Miniskovhave

“Der kunne vi ha’ en miniskovhave”. Steffen er fuld af gode ideer – næsten lige så god til gode idéer, som jeg selv er … Og der er ret mange steder på Gammelgård, hvor man lige kunne klemme en miniskovhave ind, men det her sted er helt genialt.Vi har jo en skovhave allerede – og endda en ret stor én af slagsen (den ender nok med at være godt og vel 1000 m2, når den er færdiganlagt). Så stor behøver en skovhave ikke at være, og vi har i den korte tid, vi har arbejdet med vores første skovhave, allerede mødt temmelig mange misforståede reaktioner på, hvad en skovhave er, når folk først har set vores store skovhave. “Sikke et stort arbejde”, “så meget plads har vi slet ikke”, “jamen, vi bor jo ikke ude i skoven”. Lad os tage dem i omvendt rækkefølge:

En skovhave behøver ikke at ligge i skoven – faktisk er det de færreste skovhaver, der bliver anlagt i eksisterende skov. En skovhave er dyrkning af flerårige grøntsager, bærbuske og frugttræer med metoder, der efterligner naturens metoder, og hvor dyrkningsområdet ender med at ligne en lille skov.

En skovhave behøver ikke at ende med at være 1000 m2. Alle med adgang til jord (fx en villahave eller en kolonihave) kan anlægge en skovhave. Ligesom alle kan anlægge en køkkenhave.

Og ja, det kræver noget indledende arbejde at anlægge en skovhave – men ikke mere end det kræver at anlægge en køkkenhave. Jeg tør slet ikke tænke på, hvilken arbejdsindsats det ville have krævet, hvis jeg skulle have anlagt en stor køkkenhave på hele det område, hvor vi nu har den store skovhave. Et arbejde, der vel at mærke ville have fortsat år efter år efter år med gravning, såning og lugning, hvorimod alt det hårdeste arbejde i anlægning af en skovhave er overstået efter et par år. Derefter handler det mest om at høste – og planterne er ikke ‘tabt’, hvis vi ikke når at høste det hele – de kommer jo igen næste år, i modsætning til de enårige planter i en køkkenhave.

Tilbage til Steffens udmærkede idé: Vi har jo gået og renoveret på Gammelgårds gamle aftægtsbolig, hvor vi håber til næste år at åbne en lille gårdbutik med skovhavebøger, skovhaveplanter, honning fra vores bier (hvis de ellers overlever vinteren …), og mange andre gode sager. Aftægtsboligen ligger i en lille gårdhave omringet af et gammelt, visse steder væltet, stengærde. Halvdelen af gårdhaven fik vi ryddet de to første år (jeg HADER snebærbuske – hold nu op, hvor de har mange rødder!!!), fordi vi havde brug for et sted at have plantekasser til opformering af småplanter til den store skovhave. Den anden halvdel er kun blevet delvist ryddet, til aspargesbed og til endnu en plantekasse. Resten har ligget hen i vildnis, og hver gang jeg har forsøgt at inddrage noget af det, er jeg stødt på sten og affald imellem græstørv, bregner, liljekonvaller og vincakrat – og har skudt projektet til hjørne. At dække os ud af problemet gik simpelthen ikke pga. al det affald (tagsten, metal, …), der var en stor del af det. Der skulle simpelthen graves!

Jeg kigger i 2016 på det kommende aspargesbed. Det er bedet bag mig, der nu bliver miniskovhave

Her er bedet blevet et bønnebed. Det er stadig bag mig, der nu skal ske noget nyt. Læg mærke til mængden af liljekonvaller. De har også rødder ….

