Taggarkiv: bidronning

Bina

/1 Kommentar/i /av

Förra vintern var hård för bina. Vi vet inte varför, men när våren kom var våra två bifamiljer både små och svaga. Vi är dock både glada och lättade: många bisamhällen har dött den här vintern i vårt område.

Det är inte helt klart varför det gick snett för oss. En möjlighet är att bina hade mycket cementhonung i kupan, dvs. mycket kristalliserad och olöslig honung, som de kan äta på sommaren, men inte på vintern när de inte har tillgång till vatten. Cementhonungen är vanligtvis bladlösshonung, som bina gör på sensommaren och tidig på hösten. En annan faktor kan vara att drottningen i en av kuberna inte producerade som hon borde. Hon lade alldeles för få ägg för att familjen skulle kunna växa sig stor och stark. Förmodligen var hon dåligt parat.

Så i våras hade vi två mycket svaga bifamiljer, vilket är alldeles för sårbart. Vi kunde lika gärna ha varit helt utan bin, och det går inte! Vi bestämde oss därför för att vi skulle investera 2025 i att konsolidera och förstärka bigården så att vi kan övervintra tre starka bifamiljer i höst.

Det innebär bland annat att vi inte har skördat och inte kommer att skörda honung i år. Bina får behålla allt, så att de har energi att bygga vax och ta hand om ynglen som behövs för att familjerna ska växa sig starka. Vi ger också extra socker i den utsträckning vi anser vara nödvändigt.

Vi har också valt att ge bina några prefabricerade vaxtavlor, som man gör i konventionell biodling. Här kompromissar vi medvetet med en av dogmerna för biodling i topplistkupa: att bina måste producera allt sitt vax själva. Vi väljer att göra detta för att de snabbare och med mindre energiförbrukning kunde expandera vaxtavlorna i kuporna, så att vi snabbt kan få upp antalet bin. Vi vet ännu inte om det här är en bra idé. Det får tiden utvisa, men än så länge verkar det fungera. Rent praktiskt skär jag till en prefabricerad vaxtavla så att den passar i topplistkupan och smälter sedan fast den i en list som jag har sågat ett spår i med bordssågen.

I kupan (nr 2), där det inte producerades tillräckligt med ägg och yngel, avlivade vi drottningen för några veckor sedan. Bina i kupan gör då en ny drottning av några av de ägg som hon hade lagt innan hon avlivades, men eftersom vi inte vill fortsätta avla på en dåligt fungerande drottning har vi lagt till en bikaka med nylagda ägg från den andra kupan (nr 1) där drottningen fungerar bra. Det tar 16 dagar för bina att göra en ny drottning och vi har nu sett att den nya drottningen har kläckts. Om några dagar ska vi titta in i kupan igen för att se om hon har varit ute och parat sig och det finns nya ägg och larver. Spännande!

Slutligen har vi gjort en avläggare. Med andra ord har vi delat en av bifamiljerna så att vi nu har tre. Nu blir det lite komplicerat, så håll tungan rätt i mun:

Från den välfungerande kupan (nr 1) har vi tagit ungefär hälften av kakorna med yngel och hälften av kakorna med pollen, nektar och honung samt drottningen och flyttat alltihop till en tredje kupa. Här kommer de att fortsätta arbeta och, med lite stöd, växa sig stora och starka. En utmaning är att alla flygbin kommer att flyga tillbaka till kupan de kom ifrån – det är så de är ”programmerade”. Särskilt i början måste vi därför se till att drottningen och de bin som ännu inte är flygbin har mat och vatten inne i kupan, eftersom de inte själv kan flyga ut och hämta det de behöver.

