Tilbageblik på 2021 – og velkommen til 2022
Må 2022 blive et fantastisk år! Og må 2022 blive et lidt mindre Corona-præget år, tak!
I 2020 nåede vi en hulens masse projekter pga. Corona. I 2021 … mistede vi hele første kvartal pga. Corona. Så var det pludselig vældig rart, at 2020 havde givet os et vældigt forspring på projektlisten. Igen en bekræftelse af, at det faktisk er ret trygt og rart at være foran, og ikke bare ‘just in time’.
Da jeg skrev nytårshilsen i starten af januar 2021, troede vi, at Steffen skulle være ‘landsforvist’ nogle uger. Det endte med at blive tre måneder. Af en eller anden pudsig årsag mente de svenske politikere og myndigheder, at danskere (og nordmænd) udgjorde en særlig risiko for smitte, som andre europæere (eller svenskerne selv, for den sags skyld) ikke udgjorde, så der var simpelthen lukket ved grænsen for alle danskere, uanset om man havde negativ test eller var vaccineret, bare skulle hjem til konen ude i skoven eller andre ikke-smittefarlige hensigter. Så ku’ vi lære det!
Havde vi vidst fra starten af, at det ville tage tre måneder, så havde vi arrangeret en bil til mig. Men nu sad jeg så der på Gammelgård og kunne ikke engang komme hen til et biludlejningssted. Vores fantastiske naboer handlede og stillede varer til mig i indkørslen – for der er naturligvis heller ingen supermarkedskæder, der vil levere helt herude i skoven. Men ellers var jeg helt alene hjemme! Hurra for Facetime!!! Midt i februar fik jeg lov at låne Mari-Anns bil, som hun ikke anvendte pga. vinteren, og det lettede gevaldigt på afhængigheden og isolationen.
Alle større byggeprojekter på gården blev udskudt. Og den hårde vinter betød også, at det var vældigt begrænset, hvad jeg kunne udrette udendørs. Der blev gået mange, lange ture i skoven, enkelte maleprojekter blev overstået (indtil jeg løb tør for maling), og så fik jeg strikket en masse. Alle forlagene havde nul at lave til mig (forfattere, oversættere og redaktører passede børn …), så jeg kunne ikke engang tjene penge, mens jeg ventede. Steffen måtte gå ture i skoven i Danmark, og sad så ellers i sin lille etværelses-lejlighed og røvkedede sig. Jeg er ret sikker på, at vores altid meget aktive genbo her i Strömmaköp syntes, det var mest synd for Steffen …
Til påske fik han endelig lov til at komme hjem igen. Og det var lidt, som om året først rigtigt startede der.
Høns på Gammelgård
Planen var jo – igen – at vi skulle have høns, og at Steffen skulle bygge et hønsehus og en hønsegård inden. Vi havde allerede udskudt det adskillige gange, så da Emelie i foråret skrev og spurgte, om vi ville købe et hold kyllinger til efteråret, blev der indkaldt til brutto-nettolistemøde. Egentlig var vi jo lidt foran, fordi vi nåede så meget i 2020 – og så er vi også nu ved at være der, at alt det akutte eller meget nødvendige faktisk er hakket af på listerne. Så hvorfor ikke? Det vender jeg tilbage til …
Men vi ryddede simpelthen hele Steffens del af listen (næsten) og skrev et stort HØNSEHUS på planen for hele sommerhalvåret. Og så gik han i gang. Hvordan det gik med det (jo, han klarede det i fin stil), og hvordan vi trives med vores høns, har vi allerede berettet om i flere blog-indlæg henover efteråret og vinteren. Præcis 1. januar leverede de så også flokkens første æg – hvilket blev højlydt udbasuneret af hanen, så hele Strömmaköp fik det at vide. Jubelen ville ingen ende tage. Nu leverer flokkens fem høner tilsammen cirka et lille miniæg om dagen – indtil videre ved vi, at der er to høner involveret i æglægningen. Og æggene er fine – med en mørkorange blomme og en tyk skal. Alt er, som det skal være.
Hønsehusbyggeriet betød, at der ikke blev prioriteret andre byggeprojekter i 2021. Til gengæld kom vi lidt videre med både den ‘gamle’ skovhave, ‘firkanten’ nord for skovhaven og ‘trekanten’ i den nordligste spids af grunden.
