Gammelgaard.se
  • SvenskaSvenska
    • DanskDansk
    • SvenskaSvenska
  • Bloggen
  • Gården
    • Gammelgårds historia
    • Byggnaderna
    • Tomten
  • Djuren
    • Hönsen
    • Bina
    • Humlor
  • Odlingarna
    • Skogsträdgården
      • Vad är en skogsträdgård?
      • Design av skogsträdgården
    • Köksträdgården
    • Äppelskogen
    • Hassellunden
  • Omställning
    • Artikler
    • Blogginlägg om omställning.
    • Konsumtion
  • Besök oss
    • Kontakt oss
    • Om oss
  • Click to open the search input field Click to open the search input field Sök
  • Menu Menu

Om Steffen

This author has not written his bio yet.
But we are proud to say that Steffen contributed 132 entries already.

Inlägg av Steffen

Shiitake

28. maj 2026/0 Kommentarer/i Småprat och reflektioner, Äppelskogen/av Steffen

Vi har inte tur med att odla svamp. Tredje (och senaste) gången vi försökte var under våren 2023, då vi ympade shiitake och ostronskivling på björk- och bokstockar i äppelskogen. Det funkade inte den här gången heller: det kom inga svampar under 2024, och under 2025 blev det bara en ynklig liten shiitakesvamp!

Igår var jag uppe i äppelskogen i ett annat ärende, och kastade i förbifarten en blick på traven med svampstockar som fortfarande ligger i ett hörn, och hallå ja! Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, som man brukar säga …