Området set fra en anden vinkel, hen mod planteskolekassen og aftægtsboligen (vi er stadig i 2016)

Gårdhaven set oppefra i 2017 – det er området i baggrunden, der skal være miniskovhave

Men nu ville så Steffen gerne have en miniskovhave ud fra den tanke, at det hjælper på forståelsen af, hvad en skovhave er og kan være, hvis man kan se forskellige varianter og størrelser. Og placeringen ved den kommende butik er rimelig oplagt. Selv er Steffen stort set altid fuldt optaget af diverse renoveringsprojekter (han er meget glad for sin nye sav og sit nye værksted), men heldigvis er han gift med en meget stædig ‘gravemaskine’. Nu er området ryddet for rødder, bregner, mellemstore sten (de helt store fik lov at blive liggende – lad os kalde dem en feature) og et gammelt betontegltag!!!!, der dukkede op, efterhånden som jeg fik gravet mig igennem området.

Vi aner ikke, hvilket tag disse tagsten kommer fra. Men der var mange!

Meget passende kom Mathis og Balder på besøg med bil med hængertræk, stort set samtidig med at jeg havde fået gravet området igennem (altid godt med en deadline …), og genbo var venlig at låne os en trailer – og vupti var taget (og enkelte andre kasserbare ting og sager, vi var stødt på, siden sidst vi havde adgang til trailer …) kørt på genbrugspladsen.

Klar til næste fase

Nu er området ryddet for sten og tag (og dækket med blade) og klar til det sjove: designet af skovhaven. Den yderste del af aspargesbedet bliver stående, men den inderste del bliver nok nedlagt, og aspargesplanterne flyttet over i skovhaven, så vi har hele området i hjørnet også. Det vender mod sydvest, har læ fra buskadset og træerne udenfor gårdhaven, og har et stengærde som bagkant. Det er næsten så godt, som det kan være. Vi overvejer derfor et lidt mere kræsent træ i hjørnet – måske skal vi igen prøve med en PawPaw (Asimina triloba)? Vi har hele vinteren til at overveje trævalg, og hele 2019 til at designe resten – først tager vi lige et år med kartofler, som vi plejer, så vi dels kan se, hvor mange liljekonvaller der er undsluppet min spade og greb og dels kan få udryddet lidt mere af græsplænen.

Men lad mig da bare afsløre, at der allerede findes enkelte plantelister, som der løbende tilføjes planteønsker på. 🙂

“Där skulle vi kunna ha en miniskogsträdgård”. Steffen är full av goda idéer – nästan lika bra på bra idéer som jag själv är… Och det finns ganska många ställen på Gammelgård där man skulle kunna klämma in en miniskogsträdgård, men det här stället är helt genialt.

Vi har ju redan en skogsträdgård – och till och med en ganska stor sådan (den hamnar nog på drygt 1000 m2 när den är färdigställd). Så stor behöver en skogsträdgård inte vara, och under den korta tid vi har arbetat med vår första skogsträdgård har vi redan mött en hel del missförstånd kring vad en skogsträdgård är när folk ser vår stora yta. “Vilket enormt arbete”, “så mycket plats har vi inte alls”, “men vi bor ju inte ute i skogen”. Låt oss ta dem i omvänd ordning:

En skogsträdgård behöver inte ligga i skogen – faktum är att det är de färre skogsträdgårdar som anläggs i befintlig skog. En skogsträdgård handlar om att odla perenna grönsaker, bärbuskar och fruktträd med metoder som efterliknar naturens egna, där odlingsområdet till slut liknar en liten skog.

En skogsträdgård behöver inte bli 1000 m2. Alla med tillgång till jord (till exempel en villaträdgård eller en kolonilott) kan anlägga en skogsträdgård. Precis som alla kan anlägga ett grönsaksland.

Och ja, det krävs en del inledande arbete för att anlägga en skogsträdgård – men inte mer än vad det krävs för att anlägga ett grönsaksland. Jag vågar knappt tänka på vilken arbetsinsats det skulle ha krävt om jag hade anlagt ett stort köksland på hela den yta där vi nu har den stora skogsträdgården. Ett arbete som dessutom skulle ha fortsatt år efter år med grävning, sådd och rensning, medan det tyngsta arbetet med att anlägga en skogsträdgård är avklarat efter ett par år. Därefter handlar det mest om att skörda – och växterna är inte “förlorade” om vi inte hinner skörda allt; de kommer ju igen nästa år, till skillnad från de ettåriga växterna i ett grönsaksland.