Kartofler, squash og græskar i skovhaven
I den ‘gamle’ skovhave bestod det ‘nye’ projekt i fortsat domesticering af Steffens bed i 12’eren. Kartoffeldyrkning i de dele af bedet, der endnu var meget kvik-inficeret, og græskar- og squash-dyrkning i det midterste område, hvor kvikgræsset allerede var stort set udryddet. Masser af squash (stor afsætning på Steffens arbejde), en del græskar, og knap så mange kartofler. Der er vildt mange sten i dele af 12’eren – store sten – hvilket man først rigtig opdager, når man begynder at kunne komme igennem græstuerne, efterhånden som de bliver kvalt. Og kartoffelplanter giver ikke rigtig mange kartofler, når de er landet lige oven på en stor kampesten …
Kartofler i trekanten – og en fælles arbejdsdag
Til gengæld fik vi rigtig mange kartofler i vores nye bed oppe i hassellunden i trekanten. Som vi tidligere har skrevet om, er planen her at dyrke enårige afgrøder, der ikke skal passes med vanding osv. (kartofler fx) mellem de storfrugtede hassel, vi plantede for halvandet år siden. Når hasselbuskene er blevet så store, at de skygger for meget for enårige afgrøder, går vi over til nogle mere skyggetålende flerårige planter. Stolthenrik fx. I modsætning til skovhaven er det tanken, at dyrkningen skal være lidt mindre blandet og primært bestå af planter, man ikke høster hver dag. Der er simpelthen for langt derop, og realistisk set er det ikke hver dag – ikke engang hver uge – vi kommer derop. Så de skal kunne klare sig selv.
Og kartoflerne i år klarede sig som sagt ualmindeligt godt selv. Og gav anledning til igangsætning af endnu en hyggelig tradition (håber vi) med fælles arbejdsdag sammen med Håkan og Anna-Lena.
Fremdrift i æblelunden
Vi nåede at få plantet fem æbletræer i den kommende æblelund nord for Nordsøen. Det var fem træer, Steffen faldt over til en meget billig penge i et supermarked i Danmark. Af sorter, vi i forvejen havde overvejet. Så er det jo bare at slå til.
Ud mod vejen har vi med hjælp af årets praktikanter og en svigerdatter med flettelyster fået flettet et hegn af hasselstokke og hasselgrene, og lige inden for hegnet har vi plantet lidt overskudsplanter, der på sigt vil være med til at gøre læhækken mod vejen til en blomstrende afgrænsning mod øst, der ikke bliver lige så høj og skyggende som de tidligere birke- og grantræer på 20-25 meters højde. Mirabelle, tjørn, hyld, diverse bærbuske – hvad man nu har til overs i planteskolen og ikke har nogen konkrete planer med!
Nu er vi godt i gang med at fælde resten af rækken af meget høje træer ud mod vejen. Og så skal der også lige jævnes ud ned mod dammen – mere om det senere.
I kælderen under laden står en håndfuld æbletræer, vi selv har podet, klar til udplantning til foråret. Men først skal der lige fældes lidt flere træer inde i firkanten også. Og så skal vi have podet mange flere æbletræer. I første omgang er det planen at skaffe et antal grundstammer og så udveksle podekviste med de andre deltagere i studiecirklen.
Bierne
Det blev heller ikke til honning i 2021. Det noget sørgelige resultat har Steffen skrevet om i december, og nu glæder vi os til et rigtigt succesfuldt 2022 med masser af honning. Eller i hvert fald bare lidt honning … Jeg har gået og joket med, at vi er dem med bier, der ikke giver honning, og høns, der ikke lægger æg. Det sidste passer nu ikke længere, og jeg vil gerne tage fejl på det første også.
Skovhaven i øvrigt
Udover høsten af squash, græskar og kartofler i skovhaven høstede vi i 2021 kopiøse mængder solbær (og andre bær), blommer og bladgrønt i skovhaven. Enkelte æbler blev det også til. Men ellers er det, jeg især vil huske om skovhaven i 2021, de mange besøg, vi fik, da vaccinerne endelig kom i gang, og folk kunne færdes mere frit igen. Det er bare SÅ hyggeligt med alle de skovhaveinteresserede besøgende. Det giver så meget glæde og energi.