Ny fasad på ladan

4. januari 2026/1 Kommentar/i Gården, Byggnaderna/av Steffen

Gammelgårds lada är en imponerande gammal byggnad i två våningar, där källarplanet är inbyggt i backen och har jättestora stenar som ytterväggar. Övervåningen har gamla, solida stolpar och sparrar, och ytterbeklädnaden har fram till nu bestått av gamla, omålade fasadbrädor med handsmidda spikar. Taket byttes vid ett tidigare tillfälle, vilket helt säkert har bidragit till att bevara den gamla byggnaden. Vi vet inte när ladan byggdes, men det är i varje fall mer än 100 år sedan. Nu håller fasadbrädorna inte längre, och grundkonstruktionen börjar ta skada där brädorna inte längre skyddar mot väder och vind. Det är med andra ord dags att hjälpa till lite igen, så att byggnaden som helhet kan hålla i 100 år till. Det stora projektet i 2025 var därför att påbörja utbytet av fasadbrädor, i första hand på västsidan mot gårdsplanen och på sydgaveln. Projektet startade redan förra vintern med beställning av fasadbrädor hos Keijo i Strömsnäsbruk. Keijo bedriver plockhuggning i sin egen skog och har ett eget litet sågverk där han sågar brädor i de storlekar man beställer, och priset är inte högre än för motsvarande brädor från det lokala byggvaruhuset. Vi valde att få de nya brädorna i flera olika bredder, så att den nya beklädnaden inte ser allt för ny och regelbunden ut. När det nu ändå måste göras för att bevara den gamla byggnaden, känns det riktigt bra att virket inte kommer från kalhyggen utan från en skog som sköts mer miljö- och klimatvänligt. Det är också väldigt fint att det inte är så mycket transport inblandat. Vi hämtade brädorna i två omgångar på ett lånat släp i juni, så att de var klara till Steffens sommarsemester i juli. De staplades inne i ladan i högar efter storlek och längd. Att vänta till juli var dock inget som jag (Steffen) mäktade med – redan dagen efter satte jag igång med att riva ner gamla brädor och sätta upp nya! Det visade sig lyckligtvis att den mycket dåliga syllen under sydfasaden redan hade fått en rejäl förstärkning vid ett tidigare tillfälle, och på långsidan var den inte alls så skadad som jag hade befarat. Jobbet bestod därför ”bara” i att byta ut alla de gamla, dåliga fasadbrädorna och se till att vatten inte längre kan nå syllen. Så sommaren och en god del av hösten har gått åt till att bit för bit montera ner de gamla brädorna, justera/reparera skelettet där det behövdes, gräva fram syllen ur jorden och ta bort eventuell växtlighet, och sedan skruva upp nya fasadbrädor och lockläkt. De gamla brädorna var självklart spikade med mycket långa och nu väldigt rostiga spikar, som i stort sett alla var genomslagna och ordentligt nådade på baksidan. De satt fast!!! På långsidan fanns en dubbelport som vi aldrig använde. Där har jag istället byggt en dörr och satt in ett av de gamla fönstren från boningshuset bredvid. Den andra dörren byttes också ut och jag gjorde ett hål i fasaden till katterna… På kortsidan skulle det inte byggas om, utan bara bytas ut. En utmaning var att jag inte kunde göra det utan ställning. Istället för att köpa eller hyra valde jag att bygga en själv av reglar och kraftig plywood. Material som jag utan problem kan återanvända efter att ställningen har monterats ner. Det fungerade riktigt bra. Fasaderna har betsats grå, som vi brukar göra. Till våren/sommaren ska dörrarna och luckan tjäras svarta, precis som de två andra dörrarna i ladan. Projektet tog lång tid, men visade sig inte alls vara så svårt som jag hade befarat. Vi har redan enats om att de två andra sidorna av ladan också ska få ny beklädnad om ett par år. En bonus visade sig vara att ganska många av de brädor jag har tagit ner visserligen var murkna på utsidan, men absolut användbara när den nedersta, mycket dåliga delen skars bort. Det finns gott om material till beklädnad av alla våra palltankar, till odlingslådor, fågelholkar osv. 😊 En annan oväntad vinst, som jag är helt säker på att vi båda kommer att bli mycket glada för, är att vi under processens gång plötsligt insåg att planlösningen på ladans övervåning var helt fel och kunde bli mycket, mycket bättre. När vi tog över Gammelgård för snart 11 år sedan verkade det logiskt att använda ladans utrymmen på det sätt de hittills hade använts. Det vill säga virkesförråd i det nordligaste rummet, verkstad i det mittersta (som var bättre isolerat och hade plats för en såg) och förvaring i det största, sydligaste rummet, där det fanns flera hyllor som vi tömde på skräp och fyllde med våra egna saker. Det var bara att köra på. Bortsett från att Steffen under alla år då och då var tvungen att flytta in sina snickeri- och timmerprojekt i det stora rummet när brädorna var för långa, eller dörrar, luckor och lådor för stora för att kunna färdigställas i verkstaden. I samband med detta stora projekt hade Steffen riggat upp en stor timmerverkstad i det stora rummet, med kapsåg, bordssåg och en dammsugare som kunde stå mellan dem och enkelt kopplas från den ena till den andra. Smart. Bortsett från att det blev helt omöjligt att komma åt de saker vi hade på hyllorna (strö och extra tråg till hönsen, hönsmat, pantflaskor som ska till Danmark, extra krukor för plantuppdragning, lådor för äpplen och potatis…). Fler och fler saker fick placeras på ”tillfälliga platser” eftersom man inte kom fram till den rätta platsen – och det grodde snabbt igen. Frun blev irriterad, och hantverkaren fick med jämna mellanrum bita i det sura äpplet och städa upp så att man kunde ta sig fram lite bättre. När de sista brädorna var på plats på gaveln utbrast frun lättat att nu kunde de stora maskinerna flyttas tillbaka till verkstaden. ”Nja”, lät det från hantverkaren, det var ju smart att de kunde stå så här, och enkelt att kunna koppla om dammsugaren. Och plötsligt slog det oss – nästan i samma sekund: Varför i hela friden var inte verkstaden i det stora rummet och lagerhyllorna i det lilla? I samband med fasadrenoveringen hade ju den gamla porten, som alltid varit blockerad av saker, dessutom gjorts om till en mindre dörr som inte var blockerad, så att det nu fanns en ingång precis vid det mittersta rummet. Skulle det inte bara vara genialt om allt det man behöver komma åt dagligen (hönsmat, strö, krukor, pant…) stod organiserat på en hylla precis innanför dörren utan att något stod i vägen framför? Och skulle det inte också vara genialt om hantverkaren kunde snickra precis som han ville utan att behöva ta hänsyn till att man måste komma åt hyllorna? Det var så uppenbart att vi nästan började skratta. Och samtidigt skaka på huvudet åt att det skulle ta oss 10 år att komma på den idén. Det enda som nu saknades var lite omorganisering, konstruktion av en ny, stor hylla och nedmontering av en av de gamla hyllorna i det stora rummet som ändå höll på att falla isär. Flytt och anpassning av arbetsbänk, bra ljus – och voilà! Vi är oerhört nöjda med resultatet. Och sätter genast igång med att omorganisera i ladugårdskällaren också. Fortsättning följer…

Talgbollar

28. december 2025/0 Kommentarer/i Djuren på gården, Konsumtion och produkter/av Steffen

