Taggarkiv: flis

Fälla träd

/0 Kommentarer/i /av

Vi har länge pratat om att hugga ner de två stora träd som står mycket nära huset. Det är ett fågelkörsbär och en mycket stor lönn. Problemet har varit att de är så stora och står så nära huset att de inte bara kan fällas.

Varför ska två så stora och vackra träd fällas, kan man fråga sig? (Det var i alla fall vad vi tänkte …). Körsbärsträdet ger massor av bär de flesta år, men på en höjd så att bara fåglarna kan nå dem, och båda träden smutsar ner taket och hängrännan rejält. Lyckligtvis finns det bakom lönnen, en bra bit från huset, redan ett litet självsått körsbärsträd på 3-4 meter, som kommer att växa när det inte längre behöver konkurrera med lönnen. Vi tycker att det är viktigt att vi har gott om vilda körsbär till fåglarna. Inte minst för att vi hoppas att de inte ska äta upp alla andra bär som vi själva vill ha! 🙂 Lönnen har vi också tänkt på länge: Det är en fantastisk insektsväxt när den blommar. Men båda träden står alldeles för nära huset. Om de skulle falla omkull i en storm eller bara tappa stora grenar riskerar vi stora skador på taket.

Nere vid vägen i slutet av uppfarten står en stor, bred, trestammig björk. Den är otroligt stor och vacker, vilket är anledningen till att jag under lång tid har protesterat varje gång Christina har föreslagit att den ska huggas ner. Men den har skador och svamp, så den riskerar att gå sönder och falla omkull i blåst, vilket skulle kunna gå helt fel om den föll över vägen. Det enda som trivs i skogsträdgården under björken är den lilla växten Natt och Dag, som är fin, men inte mycket att ha för matproduktionen. Alla matproducerande växter som vi har planterat i närheten av björken är svaga och/eller döende! Vår gissning är att björken dels skuggar och dels använder allt vatten: den är som sagt enorm och rötterna ligger rätt under ytan. Så björken måste också bort.

Slutligen finns det en stor, gammal sälj nere vid vägen. En fantastisk insektsväxt tidigt på våren, men den är halvdöd, ser sorglig ut, tappar regelbundet stora grenar och riskerar dessutom att falla över vägen. Den behöver skäras ner helt. Sedan kommer den förmodligen att skjuta igen.

Så vi kontaktade vår gode granne Calle som har en stor maskin som kan kapa träden i bitar ovanifrån och lyfta ner dem utan att skada något. Och häromdagen kom Patrik från Calles företag med den stora lastbilen med kranen och började arbeta. Djupt fascinerande att titta på. Som kronisk tidspessimist var jag övertygad om att projektet skulle ta hela dagen och inte alls säker på att man skulle hinna få ner alla fyra träden på en och samma dag. Jag hade fel: efter cirka fyra timmar hade Patrik inte bara fällt de fyra träden och placerat dem i stora högar vid vägen och på gårdsplanen. Han hann också ta bort en stor björkgren som hängde över hönshuset och han kapade även toppen på en ung ek som stod på fel plats i skogsträdgården. Imponerande!

Det enda som störde honom var när han skulle kapa lönnen: Några stora spikar hade slagits in för kanske 40-50 år sedan. Förmodligen till en fågelholk. Det kostade ett par sågkedjor. Så vänner: Slå inte in spikar i träd! 🙂 Det visade sig att lönnen intill huset var ordentligt svampangripen. Både stammen och de största grenarna. Det var vi inte beredda på. Så även om lönnen också är en viktig biväxt så känns det bra att just det trädet är borta nu! Och lyckligtvis har vi gott om lönnar på andra ställen på tomten.

På gårdsplanen ligger nu stora högar med grenar och stora bitar av stammarna. De är naturligtvis råmaterial för årets ved- och flisproduktion. De närmaste veckornas underhållning är garanterad! 🙂 Det finns också ett berg av björkgrenar och björkstammar på andra sidan vägen. Vår gode granne Kemme har föreslagit att han ska köra upp dem till vår gårdsplan med traktorn.

De största bitarna av körsbärsträdet och lönnen tänker jag ska sågas upp till plankor/grova brädor som senare kan användas för t.ex. möbeltillverkning. Vi får se vad som händer. Men först måste stockarna lagras i ett år, sedan måste de sågas och sedan torkas ännu längre. Jag är inte helt säker på att lönnen går att använda på grund av svampen, men kanske? Vår gode granne Håkan har ett litet sågverk och han har lovat att såga upp dem. Goda grannar är guld värda!

Vi har lämnat 1,5-2 meter av stammarna som höga stubbar. Vi vill att de ska stå kvar så länge som möjligt för att gynna alla de insekter och svampar som lever i död ved, och i sin tur de djur och fåglar som lever av dessa insekter.

Just nu ser det förstås lite ovant ut där träden stod, men det vänjer vi oss vid. I vilket fall som helst har det gett mycket ljus och öppna himlar och en fantastisk utsikt från köksfönstret över Calles damm. Nu kan man också se alla alger och all mossa på tak och väggar. Det får vi ta en titt på. Vi måste också hålla ett öga på hur ljus och skugga har förändrats. Kanske är det vettigt att sätta upp några solceller på taket någon gång ….

Praktikanter på Gammelgård

/2 Kommentarer/i /av

Denna våren har vi besök av praktikanter från Holma Folkhögskolas profilkurs Skogsträdgård och småskalig agroforestry en gång i månaden fram till juni.

Det är fjärde gången vi har praktikanter från Holma och vi tycker vi börjar hitta en bra form.

Vi är på intet sätt beroende av praktikanterna för att driva våra odlingar. Tvärtom har vi en princip om att vi SKALL kunna lösa gårdens uppgifter själva – annars har vi tagit på oss för mycket. Vi försöker därför verkligen att stämma av förväntningarna med årets praktikanter innan vi börjar. Vi vill att de aktiviteter vi involverar dem i så vitt möjligt möter de behov de själva har av praktisk kunskap som kan användas i deras egna projekt hemma.

Vårt mål som praktikvärd är att dela med oss av våra bra och mindre bra erfarenheter till andra som också gärna vill etablera skogsträdgård eller dylikt, så att vi bidrar till att fler kan odla framgångsrikt på det sättet.

Årets praktikanter började sin kurs på Holma redan i augusti, men på grund av olika förhinder har vi inte kunnat påbörja praktiken förrän nu. De var på besök och såg Gammelgårds olika odlingar och pratade om praktikinnehållet i mitten av januari, och 1:a mars var så den första praktikdagen.