De bin som blev kvar i kupan (nr 1) har också mat och yngel men nu ingen drottning. I princip skulle vi kunna låta dem göra en ny drottning själva, men Christina gav mig en kurs i drottningavel i födelsedagspresent, så idag har vi lagt till en egenproducerad drottning av – förhoppningsvis – högsta kvalitet. Så här gick jag tillväga:

För ungefär en månad sedan deltog jag i en informativ och mycket trevlig kurs om drottningavel hos den lokala biodlarföreningen. Det var en fantastisk förmiddag! Vi har haft bin i 7 år nu, vilket gör det till en helt annan upplevelse att gå en kurs: som nybörjare handlar det om att lära sig hur man ska göra. Allt är nytt och okänt. Nu handlar det mer om hur man kan göra. Och hur man väver in det i de kunskaper och färdigheter man har utvecklat under åren på ett praktiskt och rimligt sätt. Det är mycket roligare än att vara nybörjare!

Sättet vi lärde oss att göra bidrottningar på är i princip detsamma som jag beskrev ovan, men mer kontrollerat: I en liten parningskupa (Apidea) sätter man några vaxplattor, lite sockerdeg som bina ska äta och en bit av en honungskaka med nylagda ägg från en bra och välfungerande bidrottning. Slutligen häller man 3-4 dl bin från en välfungerande bifamilj i parningskupan. Den lilla kupan kom hem och sattes i köksträdgården där den stod tillsammans med våra andra kupor i ett par veckor. Efter 16 dagar kunde vi se att drottningen hade kläckts – hon hade tuggat sig ut ur sin cell. Det finns ett litet galler vid ingången till kupan så att drottningen inte kan flyga ut och para sig innan vi vill att hon ska göra det. Efter ytterligare en vecka tog vi den lilla kuben med drottningen till den lokala parningsstationen där hon kunde flyga ut och para sig. Parningsstationen är ett område på en ö där man kan kontrollera att det bara finns friska, välfungerande bifamiljer. Det innebär att hon parar sig med drönare från dessa familjer, och därför kommer hennes avkomma sannolikt att ha de goda egenskaperne som vi letar efter.

Hon var på parningsstationen i 14 dagar, men redan en vecka innan hon kom hem gjorde vi den avläggare som jag beskrev ovan. Detta innebar att när vi hämtade drottningen igår var bina i kuben (nr 1) där vi tog bort drottningen redan upptagna med att göra en ny drottning. Idag kontrollerade vi parningskuben. Det fanns ägg, larver och täckt yngel, så den nya drottningen har parat sig och lägger ägg. Vi tog bort alla drottningceller i kub 1 (jag tror att det var 16 celler!) och satte dit den nya drottningen från parningskuben. Det här skulle vara det säkraste sättet att få bina att acceptera sin nya drottning. Vi märkte henne med en liten färgklick på ryggen för att göra henne lite lättare att hitta, satte henne i en liten transportbur med öppningen förseglad med sockerdeg och hängde upp buren i kupan. Nu kommer bina att äta sockerdegen inom några dagar, vilket ger dem tid att vänja sig vid drottningen, så med lite tur kommer hon att promenera ut och börja lägga ägg om några dagar utan krångel. Detta är OCKSÅ mycket spännande!

På bilden av Apidea-ramen nedan kan du se täckt yngel i mitten, stora feta larver i cellerna runt dem och ägg eller mycket små larver i cellerna runt dem.

Status i bigården just nu är att vi i kub nr 1 har en ny drottning som hänger i en transportbur, från vilken hon förhoppningsvis kommer att komma ut om några dagar. I kub nr 2 har vi troligen en ny, äggläggande drottning som har parat sig här hemma, och vi kommer att hitta och märka henne om några dagar. Kub 3 är kupan med vår ”gamla” välfungerande drottning, som vi hoppas kan sköta drottningjobbet ytterligare en vinter, trots att hon börjar bli gammal. Förhoppningsvis kommer alla tre bifamiljerna att komma igång mycket snart, så att vi till hösten kommer att ha tre kuber fulla av friska, välfungerande bin. Så ser planen ut! Honungsskörden får vänta till nästa år.

