Konsumentens val?

För många, många år sedan bestämde vi oss för att dra ner ordentligt på våra utgifter för mode, dyra semesterresor, smink, frisörbesök, fitness- och Netflix-abonnemang … för att ha råd att köpa ekologisk och helst närproducerad mat från små producenter som tar den hänsyn till dricksvattenkvalitet, biologisk mångfald, havsmiljö och framtida matproduktion som vi anser är nödvändig.

Ekologiska produkter är dyrare, och för att slippa diskutera med oss själva varje gång vi handlar har vi haft glädje av ett principbeslut om att bara se de ekologiska produkterna i stormarknaden. Alltså selektiva glasögon. Om det inte finns ekologisk yoghurt, så kan vi helt enkelt inte köpa yoghurt. Det gör det superenkelt och effektivt att handla (särskilt i Sverige): Vad står det på inköpslistan? Gå in och hitta det (det finns en sorts påläggsskinka att välja på, två salami, två ostar, en yoghurt utan tillsatt socker, en chokladserie med 3–4 olika sorters choklad, en sorts frukt (bananer) … – så man behöver inte lägga tid på att stå och välja vad man vill ha), gå och betala, ut igen.

Med ett sådant principbeslut är konsumentens val enkelt – men utbudet är kanske lite för litet.

Nu i påsk ska det bland annat bakas paj till påskbordet – och vi saknade smör till pajdegen. Jag körde därför en sväng till Älmhult för att handla. Det brukar vara Steffen som handlar, så jag fick leta lite för att hitta smöret. Det stod lite lågt, så jag fick böja mig ner för att hitta det ekologiska smöret, och reagerade då på siffran på prislappen. 98 kronor för 500 gram. Det hade jag aldrig varit med om förut. Eftersom jag precis hade läst i nyheterna om momssänkningen på livsmedel undrade jag ännu mer – men om det är vad det kostar att producera, så är det väl det priset som gäller, tänkte jag. Sedan föll min blick på prislappen bredvid: 50 kronor för 500 gram icke-ekologiskt smör. Va?!! Skulle jag betala dubbelt för att få ekologiskt? Det hade jag faktiskt aldrig heller varit med om förut.

Det måste ha skett ett fel, tänkte jag. Jag kollar för säkerhets skull. Fick tag i en trevlig ung medarbetare och frågade hövligt om det inte hade blivit något fel här – det kunde väl inte vara meningen att det ekologiska skulle vara dubbelt så dyrt? Han gick iväg en sväng till lagret för att kontrollera, kom sedan tillbaka och berättade för mig att jojo, det stämde. Men …? Menar du på allvaratt jag ska betala dubbelt för det som är minst miljöskadligt? Alltså, det var ICA centralt som hade valt att köra en kampanj på det icke-ekologiska smöret just denna vecka. Det var inte hans fel/ansvar. Jag blev helt paff. Men fick frammumlat att jag tänkte lägga tillbaka mitt smörpaket och istället åka till Willys för att se om de hade samma prispolitik. Det hade de helt säkert, menade den unge mannen.

Det hade de inte. På Willys kostade 500 g ekologiskt smör 68 kronor, och det låg INTE bredvid ett paket icke-ekologiskt smör till halva priset. Dessutom hade de ekologiska äpplen 😊. Nu har konsumentens val blivit lite enklare: Vi är färdiga med att handla på ICA.

Helt principiellt är jag motståndare till att det är den enskilda konsumenten som ska stå i sådana dilemman. I den ideala situationen vore alla produkter i stormarknaden okej. Politikerna tog ansvar för att bekämpningsmedel, PFAS, konstgödsel och djurplågeri var förbjudet enligt lag, så att vi med gott samvete kunde välja bland alla produkter på hyllorna, och även låta vår ekonomiska lust och behov av att välja det billigaste styra. I Danmark har det precis varit ”Svinval” och ”Dricksvattenval”, där det helt osedvanligt lyckades en rad partier och organisationer att få misshandel av grisar och gift i dricksvattnet högst upp på dagordningen. Det har inte bildats någon regering ännu, men jag har ett svagt hopp om att den kommande regeringen denna gång faktiskt kommer att agera på den indignation som kandidaterna gav uttryck för i valrörelsen. Time will tell.

Om politikerna, i brist på mod att förbjuda det som skadar oss, djuren och naturen, ändå skulle vilja främja mindre skadliga produkter, så skulle de till exempel kunna använda moms- och avgiftssystemet. Istället för att sänka momsen på alla livsmedel (som man har gjort här i Sverige), kunde de välja att nöja sig med att sänka momsen på de ekologiska livsmedlen. Då skulle prisskillnaden för konsumenten i butiken plötsligt inte vara lika markant.

I den näst mest ideala situationen skulle producenter och återförsäljare helt av sig själva vara så etiska att de inte förgiftade oss och miljön omkring oss eller misshandlade djuren. Producenterna skulle producera mer etiskt ansvarsfullt (ev. hjälpta av politikerna genom avgiftssystemet), och återförsäljarna skulle genom produkternas placering i butiken och kampanjer på ekologiskt smör istället för icke-ekologiskt smör försöka få oss att välja de produkter som skadar minst.

Så etiska är vissa – men flertalet är tyvärr inte det. Och då hamnar ansvaret plötsligt på konsumenterna. Och precis som det finns medborgare som röstar på partier som struntar i djurvälfärd, dricksvattenkvalitet, bekämpningsmedel och PFAS, så finns det naturligtvis också konsumenter som inte bryr sig. Priset är det viktigaste.