald). Til efteråret skal kartoflerne graves op og området graves igennem, hvorefter det igen skal dækkes med kartoffelplanterester, blade og halm for vinteren.

Sidste punkt var vanding af det hele – hvilket heldigvis blev grundigt suppleret med 22 mm vand fra vejrguderne et par dage efter. Nu er der ikke mere at gøre i denne omgang. Til juni skal kartoflerne formentlig ’hyppes’ med endnu et lag halm – men ellers skal vi bare høste bønner og kartofler senere på året.

 

 

 

Plantetid

/0 Kommentarer/i , /av

Endelig skiftede vejret og blev mere normalt igen. Jeg er altså IKKE god til temperaturer over 25 grader, og manglen på regn siden starten af maj har mildest talt været problematisk, når man gerne vil plante en masse planter ud i skovhaven. Mange planter har vi været nødt til at plante ud trods vejret, da de ellers ville mislykkes helt, og så har vi brugt masser af tid, kræfter og søvand på at vande dem for at holde de nyplantede småplanter i live, indtil de fik fat. Dertil skal nu tilføjes, at skovhaven har klaret sig rigtig, rigtig godt trods tørke og varme. Vi har vist ikke mistet en eneste plante – og høster god grøntsagsmad til aftensmaden hver eneste dag. At holde jorden dækket af et tykt lag organisk materiale (græs, blade, hø …) og i øvrigt lade være med at rode og rage i jorden hele tiden, så den udtørres af sol og varme, har vist sig at være en rigtig god strategi, når sommeren er, som den har været i år.

Men nu kan der plantes mere frit igen uden hensyntagen til vandingskapacitet, og Naturplanteskolen blev i den anledning aflagt endnu et visit, da vi alligevel var i Danmark for en uge siden, hvilket resulterede i flere alliummer, malvaer (en kinesisk, Malvaceae verticillata, og en mauretansk, Malvaceae sylvestris var. Mauritiana), en daglilje (Hemerocallis citrina) og en krybeklokke (Campanula portenschlagiana), der her står og venter på at blive plantet ud.

Derudover havde vi en del planter stående i stampe i skyggen af aftægtsboligen (de hylder, Steffen satte op der i maj, har bare været GULD værd denne sommer!!). Bl.a. ’kom Steffen til’ at køre forbi Fuglebjerggård en dag, han var i Danmark uden opsyn (det gav blandt andet en skotsk lostilk (Ligusticum scoticum), en makedonsk persille (Smyrnium olusatrum) – og (ikke at forglemme!) en kinesisk Toon); vi fik købt både træer og buske hos Hans i Helsingborg, da vi var på skovhaveudflugt i Skåne i juni; og så købte vi også planter hos Lisas Trädgård, da vi var på skovhavetur nordpå i juli (krybende timian (Thymus capitatus) og endnu en allium). Og så er der resten af de planter, vi selv har frøformeret, hvor de fleste nu kunne plantes ud, herunder bl.a. koreansk asters (Aster scaber), mere broget vinterkarse (Barbarea vulgaris), et par knölvial (knoldfladbælg, eller Lathyrus tuberosus) og en vild basilikum (Clinopodium vulgare), der bliver spændende at følge.

Årets hestebønnehold i de to bede, der er under forberedelse til plantning af flerårige grøntsager i 2019 (se evt. mere om vores anvendelse af hestebønner/bondbönor som gratisarbejdere i et tidligere indlæg), gav et meget pauvert bønneudbytte pga. tørken og varmen. Så udover alle de nye flerårige planter har jeg simpelthen, nu hvor det endelig er blevet normalvejr igen, lavet og plantet endnu et hold af de bønner, der trods alt blev ud af det.

Det tager kun en uge at få hestebønner til at spire og vokse til på denne tid af året – så nu er hold nummer to plantet ud i 2’eren og 3’eren, hvor vi har mangel på kvælstof.