Tillägg: Det har nu gått några dagar och vi har varit i kuberna igen. I kupa 1 har den nya drottningen från kursen kommit ut ur buren och går runt och letar efter tomma celler att lägga ägg i, och i kupa 2 har vi hittad och märkt den andra nya drottningen. Det finns gott om både ägg och yngel, så hon gör sitt jobb. Den gamla drottningen finns fortfarande i kupa 3, så hon har i alla fall lyckats bli flyttad utan problem. Allt är bra! 😊

Bin igen

/4 Kommentarer/i /av

Under vintern/våren 2022 dog våra bin. Detta berodde troligen på ”vårfällan”, dvs. att bina kom igång, men sedan inträffade en kall och/eller våt period då det inte fanns tillräckligt med mat för dem i naturen. Vi var inte medvetna om detta, och det gick fel. Det är inte så kritiskt (för biodlaren…) om man har många bifamiljer, men om man bara har en eller två familjer, som vi hade, är det en katastrof och man måste börja om från början – det vill säga skaffa nya bin. Vi kom snabbt överens om att vi inte hade resurser för det just då. Vi hade många andra saker på agendan, bland annat var det första året med kycklingar.

Efter bara en sommar utan bin kände vi att det inte fungerade. Det kändes tomt. Vi saknade våra bin! Lyckligtvis hade vår gode vän Maggan en stark bifamilj ”att avvara”, och vi hämtade den i slutet av maj. Vi placerade stapelkuben i den nya bigården i köksträdgården, där den toplistkupa som de skulle flytta in i skulle placeras, så att de snabbt lär sig var de nu bor.

Opstablingskuben står, hvor toplistekuben skal stå

Vi har beskrivit denna process tidigare. Bin är toleranta djur, så de hade inget emot att vi tog isär deras hem och satte ihop det igen – de fortsatte bara att göra det bin gör…

Rammen der skal skæres til er skruet på en topliste og lagt på skabelonen

De tilpassede rammer i toplistekuben

En måned senere har bierne bygget på de tomme lister og lavet en masse honning!

Men som nämnts räcker det inte med en bifamilj. Så den här gången provade vi något nytt: vi beställde paketbin! Kort sagt är paketbin en låda som innehåller cirka 1,5 kg bin, en liten bur med en befruktad drottning och lite mat. Vi hämtade dem i början av juli, och efter att ha tillbringat natten i källaren (bina, alltså!) hällde vi dem i den tomma topplistkupan. Vi hade några topplister med vaxkakor på, som vi gav till bina så att de inte skulle behöva börja från scratch. Vi hängde den lilla buren med drottningen mellan två lister. Buren är stängd med en liten sockerplugg, som bina äter så att drottningen kan komma ut. Vi gav dem också både flytande och fast foder i bikupan.

Steffen med en kasse bier …

Bierne hældes forsigtigt i toplistekuben

Det lille dæksel, der dækker sukkerproppen, fjernes fra dronningeburet

Dronningeburet hænger mellem vokskagerne. Under kagerne ligger fast bifoder med pollen i.

Vi støttefodrer med sukkervand. Der er leca-kugler i, som bierne kan stå på, så de ikke drukner, mens de spiser.

Vi har inte provat den här metoden tidigare, men hittills går det bra: de trivs och drottningen producerar massor av nya bin. Det är förstås en liten och svag bifamilj, så de har matats flera gånger i veckan under hela sommaren, och deras flusterhål har minskats i bredd så att de har en chans att försvara sig om andra försöker stjäla deras mat. Med lite tur kommer de att vara en stor och stark familj nästa sommar, så att vi kan dela upp dem och skapa en tredje bifamilj och kanske till och med få lite honung.

Så hur har det gått för nr 1? Över alla förväntningar! Kupan är full av bin och vi har skördat hela 10 kg honung. Det var länge sedan vi gjorde det senast, och den är så god!

Nu står vi inför vintern: Vi har tagit bort binas vinterförråd (honungen), så vi måste ge dem något annat. De får ekologiskt socker i en 60-procentig lösning inuti kupan, och de får så mycket de vill.