Jag har gjort fågelmat till de vilda fåglarna, närmare bestämt talgbollar. Det är inte alls svårt, det tar bara lite tid. Man behöver ekologisk nöttalg eller svinspäck samt en ekologisk vildfågelblandning. Det där med ekologin återkommer jag till. Djurfettet smälter man i en passande gryta över inte alltför hög värme. Det ska smälta helt, men utan att stekas, så det tar ganska lång tid. Man kan med fördel skära fettet i mindre tärningar först – eller köra det genom köttkvarnen – då smälter det mycket snabbare. Medan fettet smälter häller man vildfågelblandningen i passande formar. Jag använde muffinsformar. De som kan stå av sig själva tror jag är enklare att arbeta med. Man kan också använda till exempel koppar med handtag, som man sedan hänger ut i trädgården med kopp och allt. När fettet har smält är grytan också fylld med fettgrevar. Om fettet är av livsmedelskvalitet kan man salta och äta dem själv 😊 Vi köpte nöttalg avsedd för djurfoder hos Slåttergubben, där vi också köper vildfågelblandningen, så fåglarna får grevarna. Nu häller man – försiktigt – det varma, flytande fettet över fröna och låter det stå svalt/kallt. När det har stelnat tillräckligt – det tog en halv dag här – kan pappret pillas av och talgbollarna/-kakorna läggas i frysen tills de ska användas. Då härsknar de inte. Vi serverar dem i en sådan där metallspiral, och fåglarna älskar dem! Varför ekologiskt? Och så var det det där med ekologin. Är det verkligen nödvändigt? För oss är det oerhört viktigt: Det finns en hög risk att konventionellt/icke-ekologiskt producerade produkter innehåller rester av de kemiska bekämpningsmedel som oftast används i produktionen. En del av dem är väldigt skadliga och/eller svårnedbrytbara, och det skräpet vill vi absolut inte ha in på tomten, där vi ju producerar mat till oss själva på ett sätt som inte skadar den hårt pressade biologiska mångfalden. De kemikalierester vi matar fåglarna med sprids ut över vår – och grannarnas – tomt, till skada för alla småkryp som också lever här. Det vill vi helt enkelt inte! Utöver hemma i trädgården skadar de kemiska bekämpningsmedlen även naturen där de används, det vill säga hos producenterna av de konventionella livsmedel vi kan köpa. Det drabbar både grund- och havsvatten, den biologiska mångfalden och ofta även djurvälfärden för de djur som levererar vår mat: kött, ägg, mjölk … och nöttalg. Därför försöker vi så konsekvent som möjligt att välja ekologiska produkter, även när de kostar lite mer än de konventionella. Så vi gör våra egna talgbollar av närproducerat, ekologiskt nöttalg och frön. På så sätt slipper vi också palmolja (vars produktion är ett av de allvarligaste hoten mot regnskogarna), talg från konventionella kor (som utfodrats med sojabönor – återigen ett av de allvarligaste hoten mot regnskogarna), de små, dumma gröna plastnäten och allt annat skräp som följer med när man köper dem i mataffären.

Kompostbehållare

15. oktober 2025/0 Kommentarer/i Småprat och reflektioner/av Steffen

Här på gården komposterar vi. Bland annat löv. Men de två kompostbehållarna som Christina och Vibeke snickrade ihop av begagnade brädor den allra första sommaren vi var här på gården (2015!) har börjat falla isär. Så nu har jag gjort en ny med två fack.

Den är återigen byggd av återvunna brädor – mestadels från renoveringen av ladan – men jag har försökt göra den lite mer gedigen den här gången. Första gången var det bråttom att få den klar!

Först och främst har jag försökt göra kompostbehållaren lite mer motståndskraftig mot fukt: jag har placerat den på några små marksten så att den ligger lite upphöjd från marken, och jag har behandlat ändarna på stolparna med rå linolja.

Jag byggde behållaren så att framsidan av de två facken enkelt kan stängas med ett kompostgaller: Jag fräste spår i de främre stolparna så att gallret kan skjutas in. De övre främre hörnen kommer så småningom att gå isär om ingenting görs, och då faller gallret ut! Jag har gjort en liten Ikea-hack: Jag har delat ett OBSERVATÖR-kors (som är utformat för att hålla hyllor raka) i två delar. Detta ger mig två 100 cm långa galvaniserade pinnar med ett öga i varje ände. Jag har fäst dem med en krok respektive en skruv, med huvudet avskuret. På så sätt kan pinnarna enkelt tas bort när/om de är i vägen. Ett roligt litet projekt som kommer att ge lövkompost till jordfabriken. Nu hoppas jag bara att den håller minst lika länge som de två första…

Bina

25. juli 2025/1 Kommentar/i Bina/av Steffen

Förra vintern var hård för bina. Vi vet inte varför, men när våren kom var våra två bifamiljer både små och svaga. Vi är dock både glada och lättade: många bisamhällen har dött den här vintern i vårt område.