Snön är borta, tjälen är borta – och snart börjar allting att växa på riktigt. 1:a mars var därför en perfekt tidpunkt att prata om, se på och i praktiken jobba med aktiviteter man med stor fördel kan se till att få gjort INNAN växtsäsongen sätter fart.

Alla praktikanterna har konkreta projekt hemma, och när vi pratade förväntningar erfor vi att alla också tyckte att det var en stor utmaning att hinna med att förhindra att ogräs – särskilt kvickrot som också vi har problem med – tar över alla bäddarna. Så på första praktikdagen fokuserade vi på hur man genom ’rettidig omhu’ (att göra åtgärden rättidigt, ungefär), som gamla Mærsk kallade det, kan försöka att ge sig själv ett försprång och på sikt säkra en mindre arbetsmängd. 

Det handlade med andra ord om att avlägsna befintliga marktäckare som har visat sig inte kunna hålla undan invaderande ogräs i en bädd och efterföljande täckning med tidningar och hö för senare utplantering av potatis-plantor. Därefter var huvudaktiviteten att sprida träflis i de av gångarna jag inte redan hade täckt själv. Vi pratade såklart marktäckare och vad vi ska plantera senare i de bäddarna där vi nu kväver bort kvickroten.

Steffen passade på att producera mer flis med flismaskinen, bland annat av några sälgskott som vi började med att hämta i ett blött område vi har nära Sydhavet. Det gav anledning till att prata om att sådana blöta områden är perfekta till odling av material till flisproduktion och att sälg är ett fantastiskt och snabbväxande träd som är väldigt bra till flisproduktion OCH älskar att stå blött. Sälg går att hamla och på 2-3 år har det producerats nya skott i perfekt tjocklek till vår flismaskin. Om man låter ett skott per planta – och gärna från hanplantorna – etablera sig som ett stort träd, så får man också en väldigt fin och tidig pollenproduktion till bina.

Ett blött område behöver därför inte vara ett problemområde utan kan leverera näringsrik flis till gångarna i både köksträdgård och skogsträdgård (som sedan, när det förmultnat, blir till fantastisk bra jord till bäddarna) och bra pollen till bina. Det var en poäng som gick hem hos en av praktikanterna, som har ett sådant område hemma hos sig som de inte riktigt hade hittat ett bra sätt att använda.

Seombadi, som är en av de riktigt tåliga fleråriga grönsakerna som har stått gröna hela vintern och redan nu börja skjuta ordentligt, gav anledning till att prata om olika växtstöd i skogsträdgården. Förra året hade vi nämligen en liten utmaning med några av de mest livskraftiga seombadi-plantorna, som blev så höga att de ramlade ut över den lilla gången som annars gav tillträde till resten av bädden. Jag hade i all hast konstruerat ett litet växstöd med två pinnar och ett snöre, men det var varken särskilt hållbart eller särskilt snyggt. Så praktikanterna tog sig an utmaningen att designa och konstruera en mera hållbar och snyggare lösning.

Seombadi-støtte

Knölvial-”støtte”

Samtidigt skulle de fundera på stöd till en rosenkvitten och ett par anisisopar som spärrar en annan gång, och ett nytt stöd till knölvialen som annars har klängt på en ställning vi gjorde mellan två björkstammar vi lämnade när vi fällde träd innan vi anlade skogsträdgården. Dessa björkar är helt ruttna nu och ställningen har fallit isär.

Vi hann rädda en hög med pilgrenar från Steffen hög innan han flisade dem, så tillsammans med hasselkäppar har de nu ett material att experimentera med. Jag ser fram emot att se vad de hittar på.

Även om det kanske låter tråkigt att köra flis med skottkärra och lägga det på gångerna så fick precis denna dagens sista aktivitet ett bra betyg i utvärderingen. 😉Man kan läsa mycket om fördelarna med flis i gångarna, men det är faktiskt en stor fördel att också ha praktisk erfarenhet av att sprida ut flisen. Att i praktiken uppleva hur mycket flis det går åt, att se hur enkelt det är att skyffla gångarna och inte minst att känna under fötterna hur det är att gå på flisbelagda gångar. Också relevant att själv höra hur mycket en flismaskin bullrar, inte minst om man har grannar nära.

Nästa gång skal vi plantera träd och buskar i hönsskogen, ännu en bädd med ogräs ska rensas från gamla ineffektiva marktäckare og täckas med tidningar och hö, och om vädret tillåter och vi hinner ska vi sätta potatis. Hinner vi inte det, sätter Steffen och jag själv potatisen senare i april.

Även om det var en kall dag med dimma och duggregn det mesta av tiden var det också en riktigt, riktigt trevlig dag där vi fick jobbat praktiskt men också pratat mycket om hur och varför.

Vi ser redan fram emot nästa praktikdag i början av april.

 

Bedstefars flismaskine

/6 Kommentarer/i , /av

Her på gården fælder vi træer hvert år. Vi rydder land til diverse projekter, og vi skal bruge brænde til brændeovnen og -komfuret. Det giver en masse grene og kviste, som vi indtil videre har parkeret i kvashegn rundt omkring på grunden. Samtidig bruger vi en masse træflis i gangene i såvel køkken- som skovhave. Det flis har vi de seneste år købt hos en lokal vognmand.

Her i efteråret slog en tanke så ned: Vi er rigtigt glade for vores kvashegn. De står og komposterer stille og roligt og er vældigt gode for biodiversiteten, men det ER altså fjollet og ikke særligt bæredygtigt at bruge diesel og penge på at købe og få fragtet et produkt herhen, når ressourcen til at lave det selv allerede findes på grunden! Vi har faktisk heller ikke plads til ret mange flere kvashegn …

Vi har en lille kompostkværn, men den rækker altså ikke langt, når man har lagt 8 birketræer ned! 😊 Vi blev enige om, at tiden var inde til at skaffe en større maskine. Udfordringen var, at vi rigtigt gerne ville have en el-drevet flismaskine, da vi jo prøver at holde vores forbrug af fossile brændstoffer så lavt som muligt. Når den så samtidig skulle være stor og kraftig nok til at kunne tage grene på i hvert tilfælde 10 cm, og gerne tykkere end det, så er udvalget altså begrænset! Det lykkedes til slut at finde en: En elektrisk Bernards RCG12, der på papiret kan tage grene op til 13 cm. Det viste sig – som så mange gange før – at det var langt billigst at købe den i Danmark. Planen var så at fragte den til Sverige på min mors trailer.

