Jordbundsanalyse

Som jeg har skrevet tidligere, har vi taget en jordprøve i det område, der skal være skovhave, og fået den analyseret. Området er rimeligt ensartet, men jeg gjorde alligevel, som der stod i vejledningen, og gravede huller fire forskellige steder, tog fire prøver, blandede dem godt og sendte så en pose jord til Göteborg.

Planter har ikke brug for vitaminer, men derimod for mineraler og næringsstoffer. De næringsstoffer, der skal bruges mest af, kaldes makronæringsstoffer, de, der skal bruges mindre af kaldes – tadaaa! – mikronæringsstoffer! Vi har i denne omgang kun fået testet for makronæringsstofferne.

Analysen måler de tre makronæringsstoffer, der oftest er problemer med (fosfor, kalium og magnesium), surhedsgrad (pH), ledningstallet (mængden af næringssalte i jorden) samt jordens mineralske sammensætning (indhold af muld, ler og sand).

Næringsstofferne er afgørende for planternes trivsel og vækst. Vores prøve viser, at fosfortallet er fint, men at kalium- og magnesiumindholdet er i underkanten. Ledningstallet er OK.

Surhedsgraden (pH) påvirker ikke direkte plantevæksten, men indirekte, fordi forskellige plantenæringsstoffer er vandopløselige ved forskellige surhedsgrader. pH styrer altså, hvilken næring der er tilgængelig for planterne. Vores pH er for lav; Jorden er sur!

Til gengæld er jordsammensætningen fin. Vi har ’mådelig muldholdig’ jord, som de siger i Sverige …

Så hvad gør vi nu?

Jorden skal tilføres kalk (for at hæve pH, så vi kan dyrke andet end blåbær), kalium og magnesium samt kvælstof (N). På helt kort sigt kan det godt være, at vi giver området en ’vitaminpille’, og kalker jorden en gang eller to (for at hæve pH og for at tilføre magnesium) og at vi spreder noget træaske (det hæver også pH og tilfører kalium).

Men som med mennesker gør vitaminpiller det ikke alene. Vi vil ikke bruge kunstgødning, da det er noget frygteligt griseri at fremstille, da man meget nemt får overdoseret og fordi kunstgødning kun er en ‘vitaminpille’ – det gør intet andet godt for haven. Vi vil skabe en robust have, hvor tingene er så meget i balance som overhovedet muligt. Det betyder blandt andet:

• At vi skal kompostere alt, hvad vi kan komme i nærheden af, både i kompostbeholderne, men i høj grad også direkte på jorden. Fladekompostering, hvor man lægger findelt plantemateriale ud direkte på jorden, skaber et gunstigt miljø for planterne, hvor mikroorganismerne stortrives, hvilket fremmer niveauet og ikke mindst fordelingen af næringsstoffer, det tilfører humus, og hæver dermed muldindholdet, det tilfører næringstoffer og det fungerer som jorddække og holder dermed på fugtigheden og bremser udvaskning og fordampning af næringsstoffer. Kompost er guld!
• At vi skal grave så lidt som overhovedet muligt. Når vi graver, stresser vi det mikroliv i jorden, som vi møjsommeligt prøver at bygge op.
• At vi skal plante akkumulatorplanter, som for eksempel kulsukker, der trækker mineraler og næringsstoffer op fra dybt nede i jorden, hvor de fleste planter ikke kan nå dem. Det vil hjælpe gevaldigt på vores lave kalium- og magnesiumniveauer.
• At vi også skal plante kvælstoffikserende planter, f.eks. sibirisk ærtebusk og havtorn, der ud over at være spændende ‘mad-planter’ også binder kvælstof (N) fra luften og gør det tilgængeligt for de andre planter, når blade og roddele komposterer om vinteren.
• At vi, når vi kan komme til det, skal have høns. Hønsemøg er også guld!
• At vi, hvis planterne behøver endnu mere kvælstof, laver gødningsvand af nælder og/eller kulsukker. Man kan også tisse på dem! Ifølge litteraturen får et stort æbletræ den mængde kvælstof, det skal bruge (ca. 200 g N årligt), hvis man tisser på det ca. 40 gange i løbet af vækstsæsonen.
• At vi skal sørge for, at vores have får en meget høj artsrigdom (biodiversitet) – dette virker stabiliserende. Det gør simpelthen haven mere robust i forhold til udsving i næringsindhold, pH osv. Det gør i øvrigt også haven meget mere modstandsdygtig overfor ‘katastrofer’ som invasion af skadedyr og plantesygdomme.
• Og at vi – selvfølgelig – skal dyrke haven økologisk.

