Att ha trädgård – eller att göra trädgård

Der er nogle ting, der bare lyder bedre på svensk end på dansk. Formuleringen i overskriften er Steffens, og jeg synes, den på mange måder rammer ‘mitt i prick’ (der var den igen) i forhold til haveejeres meget forskellige haveglæde.

Der var en gang et haveprogram i Danmark, hvor haveejerne tog på rejse og et professionelt havehold i mellemtiden lavede fuldstændigt om på deres have. Indimellem til en version, der i princippet skulle være fuldstændigt vedligeholdelsesfri for haveejerne, der altid blev meget glade, når de kom hjem og så deres nye have.

Lad mig sige det sådan: Hvis der nogensinde var nogen, der udsatte mig for det, ville jeg blive edderspændt rasende. For mig er den allerstørste glæde ved en have nemlig ‘at gøre den’. At få ideerne, at gå i gang med at gennemføre ideerne, at tilpasse ideerne – og lave det om igen, når jeg får en (endnu) bedre idé.

Steffen og jeg er ikke helt enige om have. Da vi boede i et lille rækkehus med en endnu mindre rækkehushave i Lyngby var det lige ved at gå galt – men vi reddede haveforholdet ved simpelthen at dele den meget lille have op i to endnu mindre havehalvdele, så vi havde en halvdel hver at lege med. Eller dvs. – jeg legede, Steffen lavede sin halvdel og gjorde så ikke så frygtelig meget mere ved den i de 12 år, vi boede der. I min side derimod … Lad mig sige det sådan: Pæonerne nåede aldrig at stå samme sted så længe, at de også nåede at blomstre (okay, nu overdriver jeg måske lidt).

På Gammelgård har vi meget mere plads. Og jeg har stort set frie tøjler til at få gode ideer og bare gå i gang med at gennemføre dem. Jeg clearer dog altid med Steffen inden. Tænk nu, hvis han i al stilhed gik rundt med en endnu bedre idé! Eller – hvilket indimellem hænder, må jeg jo indrømme – han har et godt argument for IKKE at gennemføre min idé.

Måske kan man dele befolkningen op i dem, der godt kan lide at have en have, og dem, der godt kan lide at gøre have.

Dem, der godt kan lide at have en have, kan man så måske dele op i yderligere undergrupper:

1) Dem, der egentlig overhovedet ikke er have-interesserede, men gerne vil have udeplads, enten til børnenes fodboldkampe eller til grill-aftener med vennerne. Det gør absolut ikke noget, hvis pladsen passer sig selv (fx vha en robot-plæneklipper). Det må da også gerne være ‘pænt’/præsentabelt (især, hvis det er grillaftnerne med vennerne, der trækker), men ‘at gøre det pænt/holde det pænt’ er ikke noget, der giver glæde eller energi. Det, der skal holdes, skal derfor holdes på et minimum.

2) Dem, der udover at have en plads at sidde på i haven også gerne ‘vil gøre noget godt for miljøet‘ (det der biodiversitet). Tanken om gennem ‘vild med vilje’ at bidrage til, at insekterne får det lidt bedre, giver en god fornemmelse i maven, mens man sidder og kigger på det med et godt glas hvidvin i hånden – og så kan man også slukke for robot-plæneklipperen og spare noget strøm.

3) Så er der dem, der egentlig hader havearbejde, men har fået rodet sig ud i en have, hvor der både skal klippes hæk, slås græs og ryddes ukrudt i staudebedene – og som virkelig hader det. Dem har jeg faktisk lidt ondt af.

På samme måde kunne man dele dem, der godt kan lide at ‘gøre have’, op i undergrupper:

4) Prydhavefolket, der (ligesom mig) får en masse ideer og (i modsætning til mig) bliver helt høje på at tænke i farvekompositioner, former, nye rosensorter, lys i haven, prydtræer, … Diverse haveblade studeres nøje – ja, måske kan man ovenikøbet sige, at lige denne gruppe er den primære målgruppe for haveforeningerne.