Vi valgte jo i 2015-16 at jorddække nogle af bedene (1’eren, 2’eren og 3’eren) med flis for at udrydde kvikgræs. Det har i øvrigt virket ganske udmærket – ikke mere kvikgræs der. Men vækstkraften i de bede er bemærkelsesværdigt dårligere end i de øvrige bede, og det kan man så fundere lidt over. Når flis (som er meget kulstofholdigt og meget lidt kvælstofholdigt) nedbrydes, skal der bruges kvælstof til nedbrydningen – og en teori er, at denne kvælstof stjæles fra jorden, så der bliver mindre kvælstof til plantevækst. Der er en del, der mener, at det ikke er noget problem, hvis bare flisen ligger ovenpå jorden og ikke nede i jorden. Og vi ved heller ikke med sikkerhed, om det er det, der er problemet i de bede. Det er de mest skyggefulde bede vi har pga. de store træer, der vokser omkring dem (en kæmpe birk, en kæmpe lind og adskillige gamle vilde hasselbuske), og samme træer drikker jo også temmelig meget vand (især birketræet).

Vi prøver alligevel at forfølge kvælstofmangel-ideen – og det er så her, hestebønnerne kommer ind i billedet. Hestebønner kan – ligesom alle andre bønner og ærter – være kvælstofbidragere til jorden. De henter i samarbejde med jordbakterier kvælstof ud af luften til eget forbrug i stedet for at anvende det kvælstof, der er i jorden – og hvis man senere lader planterne og deres rødder blive i bedet som jorddække, så får man altså tilført kvælstof til bedet. Vi er i fuld gang med at lære barnebarnet, at man skal aflevere bælgene i bedet igen, når man har spist ærterne. Nu styrer han selv ned i skovhaven med bælgene efter endt spisning, ”aflevere igen”. 😉

Samtidig har vi valgt fremover at dække med andre organiske materialer (løv, græs, hø, halm) og nøjes med flisdækket i stierne – hvor det fungerer fantastisk.

Nu er der plantet ud til den helt store guldmedalje.

Vi har store forventninger til alle planterne, naturligvis – men lidt ekstra spændende er et foreløbig meget lille træ, som nu er plantet i læ af de monsterstore kålplanter i 8’eren. Det er en krydsning mellem storfrugtet tjørn og mispel (x Crataemespilus), som vi købte af Hans i Helsingborg midt i juni, og som har tilbragt hele sommeren i skyggen og nu endelig er listet ud i det fri. Da vi har en del mosegrise/sork, fik den en trådkurv at vokse i (se evt. mere om trådkurve mod mosegrise/sork i et tidligere indlæg), og så naturligvis en spandfuld skovjord med masser af guf i (og hvorfor vi gør det, kan man læse om her.

Det er i øvrigt fantastisk at opleve, hvor god 8’eren er blevet, trods den barske sommer. Når jeg tænker på alle de timer og kræfter, jeg over mere end et år lagde i at få ryddet det bed for monstrøse trærødder og jævnet jorden til en god gryde med ekstra godt mikroklima, så er jeg altså meget, meget tilfreds med resultatet. Nu skal vi bare have bestemt, hvilke buske der skal danne læhegn på toppen af volden. Indtil de er plantet, må kålen være læhegn – hvilket den klarer uden problemer. Hvilken helt utrolig vækstkraft, der er i de planter, som vi altså har sået i år fra frø, vi har købt hos Myrrhis på Friland. Og de vokser altså bare i tør sandjord (uden flisdække – hmmm) … Nu mangler vi bare at finde ud af, om de så også er flerårige i Småland!