No’en synes sikkert at alt dette lyder besværligt. Det tror jeg overhovedet ikke, at det er!

Som jag har skrivit tidigare har vi tagit ett jordprov i det område som ska bli skogsträdgård och fått det analyserat. Området är rimligt enhetligt, men jag gjorde ändå som det stod i anvisningarna och grävde hål på fyra olika ställen, tog fyra prover, blandade dem väl och skickade sedan en påse jord till Göteborg.

Växter behöver inte vitaminer, men däremot mineraler och näringsämnen. De näringsämnen som det behövs mest av kallas makronäringsämnen, och de som behövs i mindre mängd kallas – tadaaa! – mikronäringsämnen! Vi har i den här omgången bara testat för makronäringsämnena.

Analysen mäter de tre makronäringsämnen som det oftast är problem med (fosfor, kalium och magnesium), surhetsgrad (pH), ledningstal (mängden näringssalter i jorden) samt jordens mineraliska sammansättning (innehåll av mull, lera och sand).

Näringsämnena är avgörande för växternas trivsel och tillväxt. Vårt prov visar att fosfortalet är fint, men att kalium- och magnesiuminnehållet är i underkant. Ledningstalet är OK.

Surhetsgraden (pH) påverkar inte växtligheten direkt, men väl indirekt, eftersom olika växtnäringsämnen är vattenlösliga vid olika surhetsgrader. pH styr alltså vilken näring som är tillgänglig för växterna. Vårt pH är för lågt; jorden är sur!

Däremot är jordsammansättningen fin. Vi har ”måttligt mullhaltig” jord, som man säger i Sverige…

Så vad gör vi nu? Jorden behöver tillföras kalk (för att höja pH så att vi kan odla annat än blåbär), kalium och magnesium samt kväve (N). På kort sikt kan det hända att vi ger området en ”vitamintablett” och kalkar jorden en gång eller två (för att höja pH och tillföra magnesium) och att vi sprider lite träaska (det höjer också pH och tillför kalium).

Men precis som för människor räcker det inte med bara vitamintabletter. Vi vill inte använda konstgödsel, då det är miljövidrigt att framställa, då man väldigt lätt överdoserar och då konstgödsel bara är ett ”vitamintablett” – det gör inget annat gott för trädgården. Vi vill skapa en robust trädgård där saker och ting är i så god balans som möjligt. Det innebär bland annat:

• Att vi ska kompostera allt vi kommer över, både i kompostbehållare men i hög grad också direkt på jorden. Ytkompostering, där man lägger ut finfördelat växtmaterial direkt på marken, skapar en gynnsam miljö för växterna där mikroorganismerna stortrivs. Det främjar nivån och inte minst fördelningen av näringsämnen, det tillför humus (vilket höjer mullhalten) och fungerar som marktäckning som håller kvar fukten och bromsar urlakning och avdunstning av näring. Kompost är guld!

• Att vi ska gräva så lite som möjligt. När vi gräver stressar vi det mikroliv i jorden som vi mödosamt försöker bygga upp.

• Att vi ska plantera ackumulatorväxter, som till exempel vallört, som drar upp mineraler och näringsämnen djupt nerifrån jorden där de flesta andra växter inte når dem. Det kommer att hjälpa enormt mot våra låga kalium- och magnesiumnivåer.

• Att vi också ska plantera kvävefixerande växter, t.ex. sibirisk ärtbuske och havtorn, som utöver att vara spännande ”matväxter” också binder kväve (N) från luften och gör det tillgängligt för de andra växterna när blad och rotdelar komposteras under vintern.

• Att vi ska skaffa höns så snart vi kan. Hönsgödsel är också guld!

• Att vi, om växterna behöver ännu mer kväve, gör gödselvatten på nässlor och/eller vallört. Man kan också kissa på dem! Enligt litteraturen får ett stort äppelträd den mängd kväve det behöver (ca 200 g N årligen) om man kissar på det ca 40 gånger under växtsäsongen.

• Att vi ska se till att vår trädgård får en mycket hög artrikedom (biodiversitet) – detta verkar stabiliserande. Det gör helt enkelt trädgården mer robust i förhållande till svängningar i näringsinnehåll, pH osv. Det gör dessutom trädgården mycket mer motståndskraftig mot ”katastrofer” som invasioner av skadedjur och växtsjukdomar.

• Och att vi – självklart – ska odla trädgården ekologiskt.

Vissa tycker säkert att allt detta låter besvärligt. Det tror jag inte alls att det är!