5) Køkkenhavefolket, der allerede i december begynder at studere frøkataloger og lave en plan for køkkenhaven, og som glæder sig som små børn over juleaften, når dagene begynder at blive længere, og man så småt kan komme i gang derude, mens man lytter til fuglekvidderet og småfryser lidt, fordi temperaturen stadig kun ligger omkring 2 grader, og der står en stiv vind ind fra nordvest (indrømmet – der er jeg også!).

Både i gruppe 4 og 5 gemmer der sig utrolige mængder kundskab, viden og erfaring – alternativt en enorm appetit på kundskab og viden.

Og naturligvis er der mange flere grupper – og folk, der falder udenfor, eller falder ind i flere grupper samtidig. Som altid, når man laver målgruppeanalyser. Jeg ved fx ikke rigtig, hvor jeg skal placere os selv …

Hvor vil jeg hen med alt det her?

Som nogle måske har bemærket, står der ikke noget om ‘skovhavefolket’ i ovenstående opdeling. Skovhaver er stadig nyt og relativt ukendt blandt de fleste, hvad enten de befinder sig i den ene eller den anden gruppe eller undergruppe. Klima og biodiversitet derimod er alle bekendt med, og ‘det nye sorte’ – lokalproduceret mad, eller måske ovenikøbet at dyrke sin egen mad – har også fået et vældigt spark fremad de seneste år, ikke mindst under pandemien. Folk med jord (have, kolonihave, fællesgård, …) forsøger på den ene eller den anden måde at forholde sig til især biodiversitet, og der sættes mange insekthoteller op i alle typer af haver. Både af dem, der går all-in på en ‘vild-med-vilje have’, dem, der har køkkenhaver, og dem, der har prydhaver.

Men der er en stigende opmærksomhed på skovhavekonceptet også. Og måske især i den del af ‘vild med vilje’-segmentet’, der også rigtig godt kunne tænke sig nogle hjemmedyrkede fødevarer – men som jo altså befinder sig i den der ‘jeg kan bedst lide at have have – ikke at gøre have’-gruppe, og derfor ikke lige giver sig i kast med en stor køkkenhave. Tiden mangler, orken mangler – og måske egentlig også ‘gøre have’-glæden. Og så er det jo så fantastisk med de der skovhaver, der OGSÅ er vilde og passer sig selv, samtidig med at de producerer noget mad til os. Sådan – vupti.

Dem møder vi en del af …

De er også velkomne – tænk hvis de faktisk blev så inspirerede, at de fik lyst til også at ‘gøre have’? Men hvis det stadig ikke lige er sagen, og de egentlig allerhelst vil have en ‘vild med vilje’- skovhave (måske ovenikøbet aller-allerhelst vil, at nogle andre laver den til dem), så sender vi dem videre til nogle af de andre skovhavefolk. Vores egentlige målgruppe er nemlig ikke ‘vild med vilje-folket’ (eller for den sags skyld permakultur-folket – de klarer sig nemlig fint uden vores hjælp). Der er masser af andre skovhave-fortalere, der målretter deres indsats efter dem.

Vores målgruppe er havefolket – både dem, der har en masse erfaring med dyrkning af enårige grøntsager i traditionelle køkkenhaver, og dem, der er gode til designe og anlægge fine prydhaver. Og som elsker at ‘gøre have’. Og vores oplevelse er, at den ene gruppe bliver røv-irriterede (eller måske skal man bare kalde det negativt provokerede …) over vupti-påstandene: “Så nemt er det altså ikke at producere reelle mængder mad!”, og den anden gruppe simpelthen ikke tiltales af det ‘vilde look’. Og derfor dropper de skovhave-tanken.

Vi synes, det er brand-ærgerligt, hvis al deres kundskab, viden og erfaring ikke bliver brugt på at designe og anlægge flotte OG produktive flerårige skovhaver. Hvor hensynet til biodiversitet, klima, æstetisk skønhed OG madproduktion på fineste vis kombineres og giver nogle rigtige trivselshaver, der kan inspirere endnu flere havefolk. Så skovhaver bliver for alle – også dem, der kan lide at ‘gøre have’.