Det är så trevligt att ha bin igen!

Dronningen i kube #1

Biåret 2021

/0 Kommentarer/i /av

At kalde biåret 2021 for fantastisk ville være en overdrivelse! Har man nej-hatten på, kan man fokusere på, hvor skidt det gik. Har man ja-hatten på, kan man fundere over, hvad der skete, og måske lære noget 🙂

I marts måned, da vi tjekkede kuberne første gang efter vinteren, opdagede vi, at den aflægger, vi havde lavet sidste år, var død. Alle bierne i ’stade 3’ var døde, selvom der stadig var masser af mad. Vi ved, at der ikke var varroamider i kuben sidste efterår, så det er ikke det. En teori kunne være, at selv om der var mad nok, har bierne af en eller anden grund ikke kunnet finde den, og er derfor døde af sult, selvom der var masser af honning ca. 20 cm. fra dem. En anden mulighed er, at der ikke var bier nok, da vinteren kom. Hvis der ikke er bier nok, kan de ikke holde varmen, og så dør de. Bierne i ’stade 1’ og ’stade 2’ havde det fint.

I juni måned opdagede vi, at bierne i ’stade 2’ desværre kun lavede droneyngel, altså hanbier. Det er der ikke meget fremtid i, da dronerne ikke samler honning og pollen eller passer ynglen. Når der kun er droneyngel, er det typisk, fordi dronningen ikke har mere sæd tilbage fra sin parringsflyvning. Da hun kun kan parre sig en gang i livet, var der ikke andet at gøre end at aflive hende og skaffe en ny. Vi valgte at flytte en vokskage med frisklagte æg fra ’stade 1’ til ’stade 2’. Så kan og bør bierne i kuben lave en ny dronning.

I ’stade 1’ gik det fint i juni, ikke så meget honning, men masser af glade bier. Lidt rigeligt af disse bier var droner, syntes vi. Måske tilflyttere fra ’stade 2’?

I det tomme ’stade 3’ lavede vi i juni en ny aflægger ved at flytte bikager med æg, yngel og bier fra ’stade 1’. Vi satte også en masse vinterfoder og en skål med vand ind til dem. Disse ”ingredienser” burde betyde, at bierne laver en ny dronning – en ny bifamilie. Når man gør det så tidligt på året burde der være masser af tid til, at den nye dronning kan nå at flyve ud og parre sig og lave en stor stærk familie inden vinteren.

Midt i juli gik det heldigvis rigtigt fint i ’stade 2’ og ’stade 3’. De nye dronninger var i fuld gang med at lave nye bier. Vi kunne se, at der ikke blev honning til os fra disse stader, da de selv skulle bruge alt det, de producerede, og mere til.

Men i ’stade 1’ var der heller ikke noget honning, og midt i juli betyder det, at noget er galt! Vi diskuterede meget frem og tilbage om, hvordan vi skulle gribe det an. Vi endte til slut med at beslutte, at vi også her skulle have en ny dronning. Midt juli er bare alt for sent på sæsonen til at bierne kan nå at lave en ny dronning og få hende parret i tide til at lave bier nok til, at de kan klare vinteren. Vi købte derfor en parret dronning, som kom med posten et par dage senere! Vi aflivede den gamle dronning, ventede en god times tid, og tilsatte så den nye dronning i hendes lille plastikbur.

Idéen er, at bierne i stadet så spiser den lille sukker-prop, der adskiller dem fra den nye dronning. Og i den tid, der går med det, vænner de sig til hendes lugt, så når hun slipper fri af buret, accepterer de hende som deres nye dronning. Sådan gik det desværre ikke.

14 dage senere var den nye dronning i ’stade 1’ nemlig ikke til at finde, og bierne havde i stedet lavet en masse nye dronningeceller. Det er noget skidt, for det betyder, at de har slået den nye dronning ihjel og nu prøver at lave en ny selv, selvom det er alt for sent på året til, at det kan gå godt.