Äntligen skiftade vädret och blev mer normalt igen. Jag är verkligen INTE bra på temperaturer över 25 grader, och bristen på regn sedan början av maj har milt sagt varit problematisk när man vill plantera ut en massa växter i skogsträdgården
Vi har varit tvungna att plantera ut många växter trots vädret, eftersom de annars skulle ha dött helt, och så har vi lagt massor av tid, kraft och sjövatten på att vattna dem för att hålla de nyplanterade småplantorna vid liv tills de etablerat sig. Till detta ska nu tilläggas att skogsträdgården har klarat sig riktigt, riktigt bra trots torka och värme. Vi har nog inte förlorat en enda planta – och vi skördar god grönsaksmat till middagen varje dag. Att hålla jorden täckt av ett tjockt lager organiskt material (gräs, löv, hö …) och i övrigt låta bli att gräva och rota i jorden hela tiden så att den torkas ut av sol och värme, har visat sig vara en riktigt bra strategi när sommaren är som den har varit i år.

Men nu kan det planteras mer fritt igen utan hänsyn till vattenkapacitet, och Naturplanteskolen fick därför ännu ett besök när vi ändå var i Danmark för en vecka sedan. Det resulterade i fler allium-sorter, malvor (en kinesisk, Malva verticillata, och en rödmalva, Malva sylvestris var. mauritiana), en doftdaglilja (Hemerocallis citrina) och en murklocka (Campanula portenschlagiana), som står här och väntar på att bli utplanterade.

Dessutom hade vi en hel del växter som stod på vänt i skuggan vid undantagsstugan (hyllorna som Steffen satte upp där i maj har verkligen varit guld värda denna sommar!!). Bland annat ”råkade” Steffen köra förbi Fuglebjerggård en dag när han var i Danmark utan tillsyn (det gav bland annat en strandloka (Ligusticum scoticum), en jordmandel/vildpersilja (Smyrnium olusatrum) – och (inte att förglömma!) en kinesisk Toon); vi köpte både träd och buskar hos Hans i Helsingborg när vi var på skogsträdgårdsutflykt i Skåne i juni; och så köpte vi också växter hos Lisas Trädgård när vi var på skogsträdgårdstur norrut i juli (kryptimjan (Thymus capitatus) och ännu en allium). Och så är det resten av de växter som vi själva har frösått, där de flesta nu kunde planteras ut, bland annat koreansk aster (Aster scaber), mer brokig sommargyllen (Barbarea vulgaris), ett par knölvialer (Lathyrus tuberosus) och en bergmynta (Clinopodium vulgare), som ska bli spännande att följa.

Årets omgång av bondbönor i de två bäddar som förbereds för plantering av perenna grönsaker 2019 (se ev. mer om vår användning av bondbönor som gratisarbetare i ett tidigare inlägg), gav en mycket klen skörd på grund av torkan och värmen. Så utöver alla nya perenna växter har jag helt enkelt, nu när det äntligen blivit normalt väder igen, drivit upp och planterat ännu en omgång av de bönor som det trots allt blev något av. 

Det tar bara en vecka att få bondbönor att gro och växa till sig vid den här tiden på året – så nu är omgång nummer två utplanterad i bädd 2 och 3, där vi har brist på kväve.

Vi valde ju under 2015–16 att täckodla några av bäddarna (1:an, 2:an och 3:an) med flis för att utrota kvickrot. Det har för övrigt fungerat utmärkt – ingen mer kvickrot där. Men växtkraften i de bäddarna är märkbart sämre än i de övriga, och det kan man ju fundera lite över. När flis (som är mycket kolrikt och innehåller väldigt lite kväve) bryts ner, krävs det kväve för nedbrytningen – och en teori är att detta kväve stjäls från jorden, så att det blir mindre kvar till växterna. Det finns de som menar att det inte är något problem så länge flisen ligger ovanpå jorden och inte är nedblandad. Vi vet inte heller med säkerhet om det är det som är problemet i just de bäddarna. Det är de mest skuggiga bäddarna vi har på grund av de stora träden som växer runt dem (en jättebjörk, en jättelind och åtskilliga gamla hasselbuskar), och samma träd dricker ju också väldigt mycket vatten (särskilt björken).