Tillbaka till Steffens utmärkta idé: Vi har ju renoverat på Gammelgårds gamla undantagsstuga, där vi hoppas kunna öppna en liten gårdsbutik nästa år med böcker om skogsträdgårdar, skogsträdgårdsväxter, honung från våra bin (om de nu överlever vintern…) och många andra bra saker. Undantagsstugan ligger i en liten trädgård omgiven av en gammal, på vissa ställen raserad, stengärdesgård. Halva trädgården röjde vi under de två första åren (jag HATAR snöbärsbuskar – jösses vad de har mycket rötter!!!), eftersom vi behövde en plats för plantlådor till uppdragning av småplantor till den stora skogsträdgården. Den andra halvan har bara blivit delvis röjd, för ett sparrisland och ytterligare en plantlåda. Resten har legat som ett vildvuxet snår, och varje gång jag har försökt ta itu med det har jag stött på sten och skräp bland grässvål, ormbunkar, liljekonvaljer och vintergröna – och skjutit projektet på framtiden. Att bara täcka över problemet gick helt enkelt inte på grund av allt skräp (takpannor, metall…) som fanns där. Det krävdes helt enkelt grävning!

Jag tittar på det blivande sparrislandet 2016. Det är bädden bakom mig som nu blir miniskogsträdgård

Här har bädden blivit ett bönland. Det är fortfarande bakom mig det ska hända något nytt. Lägg märke till mängden liljekonvaljer. De har också rötter….

Området sett från en annan vinkel, mot plantskolelådan och undantagsstugan

Trädgården sedd uppifrån 2017 – det är området i bakgrunden som ska bli miniskogsträdgård

Men nu ville alltså Steffen ha en miniskogsträdgård utifrån tanken att det hjälper förståelsen för vad en skogsträdgård är om man kan se olika varianter och storlekar. Och placeringen vid den kommande butiken är ganska självklar.

Steffen själv är nästan alltid fullt upptagen med diverse renoveringsprojekt (han är väldigt nöjd med sin nya såg och sin nya verkstad), men som tur är är han gift med en mycket envis “grävmaskin”. Nu är området rensat från rötter, ormbunkar, mellanstora stenar (de riktigt stora fick ligga kvar – låt oss kalla dem en ”feature”) och ett gammalt betongpanne-tak!!!! som dök upp allteftersom jag grävde mig igenom området.

Vi har ingen aning om vilket tak de här pannorna kommer ifrån. Men det var många!

Passande nog kom Mathis och Balder på besök med en bil med dragkrok precis samtidigt som jag hade grävt igenom området (alltid bra med en deadline…), och grannen var snäll nog att låna oss ett släp – och vips var taket (och en del andra kasserbara saker vi stött på sedan sist vi hade tillgång till släp…) kört till återvinningscentralen.

Klar för nästa fas

Nu är området rensat från sten och takpannor (och täckt med löv) och redo för det roliga: designen av skogsträdgården. Den yttersta delen av sparrislandet blir kvar, men den innersta delen tas nog bort och sparrisplantorna flyttas till den stora skogsträdgården så att vi får hela hörnet fritt. Det ligger mot sydväst, har lä från buskaget och träden utanför gårdsträdgården och har en stengärdesgård som bakkant. Det är nästan så bra det kan bli. Vi överväger därför ett lite mer kräset träd i hörnet – kanske ska vi testa en PawPaw (Asimina triloba) igen? Vi har hela vintern på oss att fundera över trädval, och hela 2019 för att designa resten – först tar vi ett år med potatis som vi brukar, så att vi dels kan se hur många liljekonvaljer som lyckats undkomma min spade och dels få bukt med lite mer av gräsmattan.

Men låt mig avslöja att det redan finns vissa växtlistor där det löpande läggs till nya önskemål. 🙂