Maskinen blev som aftalt leveret hos min mor, men hvad jeg ikke lige havde overvejet, var, at ”pakken” var en trækasse på knapt 200 kg. Det var ikke nemt at få ’dyret’ op på traileren. Men ved hjælp af en masse fliser fik mor og jeg hævet den op i trailerhøjde og rullet over på et par stumper vandrør.

Den var noget nemmere at få ned igen, da jeg havde kørt den til Sverige. Jeg udpakkede og samlede den oppe på traileren, og så trillede vi den ned ad en rampe bygget til lejligheden.

Det er en dejlig maskine, der er blevet brugt flittigt henover vinteren. Vi har fældet en del træer oppe i ’firkanten’, hvor vi vil anlægge abildgård/frugtlund, og så har vi stynet seljepilene syd for huset. Maskinen tager alle de grene, der er for tynde til, at vi vil bruge dem til brænde, og det går hurtigt! Selv store, friske grangrene æder den – uden at brokke sig. Der ligger nu en stor bunke flis nord for laden, klar til at blive lagt på gangene i skovhaven.

En begrænsning er selvfølgelig, at det er forlængerledningens længde, der styrer, hvor langt væk fra gården vi kan stå og flise. Men helt ærligt: Monsteret vejer som sagt 200 kg, så jeg tror alligevel ikke, at vi ville have trillet rundt med den på de bløde gange i skovhaven og ved dammene. Vi slæber derfor grenene til flismaskinen neden for laden. Så er flisen også tæt på skovhaven, hvor det meste skal bruges.

Det er dejligt at have en hurtig og effektiv maskine, det er dejligt ikke at stå i diesel-os, når man arbejder, og det er rigtigt dejligt at kunne ’upcycle’ affaldet fra træfældningen til et produkt (flis), som vi har brug for. Sidegevinsten er, at de to yngste børnebørn synes, at Bedstefars flismaskine er sååååå sej! 😊

PS: Så de første udsprungne anemoner i går. Nu ER det altså forår!!!

Här på gården fäller vi träd varje år. Vi röjer mark för diverse projekt, och vi behöver ved till kaminen och vedspisen. Det ger en massa grenar och kvistar som vi hittills har placerat i risstaket runt om på tomten. Samtidigt använder vi en hel del flis i gångarna i såväl köksträdgården som skogsträdgården. Den flisen har vi de senaste åren köpt av en lokal åkare.

Här i höstas slog en tanke ner: Vi är väldigt glada för våra risstaket. De står och komposterar i lugn och ro och är väldigt bra för biodiversiteten, men det ÄR faktiskt dumt och inte särskilt hållbart att använda diesel och pengar på att köpa och få fraktat en produkt hit, när resursen för att göra den själv redan finns på tomten! Vi har faktiskt inte heller plats för särskilt många fler risstaket …

Vi har en liten kompostkvarn, men den räcker inte långt när man har fällt åtta björkar! 😊 Vi blev eniga om att tiden var inne för att skaffa en större maskin. Utmaningen var att vi väldigt gärna ville ha en eldriven flistugg, eftersom vi försöker hålla vår förbrukning av fossila bränslen så låg som möjligt. När den samtidigt skulle vara stor och kraftfull nog för att klara grenar på åtminstone 10 cm, och gärna tjockare än så, blev urvalet begränsat! Det lyckades till slut att hitta en: en elektrisk Bernards RCG12 som kan ta grenar upp till 13 cm – på pappret. Det visade sig – som så många gånger förr – att det var långt billigast att köpa den i Danmark. Planen var sedan att frakta den till Sverige på min mors släpkärra.

Maskinen levererades som avtalat hos min mor, men vad jag inte riktigt hade övervägt var att ”paketet” var en låda på knappt 200 kg. Det var inte lätt att få upp ”odjuret” på släpet. Men med hjälp av en massa plattor lyckades min mor och jag höja upp den till släpvagnshöjd och rulla över den på ett par bitar vattenrör.

Den var betydligt lättare att få ner igen när jag väl kört den till Sverige. Jag packade upp och monterade den uppe på släpet, och sedan rullade vi ner den för en ramp byggd för ändamålet.

Det är en härlig maskin som har använts flitigt under vintern. Vi har fällt en del träd uppe i ”fyrkanten” där vi ska anlägga en fruktlund, och så har vi hamlat sälgarna söder om huset. Maskinen tar alla grenar som är för tunna för att vi ska vilja använda dem som ved, och det går snabbt! Till och med stora, färska grangrenar slukar den – utan att klaga. Det ligger nu en stor hög flis norr om ladan, redo att läggas ut på gångarna i skogsträdgården.

En begränsning är såklart att det är förlängningssladdens längd som styr hur långt ifrån gården vi kan stå och flisa. Men ärligt talat: monstret väger som sagt 200 kg, så jag tror ändå inte att vi skulle ha rullat runt med den på de mjuka gångarna i skogsträdgården och vid dammarna. Vi släpar därför grenarna till flistuggen nedanför ladan. Då är flisen också nära skogsträdgården där det mesta ska användas.

Det är härligt att ha en snabb och effektiv maskin, det är skönt att slippa stå i dieselavgaser när man arbetar, och det är riktigt roligt att kunna ”upcycla” avfallet från trädfällningen till en produkt (flis) som vi faktiskt behöver. En bonus är att de två yngsta barnbarnen tycker att bedstefars flistugg är såååå cool! 😊

PS: Såg de första utslagna vitsipporna igår. Nu ÄR det faktiskt vår!!!

Design af skovhaven - 3 år efter

/0 Kommentarer/i /av

I 2016 deltog vi i en skovhaveuddannelse på Holma Folkhögskola i Skåne, hvor vi blandt andet lærte om design af skovhaver – og hvor vi sideløbende med kurset udarbejdede det første design af Gammelgård skovhave.