Det gør det i øvrigt også, når børnebørnene besøger skovhaven. Hvilket de to store gør som det første, når de ankommer – næsten inden de når at hilse på Farmor! Ska’ jo ned og se, om de kan finde noget at stoppe i munden!
Desværre har vi også her sidst på året, hvor frost og sne kom tidligt til landet, haft flittige besøg af rådyr i skovhaven. Og de har blandt andet taget alt det bladgrønt, jeg ellers havde reserveret til hønsene – plus en del frugttræs-grenspidser. Det holder ikke! Så et af de store byggeprojekter i 2022 bliver desværre et hegn rundt om hele skovhaven. Steffen er så småt gået i gang med at eksperimentere med indgange til lågerne, og jeg er i fuld gang med at rydde, så der kan sættes stolper – og nu må vi se, hvor mange flere stolpehuller vi når at grave, inden jorden fryser til igen efter den milde start på januar.
Vi vil forsøge af gøre en dyd af nødvendigheden og konstruere hegnet på en måde, så vi kan have klatrende planter i det meste af det. Mere om det på et senere tidspunkt.
Oplevelserne udenfor Gammelgård
Jeg skrev i starten, at der ikke virkede til at være nogen god grund til IKKE at fokusere al tid på hønsehusbyggeri. Vi er ret glade for, at vi gjorde det. Men vi er også ret enige om, at vi fremover – hvis det kan undgås – ikke vil prioritere et så stort byggeprojekt med en fast deadline henover sommermånederne. Og grunden til det er, at vi faktisk ikke rigtig nåede nogen af de skovhaveudflugter, vi ellers har haft så stor glæde af. Altså længerevarende ture med overnatning, hvor vi møder andre med spændende projekter, vi gerne vil studere og lære af. Hvilket er den ‘sommerferie’-tilgang, vi efterhånden har fundet frem til, at vi har allermest glæde af.
Det blev til enkelte dagudflugter – fx fik vi endelig taget os sammen til at besøge vores naboer i deres sommerhus ved vestkysten, hvor jeg også for første gang i mange år fik mig et havbad. Jeg tror, at det eneste, jeg rigtig savner ved at være flyttet midt ind i Smålands skove, er havet.
Skovhavestudiecirklen fortsatte i 2021 og foregik mest andre steder end på Gammelgård. Naturligvis med besøg i de forskellige skovhaver for at se, hvordan de skrider frem, krydret med temadag om medicinalplanter, podekursus på Räveboda Plantskola, svampepodning – og en hyggelig høst-afslutning med sammenskudsgilde med skovhavetema. Vi kører på igen i 2022 – og første træf bliver med udveksling af podekviste.
Svampepodning i studiecirklen
Men ellers opholdt vi os mest på Gammelgård, hvilket ikke er vældig forfærdeligt, men jo også ret hverdagsagtigt. Nu holder vi også temmelig meget af hverdagen! Men næste år skal vi på længere udflugter. Nordpå. Og det skal – surprise – handle om skovhaver og gode bekendtskaber.
Øvrige planer for 2022
Udover hegn om skovhaven (og køkkenhaven) står 2022 også på hegn om endnu en hønsegård. Forhåbentlig fortsætter det ikke med fugleinfluenza i al evighed, og så vil vi gerne give hønsene lidt mere plads at rode rundt på.
Rydning og gravning i den kommende æblelund er et vinterprojekt, vi glæder os til at komme rigtigt i gang med. Og så skal vi måske have gravemaskine på besøg i indkørslen også. Vi har haft rigtig meget sne allerede denne vinter – og så er det altså noget knald med en el-bil, der skal lades helt oppe på gårdspladsen! Hold nu op, hvor vi har flyttet meget sne allerede! Og vinteren er jo ikke engang rigtig startet endnu!
Så en parkeringsplads med ladestander helt nede ved vejen står højt på ønskelisten. Så kan vi nemlig nøjes med at rydde en smal gang op til hoveddøren og en sti hen til brændeskuret og hønsehuset. Men det kræver, at der bliver lagt strøm ned og jævnet en parkeringsplads, hvor der lige nu er gamle stubbe, mange sten og mange vildhassel. Måske skal der også bygges en carport. Med grønt tag! (for det har vi ikke prøvet endnu). Mere om det senere …
Også udenfor Gammelgård sker der ting og sager i familien, som vi glæder os rigtig meget til at følge med i. Begge ungerne og deres familier skal flytte i hus – og så skal vi have endnu et barnebarn. Jeg er i fuld gang med at male i det gæsteværelse ovenpå, der på sigt skal være sovesal til alle drengene. Fire senge er der plads til – så nu er der snart fyldt op.
