Tranbär

Förra året planterade vi blåbär, tranbär och lingon i en av de sista bäddarna i skogsträdgården. Med andra ord en riktig surjordsbädd.

Det var en riktigt svår bädd att förbereda. Ett område som låg precis vid kanten av skogsträdgården, ned mot Nordsjön, och som därför har riktigt fuktig jord och MASSOR av stenar från grävprojektet. Massor av kvickrot och vass. För att testa något nytt täckte vi den med tidningar och fårull – och försökte odla potatis i den. Det blev lite rörigt. I hålen där potatisplantorna växte växte också kvickrot. Som fastnade helt i ullen. En riktig röra. Det fanns också massor av sniglar i den. Jag tror att fårull kan användas för att täcka och kväva kvickrot, men då ska man inte göra hål mellan tidningarna som gräset kan växa igenom. Vi fick inte så många potatisar, men jag tror att det berodde mer på de många stenarna. Många av potatisarna hade placerats precis ovanpå en stor sten (som man inte kunde se på grund av kvickroten) och hade därför inget att växa i.

Men kvickroten var tillräckligt försvagad för att våra praktikanter från Holma kunde ta bort ullen, potatisen och kvarvarande grästuvor i augusti 2020 – och när gräset var borta var det mycket lättare att ta bort några av stenarna också. Åtminstone så pass att det fanns hål att plantera fleråriga växter i. Bädden får mycket ljus och är, som nämnts, en av de fuktigaste i skogsträdgården – och då hade Räveboda Plantskola ett specialerbjudande på storfruktiga tranbärsplantor, varav vi planterade tio under våren 2021. Den hösten kompletterades tranbärsplantorna med fyra blåbärsplantor för de fyra platserna där vi kunde göra ett ordentligt planteringshål, och ett par storfruktiga lingonbärsplantor som vi fick av Inger – och då blev det ett slags surjordstema.

Vi har ett ganska lågt pH i jorden från början, så vi tillsatte inget för att säkerställa att det skulle bli en ”riktig” surjordsbädd. Men vi täckte jorden mellan plantorna med träflis med rikligt med barr. Vi experimenterar lite med att skapa ”temabäddar” med växter som naturligt trivs under samma odlingsförhållanden, utifrån teorin att de då fungerar bättre tillsammans och åtminstone inte motverkar varandra. Kanske bevarar de till och med en redan existerande gynnsam jordmiljö, eller skapar en sådan med tiden.

Sedan var det bara att vänta och se om de gillade den nya bädden. Tranbär växer i naturen under mycket, mycket fuktiga förhållanden – nästan våta. Och bädden var inte riktigt så fuktig. Under sommarens värmebölja och torka var den faktiskt långt ifrån fuktig. Så vi förväntade oss inte mycket av skörden det första året, när alla plantor skulle etablera sig.

Vi blev därför mycket förvånade när vi började se en hel del ”röda fläckar” bland de gröna bladen. Detta kommenterades också av praktiskt taget alla besökare i skogsträdgården. Kan man odla tranbär så där? Och i slutet av oktober, bara ett och ett halvt år efter plantering, kunde vi skörda hela 400 gram stora, vackra tranbär från den nya bädden. Eftersom plantorna också är mycket flitiga med att skicka ut utlöpare, förväntar jag mig faktiskt att bädden inom ett par år kommer att vara helt täckt av tranbärsplantor.

Nu måste jag fundera ut vad jag ska använda skörden till. Och eftersom jag älskar den bittra smaken av lingonsylt, tror jag att mitt första experiment blir tranbärssylt.