Der er nu gået 3 år, og det er sjovt at se tilbage på designet og anlægsstrategien fra dengang og se, hvordan det har fungeret. Det, vi lagde os ’fast på’ for 3 år siden, var primært grovstrukturen: størrelsen og formen af bedene, stiernes placering, bredde og materiale, samt placering af træer og buske. Vi nåede aldrig rigtig til design af urtelaget og syntes dengang, at det var svært. Hvilke planter trives sammen og hvor? I dag er vi glade for, at vi ikke brugte for meget krudt på det. Det er rigtig, rigtig svært at vide på forhånd, hvordan forskellige planter udvikler sig der, hvor man sætter dem. Først og fremmest sætter vi jo mange planter, vi ingen erfaring har med i forvejen. Hvor stor bliver en Stolthenriks gåsefod? En skorzoner-plante, der får lov at blive flerårig? En flerårig kål? Og hvad vil overhovedet overleve midt i skoven i Småland? Hvor meget sol kræver lige den plante her hos os – eller omvendt: Hvor meget skygge tåler den eller foretrækker den?

Vores erfaring nu er, at det i høj grad er et spørgsmål om ’trial and error’ – og de fleste planter i urtelaget er jo nemme at enten flytte eller starte forfra med.

Strukturen i skovhaven 2019

I store træk er vi tilfredse med grovstrukturen – med enkelte kommentarer: 

Stierne
De store stier virker stadig logiske (eller også er de nu bare givne …), og vi er meget glade for, at vi valgte at lægge det relativt store arbejde i at få flis i dem alle. Det er ikke alle stierne, der har fået flis to gange endnu, og de af dem, der er nyest, har stadig kvikgræs-frembrud – men ikke mere end at vi meget enkelt kan fjerne det igen. Til vinter får disse stier en gang flis mere, og så burde de være på plads. Jeg tør slet ikke tænke på, hvor meget arbejde det ville have givet, hvis vi havde valgt at have græs i gangene – både i form af græsslåning, men især i form af lugning i bedene. Den plan holdt! Den tydelige markering af, hvor der er sti, og hvor der er bed, er også en stor fordel, når vi har gæster (herunder et treårigt barnebarn på bærjagt), der skal bevæge sig rundt i haven og nødig trampe i bedene.

Bede og trampestier
Vi valgte at anlægge 10 bede på et område på ca. 800-1000 m2. De viste sig hurtigt at være for store at overskue, detailplanlægge, plante i, høste fra, tale om – og snart blev de i mangel af kreative evner til mere poetiske navne til 3b, 6a, 8d osv. Men for excel-mennesker som os er det også ok … De 10 bede er fortsat omkranset af faste flisbelagte stier, og grænserne mellem a, b, c osv. er flydende. Til gengæld har vi fundet ud af, at i forhold til lugning, tilplantning og ikke mindst høst har vi brug for smalle, halm- eller flisdækkede trampestier inde i bedene. Det gik for alvor op for mig i år, hvor vi for første gang har høstet rigtig meget i skovhaven, og hvor der også begynder at være temmelig tilgroet i flere af bedene. Min OCD-hjerne trives helt enkelt ikke med, at der ikke er faste steder at sætte fødderne, når jeg skal luge eller høste. Jeg gider ikke trampe rundt i mine grøntsager, når jeg skal høste solbær, og jeg gider ikke få ondt i ryggen, når jeg står akavet for ikke at træde på noget.

Urtelaget i 5b med lille trampesti

Placering af urtelaget
Men også i forhold til design af et endnu ikke tilplantet bed var trampesti-erkendelsen en reel aha-oplevelse. Jeg havde taget flere måneders tilløb til tilplantning af urtelaget i 5b, der indtil da bare havde huset en ribs-busk, en stikkelsbærbusk og sidste års kartofler. Jeg kunne simpelthen ikke knække nøden og se for mig, hvordan bedet skulle være. Men efter at jeg placerede en trampesti i en bue ind i bedet, faldt tiøren: Pludselig placerede planterne sig næsten af sig selv. Ret syret. Det var naturligvis ikke kun øjeblikkets inspiration, der gjorde udfaldet – vi havde en overordnet idé om, hvilke planter vi gerne ville have flere af – men placeringen af dem gav bare pludselig meget mere mening.

Den oplevelse har jeg nu taget med mig til andre bede, der ikke er helt færdigtilplantede med urter – og haft præcis den samme oplevelse. Det er rigtig interessant, hvad opdelingen i rum og den rumlige oplevelse, det så giver, betyder for den vision, man får for bedet. Og man skal stå ude i det og få oplevelsen. Det kan ikke (hos mig i hvert fald) gøres på en tegning.

Det betyder så også, at det for mig (os) ikke virker at ville detailplanlægge en skovhave helt ned til urte- og bunddækkelaget, allerede inden man går i gang med at anlægge skovhaven.  Hvilket leder mig til en anden vigtig erfaring fra vores første 3 år med skovhave og besøg i andre skovhaver:

Jordens frodighed
Mange gange er den jord, man har i den kommende skovhave, udpint eller af anden årsag nærings- og humusfattig jord. Den har derfor brug for flere års tilskud af reelle mængder af næringsholdigt organisk materiale for at forbedre jordens nærings- og humustilstand. Man kan vælge at starte med at plante træer og evt. buske og så tilføre dækmateriale mellem disse et par år. Eller – hvis man er utålmodig, som vi har været – starte urtelaget op med spredte urter for at teste, hvordan de trives, og hvor store de bliver – og så fylde på med organisk materiale (løv, græs, ensilage, tang, …) mellem planterne i testperioden.

Jorddække mellem planterne

I en del af vores bede var jorden faktisk okay, da vi plantede urterne ud sidste år, da den to år inden havde fået et reelt tilskud af næringsrig jord fra sø-udgravningen og derudover havde fået et år med grøngødning. Her har strategien med spredte test-planteringer af urter med græsafklip og løv imellem virket rigtig godt. Vi kan godt tillade os at kalde de bede meget frodige!

I bed 1,2 og 3, hvor der ikke blev lagt jord fra søbunden, men i stedet blev lagt flis, er der ikke rigtig noget, der trives.

Mistrivsel i 2’eren

Måske skyldes det også et kæmpe birketræ, der står og suger vand og næring … selv rødel-træerne står og stamper her, og vi har måttet flytte en storfrugtet hassel, der simpelthen var ved at dø. I de bede går vi nu over til et par år at tilføre massive mængder næringsholdigt organisk materiale (primært græs og ensilage), inden vi forsøger igen med urterne. Og overvejer urter, der ikke behøver særlig meget vand. Alternativt fælder den store birk … (hvilket vi overhovedet ikke er enige om). Altså et par skridt tilbage og så fremad igen.