Det är inte helt klart varför det gick snett för oss. En möjlighet är att bina hade mycket cementhonung i kupan, dvs. mycket kristalliserad och olöslig honung, som de kan äta på sommaren, men inte på vintern när de inte har tillgång till vatten. Cementhonungen är vanligtvis bladlösshonung, som bina gör på sensommaren och tidig på hösten. En annan faktor kan vara att drottningen i en av kuberna inte producerade som hon borde. Hon lade alldeles för få ägg för att familjen skulle kunna växa sig stor och stark. Förmodligen var hon dåligt parat.

Så i våras hade vi två mycket svaga bifamiljer, vilket är alldeles för sårbart. Vi kunde lika gärna ha varit helt utan bin, och det går inte! Vi bestämde oss därför för att vi skulle investera 2025 i att konsolidera och förstärka bigården så att vi kan övervintra tre starka bifamiljer i höst.

Det innebär bland annat att vi inte har skördat och inte kommer att skörda honung i år. Bina får behålla allt, så att de har energi att bygga vax och ta hand om ynglen som behövs för att familjerna ska växa sig starka. Vi ger också extra socker i den utsträckning vi anser vara nödvändigt.

Vi har också valt att ge bina några prefabricerade vaxtavlor, som man gör i konventionell biodling. Här kompromissar vi medvetet med en av dogmerna för biodling i topplistkupa: att bina måste producera allt sitt vax själva. Vi väljer att göra detta för att de snabbare och med mindre energiförbrukning kunde expandera vaxtavlorna i kuporna, så att vi snabbt kan få upp antalet bin. Vi vet ännu inte om det här är en bra idé. Det får tiden utvisa, men än så länge verkar det fungera. Rent praktiskt skär jag till en prefabricerad vaxtavla så att den passar i topplistkupan och smälter sedan fast den i en list som jag har sågat ett spår i med bordssågen.

I kupan (nr 2), där det inte producerades tillräckligt med ägg och yngel, avlivade vi drottningen för några veckor sedan. Bina i kupan gör då en ny drottning av några av de ägg som hon hade lagt innan hon avlivades, men eftersom vi inte vill fortsätta avla på en dåligt fungerande drottning har vi lagt till en bikaka med nylagda ägg från den andra kupan (nr 1) där drottningen fungerar bra. Det tar 16 dagar för bina att göra en ny drottning och vi har nu sett att den nya drottningen har kläckts. Om några dagar ska vi titta in i kupan igen för att se om hon har varit ute och parat sig och det finns nya ägg och larver. Spännande!

Slutligen har vi gjort en avläggare. Med andra ord har vi delat en av bifamiljerna så att vi nu har tre. Nu blir det lite komplicerat, så håll tungan rätt i mun:

Från den välfungerande kupan (nr 1) har vi tagit ungefär hälften av kakorna med yngel och hälften av kakorna med pollen, nektar och honung samt drottningen och flyttat alltihop till en tredje kupa. Här kommer de att fortsätta arbeta och, med lite stöd, växa sig stora och starka. En utmaning är att alla flygbin kommer att flyga tillbaka till kupan de kom ifrån – det är så de är ”programmerade”. Särskilt i början måste vi därför se till att drottningen och de bin som ännu inte är flygbin har mat och vatten inne i kupan, eftersom de inte själv kan flyga ut och hämta det de behöver.

De bin som blev kvar i kupan (nr 1) har också mat och yngel men nu ingen drottning. I princip skulle vi kunna låta dem göra en ny drottning själva, men Christina gav mig en kurs i drottningavel i födelsedagspresent, så idag har vi lagt till en egenproducerad drottning av – förhoppningsvis – högsta kvalitet. Så här gick jag tillväga:

För ungefär en månad sedan deltog jag i en informativ och mycket trevlig kurs om drottningavel hos den lokala biodlarföreningen. Det var en fantastisk förmiddag! Vi har haft bin i 7 år nu, vilket gör det till en helt annan upplevelse att gå en kurs: som nybörjare handlar det om att lära sig hur man ska göra. Allt är nytt och okänt. Nu handlar det mer om hur man kan göra. Och hur man väver in det i de kunskaper och färdigheter man har utvecklat under åren på ett praktiskt och rimligt sätt. Det är mycket roligare än att vara nybörjare!