Vi provar ändå att följa idén om kvävebrist – och det är här bondbönorna kommer in i bilden. Bondbönor kan – precis som alla andra bönor och ärter – bidra med kväve till jorden. De hämtar, i samarbete med jordbakterier, kväve ur luften för eget bruk istället för att använda det kväve som finns i jorden – och om man senare låter plantorna och deras rötter ligga kvar i bädden som täckmaterial, så tillförs kväve till bädden. Vi är i full gång med att lära barnbarnet att man ska lämna tillbaka skidorna i bädden när man har ätit upp ärterna. Nu går han själv ner i skogsträdgården med skidorna efteråt: ”lämna tillbaka”. 😉

Samtidigt har vi valt att framöver täcka med andra organiska material (löv, gräs, hö, halm) och nöja oss med flistäckning på stigarna – där fungerar det fantastiskt.

Vi har stora förväntningar på alla växter, naturligtvis – men lite extra spännande är ett än så länge väldigt litet träd som nu är planterat i lä av de monsterstora kålplantorna i 8:an. Det är en korsning mellan storhagtorn och mispel (x Crataemespilus), som vi köpte av Hans i Helsingborg i mitten av juni, och som har tillbringat hela sommaren i skuggan och nu äntligen har fått komma ut i det fria. Eftersom vi har en del vattensork (sork), fick det en trådkorg att växa i (se ev. mer om trådkorgar mot sork i ett tidigare inlägg), och så naturligtvis en hink full med skogsjord med massor av godsaker i.

Det är för övrigt fantastiskt att se hur bra 8:an har blivit, trots den hårda sommaren. När jag tänker på alla timmar och krafter jag lade ner under mer än ett år på att röja den bädden från enorma trädrötter och jämna till jorden till en bra sänka med extra bra mikroklimat, så är jag väldigt, väldigt nöjd med resultatet. Nu ska vi bara bestämma vilka buskar som ska bilda läplantering på toppen av vallen. Tills de är planterade får kålen fungera som lä – vilket den klarar utan problem. Vilken helt otrolig växtkraft det är i de plantorna, som vi alltså har sått i år från frö som vi köpt hos Myrrhis på Friland. Och de växer alltså bara i torr sandjord (utan flistäcke – hmmm) … Nu återstår bara att se om de också är fleråriga Småland!

 

 

 

 

Hestebønne/bondböna-eksperimentet

/0 Kommentarer/i /av

Hvordan gik det egentlig med årets jordforbedring med hestebønne-hjælp? Steffen har jo allerede pralet med de kulinariske resultater, men nu skal det jo ikke være nydelse det hele …!! Ikke at vi ikke nyder hestebønnerne (i dag skal jeg fx forsøge mig med ’frikadeller’ lavet af tørrede, udblødte, kogte hestebønner, kartoffelmos, løg og lidt gode krydderurter), men planterne havde jo også en vigtig funktion som forberedere af jordstykket til den kommende udplantning af flerårige grøntsager. Altså forbedring af jorden og kvælning af flerårigt ukrudt som fx kvikrod – og hvordan de har klaret den sag, kiggede jeg lidt nærmere på i formiddags, hvor der lige var en lille times ophold i regnbygerne.

Og umiddelbart tror jeg, at de har klaret jobbet helt efter bogen. Men strengt taget ved jeg det ikke. Lige det der med kvikdrabet er det nok mere jorddækket (aviser, ensilage og hø), der er ansvarlig – og i og med at jeg ikke har fået foretaget en ny jordanalyse, så ved jeg faktisk ikke, om der er tilført kvælstof til jorden.

Men resultatet er ikke desto mindre, at der næsten ingen ukrudt er på det stykke, hvor hestebønnerne har stået, og at det vrimler med regnorme. Og jorden er løs og lækker. So far, so good.

