Min jordfabrik

Jeg har en drøm om at kunne producere min egen jord, så jeg slipper for at købe jord i sække til såjord og krukker.

En god muld- og næringsrig jord kan man heller ikke få for meget af til diverse jordforbedrings- og plante-projekter i køkken- og skovhave. I det hele taget kan man ikke få for meget god jord, hvis man spørger mig.

Men hvorfor lave den selv i stedet for at købe den i poser i havecentret eller supermarkedet?

Først og fremmest giver det for mig rigtig god mening, hvis de forskellige ressourcer, der allerede er på grunden, kan kombineres på en måde, så de kan anvendes i stedet for ressourcer, der skal skaffes udefra. Det reducerer både transport og afhængighed.

Tørv og klima

Men der er også andre, mere irriterende gode grunde til at skrue ned for forbruget af posejord. Det meste posejord er baseret på tørv. I Danmark er der ikke mange tørvemoser tilbage, og de få, der er, er fredede. Tørvemoser skal ikke bare fredes, fordi de er sjældne naturtyper. Udvinding af tørv er også et skidt sag for klimaet, idet der udledes en del CO2 i forbindelse med tørveudvinding.

I Sverige er tørvemoser ikke en sjældenhed som i Danmark, så der graves stadig tørv til posejord her. Men det gør jo ikke CO2-udledningen mindre, at tørvemoserne ikke er sjældne.

I Danmark er det meste posejord tørvebaseret. Der kommer tørven så bare fra andre lande, fx Sverige – eller Rusland! Men det er faktisk også muligt at finde alternativer til tørvebaseret plantejord i Danmark, fx Champost, der er baseret på komposteret hestemøg. Det kan man så bare ikke købe i Sverige. Og så må man jo lave sin jord selv.

Pyralid-skandalen

En anden irriterende grund til at gå i gang med egen jordfabrik er pyralid-skandalen. Pyralider (klopyralid og aminopyralid) er ukrudtsmidler, der anvendes af det konventionelle landbrug, blandt andet til sprøjtning af kornmarker, græsmarker (til høproduktion) og roemarker. Hvad har det med posejord at gøre? Jo, kornet og høet kan anvendes til dyrefoder, og gødning fra de dyr vil så indeholde giftstoffer, da pyraliderne ikke nedbrydes. Når gødningen så anvendes til at blande med tørv for at gøre posejorden mere næringsrig – så er der pyralider i posejorden. Også flydende plantegødning har vist sig at indeholde pyralider. Og det gælder desværre også jord og flydende gødning, der er godkendt til økologisk produktion, her i Sverige fx det, der er KRAV-mærket.

Så længe pyraliderne er godkendt som sprøjtemidler, vil risikoen for at få gift med hjem i posejord og flydende gødning formentlig bestå. Og så længe der er efterspørgsel efter sprøjtet mad (dvs. al mad, herunder mel, havregryn, pasta, …), vil der være giftstoffer, der er tilladt. Så vil man ikke have giftig posejord, kan man passende starte med at kigge på, hvilke varer man har i sin indkøbsvogn nede i supermarkedet. Og så begynde at lure på, hvordan man kan lave sin egen jord, indtil der findes tørve- og giftfri posejord at købe.

Mine jord-ingredienser

Jeg har ingen hest, der kan lave hestemøg til mig. Og jeg føler mig ikke på nogen måde sikker på, at de heste (eller andre stalddyr), der er her i nærheden, kun får giftfri mad og strøelse. Men jeg har høns! Og vi styrer selv, hvilken mad og strøelse de får.

Vi har også en ormekompost, der sørger for at forvandle vores køkkenaffald til meget fin og næringsrig kompost.

Så langt, så godt. Men der mangler stadig en del ingredienser. Ren kompost er så næringsrigt (især når det er iblandet hønsemøg), at det på ingen måde går som pottemuld.

Der skal blandes jord i! Og gerne kulstofholdig jord (som fx tørv …). Vi har sandjord her på gården, og de gange, jeg har forsøgt mig med at blande havejord og kompost, er det blevet en utrolig fast og kompakt jord, der ikke er særlig velegnet til pottejord. Slet ikke så løst og lækkert som posejorden!

Altså skal jeg finde på noget, der kan erstatte det meget kulstofholdige tørv. Jeg har foreløbig to ideer, som jeg nu tester.

Løvkompost

I modsætning til køkkenkomposten, hvor mange af bestanddelene som udgangspunkt er meget næringsrige, er løvkompost ikke specielt næringsrig, men indeholder derimod en ret stor andel kulstof. Når træerne smider deres blade, er de så smart indrettet, at de først trækker en del næring tilbage fra bladene, inden de lader dem droppe til jorden. Det gør en god løvkompost til et ret ideelt materiale at blande med den meget kvælstofholdige køkkenkompost.