Sättet vi lärde oss att göra bidrottningar på är i princip detsamma som jag beskrev ovan, men mer kontrollerat: I en liten parningskupa (Apidea) sätter man några vaxplattor, lite sockerdeg som bina ska äta och en bit av en honungskaka med nylagda ägg från en bra och välfungerande bidrottning. Slutligen häller man 3-4 dl bin från en välfungerande bifamilj i parningskupan. Den lilla kupan kom hem och sattes i köksträdgården där den stod tillsammans med våra andra kupor i ett par veckor. Efter 16 dagar kunde vi se att drottningen hade kläckts – hon hade tuggat sig ut ur sin cell. Det finns ett litet galler vid ingången till kupan så att drottningen inte kan flyga ut och para sig innan vi vill att hon ska göra det. Efter ytterligare en vecka tog vi den lilla kuben med drottningen till den lokala parningsstationen där hon kunde flyga ut och para sig. Parningsstationen är ett område på en ö där man kan kontrollera att det bara finns friska, välfungerande bifamiljer. Det innebär att hon parar sig med drönare från dessa familjer, och därför kommer hennes avkomma sannolikt att ha de goda egenskaperne som vi letar efter.

Hon var på parningsstationen i 14 dagar, men redan en vecka innan hon kom hem gjorde vi den avläggare som jag beskrev ovan. Detta innebar att när vi hämtade drottningen igår var bina i kuben (nr 1) där vi tog bort drottningen redan upptagna med att göra en ny drottning. Idag kontrollerade vi parningskuben. Det fanns ägg, larver och täckt yngel, så den nya drottningen har parat sig och lägger ägg. Vi tog bort alla drottningceller i kub 1 (jag tror att det var 16 celler!) och satte dit den nya drottningen från parningskuben. Det här skulle vara det säkraste sättet att få bina att acceptera sin nya drottning. Vi märkte henne med en liten färgklick på ryggen för att göra henne lite lättare att hitta, satte henne i en liten transportbur med öppningen förseglad med sockerdeg och hängde upp buren i kupan. Nu kommer bina att äta sockerdegen inom några dagar, vilket ger dem tid att vänja sig vid drottningen, så med lite tur kommer hon att promenera ut och börja lägga ägg om några dagar utan krångel. Detta är OCKSÅ mycket spännande!

På bilden av Apidea-ramen nedan kan du se täckt yngel i mitten, stora feta larver i cellerna runt dem och ägg eller mycket små larver i cellerna runt dem.

Status i bigården just nu är att vi i kub nr 1 har en ny drottning som hänger i en transportbur, från vilken hon förhoppningsvis kommer att komma ut om några dagar. I kub nr 2 har vi troligen en ny, äggläggande drottning som har parat sig här hemma, och vi kommer att hitta och märka henne om några dagar. Kub 3 är kupan med vår ”gamla” välfungerande drottning, som vi hoppas kan sköta drottningjobbet ytterligare en vinter, trots att hon börjar bli gammal. Förhoppningsvis kommer alla tre bifamiljerna att komma igång mycket snart, så att vi till hösten kommer att ha tre kuber fulla av friska, välfungerande bin. Så ser planen ut! Honungsskörden får vänta till nästa år.

Tillägg: Det har nu gått några dagar och vi har varit i kuberna igen. I kupa 1 har den nya drottningen från kursen kommit ut ur buren och går runt och letar efter tomma celler att lägga ägg i, och i kupa 2 har vi hittad och märkt den andra nya drottningen. Det finns gott om både ägg och yngel, så hon gör sitt jobb. Den gamla drottningen finns fortfarande i kupa 3, så hon har i alla fall lyckats bli flyttad utan problem. Allt är bra! 😊

Skogsträdgårdsfika 2025

11. april 2025/0 Kommentarer/i Skogsträdgården/av Steffen

Det blir skogsträdgårdsfika på Gammelgård igen i år.  Vi öppnar skogsträdgården och inviterar alla att komma på besök och ta egen fikakorg med dessa lördagar kl. 14-16:

7 juni, 12 juli och 16 augusti 2025

Kl. 14 går vi i skogsträdgården och ser vad som händer där just nu. Vi kan också ta en sväng runt de andra odlingar om ni vill. Runt kl. 15 kan de som vill slå sig ned på stolar eller filtar och fika och prata med oss och varandra. Butiken kommer att vara öppen med försäljning av lite böcker och plantor i det mån vi har kvar.