Den smule kvik, der er tilbage, er faktisk skudt op lige der, hvor bønneplanterne stod (hvor der jo var hul i jorddækket) – men ellers er der stort set ikke noget at komme efter. Jeg har nu ryddet det meste af området – først for det, der var tilbage af dækmaterialet (som jeg har lagt midlertidigt over i et andet bed), og så for de få ukrudtsplanter, jeg kunne finde. Derefter har jeg revet jorden (lidt fint skal det alligevel være), og så har jeg lagt et nyt lag dækmateriale på (regnskadet hø fra Kobakkegård), så der ikke spirer nyt ukrudt. Aviserne vover jeg at droppe, nu der er så lidt kvik tilbage.

Før rydning

Sådan så der ud under dækket

Fint revet

— og dækket igen

Der er dog stadig temmelig mange padderokke-rødder, men de er helt ligeglade med aviser. Til gengæld virker det, som om padderokketrykket i årets kartoffelbede har været betydelig lavere (kartoffelplanterne har mere bladmasse, der dækker), så vi giver lige dette bed et år mere – nu som kartoffelbed – før der kan plantes flerårige grøntsager ud. Og efter dagens lille indsats er halvdelen af bedet nu klar til, at der kan sættes kartofler næste forår – vi er simpelthen foran!

I øvrigt VAR der enkelte hestebønneplanter, der – trods den våde og kolde eftersommer – ikke lod sig slå helt ud af, at Steffen klippede dem ned i juli. Denne sejlivede plante står såmænd og blomstrer her først i oktober. 🙂

Jeg lader den lige få et par dage mere, inden jeg rydder resten af stykket.

Hur gick det egentligen med årets jordförbättring med hjälp av bondbönor? Steffen har ju redan skrutit om de kulinariska resultaten, men nu ska det väl inte bara vara njutning alltihop…!!

Inte för att vi inte njuter av bondbönorna (idag ska jag till exempel prova att göra ”frikadeller” på torkade, blötlagda och kokta bondbönor, potatismos, lök och lite goda örter), men plantorna hade ju också en viktig funktion som jordförbättring inför den kommande utplanteringen av fleråriga grönsaker. Alltså att förbättra jorden och kväva flerårigt ogräs som till exempel kvickrot – och hur de har klarat den biffen tittade jag lite närmare på i förmiddags, när det var ett litet uppehåll på en timme mellan regnskurarna.

Och omedelbart tror jag att de har skött jobbet helt efter boken. Men strängt taget vet jag inte. Just när det gäller ”kvickrotsmordet” är det nog snarare marktäckningen (tidningar, ensilage och hö) som bär ansvaret – och i och med att jag inte har gjort någon ny jordanalys så vet jag faktiskt inte om det har tillförts kväve till jorden.

Men resultatet är icke desto mindre att det nästan inte finns något ogräs alls på det stycke där bondbönorna har stått, och att det vimlar av daggmaskar. Jorden är lös och härlig. So far, so good.

Den lilla kvickroten som finns kvar har faktiskt skjutit upp precis där bönplantorna stod (där det ju var hål i marktäckningen) – men i övrigt finns det i stort sett ingenting att anmärka på. Jag har nu rensat det mesta av området – först från det som var kvar av täckmaterialet (som jag har lagt tillfälligt i en annan bädd) och sedan från de få ogräsplantor jag kunde hitta. Därefter har jag krattat jorden (lite fint ska det ändå vara) och sedan lagt på ett nytt lager täckmaterial (regnskadat hö från Kobakkegård), så att inget nytt ogräs gror. Tidningarna vågar jag skippa nu när det är så lite kvickrot kvar.

Før rydning

Sådan så der ud under dækket

Fint revet

— og dækket igen

Det finns dock fortfarande ganska mycket rötter från skogsfräken, men de bryr sig inte alls om tidningspapper. Å andra sidan verkar det som om trycket från skogsfräken i årets potatisland har varit betydligt lägre (potatisplantorna har mer bladmassa som täcker), så vi ger den här bädden ett år till – nu som potatisland – innan det kan planteras ut fleråriga grönsaker. Och efter dagens lilla insats är hälften av bädden nu klar för att sätta potatis nästa vår – vi ligger helt enkelt före schemat!