Vi overvejede ganske kort, om det gav mening at bestille endnu en dronning og prøve igen, men blev enige om, at nu var løbet kørt. Chancen for, at den bifamilie kunne overleve den kommende vinter, var meget, meget små.

I begyndelsen af september var der da også kun et par bikager med yngel i ’stade 1’, ingen æg eller larver og kun ganske få bier. Vi valgte at flytte yngelkagerne til ’stade 2’ og ’stade 3’ for at forstærke dem med flere bier inden vinteren, selvom der var masser af glade bier i begge disse stader. Det betød, at bierne i ’stade 1’ var tabt. Når de sidste sommerbier dør, er der slet ikke vinterbier nok i stadet til, at de klarer den gennem vinteren.

Så: Ham med nej-hatten på vil nok konkludere, at vi i 2021 – igen – ikke fik honning fra vores bigård, og at vi ovenikøbet går denne vinter i møde med en bifamilie mindre end sidste år ved samme tid.

Ham med ja-hatten vil måske hellere konkludere, at vi i år igen fik trænet at lave aflægger, at vi fik prøvet at købe og tilsætte en dronning, at vi igen i år ikke havde varroamide-angreb i en grad, så vi behøvede at bekæmpe dem, og at vi stadig har nemme og glade bier, der summer rundt på gården og bestøver alle vores planter!

Nu satser vi så på, at 2022 bliver aldeles fantastisk. At bierne klarer vinteren og foråret, at forsommer og sommer bliver lige tilpas, så vi får masser af bier, kan lave to aflæggere mere og – selvfølgelig – at der bliver så meget honning, at vi også kan få lidt! 🙂

Att kalla biåret 2021 för fantastiskt vore en överdrift! Om man har ”nej-hatten” på sig kan man fokusera på hur illa det gick. Har man däremot ”ja-hatten” på, kan man fundera över vad som hände och kanske lära sig något 🙂

I mars månad, när vi kontrollerade kuporna för första gången efter vintern, upptäckte vi att den avläggare vi gjort förra året var död. Alla bina i ”kupa 3” var döda, trots att det fortfarande fanns gott om mat. Vi vet att det inte fanns varroakvalster i kupan i höstas, så det är inte orsaken. En teori kan vara att trots att det fanns tillräckligt med mat, har bina av någon anledning inte kunnat hitta den, och därför dött av svält trots att det fanns massor av honung ca 20 cm från dem. En annan möjlighet är att det inte fanns tillräckligt med bin när vintern kom. Om det inte finns tillräckligt med bin kan de inte hålla värmen, och då dör de. Bina i ”kupa 1” och ”kupa 2” mådde bra.

I juni upptäckte vi att bina i ”kupa 2” tyvärr bara producerade drönaryngel, alltså hanbin. Det finns det inte mycket framtid i, eftersom drönarna varken samlar honung och pollen eller sköter om ynglet. När det bara finns drönaryngel beror det typiskt sett på att drottningen inte har mer säd kvar från sin parningsflykt. Eftersom hon bara kan para sig en gång i livet fanns det inget annat att göra än att avliva henne och skaffa en ny. Vi valde att flytta en vaxkaka med nylagda ägg från ”kupa 1” till ”kupa 2”. Då kan och bör bina i kupan föda upp en ny drottning.

I ”kupa 1” gick det bra i juni; inte så mycket honung, men massor av glada bin. Lite väl många av dessa bin var drönare, tyckte vi. Kanske inflyttare från ”kupa 2”?

I den tomma ”kupa 3” gjorde vi i juni en ny avläggare genom att flytta bikakor med ägg, yngel och bin från ”kupa 1”. Vi satte också in en massa vinterfoder och en skål med vatten till dem. Dessa ”ingredienser” borde innebära att bina skapar en ny drottning – ett nytt bisamhälle. När man gör det så tidigt på året borde det finnas gott om tid för den nya drottningen att hinna flyga ut, para sig och bygga upp en stor, stark familj innan vintern.