Vi hoppas att se er!!! Adressen är Strömmaköp Gammelgård 1, 34397 Älmhult.

OBS: Om det blir ändringar i programmet skriver vi det här på hemsidan och på Facebook samma morgon inte senare än 9

Mistel

30. mars 2025/1 Kommentar/i Planter/av Steffen

Misteln (Viscum album) är en märklig växt: botaniskt sett är det en liten, vintergrön buske som växer som en halvparasit/ätare på sin värdväxt. Misteln gör egen fotosyntes (bildar organiskt material från CO2, solljus och vatten), men den tar vatten och näringsämnen från värdväxten.

Den är lite giftig: att äta bären kan orsaka kräkningar och diarré, så gör inte det! Det finns dock en del fåglar som gillar bären och tål dem.

Jag tycker att växten är lite häftig, så när jag såg att den som växte på dotterns äppelträd i Danmark hade mogna bär plockade jag en handfull för att försöka ”så” dem på några av våra träd i skogsträdgården. I princip kan man bara sätta fröna på inte alltför grova grenar, där några av dem kommer att växa fast, men för det första är grobarheten låg och för det andra är vissa fåglar mycket förtjusta i bären. Som tur är har jag just sett ett avsnitt av ”Frank & Kastanjegaarden” (”Hundra procent bonde”), där en gäst sådde mistel, så nu har jag försökt att kopiera metoden. Jag gjorde så här:

Först pressade jag ut fröna ur 10-12 mistelbär och placerade dem på en lämplig gren på Elstar-äppelträdet. Fröna är extremt klibbiga, så det är lite knepigt att få dem att fastna på grenen och inte på fingrarna.

Sedan klippte jag till bitar av rörisolering och satte på grenen på vardera sidan om kärnorna.

Slutligen klippte jag till en lämplig bit styvt plastnät, som egentligen är avsett som gnagarskydd för små träd. Jag knöt fast nätet till rörisoleringen med buntband.

Tänket är att nätet ska släppa in vatten och luft till kärnorna, men samtidigt hålla hungriga fåglar borta. Rörisoleringen håller nätet borta från kärnorna och skyddar grenen från buntbanden. Det kanske är lite mycket plast att använda, men det ska sitta kvar – och hålla – i minst ett år i alla väder. Det är så lång tid det tar för fröet att skicka små rötter/sugkoppar in i grenen. De första små bladen kommer först efter kanske 2-3 år. 

Tips från internet:
– Välj en ung gren på ett friskt lövträd
– Så många frön
– Använd mycket färska frön
– Skydda dem från fåglar
– Så dem i mars-maj
– Ha tålamod

 

Fälla träd

2. februari 2025/0 Kommentarer/i Tomten/av Steffen

Vi har länge pratat om att hugga ner de två stora träd som står mycket nära huset. Det är ett fågelkörsbär och en mycket stor lönn. Problemet har varit att de är så stora och står så nära huset att de inte bara kan fällas.

Varför ska två så stora och vackra träd fällas, kan man fråga sig? (Det var i alla fall vad vi tänkte …). Körsbärsträdet ger massor av bär de flesta år, men på en höjd så att bara fåglarna kan nå dem, och båda träden smutsar ner taket och hängrännan rejält. Lyckligtvis finns det bakom lönnen, en bra bit från huset, redan ett litet självsått körsbärsträd på 3-4 meter, som kommer att växa när det inte längre behöver konkurrera med lönnen. Vi tycker att det är viktigt att vi har gott om vilda körsbär till fåglarna. Inte minst för att vi hoppas att de inte ska äta upp alla andra bär som vi själva vill ha! 🙂 Lönnen har vi också tänkt på länge: Det är en fantastisk insektsväxt när den blommar. Men båda träden står alldeles för nära huset. Om de skulle falla omkull i en storm eller bara tappa stora grenar riskerar vi stora skador på taket.

Nere vid vägen i slutet av uppfarten står en stor, bred, trestammig björk. Den är otroligt stor och vacker, vilket är anledningen till att jag under lång tid har protesterat varje gång Christina har föreslagit att den ska huggas ner. Men den har skador och svamp, så den riskerar att gå sönder och falla omkull i blåst, vilket skulle kunna gå helt fel om den föll över vägen. Det enda som trivs i skogsträdgården under björken är den lilla växten Natt och Dag, som är fin, men inte mycket att ha för matproduktionen. Alla matproducerande växter som vi har planterat i närheten av björken är svaga och/eller döende! Vår gissning är att björken dels skuggar och dels använder allt vatten: den är som sagt enorm och rötterna ligger rätt under ytan. Så björken måste också bort.