En af flytningerne involverer, at der bliver et antal køkkenskabe tilovers. Så endnu et vinterprojekt på Gammelgård bliver indretning af et grovkøkken i kælderen. Til honning-håndtering (hvis altså vi får honning …), hanekyllings-partering (hvis altså vi får hanekyllinger), og saft- og marmeladeproduktion af alle vores bær og frugter. Mere om det senere på året.
Og endelig er der jo så driften. Af køkkenhave, skovhave, hønsehold, bier, studiecirkel, … Og i år skal der være endnu mere fokus på finetuning af det hele. Vi har nu fire års erfaring med skovhaveplanterne og begynder at få en god fornemmelse af, hvad der fungerer, og hvad vi spiser meget af. Så planter skal flyttes og formeres og finde mere endelige pladser. Rigtig hyggeligt, og efterhånden noget mere på hjemmebane end hidtil. Det bliver faktisk noget helt nyt ikke at skulle gøre alting for første gang hele tiden. 😉
Steffen er endelig flyttet formelt til Gammelgård. Vi ville ikke risikere, at han endnu en gang blev forhindret i at komme hjem, hvis Sverige igen lukkede grænsen for danskere. Som svar på hans adresseflytning til Småland lukkede Danmark så grænsen for danskere, der ikke er bosat i Danmark eller grænseområdet. Småland er ikke grænseområdet … For nu at kunne komme over grænsen den anden vej (og komme på arbejde i Danmark), skal han kunne fremvise en negativ COVID-test. Humlen er så bare, at i Sverige tester man kun dem, der har symptomer. Og kun til hverdag, efter at have bestilt tid hos egen læge i god tid. Og holdt sig isoleret (fordi man jo har symptomer …).
Heldigvis går det at købe kviktest på det private marked i Helsingborg. Til 400 kr. pr. test. Som Inger chokeret kommenterede: Det er jo et halvt stort æbletræ!!! Hver søndag – bare for at få lov til at komme på arbejde mandag morgen. Gad vidst, om man kan trække det fra i skat??
Godt nytår, allesammen. Vi glæder os til 2022 – Corona eller ej.
Må 2022 bli ett fantastiskt år! Och må 2022 bli ett lite mindre coronapräglat år, tack!
Under 2020 hann vi med en herrans massa projekt på grund av corona. Under 2021 … förlorade vi hela första kvartalet på grund av corona. Då var det plötsligt väldigt skönt att 2020 hade gett oss ett rejält försprång på projektlistan. Ännu en bekräftelse på att det faktiskt är rätt tryggt och skönt att ligga före, och inte bara köra “just in time”.
När jag skrev nyårshälsningen i början av januari 2021 trodde vi att Steffen skulle vara “landsförvisad” i några veckor. Det slutade med att det blev tre månader. Av någon märklig anledning ansåg de svenska politikerna och myndigheterna att danskar (och norrmän) utgjorde en särskild smittrisk som andra européer (eller svenskarna själva, för den delen) inte gjorde. Gränsen var helt enkelt stängd för alla danskar, oavsett om man hade negativt test eller var vaccinerad, även om man bara skulle hem till frun i skogen eller hade andra icke-smittfarliga avsikter. Där fick vi lära oss!
Hade vi vetat från början att det skulle ta tre månader hade vi ordnat en bil åt mig. Men nu satt jag där på Gammelgård och kunde inte ens ta mig till en biluthyrning. Våra fantastiska grannar handlade och ställde varor åt mig i uppfarten – för det finns naturligtvis inga mataffärer som levererar ända hit ut i skogen. Men i övrigt var jag helt ensam hemma! Hurra för Facetime!!! I mitten av februari fick jag låna Mari-Anns bil, som hon ändå inte använde under vintern, och det underlättade enormt mot beroendet och isoleringen.