En færdig skovhave?
Jeg tror aldrig, vi bliver helt færdige med designet af skovhaven. Der vil altid være noget, der ændrer sig og derfor kræver, at vi tænker om og prøver nyt. Træerne vokser op og kaster skygge på områder, der før lå i sol; vejret ændrer sig, og planter, der før trivedes, gør det måske ikke mere; vi finder ud af, at grøntsager, vi planlagde mange af, ikke er nogen, vi får spist; osv.

Heldigvis. For det er rigtig, rigtig sjovt og giver en kæmpe glæde og tilfredsstillelse at forestille sig nye design, lave eller skaffe planterne, følge dem, mens de vokser til, og nyde, når de trives.

 

 

 

 

Plantetid

/0 Kommentarer/i , /av

Endelig skiftede vejret og blev mere normalt igen. Jeg er altså IKKE god til temperaturer over 25 grader, og manglen på regn siden starten af maj har mildest talt været problematisk, når man gerne vil plante en masse planter ud i skovhaven. Mange planter har vi været nødt til at plante ud trods vejret, da de ellers ville mislykkes helt, og så har vi brugt masser af tid, kræfter og søvand på at vande dem for at holde de nyplantede småplanter i live, indtil de fik fat. Dertil skal nu tilføjes, at skovhaven har klaret sig rigtig, rigtig godt trods tørke og varme. Vi har vist ikke mistet en eneste plante – og høster god grøntsagsmad til aftensmaden hver eneste dag. At holde jorden dækket af et tykt lag organisk materiale (græs, blade, hø …) og i øvrigt lade være med at rode og rage i jorden hele tiden, så den udtørres af sol og varme, har vist sig at være en rigtig god strategi, når sommeren er, som den har været i år.

Men nu kan der plantes mere frit igen uden hensyntagen til vandingskapacitet, og Naturplanteskolen blev i den anledning aflagt endnu et visit, da vi alligevel var i Danmark for en uge siden, hvilket resulterede i flere alliummer, malvaer (en kinesisk, Malvaceae verticillata, og en mauretansk, Malvaceae sylvestris var. Mauritiana), en daglilje (Hemerocallis citrina) og en krybeklokke (Campanula portenschlagiana), der her står og venter på at blive plantet ud.

Derudover havde vi en del planter stående i stampe i skyggen af aftægtsboligen (de hylder, Steffen satte op der i maj, har bare været GULD værd denne sommer!!). Bl.a. ’kom Steffen til’ at køre forbi Fuglebjerggård en dag, han var i Danmark uden opsyn (det gav blandt andet en skotsk lostilk (Ligusticum scoticum), en makedonsk persille (Smyrnium olusatrum) – og (ikke at forglemme!) en kinesisk Toon); vi fik købt både træer og buske hos Hans i Helsingborg, da vi var på skovhaveudflugt i Skåne i juni; og så købte vi også planter hos Lisas Trädgård, da vi var på skovhavetur nordpå i juli (krybende timian (Thymus capitatus) og endnu en allium). Og så er der resten af de planter, vi selv har frøformeret, hvor de fleste nu kunne plantes ud, herunder bl.a. koreansk asters (Aster scaber), mere broget vinterkarse (Barbarea vulgaris), et par knölvial (knoldfladbælg, eller Lathyrus tuberosus) og en vild basilikum (Clinopodium vulgare), der bliver spændende at følge.

Årets hestebønnehold i de to bede, der er under forberedelse til plantning af flerårige grøntsager i 2019 (se evt. mere om vores anvendelse af hestebønner/bondbönor som gratisarbejdere i et tidligere indlæg), gav et meget pauvert bønneudbytte pga. tørken og varmen. Så udover alle de nye flerårige planter har jeg simpelthen, nu hvor det endelig er blevet normalvejr igen, lavet og plantet endnu et hold af de bønner, der trods alt blev ud af det.

Det tager kun en uge at få hestebønner til at spire og vokse til på denne tid af året – så nu er hold nummer to plantet ud i 2’eren og 3’eren, hvor vi har mangel på kvælstof.

Vi valgte jo i 2015-16 at jorddække nogle af bedene (1’eren, 2’eren og 3’eren) med flis for at udrydde kvikgræs. Det har i øvrigt virket ganske udmærket – ikke mere kvikgræs der. Men vækstkraften i de bede er bemærkelsesværdigt dårligere end i de øvrige bede, og det kan man så fundere lidt over. Når flis (som er meget kulstofholdigt og meget lidt kvælstofholdigt) nedbrydes, skal der bruges kvælstof til nedbrydningen – og en teori er, at denne kvælstof stjæles fra jorden, så der bliver mindre kvælstof til plantevækst. Der er en del, der mener, at det ikke er noget problem, hvis bare flisen ligger ovenpå jorden og ikke nede i jorden. Og vi ved heller ikke med sikkerhed, om det er det, der er problemet i de bede. Det er de mest skyggefulde bede vi har pga. de store træer, der vokser omkring dem (en kæmpe birk, en kæmpe lind og adskillige gamle vilde hasselbuske), og samme træer drikker jo også temmelig meget vand (især birketræet).

Vi prøver alligevel at forfølge kvælstofmangel-ideen – og det er så her, hestebønnerne kommer ind i billedet. Hestebønner kan – ligesom alle andre bønner og ærter – være kvælstofbidragere til jorden. De henter i samarbejde med jordbakterier kvælstof ud af luften til eget forbrug i stedet for at anvende det kvælstof, der er i jorden – og hvis man senere lader planterne og deres rødder blive i bedet som jorddække, så får man altså tilført kvælstof til bedet. Vi er i fuld gang med at lære barnebarnet, at man skal aflevere bælgene i bedet igen, når man har spist ærterne. Nu styrer han selv ned i skovhaven med bælgene efter endt spisning, ”aflevere igen”. 😉

Samtidig har vi valgt fremover at dække med andre organiske materialer (løv, græs, hø, halm) og nøjes med flisdækket i stierne – hvor det fungerer fantastisk.

Nu er der plantet ud til den helt store guldmedalje.

Vi har store forventninger til alle planterne, naturligvis – men lidt ekstra spændende er et foreløbig meget lille træ, som nu er plantet i læ af de monsterstore kålplanter i 8’eren. Det er en krydsning mellem storfrugtet tjørn og mispel (x Crataemespilus), som vi købte af Hans i Helsingborg midt i juni, og som har tilbragt hele sommeren i skyggen og nu endelig er listet ud i det fri. Da vi har en del mosegrise/sork, fik den en trådkurv at vokse i (se evt. mere om trådkurve mod mosegrise/sork i et tidligere indlæg), og så naturligvis en spandfuld skovjord med masser af guf i (og hvorfor vi gør det, kan man læse om her.

