Bär, bär och bär ...

Under juni, juli och augusti kan vi plocka alla de jordgubbar, svarta vinbär, röda vinbär, krusbär och blåbär som vi behöver för den kommande vinterns dagliga bärkonsumtion. Frysen fylls sakta och säkert, dag för dag skördas, rensas och sorteras bären och fryses löst på bakplåtar för att sedan läggas i fryspåsar så vi kan ta ut den mängd vi behöver. Förra året var skörden överväldigande, så vi gjorde så mycket saft och sylt att vi inte behöver safta och sylta i år.

I frysen slåss bären om utrymmet med rabarber, zucchini, tomater och grönkål. Senare måste vi göra plats för tupparna.

Igår åkte vi till stormarknaden för att köpa mjölk och andra råvaror som vi inte producerar själva. Vi passerade en jordgubbsförsäljare vid ingången. 60 kronor för en liten bricka med besprutade jordgubbar. Vi insåg att vi samlar in bär värda en förmögenhet varje dag – vad skulle jordgubbarna ha kostat om de var ekologiska och plockade av någon med en anständig lön och goda arbetsvillkor (som vi själva har)? Hur många timmar skulle vi ha behövt arbeta inom antingen korrekturläsning eller tandvård om vi hade varit tvungna att köpa alla de bär som vi nu lägger i frysen varje dag (förutom alla de som går rakt in i munnen)?

Självklart tar det också tid att samla bär. Ibland får vi frågan om vi säljer bär nu när vi har så många? Det gör vi inte – om jag ska välja mellan att tjäna pengar på korrekturläsning eller bärplockning är det ingen tvekan om vilket som är mest lönsamt. Även om 60 kronor för en liten bricka med bekämpningsmedelsbehandlade bär är mycket pengar tror jag inte att någon vill betala det pris som det faktiskt kostar att producera, plocka och sälja bär om arbetsvillkoren och lönerna ska motsvara något som vi känner igen från vår egen vardag (kom ihåg moms och skatter!).

Nej, om folk vill ha mycket bär får de plocka dem själva. Och varför inte odla dem själv? Jag lovar att kvaliteten blir helt annorlunda också!

Ett av många svar på den frågan är att folk inte är hemma. När trädgårdarna producerar som mest bär är det många som åker på semester. Så till den grad att tidningsartiklarna om överbelastade turistmål är nästan lika många som bären i vår skogsträdgård.

Ett annat svar är att dagens svenskar och danskar har blivit så vana vid att mat är något man köper i affären. Enkelt och bekvämt, utan myggbett, smuts under naglarna och svett på pannan. Långt borta från de människor som producerar den. Och därmed långt från de etiska dilemman som är förknippade med livsmedelsproduktion. Bekämpningsmedel är ett dilemma. Arbetsvillkor och löner för dem som tar hand om produktionen är ett annat. Men alla dessa är lätta att bortse från när produkterna ligger snyggt förpackade i den svala stormarknaden – kanske till och med i förpackningar som utstrålar sol, sommar och ingen fara.  Och så billiga att det också finns utrymme i budgeten för boende i landets dyraste områden, semesterresor och snygga kläder som vi ju inte behöver smutsa ner i trädgården.

Men sanningen är att många av de livsmedel som vi inte längre prioriterar att lägga tid och energi på att producera själva (t.ex. bär och frukt) numera produceras av underbetalda migrantarbetare med dåliga arbetsvillkor – och ofta med metoder som förstör miljön och den biologiska mångfalden. Men om vi gör lite ”vildt med vilje” i vår trädgård (så att vi inte behöver lägga tid på att ta hand om den överhuvudtaget), då har vi gjort vårt, eller hur?

Om vi verkligen vill göra något för miljön, klimatet och de mänskliga rättigheterna kanske vi ska titta på vår livsstil. Fundera på om det skulle vara möjligt för oss att lägga ut mindre av vår livsmedelsproduktion på andra och i stället producera lite mera själva. Och om det inte är möjligt, då vara villiga att betala priset för att andra producerar vår mat på ett etiskt sätt. Där människorna som producerar den har lika bra villkor som vi och där miljön inte förorenas och den biologiska mångfalden inte ruineras.

Alternativet är att avstå från jordgubbar (och annan god mat, såklart). Lyckligtvis behöver vi inte göra det här på gården. Däremot avstår vi från moderiktiga kläder, dyra bostäder och långa, dyra semesterresor. Allting har en pris.