För övrigt fanns det faktiskt enstaka bondböneplantor som – trots den blöta och kalla eftersommaren – inte lät sig slås ned av att Steffen klippte ner dem i juli. Denna seglivade planta står minsann och blommar här i början av oktober. 🙂

Jag låter den få ett par dagar till innan jag röjer resten av stycket.

Hestebønne/bondböna

/0 Kommentarer/i , /av

Hestebønnen/bondbönan (Vicia faba) er en dejlig plante. Den er nem at få til at gro, den er sund som bare det, og den smager fantastisk. Og så er den god for jorden i haven, men det vender vi tilbage til.

Som jeg har skrevet tidligere, plantede jeg i foråret hestebønner af sorten ’Göteryd’ ud i skovhaven, og nu er det blevet tid til at høste: Man kan mærke ved at trykke på bælgene, at bønnerne er store og faste og fylder hele bælgen ud. Skal bønnerne bruges friske, er det nu, de skal i hus.

Jeg har derfor plukket næsten alle sammen og har siddet i aftensolen med et køligt glas hvidvin og bælget bønner. De er SÅ fine, som de ligger trygt og godt indpakket i det fineste fløjl!

Der blev ikke helt så mange, som jeg havde regnet med. Sneglene/sniglarne har været meget hårde ved planterne. Vi har høstet lidt et par gange tidligere, så denne kurvfuld er vel ca 50% af årets udbytte.

Normalt vil man hive planterne op, når man har høstet, men jeg har ladet nogle planter med bælge stå. De skal først høstes, når bønnerne er helt modne og tørre: Det er dem, der skal sås til næste forår. De øvrige planter har jeg klippet ned til 10-15 cm. højde. Er vi heldige, gror de videre og laver lidt flere bønner senere på sæsonen.

Gror de videre, kan de også fortsat opfylde et af de oprindelige formål: At binde kvælstof i jorden og tilføre organisk materiale, når deres rodsystem formulder. Toppene får selvfølgelig også lov at blive liggende som jorddække. Netop den jordforbedrende effekt er en meget vigtig grund til, at vi har plantet hestebønnerne ud i skovhaven, hvor vi ellers stort set kun vil have flerårige/perenna planter. Ligesom de kartofler, Christina satte derude tidligere på året i bed 5 og 6.

De høstede bønner har jeg nu blancheret og frosset ned. Så er der lækkerier til senere på året!

Bondbönan (Vicia faba) är en härlig växt. Den är lätt att få att växa, den är hur nyttig som helst och den smakar fantastiskt. Dessutom är den bra för jorden i trädgården, men det återkommer vi till.

Som jag har skrivit tidigare planterade jag i våras bondbönor av sorten ’Göteryd’ i skogsträdgården, och nu har det blivit dags att skörda: Man kan känna genom att trycka på baljorna att bönorna är stora och fasta och fyller ut hela baljan. Ska bönorna användas färska är det nu de ska in.

Jag har därför plockat nästan allihop och har suttit i kvällssolen med ett svalt glas vitt vin och spritat bönor. De är SÅ fina där de ligger tryggt och bra, inpackade i den finaste sammet!

 

Det blev inte riktigt så många som jag hade räknat med. Sniglarna har varit mycket hårda mot plantorna. Vi har skördat lite ett par gånger tidigare, så den här korgen full är väl ca 50 % av årets skörd.

Normalt sett drar man upp plantorna när man har skördat, men jag har låtit några plantor med baljor stå kvar. De ska först skördas när bönorna är helt mogna och torra: det är de som ska sås nästa vår. De övriga plantorna har jag klippt ner till 10–15 centimeters höjd. Om vi har tur växer de vidare och ger lite fler bönor senare under säsongen.

