Koriander til hügelbed no. 1

Som tidligere nævnt går det ikke super-godt med at få frø til at spire i hügelbedet. Faktisk går det slet ikke, indtil videre. Formentlig er jorden for kold, og frøene for attraktive for alle fuglene.

For lige at teste, om jeg overhovedet kan lokke frø til at spire, har jeg sået korianderfrø i en bakke hjemme i vinduet i Lyngby.

Og de var lang tid om at spire – knap 14 dage trods en lun plads indendøre – men nu er de der næsten allesammen. Det er altså fascinerende, når sådan en lille spinkel spire løfter sit eget frø op i luften uden at knække!

Koriander bruger vi i rå mængder, og selvom det ikke ligefrem er en skovhaveplante, så skal vi nu alligevel prøve, om ikke vi kan holde os selv med koriander om sommeren. Så næste skridt i eksperimentet med at få frø til at blive til planter i hügelbedet er at lave mange, små korianderplanter i et tilsvarende varmt, beskyttet miljø, der så kan plantes over i hügelbedet, når de er blevet større og mere robuste, og forhåbentlig kan modstå fugle og snegle.

Regnen var ikke helt fraværende lørdag, så det gav anledning til en kaffepause indendøre med den ‘pot-maker’, jeg fik af Steffen i fødselsdagsgave i vinter (og nej – det har ikke noget med en rygepause at gøre …). Jeg fik produceret en masse små avis-potter, fyldte dem med våd så-jord, og lagde et enkelt korianderfrø i hver. De får nu lov at stå i en mørk krog i stuen i nærheden af brændeovnen, indtil de spirer. Så er det forhåbentlig blevet rigtig sommer – og i hvert fald er vi flyttet til Sverige for sommeren, og så kan spirerne komme til at stå i solen i et vindue – eller måske ligefrem komme ud i varmen (hvis det altså er blevet varmt til den tid …)!

Om så sneglene vil lade dem være i fred i hügelbedet, er en anden sag. Det tager vi til den tid – men om jeg så skal stå ved siden af bedet i døgndrift med en plantesaks og vogte over dem, så finder vi en løsning!

Vi har allerede fået snegle-ædt tre klokkeblomst-planter, så den veletablerede plante i en krukke hjemme fra Lyngby er nu blevet placeret på trappen op til ‘den fine indgang’, som vi aldrig bruger. Måske er vi heldige, at sneglene ikke kan finde derop. Der står den også fint ved siden af en af de mange digitalis, der nu blomstrer alle mulige steder på grunden.

Som jag nämnt tidigare går det inte superbra att få frön att gro i hügelbädden. Faktum är att det inte går alls, än så länge. Förmodligen är jorden för kall och fröna för attraktiva för alla fåglar.

För att testa om jag överhuvudtaget kan locka frön att gro, har jag sått korianderfrön i ett tråg hemma i fönstret i Lyngby. De tog lång tid på sig – knappt 14 dagar trots en ljummen plats inomhus – men nu är nästan allesammans där. Det är verkligen fascinerande när en sådan liten spröd grodd lyfter sitt eget frö upp i luften utan att gå av!

Koriander använder vi i mängder, och även om det inte direkt är en skogsträdgårdsväxt, så ska vi ändå se om vi inte kan hålla oss själva med koriander under sommaren. Nästa steg i experimentet blir därför att driva upp många små korianderplantor i en varm och skyddad miljö. Sedan kan de planteras ut i hügelbädden när de blivit större och mer robusta, så att de förhoppningsvis kan motstå både fåglar och sniglar.

Regnet lyste inte helt med sin frånvaro i lördags, så det gav anledning till en kaffepaus inomhus med den “pot-maker” jag fick av Steffen i födelsedagspresent i vintras (och nej – det har inget med en rökpaus att göra…). Jag producerade en massa små tidningspapperskrukor, fyllde dem med våt såjord och lade ett enda korianderfrö i varje. De får nu stå i en mörk vrå i vardagsrummet i närheten av kaminen tills de gror. Då har det förhoppningsvis blivit riktig sommar – och vi har i vilket fall flyttat till Sverige för sommaren. Då kan groddarna få stå i solen i ett fönster, eller kanske till och med komma ut i värmen (om det nu har blivit varmt till dess…)!

Om sniglarna sedan låter dem vara i fred i hügelbädden är en annan sak. Det tar vi då – men om jag så ska stå bredvid bädden dygnet runt med en sekatör och vakta dem, så ska vi hitta en lösning!

Vi har redan fått tre klockblommor uppätna av sniglar, så den väletablerade plantan i en kruka hemifrån Lyngby har nu placerats på trappan upp till “finentrén” som vi aldrig använder. Kanske har vi tur och sniglarna inte hittar upp dit. Där står den också fint bredvid en av de många digitalis som nu blommar lite överallt på tomten.