Tænk, hvis hele havefolket gik all-in på skovhaver??!! Sikke en gevinst for både biodiversitet, klima, lokal madproduktion – og haveglæde.

Når vores æstetiske sans styrer

Det finns vissa saker som helt enkelt låter bättre på svenska än på danska. Formuleringen i rubriken är Steffens, och jag tycker att den på många sätt träffar “mitt i prick” (där var det igen) när det gäller trädgårdsägares mycket olika typer av trädgårdsglädje.

Det fanns en gång ett trädgårdsprogram i Danmark där trädgårdsägarna åkte på resa och ett professionellt trädgårdsteam under tiden gjorde om deras trädgård helt och hållet. Ibland till en version som i princip skulle vara helt underhållsfri för ägarna, som alltid blev jätteglada när de kom hem och fick se sin nya trädgård.

Låt mig säga så här: Om någon någonsin utsatte mig för det skulle jag bli rabiat förbannad. För mig är nämligen den allra största glädjen med en trädgård “att göra den”. Att få idéerna, att sätta igång med att genomföra dem, att anpassa dem – och att göra om allt igen när jag får en (ännu) bättre idé.

Steffen och jag är inte helt eniga om trädgård. När vi bodde i ett litet radhus med en ännu mindre radhusträdgård i Lyngby var det nära att gå galet – men vi räddade trädgårdsfriden genom att helt enkelt dela upp den lilla ytan i två ännu mindre halvor, så att vi hade en halva var att leka med. Eller rättare sagt – jag lekte, medan Steffen gjorde i ordning sin del och sedan inte gjorde så mycket mer med den under de 12 år vi bodde där. På min sida däremot … Låt mig säga så här: Pionerna hann aldrig stå på samma ställe så länge att de faktiskt hann blomma (okej, nu överdriver jag kanske lite).

På Gammelgård har vi mycket mer plats. Och jag har i stort sett fria tyglar att få bra idéer och bara sätta igång. Jag stämmer dock alltid av med Steffen först. Tänk om han i all stillhet går runt med en ännu bättre idé! Eller – vilket händer då och då, måste jag erkänna – att han har ett bra argument för att INTE genomföra min idé.

Kanske kan man dela upp befolkningen i dem som tycker om att ha en trädgård och dem som tycker om att göra trädgård.

De som tycker om att ha en trädgård kan man sedan dela upp i ytterligare undergrupper:

De som egentligen inte alls är trädgårdsintresserade men som vill ha en uteplats, antingen för barnens fotbollsmatcher eller för grillkvällar med vännerna. Det gör absolut ingenting om ytan sköter sig själv (t.ex. med hjälp av en robotgräsklippare). Det får gärna vara “fint” och presentabelt (särskilt om det är grillkvällarna som lockar), men att “göra det fint/hålla det fint” är inget som ger glädje eller energi. Det som måste skötas ska därför hållas till ett minimum.
De som utöver att ha en plats att sitta på också gärna vill “göra något bra för miljön” (det där med biologisk mångfald). Tanken på att bidra till att insekterna får det lite bättre genom att vara “vild med vilja” ger en bra känsla i magen medan man sitter där med ett glas vitt vin i handen – och så kan man dessutom stänga av robotgräsklipparen och spara ström.
Sedan finns det de som egentligen hatar trädgårdsarbete men som har råkat hamna i en trädgård där det både ska klippas häck, klippas gräs och rensas ogräs i perennrabatterna – och som verkligen avskyr det. Dem tycker jag faktiskt lite synd om.

På samma sätt kan man dela upp dem som gillar att göra trädgård i undergrupper:

Prydnadsträdgårdsfolket som (precis som jag) får massor av idéer och som (till skillnad från mig) blir helt lyckliga av att tänka i färgkompositioner, former, nya rossorter, belysning och prydnadsträd. Diverse trädgårdstidningar studeras noga – ja, man kan kanske till och med säga att just denna grupp är den primära målgruppen för trädgårdsföreningarna.
Köksträdgårdsfolket som redan i december börjar studera frökataloger och lägga upp en plan för odlingarna, och som längtar som barn till julafton tills dagarna blir längre så att man kan komma igång där ute. Även om man får lyssna till fågelkvitter medan man småfryser för att temperaturen fortfarande bara ligger runt 2 grader och det blåser en snål nordanvind (erkännes – där är jag också!).