Det er i øvrigt fantastisk at opleve, hvor god 8’eren er blevet, trods den barske sommer. Når jeg tænker på alle de timer og kræfter, jeg over mere end et år lagde i at få ryddet det bed for monstrøse trærødder og jævnet jorden til en god gryde med ekstra godt mikroklima, så er jeg altså meget, meget tilfreds med resultatet. Nu skal vi bare have bestemt, hvilke buske der skal danne læhegn på toppen af volden. Indtil de er plantet, må kålen være læhegn – hvilket den klarer uden problemer. Hvilken helt utrolig vækstkraft, der er i de planter, som vi altså har sået i år fra frø, vi har købt hos Myrrhis på Friland. Og de vokser altså bare i tør sandjord (uden flisdække – hmmm) … Nu mangler vi bare at finde ud af, om de så også er flerårige i Småland!

Äntligen skiftade vädret och blev mer normalt igen. Jag är verkligen INTE bra på temperaturer över 25 grader, och bristen på regn sedan början av maj har milt sagt varit problematisk när man vill plantera ut en massa växter i skogsträdgården
Vi har varit tvungna att plantera ut många växter trots vädret, eftersom de annars skulle ha dött helt, och så har vi lagt massor av tid, kraft och sjövatten på att vattna dem för att hålla de nyplanterade småplantorna vid liv tills de etablerat sig. Till detta ska nu tilläggas att skogsträdgården har klarat sig riktigt, riktigt bra trots torka och värme. Vi har nog inte förlorat en enda planta – och vi skördar god grönsaksmat till middagen varje dag. Att hålla jorden täckt av ett tjockt lager organiskt material (gräs, löv, hö …) och i övrigt låta bli att gräva och rota i jorden hela tiden så att den torkas ut av sol och värme, har visat sig vara en riktigt bra strategi när sommaren är som den har varit i år.

Men nu kan det planteras mer fritt igen utan hänsyn till vattenkapacitet, och Naturplanteskolen fick därför ännu ett besök när vi ändå var i Danmark för en vecka sedan. Det resulterade i fler allium-sorter, malvor (en kinesisk, Malva verticillata, och en rödmalva, Malva sylvestris var. mauritiana), en doftdaglilja (Hemerocallis citrina) och en murklocka (Campanula portenschlagiana), som står här och väntar på att bli utplanterade.

Dessutom hade vi en hel del växter som stod på vänt i skuggan vid undantagsstugan (hyllorna som Steffen satte upp där i maj har verkligen varit guld värda denna sommar!!). Bland annat ”råkade” Steffen köra förbi Fuglebjerggård en dag när han var i Danmark utan tillsyn (det gav bland annat en strandloka (Ligusticum scoticum), en jordmandel/vildpersilja (Smyrnium olusatrum) – och (inte att förglömma!) en kinesisk Toon); vi köpte både träd och buskar hos Hans i Helsingborg när vi var på skogsträdgårdsutflykt i Skåne i juni; och så köpte vi också växter hos Lisas Trädgård när vi var på skogsträdgårdstur norrut i juli (kryptimjan (Thymus capitatus) och ännu en allium). Och så är det resten av de växter som vi själva har frösått, där de flesta nu kunde planteras ut, bland annat koreansk aster (Aster scaber), mer brokig sommargyllen (Barbarea vulgaris), ett par knölvialer (Lathyrus tuberosus) och en bergmynta (Clinopodium vulgare), som ska bli spännande att följa.

Årets omgång av bondbönor i de två bäddar som förbereds för plantering av perenna grönsaker 2019 (se ev. mer om vår användning av bondbönor som gratisarbetare i ett tidigare inlägg), gav en mycket klen skörd på grund av torkan och värmen. Så utöver alla nya perenna växter har jag helt enkelt, nu när det äntligen blivit normalt väder igen, drivit upp och planterat ännu en omgång av de bönor som det trots allt blev något av. 

Det tar bara en vecka att få bondbönor att gro och växa till sig vid den här tiden på året – så nu är omgång nummer två utplanterad i bädd 2 och 3, där vi har brist på kväve.

Vi valde ju under 2015–16 att täckodla några av bäddarna (1:an, 2:an och 3:an) med flis för att utrota kvickrot. Det har för övrigt fungerat utmärkt – ingen mer kvickrot där. Men växtkraften i de bäddarna är märkbart sämre än i de övriga, och det kan man ju fundera lite över. När flis (som är mycket kolrikt och innehåller väldigt lite kväve) bryts ner, krävs det kväve för nedbrytningen – och en teori är att detta kväve stjäls från jorden, så att det blir mindre kvar till växterna. Det finns de som menar att det inte är något problem så länge flisen ligger ovanpå jorden och inte är nedblandad. Vi vet inte heller med säkerhet om det är det som är problemet i just de bäddarna. Det är de mest skuggiga bäddarna vi har på grund av de stora träden som växer runt dem (en jättebjörk, en jättelind och åtskilliga gamla hasselbuskar), och samma träd dricker ju också väldigt mycket vatten (särskilt björken).

Vi provar ändå att följa idén om kvävebrist – och det är här bondbönorna kommer in i bilden. Bondbönor kan – precis som alla andra bönor och ärter – bidra med kväve till jorden. De hämtar, i samarbete med jordbakterier, kväve ur luften för eget bruk istället för att använda det kväve som finns i jorden – och om man senare låter plantorna och deras rötter ligga kvar i bädden som täckmaterial, så tillförs kväve till bädden. Vi är i full gång med att lära barnbarnet att man ska lämna tillbaka skidorna i bädden när man har ätit upp ärterna. Nu går han själv ner i skogsträdgården med skidorna efteråt: ”lämna tillbaka”. 😉

Samtidigt har vi valt att framöver täcka med andra organiska material (löv, gräs, hö, halm) och nöja oss med flistäckning på stigarna – där fungerar det fantastiskt.