Nu er vi så heldige at bo midt i skoven. Ikke at jeg har tænkt mig at rive løv sammen i selve skoven, men her bor en del mennesker herude i skoven, og de fleste har græsplæner rundt om deres huse, hvor en del af bladene fra skovens træer lander om efteråret. Så bliver de revet sammen i nydelige bunker, der ligger spredt rundt i hele byen. Der er også store plæner og græsbeklædte parkeringspladser ved vores lokale forsamlingshus. Hvor der hvert år blæses store bunker løv sammen. Lige til at hente.

Min plan er at konstruere en løvkompoststation med 4 bokse, 1 på 2 m3 og 3 på 1 m3. Så kan jeg lægge årets løv-høst i den store boks, og når den så er sunket sammen efter et år, kan jeg flytte den til en af de mindre bokse, inden der skal nye forsyninger i den store. Efter endnu et år eller to i en lille boks burde alle bladene være komposteret og klar til at blande i min jordblanding. Hvis jeg bare tømmer den store og fylder den igen med friske, visne blade hvert efterår, burde jeg om 2-3 år have konstant adgang til en vigtig ingrediens til min pottejord.

Jeg har ikke bygget løvkompost-stationen endnu, så 2021-løvhøsten fra hele byen blev parkeret i den gamle, sammensunkne jordkælder lige uden for køkkenvinduet. Klar til at blive transporteret over til løvkompost-stationen, når den var færdig. Det er den så ikke endnu … Og i mellemtiden har jeg haft brug for løvet til forskellige ‘dæk-jorden’-projekter, så nu er jordkælderen næsten tom igen. Klar til at blive fyldt i løbet af den kommende måned eller to 🙂

 

Komposteret flis

Jeg har en forventning om, at det ikke er nok med løvkomposten (det er helt utroligt, så meget man kan anvende halvkomposteret løv til!). Og så er det så heldigt, at vi for at holde græs ude af bedene i køkken- og skovhaven har valgt ikke at have græs, men flis, i gangene mellem bedene. Flis (der jo er findelt træ) er meget kulstofholdigt og meget lidt kvælstofholdigt. Og flis holder heldigvis ikke evigt – det ligger lige så stille og roligt og komposterer i gangene, og når det er komposteret tilstrækkelig meget, begynder der at vokse græs og andet ukrudt i det. Så hvert forår kan man med fordel fjerne det komposterede flis inkl. ukrudt og lægge noget frisk flis i gangene.

Hidtil har jeg været lidt i tvivl om, hvad den bedste anvendelse af denne komposterede flis med ukrudt mon var. Har jo ikke lyst til at lægge græs-ukrudt i bedene. Men efter vi har fået høns, har vi også fået svaret på dette spørgsmål: Vi giver simpelthen flis inklusive ukrudt til hønsene – så sørger de for at få det onduleret. Og blandet op med den meget sandede jord i hønsegården. Som så forhåbentlig bliver den sidste ingrediens til min jordblanding.

Hønsegårdsjord

Den seneste uge er jeg så småt gået i gang med at fjerne jord fra hønsegården. Med alt det usorterede ukrudt og flis, vi har afleveret til vores jordfabriksmedarbejdere i hønsegården, er jordgulvet i hønsegården blevet 20-30 cm højere over det år, vi har haft høns. Det er da noget! Og det er lige til at grave ud og enten lægge direkte i et bed eller solde, inden det anvendes, hvis man vil ha en mere fin jord (hvilket jordfabriksmedarbejderne i øvrigt synes er en fest at være med til!).

Så nu har jeg fået lagt et lag fin jord i et kommende aspargesbed og et kommende hvidløgsbed, og grov jord i nogle af bedene i skovhaven.

Selvom jeg ikke har nået at plante aspargesplanterne endnu, har jeg allerede nu valgt at lægge en midlertidig ‘dyne’ over jorden, så den ikke bliver skyllet væk eller smadret helt, når vi (efter sigende) får mellem 50 og 60 mm regn på onsdag. Men jeg har 30 planter klar til udplantning, når regnvejret har passeret. Dem kan jeg nok godt møve ned gennem bladdækket.

Hvidløgene skal ikke i jorden endnu, og for at katte og fugle ikke skal splitte bedene fuldstændigt ad, inden jeg når til at sætte hvidløgsfedene, har jeg lagt kompost-gitre over. Lidt sjovt at se katten forsøge at balancere på dem.