Om de växer vidare kan de också fortsätta att uppfylla ett av de ursprungliga syftena: att binda kväve i jorden och tillföra organiskt material när deras rotsystem förmultnar. Topparna får självklart också ligga kvar som marktäckning. Just den jordförbättrande effekten är en mycket viktig anledning till att vi har planterat bondbönorna i skogsträdgården, där vi annars i stort sett bara vill ha fleråriga växter. Precis som potatisen Christina satte där ute tidigare i år i bädd 5 och 6.

 

De skördade bönorna har jag nu förvällt och fryst in. Så nu finns det godsaker till senare i år!

Her hjælper kun bønner ...

/1 Kommentar/i , , /av

Christina skrev for et par uger siden, hvordan vi bruger kartoffelplanter som hjælpere, når vi laver jordforbedring. I dag har vi så også plantet hestebønner/bondbönor (Vicia faba) ud i skovhaven, hvor de skal hjælpe med at ’grave’ jorden og binde kvælstof, som de andre planter har gavn af.

Det er de otte hestebønner/bondbönor af sorten Göteryd (vores sogn), jeg sidste forår fik sendt fra Ylva på Östängs Gård, der har dem fra den nordiske genbank. De otte bønner blev sat i køkkenhaven sidste forår, og er nu blevet til 75 struttende, grønne småplanter, og 40 af disse er i dag blevet plantet ud i bed no. 5 i skovhaven, som derefter er blevet dækket med aviser og ensilage for at kvæle de planter, vi ikke ønsker der. For eksempel er vi ikke ovenud begejstrede for kvikgræsset/kvickroten  …

Og til alle jer, der samler aviser til os: Tusind tak! Det er nu, vi bruger dem. Vi er specielt glade for Politiken og Berlingske Tidende. De skal lægges med et vist overlap, så jo større avis desto bedre. Her er det Information 🙁

Christina skrev för ett par veckor sedan om hur vi använder potatisplantor som hjälpredor när vi gör jordförbättring. Idag har vi även planterat ut bondbönor (Vicia faba) i skogsträdgården, där de ska hjälpa till att ”gräva” jorden och binda kväve som de andra växterna har nytta av.

Det är de åtta bondbönorna av sorten Göteryd (vår socken) som jag förra våren fick skickade till mig från Ylva på Östängs Gård, som i sin tur har fått dem från den nordiska genbanken. De åtta bönorna sattes i köksträdgården förra våren och har nu blivit 75 pigga, gröna småplantor. 40 av dessa har idag planterats ut i bädd nr 5 i skogsträdgården, som därefter har täckts med tidningspapper och ensilage för att kväva de växter vi inte vill ha där. Vi är till exempel inte överdrivet förtjusta i kvickroten…

Och till alla er som samlar tidningar åt oss: Tusen tack! Det är nu vi använder dem. Vi är särskilt glada för Politiken och Berlingske Tidende. De ska läggas med ett visst överlapp, så ju större tidning desto bättre. Här är det Information 🙁

Drivbänk

/2 Kommentarer/i , /av

Jag har varit i ladan och pysslat igen. Det har blivit en härlig drivbänk som nu står söder om undantagsstugan och väntar på att bli fylld med godsaker (lite finns där i redan…).

Den var inte svår att bygga: Fasadbrädor och läktstumpar från lagret i ladan och sex gamla fönster från källaren under ladan. Bänken står på grus från källargolvet vi håller på att gräva ur i huset, så det enda jag har behövt köpa är spik, skruv och gångjärn, samt kitt och linoljefärg till fönstren.

hestebønnerI en av de andra bänkarna har jag planterat ut bondbönor (Vicia faba). Jag har förgrott dem hemma i fönsterbrädan. Bönorna har jag fått skickade till mig från en ”internetvän”, Ylva på Östängs Gård, som har fått dem från den nordiska genbanken. Bönorna är av en gammal svensk sort som heter Göteryd, och när jag nämnde för Ylva att vi bor i Göteryd socken i Småland skickade hon genast åtta bönor till mig. Visst är det roligt? Som ni kan se grodde fem av dem, och nu har de alltså fått flytta ut i trädgården.

drivbænk1