Slutligen finns det en stor, gammal sälj nere vid vägen. En fantastisk insektsväxt tidigt på våren, men den är halvdöd, ser sorglig ut, tappar regelbundet stora grenar och riskerar dessutom att falla över vägen. Den behöver skäras ner helt. Sedan kommer den förmodligen att skjuta igen.

Så vi kontaktade vår gode granne Calle som har en stor maskin som kan kapa träden i bitar ovanifrån och lyfta ner dem utan att skada något. Och häromdagen kom Patrik från Calles företag med den stora lastbilen med kranen och började arbeta. Djupt fascinerande att titta på. Som kronisk tidspessimist var jag övertygad om att projektet skulle ta hela dagen och inte alls säker på att man skulle hinna få ner alla fyra träden på en och samma dag. Jag hade fel: efter cirka fyra timmar hade Patrik inte bara fällt de fyra träden och placerat dem i stora högar vid vägen och på gårdsplanen. Han hann också ta bort en stor björkgren som hängde över hönshuset och han kapade även toppen på en ung ek som stod på fel plats i skogsträdgården. Imponerande!

Det enda som störde honom var när han skulle kapa lönnen: Några stora spikar hade slagits in för kanske 40-50 år sedan. Förmodligen till en fågelholk. Det kostade ett par sågkedjor. Så vänner: Slå inte in spikar i träd! 🙂 Det visade sig att lönnen intill huset var ordentligt svampangripen. Både stammen och de största grenarna. Det var vi inte beredda på. Så även om lönnen också är en viktig biväxt så känns det bra att just det trädet är borta nu! Och lyckligtvis har vi gott om lönnar på andra ställen på tomten.

https://gammelgaard.se/stg_afff6/wp-content/uploads/2025/02/20250129-105613.mp4
https://gammelgaard.se/stg_afff6/wp-content/uploads/2025/02/20250129-090625.mp4

På gårdsplanen ligger nu stora högar med grenar och stora bitar av stammarna. De är naturligtvis råmaterial för årets ved- och flisproduktion. De närmaste veckornas underhållning är garanterad! 🙂 Det finns också ett berg av björkgrenar och björkstammar på andra sidan vägen. Vår gode granne Kemme har föreslagit att han ska köra upp dem till vår gårdsplan med traktorn.

De största bitarna av körsbärsträdet och lönnen tänker jag ska sågas upp till plankor/grova brädor som senare kan användas för t.ex. möbeltillverkning. Vi får se vad som händer. Men först måste stockarna lagras i ett år, sedan måste de sågas och sedan torkas ännu längre. Jag är inte helt säker på att lönnen går att använda på grund av svampen, men kanske? Vår gode granne Håkan har ett litet sågverk och han har lovat att såga upp dem. Goda grannar är guld värda!

Vi har lämnat 1,5-2 meter av stammarna som höga stubbar. Vi vill att de ska stå kvar så länge som möjligt för att gynna alla de insekter och svampar som lever i död ved, och i sin tur de djur och fåglar som lever av dessa insekter.

Just nu ser det förstås lite ovant ut där träden stod, men det vänjer vi oss vid. I vilket fall som helst har det gett mycket ljus och öppna himlar och en fantastisk utsikt från köksfönstret över Calles damm. Nu kan man också se alla alger och all mossa på tak och väggar. Det får vi ta en titt på. Vi måste också hålla ett öga på hur ljus och skugga har förändrats. Kanske är det vettigt att sätta upp några solceller på taket någon gång ….

Artikel i Kloka hem

18. oktober 2024/3 Kommentarer/i Skogsträdgården, Artikler, Omställning/av Steffen

I juninumret av tidningen ”Kloka Hem” fanns en liten artikel om vår skogsträdgård. Vi har nu fått pdf-filen som du kan läsa här: Kloka hem nr 2-24 s32-36

Det finns ett litet fel i faktarutan. Det ska stå: ”Gammelgård Skogsträdgård på runt 1000 m2 påbörjades 2016 av Christina och Steffen Meyer”


I juninummeret af tidsskriftet ”Kloka Hem” var en lille artikel om vores skovhave. Vi har nu fået pdf-filen som I kan læse her: Kloka hem nr 2-24 s32-36

Der har indsneget sig en lille fejl i faktaboksen. Der skal stå: ”Gammelgård Skogsträdgård på runt 1000 m2 påbörjades 2016 av Christina och Steffen Meyer”

Tusen trädgårdar - 2024

9. juni 2024/0 Kommentarer/i Skogsträdgården, Småprat och reflektioner, Odlingarna/av Steffen

I år är vi igen med i Sveriges största trädgårdsvisning: Tusen trädgårdar.