I både grupp 4 och 5 finns otroliga mängder kunskap och erfarenhet – alternativt en enorm aptit på att lära sig mer.

Naturligtvis finns det många fler grupper – och folk som hamnar utanför eller i flera grupper samtidigt. Som alltid när man gör målgruppsanalyser. Jag vet till exempel inte riktigt var jag ska placera oss själva …

Vart vill jag komma med allt det här?

Som några kanske har märkt står det inget om “skogsträdgårdsfolket” i uppdelningen ovan. Skogsträdgårdar är fortfarande nytt och relativt okänt för de flesta, oavsett vilken grupp man tillhör. Klimat och biologisk mångfald känner däremot alla till, och “det nya svarta” – lokalproducerad mat, eller till och med att odla sin egen mat – har fått ett rejält uppsving de senaste åren, inte minst under pandemin. Folk med tillgång till mark (trädgård, kolonilott, gemensam innergård…) försöker på ett eller annat sätt förhålla sig till framför allt biologisk mångfald, och det sätts upp många insektshotell. Både hos dem som går “all-in” på en vild trädgård, köksträdgårdsfolket och prydnadsfolket.

Men det finns ett stigande intresse kring skogsträdgårdskonceptet också. Kanske särskilt i den del av “vild med vilja”-segmentet som också gärna skulle vilja ha hemodlad mat – men som befinner sig i gruppen “jag gillar bäst att ha trädgård, inte att göra trädgård”, och därför inte vill ta sig an ett stort trädgårdsland. Tiden saknas, orken saknas – och kanske egentligen även glädjen i att “göra”. Och då är det ju så fantastiskt med dessa skogsträdgårdar som OCKSÅ är vilda och sköter sig själva samtidigt som de producerar mat åt oss. Bara så där – vips.

Dem möter vi en hel del av …

De är också välkomna – tänk om de faktiskt blev så inspirerade att de fick lust att även börja göra trädgård? Men om det fortfarande inte är deras grej, och de egentligen allra helst vill ha en vild skogsträdgård (och kanske allra-allra helst vill att någon annan anlägger den åt dem), så skickar vi dem vidare till andra skogsträdgårdsaktörer. Vår egentliga målgrupp är nämligen inte “vild-med vilje-folket” (eller för den delen permakultur-folket – de klarar sig fint utan vår hjälp). Det finns gott om andra förespråkare som riktar sin insats mot dem.

Vår målgrupp är trädgårdsfolket – både de som har massor av erfarenhet av ettåriga grönsaker i traditionella köksträdgårdar och de som är duktiga på att designa och anlägga vackra prydnadsträdgårdar. Och som älskar att göra trädgård. Vår upplevelse är att den ena gruppen blir rejält irriterad (eller negativt provocerad) av “vips-påståendena”: “Så enkelt är det faktiskt inte att producera reella mängder mat!”, och den andra gruppen tilltalas helt enkelt inte av det “vilda utseendet”. Och därför släpper de tanken på skogsträdgård.

Vi tycker det är synd och skam om all deras kunskap och erfarenhet inte används för att designa och anlägga snygga OCH produktiva fleråriga skogsträdgårdar. Där hänsyn till biologisk mångfald, klimat, estetik OCH matproduktion kombineras på finaste sätt och skapar trädgårdar där man verkligen trivs, och som kan inspirera ännu fler. Så att skogsträdgårdar blir för alla – även för dem som gillar att göra trädgård.

Tänk om hela trädgårds-Sverige gick “all-in” på skogsträdgårdar??!! Vilken vinst för både naturen, klimatet, matproduktionen – och trädgårdsglädjen.