Alla större byggprojekt på gården sköts upp. Och den hårda vintern innebar också att det var väldigt begränsat vad jag kunde uträtta utomhus. Det blev många långa promenader i skogen, enstaka målningsprojekt blev klara (tills färgen tog slut), och så fick jag stickat en hel del. Alla förlag hade noll att göra åt mig (författare, översättare och redaktörer vabbade …), så jag kunde inte ens tjäna pengar medan jag väntade. Steffen fick gå promenader i skogen i Danmark och satt annars i sin lilla etta och hade urtråkigt. Jag är ganska säker på att vår alltid så aktiva granne mittemot här i Strömmaköp tyckte mest synd om Steffen …
Till påsk fick han äntligen lov att komma hem igen. Och det var lite som om året startade på riktigt först då.
Höns på Gammelgård
Planen var ju – igen – att vi skulle skaffa höns, och att Steffen skulle bygga ett hönshus och en hönsgård innan dess. Vi hade redan skjutit upp det flera gånger, så när Emelie i våras skrev och frågade om vi ville köpa en grupp kycklingar till hösten, kallade vi till ett möte om projektlistan. Egentligen låg vi ju lite före eftersom vi hann så mycket under 2020 – och vi börjar nu nå en punkt där allt det akuta eller nödvändiga faktiskt är avbockat. Så varför inte? Det återkommer jag till …
Men vi rensade helt enkelt nästan hela Steffens del av listan och skrev ett stort HÖNSHUS på planen för hela sommarhalvåret. Och så satte han igång. Hur det gick med det (jodå, han fixade det med glans) och hur vi trivs med våra höns har vi redan berättat om i flera blogginlägg under hösten och vintern. Precis den 1 januari levererade flocken sitt första ägg – vilket basunerades ut så högt av tuppen att hela Strömmaköp fick veta det. Jublet visste inga gränser. Nu levererar flockens fem hönor tillsammans cirka ett litet miniägg om dagen – än så länge vet vi att två hönor är involverade i äggläggningen. Äggen är fina, med mörkorange gula och tjockt skal. Allt är som det ska vara.
Hönshusbygget innebar att inga andra byggprojekt prioriterades under 2021. Däremot kom vi en bit vidare med både den “gamla” skogsträdgården, “fyrkanten” norr om skogsträdgården och “triangeln” i den nordligaste spetsen av tomten.
Potatis, squash och pumpor i skogsträdgården
I den “gamla” skogsträdgården bestod det “nya” projektet av fortsatt domesticering av Steffens bädd i nummer 12. Potatisodling i de delar av bädden som fortfarande var fulla av kvickrot, och pumpa- och squashodling i det mellersta området där kvickroten redan var i stort sett utrotad. Massor av squash (stor åtgång på Steffens jobb), en del pumpor och lite färre potatisar. Det finns väldigt mycket sten i delar av nummer 12 – stora stenar – vilket man först märker på riktigt när man börjar ta sig igenom grästuvorna efter hand som de kvävs. Och potatisplantor ger inte särskilt mycket potatis när de har landat mitt på ett stort flyttblock …
Potatis i triangeln – och en gemensam arbetsdag
Däremot fick vi riktigt mycket potatis i vår nya bädd uppe i hassellunden i “triangeln”. Som vi tidigare skrivit är planen här att odla ettåriga grödor som inte behöver passas med vattning och dylikt (t.ex. potatis) mellan de storfruktiga hasselbuskar vi planterade för ett och ett halvt år sedan. När hasselbuskarna har blivit så stora att de skuggar för mycket för ettåriga grödor går vi över till mer skuggtåliga fleråriga växter, som till exempel lungrot (Stolthenrik). Till skillnad från skogsträdgården är tanken att odlingen här ska vara lite mindre blandad och främst bestå av växter man inte skördar varje dag. Det är helt enkelt för långt att gå dit upp, och realistiskt sett är det inte varje dag – inte ens varje vecka – vi tar oss dit. Så de måste kunna klara sig själva.
Och potatisen i år klarade sig som sagt ovanligt bra själv. Det gav också anledning till att starta ännu en trevlig tradition (hoppas vi) med en gemensam arbetsdag tillsammans med Håkan och Anna-Lena.
Framsteg i äppellunden
Vi hann plantera fem äppelträd i den kommande äppellunden norr om “Nordsjön”. Det var fem träd som Steffen snubblade över till ett vrakpris i en mataffär i Danmark. Sorter som vi redan hade övervägt, så det var bara att slå till.