Söndagen den 30 juni öppnar vi trädgården kl. 10-17 och hoppas på riktigt många besökande! Vi visar fram skogsträdgården men det finns också möjlighet att titta på köksträdgården, besöka butiken, njuta den egna fikakorgen på gårdsplanen och prata odling med varandra.

Läs mera på Riksforbundet Svensk Trädgårds hemsida.

Skogsträdgårdsfika - juni

9. juni 2024/0 Kommentarer/i Skogsträdgården, Odlingarna, Småprat och reflektioner/av Steffen

Nu börjar sommaren o bärsäsongen. Blåbärstryn är det första bäret i skogsträdgården, och NU mognar de! Vi har också äntligen fått lite regn, så det finns fortfarande massor med bladgrönt att skörda.

Lördagen 15 juni bjuder vi in till årets andra skogsträdgårdsfika. Mellan 14 och 15 är vi i skogsträdgården och sen kan de som vill stanna och fika med den egna fikakorgen mellan 15 och 16

Vi hoppas att se er!!

—oOo—

Vi kommer att ha skogsträdgårdsfika en lördag varje månad under sommersäsongen:
Lördag 18 maj kl 14-16
Lördag 15 juni kl 14-16
Lördag 20 juli kl 14-16
Lördag 24 augusti kl 14-16

Om det sker ändringar annonseras detta på hemsidan och på Facebooksidan.

I år kommer vi också att vara med i Tusen Trädgårdar. Söndagen 30 juni kl 10-17 öppnar vi trädgårdarna och bjuder välkommen. Också här är det möjligt att fika med den egna fikakorgen.

Alla är naturligtvis fortfarande också välkomna att kontakta oss för besök en annan dag.

Vinter

25. januari 2024/0 Kommentarer/i Hönsen, Bina, Djuren på gården/av Steffen

Det har varit riktig vinter på Gammelgård. Vi har haft -20 grader och mycket snö. Ett bekymmer är såklart om djuren har det bra.

När man tittar på bikuporna ser man inte, om bina fortfarande lever. Med termokameran ser man dock tydligt, att det finns bin i båda kuporna. Det ljusa, värma område på bilden är bina som sitar i klot för att värma drottningen. Då klarar hon vinterkylan. Det finns inget vi kan göra just nu för att hjälpa bina, men till våren när de börjar flyga ut ska vi se till at de har mat och fodra med socker om det behövs.

Hönsen har det fantastisk. När det var som kallast för ett par veckor sedan, satte vi på lite värme i hönshuset, men höns och kycklingar går likaväl ut i hönsgården, även när det fryser 15-20 grader! Och unghönsen från i våras har redan börjad värpa. Vi tänker att det betyder att de trivs. En sak gillar de dock inte: Snö! De vill inte gå i det. Därför har jag nu satt på lite mera tak över hönsgården ock byggd ett vind- och regnskydd i hörnan. Då kan ett större område hållas snöfritt och torrt. Vi lägger också ut hö till dem, Det gillar de mycket!

https://gammelgaard.se/stg_afff6/wp-content/uploads/2024/01/chicken.mp4

Katterna har det bra ….

Sida 1 av 11123›»

Ämnen

  • Gården (91)
    • Byggnaderna (68)
    • Tomten (23)
  • Odlingarna (189)
    • Skogsträdgården (124)
    • Köksträdgården (7)
    • Äppelskogen (5)
    • Hassellunden (4)
    • Planter (63)
  • Djuren på gården (49)
    • Hönsen (11)
    • Bina (15)
  • Omställning (90)
    • Artikler (8)
    • Mat och recepter (7)
    • Småprat och reflektioner (57)
    • Konsumtion och produkter (32)

Ombyggnad

Webbplatsen är under ombyggnad. Vi arbetar bland annat på att göra den tvåspråkig – på danska och svenska. Om (när!) du hittar fel eller brister får du hemskt gärna kontakta oss! Du väljer språk i menyn högst upp på sidan.

Bästa hälsningar

Christina & Steffen

Strömmaköp Gammelgård 1
343 97 Älmhult
Tlf: 076 342 86 67

Kontaktinformation

Besök oss

Om oss

Facebook-squared Facebook-squared

© Copyright gammelgaard.se

Link to: Konsumentens val? Link to: Konsumentens val? Konsumentens val? Scroll to top Scroll to top Scroll to top