Myntebed

Vi har en meget stor gårdsplads, hvor der for øjeblikket bare er græsser. Det er måske lige i overkanten, så fra vi startede med at slå græsset, har vi haft en idé om, at den lille skråning mellem hovedhuset, laden og fase 1 af skovhaven måtte kunne bruges til noget sjovere.

Vi er blevet ret glade for mynte i madlavningen, og erfaringerne hjemme fra den lille have i Lyngby er, at mynte breder sig ad h…. til, ind over alt muligt andet. Derfor er der ikke mynte i hügelbed nr. 1.

Vi har lyst til at have et rigtigt stort myntebed – altså som i seriøst stort myntebed. Og det kan passende være på skråningen. Men først skal græsset kvæles, så weekendens 2. projekt bestod i ‘mulching’ af det kommende myntebed.

Først slog Steffen alt det høje græs med buskrydderen, og så gik jeg ellers i gang med våde aviser og grøntklip fra græs- og brændenældeslåning. I øvrigt er Kristelig Dagblad (fra naboerne derhjemme) ubetinget bedre til mulching end Information … Jeg er vældig glad for min avis, men den fylder ikke så meget, når den bredes ud!

Karl (vores nye genbo) var også ude med buskrydderen og ryddede højt græs omkring vores skraldespande og postkasser, så jeg ilede lige ned til vejen og hørte, om det var ok, at jeg tog det også, eller om han skulle bruge det til noget. Han så lettere forvirret ud (skøre danskere), men havde bestemt ikke noget imod, at jeg rev græsset sammen og tog det med op på gårdspladsen.

Steffen vil meget gerne have et kirsebærtræ midt i bedet, så det gjorde vi klar til (fjernede ral – jo, der er spredt ral på hele gårdspladsen!!! – og løsnede jorden), og så stak vi et gammelt kosteskaft ned, hvor det skal stå. Så skal vi bare skubbe dæklaget væk, når vi skal sætte træet – enten i eftersommeren eller til næste forår.

Jeg løb tør for aviser godt halvvejs, men min mor har lovet at samle sammen til mig – og jeg er sikker på, at Frederiksborg Amtsavis og Politiken er lige så gode som Kristelig Dagblad. Så kan jeg gøre arbejdet færdig næste gang.

Så hvis naboerne nu kigger op, mens vi er væk, for at se, hvad det er vi har gang i, vil de se en mærkelig halvfærdig bunke afklippet ukrudt lagt ovenpå våde aviser, og med et kosteskaft i midten! Vi arbejder hårdt for at få etableret vores ry som mærkelige 🙂

Vi har en väldigt stor gårdsplan där det för tillfället bara växer gräs. Det är kanske lite i överkant, så ända sedan vi började klippa gräset har vi haft en idé om att den lilla slänten mellan boningshuset, ladan och fas 1 av skogsträdgården borde kunna användas till något roligare.

Vi har blivit väldigt förtjusta i mynta i matlagningen, och erfarenheten hemifrån den lilla trädgården i Lyngby är att mynta sprider sig utav h-e och tar över allt annat. Därför finns det ingen mynta i hügelbädd nr 1.

Vi vill ha ett riktigt stort myntaland – alltså ett seriöst stort myntaland. Och det passar perfekt att ha det i slänten. Men först måste gräset kvävas, så helgens andra projekt bestod av “mulching” (marktäckning) av det kommande myntalandet.

Först slog Steffen allt det höga gräset med röjsågen, och sedan satte jag igång med blöta tidningar och gröngödsling från gräs- och nässelklippning. För övrigt är Kristelig Dagblad (från grannarna hemma) definitivt bättre för marktäckning än Information… Jag tycker mycket om min tidning, men den täcker inte så stor yta när man sprider ut den!

Karl Elmer (vår nya granne mittemot) var också ute med röjsågen och röjde högt gräs runt våra soptunnor och brevlådor, så jag skyndade ner till vägen och frågade om det var okej att jag tog det också, eller om han skulle ha det till något. Han såg en aning förvirrad ut (tokiga danskar), men hade absolut inget emot att jag krattade ihop gräset och tog med det upp till gårdsplanen.

Steffen vill gärna ha ett körsbärsträd mitt i landet, så det förberedde vi för (tog bort gruset – ja, det är utspritt grus över hela gårdsplanen!!! – och luckrade jorden), och så stack vi ner ett gammalt kvastskaft där det ska stå. Då behöver vi bara fösa undan täcklagret när vi ska sätta trädet – antingen i sensommar eller nästa vår.

Jag fick slut på tidningar när jag kommit ungefär halvvägs, men min mamma har lovat att samla på hög åt mig – och jag är säker på att Frederiksborg Amtsavis och Politiken är lika bra som Kristelig Dagblad. Då kan jag göra färdigt arbetet nästa gång.

Så om grannarna nu kikar upp medan vi är borta för att se vad vi håller på med, så kommer de se en märklig, halvfärdig hög med klippt ogräs ovanpå blöta tidningar, och med ett kvastskaft i mitten! Vi jobbar hårt på att etablera vårt rykte som märkliga 🙂