Ny fasad på ladan

Gammelgårds lada är en imponerande gammal byggnad i två våningar, där källarplanet är inbyggt i backen och har jättestora stenar som ytterväggar. Övervåningen har gamla, solida stolpar och sparrar, och ytterbeklädnaden har fram till nu bestått av gamla, omålade fasadbrädor med handsmidda spikar. Taket byttes vid ett tidigare tillfälle, vilket helt säkert har bidragit till att bevara den gamla byggnaden. Vi vet inte när ladan byggdes, men det är i varje fall mer än 100 år sedan. Nu håller fasadbrädorna inte längre, och grundkonstruktionen börjar ta skada där brädorna inte längre skyddar mot väder och vind. Det är med andra ord dags att hjälpa till lite igen, så att byggnaden som helhet kan hålla i 100 år till. Det stora projektet i 2025 var därför att påbörja utbytet av fasadbrädor, i första hand på västsidan mot gårdsplanen och på sydgaveln. Projektet startade redan förra vintern med beställning av fasadbrädor hos Keijo i Strömsnäsbruk. Keijo bedriver plockhuggning i sin egen skog och har ett eget litet sågverk där han sågar brädor i de storlekar man beställer, och priset är inte högre än för motsvarande brädor från det lokala byggvaruhuset. Vi valde att få de nya brädorna i flera olika bredder, så att den nya beklädnaden inte ser allt för ny och regelbunden ut. När det nu ändå måste göras för att bevara den gamla byggnaden, känns det riktigt bra att virket inte kommer från kalhyggen utan från en skog som sköts mer miljö- och klimatvänligt. Det är också väldigt fint att det inte är så mycket transport inblandat. Vi hämtade brädorna i två omgångar på ett lånat släp i juni, så att de var klara till Steffens sommarsemester i juli. De staplades inne i ladan i högar efter storlek och längd. Att vänta till juli var dock inget som jag (Steffen) mäktade med – redan dagen efter satte jag igång med att riva ner gamla brädor och sätta upp nya! Det visade sig lyckligtvis att den mycket dåliga syllen under sydfasaden redan hade fått en rejäl förstärkning vid ett tidigare tillfälle, och på långsidan var den inte alls så skadad som jag hade befarat. Jobbet bestod därför ”bara” i att byta ut alla de gamla, dåliga fasadbrädorna och se till att vatten inte längre kan nå syllen. Så sommaren och en god del av hösten har gått åt till att bit för bit montera ner de gamla brädorna, justera/reparera skelettet där det behövdes, gräva fram syllen ur jorden och ta bort eventuell växtlighet, och sedan skruva upp nya fasadbrädor och lockläkt. De gamla brädorna var självklart spikade med mycket långa och nu väldigt rostiga spikar, som i stort sett alla var genomslagna och ordentligt nådade på baksidan. De satt fast!!! På långsidan fanns en dubbelport som vi aldrig använde. Där har jag istället byggt en dörr och satt in ett av de gamla fönstren från boningshuset bredvid. Den andra dörren byttes också ut och jag gjorde ett hål i fasaden till katterna… På kortsidan skulle det inte byggas om, utan bara bytas ut. En utmaning var att jag inte kunde göra det utan ställning. Istället för att köpa eller hyra valde jag att bygga en själv av reglar och kraftig plywood. Material som jag utan problem kan återanvända efter att ställningen har monterats ner. Det fungerade riktigt bra. Fasaderna har betsats grå, som vi brukar göra. Till våren/sommaren ska dörrarna och luckan tjäras svarta, precis som de två andra dörrarna i ladan. Projektet tog lång tid, men visade sig inte alls vara så svårt som jag hade befarat. Vi har redan enats om att de två andra sidorna av ladan också ska få ny beklädnad om ett par år. En bonus visade sig vara att ganska många av de brädor jag har tagit ner visserligen var murkna på utsidan, men absolut användbara när den nedersta, mycket dåliga delen skars bort. Det finns gott om material till beklädnad av alla våra palltankar, till odlingslådor, fågelholkar osv. 😊 En annan oväntad vinst, som jag är helt säker på att vi båda kommer att bli mycket glada för, är att vi under processens gång plötsligt insåg att planlösningen på ladans övervåning var helt fel och kunde bli mycket, mycket bättre. När vi tog över Gammelgård för snart 11 år sedan verkade det logiskt att använda ladans utrymmen på det sätt de hittills hade använts. Det vill säga virkesförråd i det nordligaste rummet, verkstad i det mittersta (som var bättre isolerat och hade plats för en såg) och förvaring i det största, sydligaste rummet, där det fanns flera hyllor som vi tömde på skräp och fyllde med våra egna saker. Det var bara att köra på. Bortsett från att Steffen under alla år då och då var tvungen att flytta in sina snickeri- och timmerprojekt i det stora rummet när brädorna var för långa, eller dörrar, luckor och lådor för stora för att kunna färdigställas i verkstaden. I samband med detta stora projekt hade Steffen riggat upp en stor timmerverkstad i det stora rummet, med kapsåg, bordssåg och en dammsugare som kunde stå mellan dem och enkelt kopplas från den ena till den andra. Smart. Bortsett från att det blev helt omöjligt att komma åt de saker vi hade på hyllorna (strö och extra tråg till hönsen, hönsmat, pantflaskor som ska till Danmark, extra krukor för plantuppdragning, lådor för äpplen och potatis…). Fler och fler saker fick placeras på ”tillfälliga platser” eftersom man inte kom fram till den rätta platsen – och det grodde snabbt igen. Frun blev irriterad, och hantverkaren fick med jämna mellanrum bita i det sura äpplet och städa upp så att man kunde ta sig fram lite bättre. När de sista brädorna var på plats på gaveln utbrast frun lättat att nu kunde de stora maskinerna flyttas tillbaka till verkstaden. ”Nja”, lät det från hantverkaren, det var ju smart att de kunde stå så här, och enkelt att kunna koppla om dammsugaren. Och plötsligt slog det oss – nästan i samma sekund: Varför i hela friden var inte verkstaden i det stora rummet och lagerhyllorna i det lilla? I samband med fasadrenoveringen hade ju den gamla porten, som alltid varit blockerad av saker, dessutom gjorts om till en mindre dörr som inte var blockerad, så att det nu fanns en ingång precis vid det mittersta rummet. Skulle det inte bara vara genialt om allt det man behöver komma åt dagligen (hönsmat, strö, krukor, pant…) stod organiserat på en hylla precis innanför dörren utan att något stod i vägen framför? Och skulle det inte också vara genialt om hantverkaren kunde snickra precis som han ville utan att behöva ta hänsyn till att man måste komma åt hyllorna? Det var så uppenbart att vi nästan började skratta. Och samtidigt skaka på huvudet åt att det skulle ta oss 10 år att komma på den idén. Det enda som nu saknades var lite omorganisering, konstruktion av en ny, stor hylla och nedmontering av en av de gamla hyllorna i det stora rummet som ändå höll på att falla isär. Flytt och anpassning av arbetsbänk, bra ljus – och voilà! Vi är oerhört nöjda med resultatet. Och sätter genast igång med att omorganisera i ladugårdskällaren också. Fortsättning följer…