Vi har stora förväntningar på alla växter, naturligtvis – men lite extra spännande är ett än så länge väldigt litet träd som nu är planterat i lä av de monsterstora kålplantorna i 8:an. Det är en korsning mellan storhagtorn och mispel (x Crataemespilus), som vi köpte av Hans i Helsingborg i mitten av juni, och som har tillbringat hela sommaren i skuggan och nu äntligen har fått komma ut i det fria. Eftersom vi har en del vattensork (sork), fick det en trådkorg att växa i (se ev. mer om trådkorgar mot sork i ett tidigare inlägg), och så naturligtvis en hink full med skogsjord med massor av godsaker i.

Det är för övrigt fantastiskt att se hur bra 8:an har blivit, trots den hårda sommaren. När jag tänker på alla timmar och krafter jag lade ner under mer än ett år på att röja den bädden från enorma trädrötter och jämna till jorden till en bra sänka med extra bra mikroklimat, så är jag väldigt, väldigt nöjd med resultatet. Nu ska vi bara bestämma vilka buskar som ska bilda läplantering på toppen av vallen. Tills de är planterade får kålen fungera som lä – vilket den klarar utan problem. Vilken helt otrolig växtkraft det är i de plantorna, som vi alltså har sått i år från frö som vi köpt hos Myrrhis på Friland. Och de växer alltså bara i torr sandjord (utan flistäcke – hmmm) … Nu återstår bara att se om de också är fleråriga Småland!

 

 

 

 

Det goda, långa livet

/0 Kommentarer/i , , , , /av

Det går en ny tv-serie i Danmark just nu som handlar om det goda, långa livet. Journalisten Sisse Fisker besöker de fem platser i världen där befolkningen lever längst, för att försöka ta reda på hur de bär sig åt för att leva så länge.

IMG_3026_lilleNågra av slutsatserna från hennes upplevelser är att ett gott, långt liv bland annat innehåller måttlig fysisk ansträngning, massor av tid, ingen stress och en mening med livet. Det gick jag och funderade lite på idag medan jag – helt zen-aktigt – klöv en massa ved och spred ut flis i den blivande skogsträdgården. Båda är aktiviteter som ger värmen utan att vara alltför hårda, och som tar en herrans massa tid. Men då jag samtidigt är ute i det fria, tydligt kan se resultatet av det jag gör och vet att det bidrar till det liv vi vill leva – då kan det väl knappast bli bättre. Jag tror att jag kan bli väldigt gammal här på Gammelgård. 🙂

IMG_3029_lilleFlishögen är halverad, men jag är redan i full gång med att samla ihop grenar till nästa hög. Till helgen ska vi på allvar sätta igång med att fälla sälg och annat snår i området där ”nordsjön” ska ligga. Grannen Calle håller på med ansökan till Länsstyrelsen, och vi är i stora drag överens om var gränserna ska gå. Det blir lättare att se – och markera – när vi har fått bort mer snår.

IMG_3012_lilleVi har nu fått installerat Strömmaköp Gammelgård nr 2 – ett jättefint fågelbord som grannen Sven har snickrat åt oss. Så även om Steffen är i Danmark är jag absolut inte ensam på gården! Fåglarna är väldigt entusiastiska, och än så länge har jag besök av en massa nötväckor, entitor, talgoxar och nötskrikor. Och de bryr sig knappt om att jag passerar tätt förbi på mina vandringar mellan huset, ladan, vedboden och skogsträdgården.

IMG_3013_lilleDet var för övrigt ännu en av Sisses slutsatser: Man ska gå mycket. Det gör man här på Gammelgård! Och mellan mina turer från den ena änden av gården till den andra har jag också hunnit plantera lite skuggväxter på norrsidan av ladan, i det område som inte ska röras alls. Det blev fyra ramslökar (Allium ursinum), en rankspenat (Hablitzia tamnoides) och en ätlig strutbräken (Matteuccia struthiopteris). Kanske kan vi börja skörda från våra första skogsträdgårdsväxter redan nästa år! 🙂

Skogsträdgårdskurs, rådjur och kvickrot

/2 Kommentarer/i , , , /av

Den sista helgen i september tillbringade vi i vacker svensk höstidyll i Järbo norr om Uppsala, där Marjo och hennes man håller på att anlägga en skogsträdgård på en sydvästsluttning nedanför sitt hus. Vi deltog i en skogsträdgårdskurs med Philipp och Annevi från Permakultur Stjärnsund som lärare, och kursen utgick praktiskt från Marjos blivande skogsträdgård.

Det var en fantastisk helg! Vädret var underbart, ämnet superspännande och relevant i förhållande till allt det vi håller på med hemma på Gammelgård, lärarna var superkompetenta, alla deltagare var trevliga, kunniga och engagerade människor – och maten var ett kapitel för sig! Vi smälter fortfarande allt – maten, intrycken och upplevelserna. 🙂

Och vad fick vi då med oss hem? Först och främst en bekräftelse på att vi är på rätt väg. Vi kan det här! – och det vi har på gång är faktiskt genomförbart. Vi fick också en enorm aptit på alla möjliga spännande växter som vi ska försöka få att växa här hos oss, ny kunskap om planteringsteknik och en bekräftelse på att vår plan med att täckodla med flis är helt perfekt. Det är ju helt kanon – eftersom grannen har haft fullt upp med flistuggen nu i september, så att vårt berg av grenar från sommarens fällning av träd och snår nu har förvandlats till ett berg av flis som ligger under lindträdet, redo att användas.

IMG_2912_lilleDet kommer mycket mer under vintern – vi har många planer på att fälla träd. Bland annat ska alla popplar, som syns längst bort i bilden, ner, men utöver det ska hela området norr om den blivande skogsträdgården röjas så att det kan grävas ut för en damm. När vi pratade med grannen om det projektet (det är han som har grävmaskinerna…), föreslog han att vi också skulle anlägga en damm i den sydligaste änden av tomten. Faktiskt önskar han sig en damm där nere så gärna (vid sin egen uppfart) att han erbjöd sig att gräva ut den helt gratis. Så nu har vi TVÅ dammprojekt i pipelinen. Jorden som grävs upp ska vi använda till att höja den nordligaste änden av skogsträdgården, så att den inte lutar mot norr. Det betyder också att vi i första omgången börjar med att iordningställa den sydligaste delen av skogsträdgården – där det ju också redan har fällts träd. Vi har nu en skiss, och under höstlovet ska jag börja med att ”plantera” sex pinnar som ska markera var de första sex träden ska stå. Träden väntar vi med att plantera till våren – då kan vi använda vintern till att bestämma vilka fruktträd vi ska börja med och var de ska stå. Och så ska det täckas över, så att vi kan få kvävt all vår kvickrot.

