Vi får ofta frågan vilken flerårig grönsak vi använder mest – och vi svarar alltid lungrot, eller Gode Henriks målla, som den också heter (Blitum bonus-henricus). Det kanske inte är helt sant, för under året äter vi också mycket rankspenat, bladlök, hostablad, svartrotsblad, syror, kål, … men lungroten är den vi skördar till frysen så vi har bladgrönt till vintern. (hele teksten står på dansk efter den svenske tekst)

Ganska ofta blir folk besvikna. De som har provat lungrot gillar den oftast inte. Men när vi frågar hur de har ätit den, är det nästan alltid så att de har ätit den rå eller direkt i en gryta eller stekpanna. Och så smakar den helt enkelt äckligt.

Lungrot innehåller saponiner. Alltså lätt giftiga, organiska substanser, som smakar bittert och äckligt. Man behöver både tvätta och förvälla bladen INNAN man använder dem i maten. Eftersom lungrot också innehåller oxalsyra och nitrat, vilka bådadera reduceras om man kokar bladen, är det i alla fall bäst att inte äta lungrotsblad rå.

Under våren skördar vi bara det vi behöver samma dag, och under sommaren – när plantan sätter frö och bladen är grova – skördar vi inte alls. Men när vi har skördat de frön vi behöver (man kan också använda fröna likt quinoa, men det är en annan historia) för att göra nya plantor, skär vi ner plantorna helt. Det gör vi oftast i juli. Sen under augusti/september kommer plantorna med nya, friska blad, och ett bra år med mycket regn och sol, kan vi under sensommaren eller hösten skörda en eller två gångar till.

Och då skördar vi till vinterförrådet. Jag klipper av stjälken nästan ända nere vid marken, och tar med mig allt i en skottkärra. Sen sätter jag mig på en bra stol i skuggan och klipper av de finaste bladen i en balja. Resten – fula blad och stjälkar – lägger jag i komposten. Hönsen gillar inte lungrotsblad (troligen gillar de inte heller saponiner), så det är ingen idé att ge bladen till dem. Jag slänger bara omogna frön i komposten. Jag har provat att slarva och haft i mogna frön – det gav rätt så många lungrotsplantor i krukor och köksträdgård, så det gör jag inte mera.

Baljan med fina blad tar jag med in i köket, där jag först sköljer dem i kallt vatten, förväller dem, sköljer dem i kallt vatten igen, silar av och till sist kramar jag vattnet ur dem och fryser in dem. Ungefär som man gör med spenat från köksträdgården.

Jag lösfryser dem antingen i kulor i en plastlåda eller utspridda på en bakplåt (om jag har gott om plats i frysen) och efter ett par timmar lägger jag över dem i en fryspåse. Sen är det bara att hämta den mängd man behöver till en gryta, en lasagne, en paj, … eller vad man nu vill ha bladgrönt (typ spenat) i.

Efter denna behandling smakar lungrot inte längre äckligt. Men är fortfarande lika god som (eller godare än) spenat. Till skillnad från spenat behöver man inte allt besväret med att så och sköta småplantor – och man kan skörda flera gångar om året på samma planta. När lungroten är etablerad är det enda man behöver göra att skörda och skära ner.

Lungrot växer bäst där det inte är för torrt. Den gillar vatten och näring. Står gärna halvskuggigt, men klarar också stå i full sol om det bara inte är för torrt och magert. Kanske de som inte gillar Henrik har skördat från plantor som inte har stått optimalt? I så fall – prova på ett nytt ställe. Fjäska lite för Henrik och du har lättskördat bladgrönt till hela vintern.