I mitten av juli såg det lyckligtvis riktigt bra ut i ”kupa 2” och ”kupa 3”. De nya drottningarna var i full gång med att producera nya bin. Vi kunde se att det inte skulle bli någon honung till oss från dessa kupor, eftersom de själva behövde allt de producerade, och mer därtill.

Men i ”kupa 1” fanns det heller ingen honung, och i mitten av juli betyder det att något är fel! Vi diskuterade mycket fram och tillbaka om hur vi skulle gå tillväga. Till slut bestämde vi oss för att vi behövde en ny drottning även här. Mitten av juli är dock alldeles för sent på säsongen för att bina ska hinna dra upp en ny drottning och få henne parad i tid för att producera tillräckligt med bin för att klara vintern. Vi köpte därför en parad drottning som kom med posten ett par dagar senare! Vi avlivade den gamla drottningen, väntade en dryg timme, och tillsatte sedan den nya drottningen i hennes lilla plastbur.

Tanken är att bina i kupan äter upp den lilla sockerproppen som skiljer dem från den nya drottningen. Under tiden det tar vänjer de sig vid hennes doft, så att de accepterar henne som sin nya drottning när hon väl slipper ut ur buren. Så gick det tyvärr inte.

Två veckor senare gick den nya drottningen i ”kupa 1” nämligen inte att hitta, och bina hade istället skapat en mängd nya drottningceller. Det är illa, för det betyder att de har dödat den nya drottningen och nu försöker föda upp en egen, trots att det är alldeles för sent på året för att det ska gå vägen.

Vi övervägde helt kort om det var meningsfullt att beställa ännu en drottning och försöka igen, men enades om att loppet var kört. Chansen att det bisamhället skulle överleva den kommande vintern var mycket, mycket liten.

I början av september fanns det också bara ett par bikakor med yngel i ”kupa 1”, inga ägg eller larver och bara ganska få bin. Vi valde att flytta yngelkakorna till ”kupa 2” och ”kupa 3” för att förstärka dem med fler bin inför vintern, trots att det fanns gott om glada bin i båda dessa kupor. Det innebar att bina i ”kupa 1” var förlorade. När de sista sommarbina dör finns det inte alls tillräckligt med vinterbin i kupan för att de ska klara sig genom vintern.

Så: Han med ”nej-hatten” på skulle nog dra slutsatsen att vi under 2021 – igen – inte fick någon honung från vår bigård, och att vi dessutom går denna vinter till mötes med ett bisamhälle färre än vid samma tid förra året.

Han med ”ja-hatten” vill nog hellre dra slutsatsen att vi i år igen fick öva på att göra avläggare, att vi fick prova på att köpa och tillsätta en drottning, att vi även i år inte hade varroaangrepp i en grad som krävde bekämpning, och att vi fortfarande har snälla och glada bin som surrar runt på gården och pollinerar alla våra växter!

Nu satsar vi på att 2022 blir alldeles fantastiskt. Att bina klarar vintern och våren, att försommaren och sommaren blir precis lagom så att vi får massor av bin, kan göra två avläggare till och – självklart – att det blir så mycket honung att även vi kan få lite! 🙂

Honning?

/0 Kommentarer/i /av

Vi får ikke noget honning i år. Overhovedet! Der er masser af andre biavlere i denne del af Sverige, der kun kan høste meget, meget lidt eller slet ingenting, så det er nok ikke, fordi vi gør noget forkert, men sandsynligvis fordi det har været et mærkeligt forår og sommer: varm april, iskold maj med adskillige frostdage, varm juni og så en af de koldeste juli’er nogensinde. Det betyder, at en masse frugt- og bærbuske fik ødelagt deres blomstring, så der ikke bliver frugt, og det betyder også, at der ikke var og er nektar nok til bierne og dermed heller ingen honning til os. Vi får se til næste år …

Nå – når det er sagt, så er det altså stadig vældigt hyggeligt at have bier. Vi planlægger at udvide besætningen, så i foråret byggede jeg to kuber mere. Det blev eget design: De er lavet i krydsfiner og lidt enklere konstrueret end de første kuber. Jeg har dog lavet dem, så de har samme tværsnitsmål. Så kan man flytte bikager mellem de nye og de gamle kuber. Den største forskel er, at flyvehullet er i gavlen og ikke på langsiden. Nogle mener, at det er meget lettere at styre, så det skal prøves. Det er de røde kuber på billedet herunder.