Kvickgräs heter för övrigt inte kvickgräs på svenska… Det heter kvickrot, och att få klarhet i den lilla detaljen var lite av en aha-upplevelse (ja ja, vi är nördar…). Alla skogsträdgårdsmänniskor (och andra trädgårdsmänniskor) är nämligen skräckslagna för kvickrot och kan inte varna nog för vikten av att utrota den – men rekommenderar samtidigt glatt gräs i gångarna mellan bäddarna. Och då blir jag ju förvirrad. Gräs är väl gräs?, tänker amatören. 😉 Det underlättar förståelsen när man inte kallar det för gräs… Kvickrot ”utmärker” sig genom att ha ett h-vetes rotsystem som väldigt ”kvickt” sprider sig in under allt möjligt annat med långa, vita rötter och stjäl både vatten och näring.

kvikgræs

Så just den plantan är en av de få som får behålla beteckningen ogräs och är absolut oönskad i en skogsträdgård. Vi har mycket kvickrot i vår blivande skogsträdgård… Och kuren är att täcka över den hermetiskt så att den inte får ljus…. i 2–3 år! Då blir den kvävd. Om man gräver för att få bort den så förstör man rötterna (skär dem i mindre bitar), vilket bara får plantan att sprida sig ännu mer (den skjuter skott från alla rotbitar). Dessutom stör grävarbetet alla mikroorganismer i jorden.

Så det ska täckas över – i första hand i en cirkel med en diameter på ca 3 meter runt pinnarna jag sätter ut, där de första sex fruktträden ska stå. Vi täcker med tidningar och papp, och sedan ett ordentligt lager flis över. När vi får nästa lass flis någon gång under vintern ska resten av skogsträdgården täckas också, så att hela skogsträdgården blir rensad från kvickrot innan vi ska börja plantera alla de andra växterna. Vilket förmodligen först blir om ett par år – vi ska ju producera dem först.

Vilket leder mig till helgens mindre lyckade upplevelse. Vi har haft besök på gården. Någon tycker om oss. I varje fall våra växter. Kärleksörten har blivit kraftigt barberad, Steffens nyplanterade myntor är borta, körsbärsträdets nedersta grenar har tappat bladen, och syndarens fotspår går rakt genom gräslökslandet (den tycker uppenbarligen inte om gräslök).

Vi tror att det är rådjur. Och rådjur i trädgården är ju väldigt mysigt och romantiskt – bara inte när de äter upp växterna som vi håller på att driva upp.

Så nu går funderingarna: Ska vi hägna in hela skogsträdgården med ett två meter högt viltstängsel? Kan man göra något som är lite mindre fult, till exempel ett smålandsstängsel med höga stolpar där vi sätter en tråd högt uppe? Eller ska vi ge upp hoppet om att plantera de växter som rådjuren gillar?

 

IMG_2898_lilleDen väletablerade myntan, som står precis bredvid gräslökslandet, har den inte rört. Så en försiktig slutsats kan också vara att plantorna måste vara stora och starka innan vi planterar ut dem – och att det inte ska planteras ut några nya plantor alls under sensommaren eller hösten.

Icke desto mindre skyndade jag mig att sätta 16 klyftor ormvitlök som jag har fått av min moster – de passade bra att lägga precis där rådjuret hade gjort hål.

IMG_2905_lilleOm den inte gillar gräslök så gillar den nog inte vitlök heller.

Oavsett vilket så har vi ett problem när det gäller plantskolan (där det ju naturligtvis kommer att finnas en massa nya, späda plantor). Så där MÅSTE vi hitta på ett stängsel som inte är allt för fult. Hmmm.

I Järbo har de både björn och varg. Där vaktar en jättestor björnhund fåren dygnet runt, som går på ängen precis nedanför den blivande skogsträdgården. Så de har inget rådjursproblem. De har inte heller några mördarsniglar. Å andra sidan ligger Järbo i en kallare växtzon, så det finns flera växter som de helt enkelt inte kan odla. Man kan inte få allt!

IMG_2899_lille

Nu med en RIGTIG motorsav!

/1 Kommentar/i , , /av

Steffen har købt en motorsav! En RIGTIG motorsav, uden ledning!

Heldigvis ringede Mathis fredag formiddag og spurgte, om han ikke måtte få 2 stk. pilestammer á ca. 1 meter til at dyrke svampe på. Så var Steffen jo NØDT til at pakke sin motorsav, motorsavsbukser og hjelm ud, og gå i gang med at save.

IMG_2369Først øvede han sig på nogle små stumper spidsløn, jeg ikke havde kunnet klippe med ørnenæbet…

og SÅ gik han i skovhaven for at finde et STORT piletræ.

 

 

 

 

 

IMG_2371  IMG_2380IMG_2392

 

 

 

Prof så det ud, og det væltede, lige som det skulle – uden at ramme hverken vasketøj eller lade 😉

Og sjovt nok kan man nu – trods ét træ mindre – dårligt se skovhaven for bare træer! I hvert fald fylder sådan en trækrone betydelig mere, når den bliver fordelt på jorden, end den gør, når den sidder i toppen af træet.

Vi skal have fundet ud af, hvor man kan leje en flis-maskine. Flis får vi nemlig også brug for en masse af til stierne rundt om på grunden.

Steffen har köpt en motorsåg! En RIKTIG motorsåg, utan sladd!

Som tur var ringde Mathis på fredagsförmiddagen och frågade om han inte kunde få två pilstammar på cirka en meter var för att odla svamp på. Då var Steffen ju TVUNGEN att packa upp motorsågen, huggarbyxorna och hjälmen och sätta igång och såga.

 

IMG_2369Först övade han på några små bitar skogslönn som jag inte lyckats klippa med grensaxen… och SEDAN gick han till skogsträdgården för att hitta en stor sälg.

 

 

 

 

 

IMG_2371  IMG_2380IMG_2392

 

 

 

Det såg proffsigt ut, och det föll precis som det skulle – utan att träffa varken tvätt eller lada 😉

Och konstigt nog kan man nu – trots ett träd mindre – knappt se skogsträdgården för alla träd! En sådan där trädkrona tar helt klart betydligt mer plats när den blir fördelad på marken än vad den gör när den sitter i toppen av trädet.

Vi måste ta reda på var man kan hyra en flistugg. Flis kommer vi nämligen också behöva massor av till stigarna runt om på tomten.

 

 

 

 

 

AmträdNy studiecirkel - Till växten