Og jeg er kun kommet ca. halvvejs med jorden i hønsegården. En del af resten vil jeg solde og gemme (skal lige finde på en beholder), så jeg har til min første test af posejordserstatning næste år.

What’s not to like!

---

 

Jag har en dröm om att kunna producera min egen jord, så att jag slipper köpa jord i säckar till såjord och krukor. En god, mull- och näringsrik jord kan man inte heller få för mycket av till diverse jordförbättrings- och planteringsprojekt i köksträdgården och skogsträdgården. Överlag kan man inte få för mycket bra jord, om du frågar mig.

Men varför göra den själv i stället för att köpa den i påsar i trädgårdscentret eller mataffären? Först och främst ger det för mig väldigt mycket mening om de olika resurser som redan finns på tomten kan kombineras på ett sätt så att de kan användas i stället för resurser som måste anskaffas utifrån. Det minskar både transport och beroende.

 

Torv och klimat

Men det finns också andra, mer irriterande bra anledningar till att dra ner på förbrukningen av påsjord. Det mesta av påsjorden är baserad på torv. I Danmark finns det inte många torvmossar kvar, och de få som finns är fridlysta. Torvmossar ska inte bara skyddas för att de är sällsynta naturtyper; utvinning av torv är också dåligt för klimatet, eftersom en hel del CO2 släpps ut i samband med brytningen.

I Sverige är torvmossar inte en sällsynthet som i Danmark, så här grävs det fortfarande torv till påsjord. Men det gör ju inte CO2-utsläppen mindre bara för att torvmossarna inte är sällsynta. I Danmark är det mesta av påsjorden torvbaserad, men där kommer torven bara från andra länder, t.ex. Sverige – eller Ryssland! Men det är faktiskt också möjligt att hitta alternativ till torvbaserad planteringsjord i Danmark, t.ex. Champost som är baserad på komposterad hästgödsel. Det kan man bara inte köpa i Sverige. Och då får man helt enkelt göra sin jord själv.

 

Pyralid-skandalen

En annan irriterande anledning till att dra igång sin egen jordfabrik är pyralid-skandalen. Pyralider (klopyralid och aminopyralid) är ogräsmedel som används av det konventionella lantbruket, bland annat till sprutning av spannmålsfält, vall (till höproduktion) och sockerbetsfält. Vad har det med påsjord att göra? Jo, spannmålen och höet kan användas till djurfoder, och gödsel från de djuren kommer då att innehålla giftämnen eftersom pyraliderna inte bryts ner. När gödseln sedan blandas med torv för att göra påsjorden mer näringsrik – då hamnar pyraliderna i påsjorden. Även flytande växtnäring har visat sig innehålla pyralider. Och det gäller tyvärr även jord och flytande gödsel som är godkänd för ekologisk odling, här i Sverige till exempel det som är KRAV-märkt.

Så länge pyraliderna är godkända som bekämpningsmedel kommer risken att få med sig gift hem i påsjord och flytande gödsel förmodligen att kvarstå. Och så länge det finns efterfrågan på sprutad mat (det vill säga all mat, inklusive mjöl, havregryn, pasta…), kommer det att finnas giftämnen som är tillåtna. Så om man inte vill ha giftig påsjord kan man lämpligen börja med att titta på vilka varor man har i sin kundvagn nere i mataffären. Och sedan börja klura på hur man kan göra sin egen jord tills det finns torv- och giftfri påsjord att köpa.

 

Mina jordingredienser

Jag har ingen häst som kan producera hästgödsel åt mig. Och jag känner mig inte på något sätt säker på att de hästar (eller andra stalldjur) som finns här i närheten bara får giftfri mat och strö. Men jag har höns! Och vi styr själva vilken mat och strö de får. Vi har också en maskkompost som ser till att förvandla vårt köksavfall till mycket fin och näringsrik kompost.

Så långt, så väl. Men det saknas fortfarande en del ingredienser. Ren kompost är så näringsrik (särskilt när den är blandad med hönsgödsel) att den inte alls fungerar som planteringsjord. Det måste blandas i jord! Och gärna kolrik jord (som t.ex. torv…). Vi har sandjord här på gården, och de gånger jag har försökt blanda trädgårdsjord och kompost har det blivit en otroligt fast och kompakt jord som inte är särskilt lämplig som krukjord. Inte alls så lös och härlig som påsjorden! Alltså måste jag hitta på något som kan ersätta den mycket kolrika torven. Jag har än så länge två idéer som jag nu testar.

