Det är inte en hobby!

Nyligen föreslog Jordbruksverket nya regler för ”djur som hålls som sällskaps- och hobbydjur”. Förslaget omfattade allt från akvariefiskar, möss, ormar, kaniner – och även höns.

De föreslagna reglerna innebar bland annat strängare krav på yta för att hålla hobbyhöns. Inte för industriell fjäderfäuppfödning. Medan industrin kunde fortsätta att hålla höns och kycklingar under absurt dåliga förhållanden, behövde hobbyhöns plötsligt så mycket utrymme att det skulle bli praktiskt taget omöjligt för de flesta människor som har höns i sin trädgård att hålla höns.

Låt oss bara säga att förslaget var hett omdebatterat…! Reaktionerna var många och långt ifrån alla var positiva.

Konsekvenserna av att färre människor skulle kunna hålla höns under betydligt bättre förhållanden än industrihöns skulle bli att fler skulle behöva köpa ägg från industrin. Med andra ord skulle fler höns behöva leva under betydligt sämre förhållanden än vad som är fallet med nuvarande regler.

Onekligen en märklig inställning från en myndighets sida – inte minst eftersom argumentet var att det var för djurens välbefinnande.

Nu har förslaget dragits tillbaka och ska omarbetas, den här gången med bättre dialog med olika organisationer i det civila samhället. Vi väntar alla med spänning på att se hur det omarbetade förslaget kommer att se ut.

Enligt min mening finns det en aspekt av det nu tillbakadragna förslaget som är särskilt problematisk. Och det går mycket längre än bara det här förslaget. Och det är definitionen av HOBBY.

Jag tycker nämligen att det är principiellt rätt att förbättra levnadsvillkoren för djur som hålls i fångenskap enbart som en ”hobby” för vissa människor – för skojs skull. Till exempel akvariefiskar eller kanariefåglar eller möss eller ormar. Om de inte erbjuds förhållanden som möjliggör naturligt beteende tycker jag inte riktigt att det är okej att hålla dem i fångenskap enbart för skojs skull.

Höns och kaniner kan vara (är inte alltid, så kanske bör man göra en distinktion) något annat. Höns och kaniner kan producera mat som ERSÄTTER mat som producerats under mycket sämre djurskyddsförhållanden. Och om man håller höns eller kaniner för detta ändamål (och inte t.ex. för att visa upp höns och kaniner, eller som keldjur), då anser jag faktiskt inte att det är en hobby, utan en del av en familjs (och ett lands) livsmedelsproduktion. Och faktiskt också en del av en familjs (och ett lands) beredskap att producera mat i händelse av krig eller annan kris.

Jordbruksverket definierar i sitt förslag hobby på följande sätt:

En hobby är något som utövas på fritiden för att tillfredsställa personliga intressen och som inte utgör den huvudsakliga försörjningen. Det är inte heller arbete som utförs för någon annans räkning. Verksamheten bedrivs utan något egentligt vinstsyfte.

Enligt denna definition är all verksamhet som du bedriver och som inte kan hänföras till lönearbete eller annan inkomst (egenföretagande) en hobby.

Jag tror att de flesta av oss snabbt kan enas om att vi inte betraktar dammsugning, diskning eller tvätt som en hobby … Ändå är det något de flesta av oss utöver på fritiden utan att tjena pengar på det. Så det är helt klart en kategori (eller flera) som saknas här.

Vår tid

Alla har samma antal timmar per dygn. 24 timmar är tilldelade oss. I modern tid, där en mycket stor andel av den vuxna befolkningen är lönearbetare och köper det mesta av vad de äter från någon annan, och mycket, mycket få lever ett liv som liknar det som de levde när majoriteten av befolkningen bodde på landsbygden och producerade det mesta av sin egen mat, har det gradvis etablerats en förståelse för att dessa 24 timmar är uppdelade i ungefär en tredjedel sömn, en tredjedel betalt arbete och en tredjedel fritid. Och på fritiden har det under de senaste 100 åren blivit mer och mer tid för hobbys (med möjligt undantag för de år då barnen är mycket små – såvida de inte också ingår i hobbybegreppet …).