De nye, røde toplistekuber.

Når man har flere kuber, skal man også bruge flere bier, så sidst i juni lavede vi en aflægger. Vi tog den fra den stærkeste af de to ’gamle’ bifamilier, som har absurd mange bier i år – den anden familie er noget mindre, så vi ville ikke belaste den med at tage aflægger fra den. Vi tog et par lister/kager med yngel og helt frisklagte æg på, et par kager med pollen i og et par kager med vinterfoder (sukker) fra kælderen, da der jo næsten ikke var honning i kuben, og satte det hele i en af de nye kuber. Derudover satte jeg en bøtte med vand ind og børstede en masse ekstra arbejderbier derned. Dronningen blev i den gamle kube, hvor hun skal fortsætte sit fine arbejde.

Aflægger. Bikagen, man kan se, er en af dem med vinterfoder.

Nu sker der følgende:
1) Alle flyvebierne flyver hjem igen. Lidt kedeligt, men sådan er det. Det betyder, at der i et stykke tid ikke er bier til at hente nektar, vand og pollen i den nye familie. Derfor er det vigtigt, at man har taget dette med over.

2) Husbierne (=de arbejdere, der ikke er flyvebier endnu) tænker: Gisp!!! Her mangler da en dronning!!! Og så vælger de et eller flere æg, der max må være et par dage gamle, og når de bliver til larver, specialfodrer de dem med ’dronningegelé’, så de bliver til dronninger. Det er da smart!!!

3) Nu går tiden: Husbierne bliver efterhånden gamle nok til at blive flyvebier og kan hente vand, pollen og nektar. Kagerne med yngel klækkes, de nye bier bliver husbier. Og så klækkes den/de nye dronninger, aflæggerbierne selv har lavet.

4) Hvis der er mere end en ny dronning, spæner den, der klækkes først, rundt og stikker de andre ihjel, inden de klækker. ’There can be only one … ’

Dækket dronningecelle 8 dage efter, at vi lavede aflæggeren. De andre dækkede celler er yngel, der bliver til arbejderbier.

5) Nu flyver den nye dronning ud på en dejlig solskinsdag og parrer sig med områdets droner, og så snart hun er hjemme igen, begynder hun at lægge befrugtede æg. Nu har vi en ny, fungerende bifamilie. Den er lille og svag, men den er der!

Fra aflæggeren laves, til den nye dronning er æglæggende, går ca. en måned, så vi var spændte, da vi forleden kiggede for at se, hvordan det var gået. Det ser heldigvis rigtigt godt ud indtil videre: Som I måske kan se på billedet herunder, er der små, hvide kommaer i bunden af nogle af cellerne. Det er æg, så med lidt held har vi nu en tredje fungerende bifamilie. Vi har ikke set den nye dronning endnu, men hvis disse æg bliver til arbejderbier – det kan vi se, når cellerne er dækkede – så har vi en parret dronning i kuben, hvad enten vi kan finde hende eller ej.

30 dage efter at vi lavede aflæggeren. Man kan se nylagte æg i midten mellem bierne: Små, hvide ’kommaer’ i bunden af cellerne.

Nu er vores opgave at sørge for, at den nye bifamilie og de andre to familier er store og stærke, ikke har varroamider, men har masser af mad, når vinteren kommer, og så satser vi ellers på et aldeles fantastisk biår i 2021! 😀

Bär, bär och bär ...Kompostbehållare