 

Lövkompost

Till skillnad från kökskomposten, där många av beståndsdelarna i grunden är mycket näringsrika, är lövkompost inte speciellt näringsrik utan innehåller i stället en ganska stor andel kol. När träden fäller sina blad är de så smart funtade att de först drar tillbaka en del näring från bladen innan de låter dem falla till marken. Det gör en bra lövkompost till ett ganska idealt material att blanda med den mycket kväverika kökskomposten.

Nu har vi turen att bo mitt i skogen. Inte för att jag har tänkt kratta löv i själva skogen, men det bor en del människor härute och de flesta har gräsmattor runt sina hus där en del av bladen från skogens träd landar om hösten. Där krattas de ihop i prydliga högar som ligger utspridda i hela byn. Det finns också stora gräsytor och gräsbeklädda parkeringsplatser vid vår lokala bygdegård, där det varje år blåses ihop stora mängder löv. Bara att hämta.

 

Min plan är att konstruera en lövkompoststation med fyra fack: ett på 2 m3 och tre på 1 m3. Då kan jag lägga årets lövskörd i det stora facket, och när det har sjunkit ihop efter ett år kan jag flytta det till ett av de mindre facken innan nya förnödenheter ska i det stora. Efter ytterligare ett år eller två i ett litet fack borde alla blad vara komposterade och klara att blandas i min jordblandning. Om jag bara tömmer det stora och fyller det igen med friska, vissna blad varje höst, borde jag om 2–3 år ha konstant tillgång till en viktig ingrediens till min krukjord.

Jag har inte byggt lövkompoststationen än, så 2021 års lövskörd från hela byn parkerades i den gamla, sammanfallna jordkällaren precis utanför köksfönstret. Klar att transporteras över till lövkompoststationen när den var färdig. Det är den alltså inte än… Och under tiden har jag behövt löven till olika “täckodlings-projekt”, så nu är jordkällaren nästan tom igen. Klar att fyllas under de kommande månaderna!

 

Komposterad flis

Jag har en förväntning om att det inte räcker med lövkomposten (det är helt otroligt hur mycket man kan använda halvkomposterat löv till!). Och då är det så lyckosamt att vi, för att hålla gräset borta från bäddarna i köks- och skogsträdgården, har valt att inte ha gräs utan flis i gångarna mellan bäddarna. Flis (som ju är finfördelat trä) är mycket kolrikt och innehåller väldigt lite kväve. Och flis håller som väl är inte för evigt – det ligger där tyst och lugnt och komposterar i gångarna, och när det har komposterats tillräckligt mycket börjar det växa gräs och annat ogräs i det. Så varje vår kan man med fördel ta bort den komposterade flisen inklusive ogräs och lägga ut ny, färsk flis i gångarna.

Hittills har jag varit lite tveksam till vad den bästa användningen av denna komposterade flis med ogräs var. Jag vill ju inte lägga gräsogräs i odlingsbäddarna. Men efter att vi skaffat höns har vi också fått svaret på den frågan: Vi ger helt enkelt flisen inklusive ogräset till hönsen – så ser de till att “behandla” det. Och blanda upp det med den mycket sandiga jorden i hönsgården. Vilket då förhoppningsvis blir den sista ingrediensen i min jordblandning.

 

Hönsgårdsjord

Den senaste veckan har jag sakta börjat gräva ut jord från hönsgården. Med allt osorterat ogräs och flis som vi har levererat till våra “jordfabriksarbetare” i hönsgården har jordgolvet där blivit 20–30 cm högre under det år vi har haft höns. Det är ju ändå något! Och det är bara att gräva ut och antingen lägga direkt i en bädd eller sålla det innan användning om man vill ha en finare jord (vilket jordfabriksarbetarna för övrigt tycker är en fest att vara med på!).

 

Så nu har jag lagt ett lager fin jord i en kommande sparrisbädd och en kommande vitlöksbädd, samt grov jord i några av bäddarna i skogsträdgården.

Även om jag inte har hunnit plantera sparrisplantorna än, har jag redan nu valt att lägga ett tillfälligt “täcke” över jorden så att den inte sköljs bort eller förstörs helt när vi (enligt utsago) får mellan 50 och 60 mm regn på onsdag. Men jag har 30 plantor klara för utplantering när regnvädret har passerat. Dem kan jag nog lirka ner genom lövtäcket.

Vitlöken ska inte i jorden än, och för att katter och fåglar inte ska sprätta sönder bäddarna fullständigt innan jag hinner sätta vitlöksklyftorna, har jag lagt kompostgaller över. Lite kul att se katten försöka balansera på dem. Och jag har bara kommit ungefär halvvägs med jorden i hönsgården. En del av resten ska jag sålla och spara (måste bara hitta en behållare), så att jag har till mitt första test av “påsjords-ersättning” nästa år.

What’s not to like!