Ut mot vägen har vi, med hjälp av årets praktikanter och en svärdotter med flätarlust, flätat ett staket av hasselkäppar och grenar. Precis innanför staketet har vi planterat lite överskottsplantor som på sikt ska bidra till att göra lähäcken mot vägen till en blommande avgränsning mot öster, som inte blir lika hög och skuggande som de tidigare björkarna och granarna på 20–25 meter. Krikon, hagtorn, fläder, diverse bärbuskar – vad man nu har till övers i plantskolan och inte har konkreta planer för!
Nu är vi i full gång med att fälla resten av raden med mycket höga träd ut mot vägen. Sedan ska det också jämnas till ner mot dammen – mer om det senare. I källaren under ladan står en handfull äppelträd som vi själva har ympat, klara för utplantering till våren. Men först ska det fällas lite fler träd inne i “fyrkanten” också. Och så ska vi ympa många fler äppelträd. I första hand är planen att skaffa ett antal grundstammar och sedan byta ympkvistar med de andra deltagarna i studiecirkeln.
Bina
Det blev ingen honung under 2021 heller. Det ganska sorgliga resultatet skrev Steffen om i december, och nu ser vi fram emot ett riktigt framgångsrikt 2022 med massor av honung. Eller i alla fall bara lite honung … Jag har skämtat om att vi är de som har bin som inte ger honung och höns som inte lägger ägg. Det sistnämnda stämmer ju inte längre, och jag har gärna fel om det förstnämnda också.
Skogsträdgården i övrigt
Utöver skörden av squash, pumpor och potatis skördade vi under 2021 kopiösa mängder svarta vinbär (och andra bär), plommon och bladgrönt i skogsträdgården. Några enstaka äpplen blev det också. Men annars är det jag framför allt kommer att minnas från skogsträdgården 2021 alla de besök vi fick när vaccineringen äntligen kom igång och folk kunde röra sig friare igen. Det är bara SÅ trevligt med alla skogsträdgårdsintresserade besökare. Det ger så mycket glädje och energi.
Det gör det för övrigt också när barnbarnen besöker skogsträdgården. Det är det första de två stora gör när de kommer – nästan innan de hunnit hälsa på farmor! De ska ju ner och se om de kan hitta något att stoppa i munnen!
Tyvärr har vi också här i slutet av året, när frost och snö kom tidigt, haft flitiga besök av rådjur i skogsträdgården. De har bland annat tagit allt bladgrönt som jag hade reserverat till hönsen – plus en del grenspetsar på fruktträden. Det håller inte! Så ett av de stora byggprojekten under 2022 blir tyvärr ett stängsel runt hela skogsträdgården. Steffen har så sakteliga börjat experimentera med ingångar till grindarna, och jag är i full gång med att röja så att vi kan sätta stolpar – så får vi se hur många fler stolphål vi hinner gräva innan jorden fryser till igen efter den milda starten på januari.
Vi ska försöka göra en dygd av nödvändigheten och konstruera stängslet på ett sätt så att vi kan ha klättrande växter på det mesta av det. Mer om det vid ett senare tillfälle.
Upplevelser utanför Gammelgård
Jag skrev i början att det inte verkade finnas någon bra anledning att INTE fokusera all tid på hönshusbygget. Vi är glada att vi gjorde det. Men vi är också eniga om att vi framöver – om det går att undvika – inte vill prioritera ett så stort byggprojekt med en fast deadline under sommarmånaderna. Anledningen är att vi faktiskt inte hann med några av de skogsträdgårdsutflykter som vi annars har haft så stor glädje av. Alltså längre turer med övernattning där vi möter andra med spännande projekt som vi vill studera och lära oss av. Det är det “semester-upplägg” vi har kommit fram till att vi gillar allra mest.
Det blev några enstaka dagsutflykter – till exempel fick vi äntligen tummen ur och besökte våra grannar i deras sommarstuga på västkusten, där jag också för första gången på många år tog mig ett havsbad. Jag tror att det enda jag verkligen saknar med att ha flyttat mitt in i de småländska skogarna är havet.