På samma sätt ägnar vi i genomsnitt allt mindre tid åt att sköta våra hem och hushåll – kläder tvättas i tvättmaskin, allt fler betalar för städning och fönsterputsning och allt fler ”lägger ut” även matlagningen på andra genom att köpa take-away eller färdigmat från snabbköpet. Den andel av befolkningen som faktiskt ägnar sin fritid åt att producera ingredienser till matlagningen är försvinnande liten. Så nästan alla – både barn och vuxna – har nu mycket mer tid att ”ägna sig åt personliga intressen” i form av att gå på sport eller andra hobbys, gå på konserter, titta på TV, spela spel på datorn eller telefonen, gå ut, shoppa, resa flera gånger om året, …

Om man i stället väljer att ägna en del av sin fritid – en tredjedel av dygnets 24 timmar – åt att producera en stor del av sin egen mat, med hänsyn till miljö, klimat och djurskydd, OCH – och detta är viktigt av definitionsskäl – dessa egenproducerade livsmedel ERSÄTTER livsmedel som producerats under kritiska förhållanden på andra håll på jorden (t.ex. i äggindustrin), då tycker jag inte att det är att likställa med hobbys som fotboll och dataspel som bara ”tillgodoser personliga intressen” – för skojs skull.

Det är en del av familjens (och landets) livsmedelsproduktion, en del av familjens (och landets) beredskap – och om det görs på ett förnuftigt sätt är det också en del av landets arbete med miljö, biologisk mångfald och klimatförbättring.

Även om många människor idag är stressade och lever liv som de knappt står ut med (kanske skulle de faktiskt vara lyckligare om de avsatte tid för att odla potatis eller föda upp kycklingar), har moderna människor idag mycket, mycket mer tid för sig själva och sina personliga intressen (även kallade hobbys) än någon gång tidigare i historien.

Och detta är möjligt FÖR ATT vi låter andra göra de nödvändiga hushållssysslorna, inklusive produktionen av livsmedel. Och eftersom det har gått några generationer sedan de flesta människor hade händerna i jorden, är majoriteten nu så främmande för livsmedelsproduktion att det enda som räknas är att maten inte är för dyr. Även om det här i Sverige just nu pågår kampanjer mot ”stigande matpriser” och människor bojkottar de stora livsmedelskedjorna i den naiva tron att varorna är billigare någon annanstans, så har matens andel av hushållsekonomin aldrig varit lägre.

Men om vi skall ha råd med alla våra hobbys och vår höga konsumtion av kläder, smink, heminredning, semesterresor, prylar, bilar, dyra bostäder i storstäderna etc. etc. etc. etc. då har vi inte heller råd att betala vad det kostar att producera mat med hänsyn till klimat och miljö. Och om vi skall hinna med alla våra hobbys och semesterresor, så hinner vi inte heller odla potatis och ha höns.

Någon sa en gång till mig att allt vi gjorde här uppe på Gammelgård var något vi gjorde för att vi tyckte att det var roligt (underförstått att det var vår hobby – för skojs skull). Det provocerade mig ganska mycket, men jag kunde inte riktigt själv sätta ord på vad det var som provocerade mig. Jag kanske borde ha frågat om politiskt arbete för att förändra saker också bara är något man gör för skojs skull?

Jag tror att bönderna (och kanske framför allt deras fruar) på landsbygden för 100 år sedan skulle ha skrattat om någon hade kallat deras potatisland eller hönshållning för en hobby eller något de bara gjorde för att de tyckte att det var roligt. De var ju helt beroende av potatisen, äggen och kycklingarna, även om de inte tjänade några pengar på dem.

Och allt som Steffen och jag experimenterar med på Gammelgård – ja, det ÄR roligt (för det mesta). Men vi gör det också för att vi tycker att det är nödvändigt – för skojs skull. Vi gör det därför att vi tror att de som vi annars skulle behöva lägga ut uppgifterna på helt enkelt inte löser uppgifterna med nödvändig hänsyn till klimat, miljö, djurskydd och mänskliga rättigheter. Och för att vi har tappat tron på att den globala marknaden kan ”fixas” (av politiker eller företag) så att allt vi behöver så småningom kommer att produceras på rätt sätt av andra. Därför att vi tror att vi – som befolkning – måste ta hem en del av det som vi under de senaste 50 åren i allt högre grad har outsourcat till den globala marknaden – antingen hem på vår egen egendom eller i samarbete med andra i lokalsamhället. Även om det innebär att vi får lite mindre tid och pengar till hobbys och semester.