Skogsträdgårdsstudiecirkeln fortsatte under 2021 och hölls mest på andra ställen än på Gammelgård. Naturligtvis med besök i de olika skogsträdgårdarna för att se hur de fortskrider, kryddat med en temadag om läkeväxter, ympkurs på Räveboda Plantskola, svampympning – och en trevlig höst-avslutning med knytkalas med skogsträdgårdstema. Vi kör på igen under 2022 – och första träffen blir utbyte av ympkvistar.
Men annars var vi mest på Gammelgård, vilket inte är helt fel, men också ganska vardagligt. Nu tycker vi ju väldigt mycket om vardagen också! Men nästa år ska vi på längre utflykter. Norrut. Och det ska – surprise – handla om skogsträdgårdar och goda bekantskaper.
Övriga planer för 2022
Utöver stängsel runt skogsträdgården (och köksträdgården) står 2022 också för stängsel runt ännu en hönsgård. Förhoppningsvis fortsätter det inte med fågelinfluensa i all evighet, och då vill vi gärna ge hönsen lite mer plats att sprätta runt på.
Röjning och grävning i den kommande äppellunden är ett vinterprojekt vi ser fram emot att komma igång med ordentligt. Och så ska vi kanske ha grävmaskinen på besök i uppfarten också. Vi har haft väldigt mycket snö redan denna vinter – och då är det faktiskt lite jobbigt med en elbil som ska laddas ända uppe på gårdsplanen! Jösses, vad mycket snö vi har skottat redan! Och vintern har ju inte ens börjat på riktigt än!
Så en parkeringsplats med laddstolpe ända nere vid vägen står högt på önskelistan. Då kan vi nöja oss med att skotta en smal gång upp till ytterdörren och en stig till vedsboet och hönshuset. Men det kräver att det dras ner ström och jämnas till en parkeringsplats där det just nu finns gamla stubbar, mycket sten och mycket vildhassel. Kanske ska det också byggas en carport. Med grönt tak! (för det har vi inte provat än). Mer om det senare …
Även utanför Gammelgård händer det saker i familjen som vi ser mycket fram emot att följa. Båda barnen och deras familjer ska flytta till hus – och så ska vi få ännu ett barnbarn. Jag är i full gång med att måla i gästrummet på övervåningen som på sikt ska bli sovsal för alla pojkarna. Fyra sängar finns det plats för – så snart är det fullt.
En av flyttarna innebär att ett antal köksskåp blir över. Så ännu ett vinterprojekt på Gammelgård blir att inreda ett grovkök i källaren. För honungshantering (om vi nu får honung …), styckning av tuppkycklingar (om vi nu får tuppkycklingar) och saft- och syltproduktion av alla våra bär och frukter. Mer om det senare under året.
Och slutligen är det driften. Av köksträdgård, skogsträdgård, höns, bin, studiecirkel … Och i år ska det vara ännu mer fokus på finjustering av alltihop. Vi har nu fyra års erfarenhet av skogsträdgårdsväxterna och börjar få en bra känsla för vad som fungerar och vad vi äter mycket av. Så växter ska flyttas och förökas och hitta sina mer permanenta platser. Riktigt trevligt, och efter hand känns det mer som på hemmaplan än tidigare. Det blir faktiskt något helt nytt att inte behöva göra allting för första gången hela tiden. 😉
Steffen har äntligen folkbokfört sig på Gammelgård. Vi ville inte riskera att han ännu en gång hindrades från att komma hem om Sverige återigen stängde gränsen för danskar. Som svar på hans flytt till Småland stängde Danmark sedan gränsen för danskar som inte är bosatta i Danmark eller i gränsområdet. Småland räknas inte som gränsområde … För att nu kunna komma över gränsen åt andra hållet (och komma till jobbet i Danmark) måste han kunna visa upp ett negativt covid-test. Kruxet är bara att i Sverige testar man bara dem som har symptom. Och bara på vardagar, efter att ha bokat tid hos sin läkare i god tid. Och hållit sig isolerad (eftersom man ju har symptom …).
Lyckligtvis går det att köpa snabbtest på den privata marknaden i Helsingborg. För 400 kr styck. Som Inger chockat kommenterade: Det är ju ett halvt stort äppelträd!!! Varje söndag – bara för att få lov att komma till jobbet på måndag morgon. Man undrar om man kan dra av det på skatten??
Gott nytt år, allesammans. Vi ser fram emot 2022 – corona eller ej.
Skriv en kommentar
Want to join the discussion?Feel free to contribute!