Hügelbedprojekt, der fik et måske-aspargesbed som ‘bi-resultat’

Mens Steffen og Bjarne lavede ladedøre og flisede grene til de ‘fugtige’ stier nord for laden, gik jeg videre med mit 2. Hügelbed-projekt. Der skal jo jord på toppen af sådan et Hügelbed, og lige syd for laden havde vi en bunke blandede jord og sten, som vi allerede havde taget lidt fra til det første Hügelbed. Det gik jeg videre med.

Jeg fik ikke dækket hele Hügelbedet, men nu er bunken væk (vi har heldigvis flere bunker inde i Steffens poppel-skov (undskyld: kommende skovhave).

Og så ligger der jo lige pludselig en bar plet jord. Hvad kan man mon bruge den til?

Jeg har hele tiden haft et stort ønske om at have et aspargesbed (elsker asparges), og mens jeg kørte jord, blev dette ønske ved med at rumstere. Så nu er det nu!!

Bortset fra, at det der med at etablere et aspargesbed bare ikke er lige sådan. Jeg vil jo gerne lave dem fra frø, og gør man det, skal man starte et år før med at så aspargesfrø, der så forhåbentlig bliver til små planter, der kan sættes ud i april-maj – dvs. næste år. Og hvad skal vi så gøre ved vores bare plet jord i mellemtiden?

Når man etablerer et aspargesbed, skal man indarbejde en masse næringsrigt materiale i jorden, inden man sætter planterne. Alle anbefaler tang, da asparges oprindeligt er en kyst-plante – men der er altså ikke så meget tang midt i Smålands skove. Halvomsat kompost eller halm m komøg nævnes også, men jeg ved ærligt talt ikke, hvor meget kompost jeg har nået at lave om et år. Tænke, tænke – mens trillebøren skubbes fra bunken til hügelbedet og tilbage igen. Bar jord i et helt år er jo også noget skidt – det vil helt sikkert blive invaderet af græs.

Tanker og diskussioner (med Steffen) og en enkelt forespørgsel til ‘hotlinen’ hos Cathrine resulterede i, at vi nu har været oppe hos Fru Plum på Fuglebjerggård og købe frø til grøngødning. Blodkløver (Trifolium incarnatum), Alexandriner kløver (Trifolium alexandrinum) og Gul Sennep (Sinapis alba) blev det til. Ville egentlig også have haft honningurt (Phacelia tanacetifolia), men de var udsolgt. Når vi kommer op på gården næste weekend, sår jeg dem blandet  på ‘pletten’, og de kommer så til at fungere som jorddække, kvælstof-fikserende plante, biplante, og grøngødning til nedarbejdning i jorden, inden jeg sætter asparges næste forår. Jeg fik så også købt aspargesfrø (Asparagus officinalis), som jeg sår denne weekend – og i første omgang sætter indendørs, indtil de kan komme i nogle større krukker til udendørs placering.

Da vi alligevel var på Fuglebjerggård, købte vi også lidt flere krydderurter. Fire forskellige mynte (Mentha)-planter (ingefær, chokolade, grapefrugt og æble), en esdragonplante og salvie-frø. Esdragonen (Artemisia dracunculus) kommer i krydderurte-hügelbedet næste weekend, hvor jeg også prøver at så salvie (Salvia officinalis – skulle bl.a. have som en behagelig sidefunktion, at sneglene ikke kan lide lugten!! Salvie har også smukke (blå!) blomster, og så skulle salvie være godt mod hedestigninger i overgangsalderen …), men mynterne skal gerne sprede sig til mange planter i nogle kasser, så vi kan lave et kæmpestort mynte-bed næste år. Mere om det en anden gang.

Inden vi var på Fuglebjerggård, besøgte vi Naturplanteskolen syd for København. Sikke et sted!!! Her kommer vi helt sikkert igen!!! Denne gang begrænsede vi os til en enkelt kulsukker (vallört – Symphytum × uplandicum), som skal blive stor og stærk, så den kan deles til mange kulsukker om et par år. Kulsukker er en vigtig akkumulatorplante, med rødder, der går meget langt ned og er super-effektive til at hive næringsstoffer op fra de dybere lag, som de øvrige planter ellers ikke får adgang til med deres højereliggende rødder. Så dem vil vi godt ha’ mange af  🙂

Medan Steffen och Bjarne fixade ladugårdsdörrar och flisade grenar till de “fuktiga” stigarna norr om ladan, fortsatte jag med mitt andra hügelbäddsprojekt. Man ska ju ha jord på toppen av en sådan bädd, och precis söder om ladan hade vi en hög med blandad jord och sten som vi redan tagit lite ifrån till den första bädden. Den fortsatte jag med nu.

Jag hann inte täcka hela hügelbädden, men nu är högen borta (vi har som tur är fler högar inne i Steffens poppellund – ursäkta, kommande skogsträdgård).

Och då uppstår plötsligt en bar fläck på marken. Vad kan man tänkas använda den till?

Jag har länge haft en stor önskan om att ha ett sparrisland (älskar sparris), och medan jag körde jord fortsatte den tanken att gro. Så nu händer det!!

Bortsett från att det där med att anlägga ett sparrisland inte är helt enkelt. Jag vill ju gärna driva upp dem från frö, och gör man det måste man börja ett år i förväg. Fröna blir förhoppningsvis till små plantor som kan sättas ut i april-maj – alltså nästa år. Och vad ska vi göra med vår bara jordplätt under tiden?

När man anlägger ett sparrisland ska man arbeta in massor av näringsrikt material i jorden innan man sätter plantorna. Alla rekommenderar tång, eftersom sparris ursprungligen är en kustväxt – men det finns ju inte så mycket tång mitt i de småländska skogarna. Halvomsatt kompost eller halm med kogödsel nämns också, men jag vet ärligt talat inte hur mycket kompost jag hunnit få fram om ett år. Tänka, tänka – medan skottkärran skjuts från högen till hügelbädden och tillbaka igen. Bar jord i ett helt år är ju inte heller bra – den kommer garanterat att invaderas av gräs.

Tankar och diskussioner (med Steffen) och en förfrågan till “hotlinen” hos Cathrine resulterade i att vi nu har varit hos Fru Plum på Fuglebjerggård och köpt frö till gröngödsling. Det blev blodklöver (Trifolium incarnatum), alexandrinerklöver (Trifolium alexandrinum) och vitsenap (Sinapis alba). Ville egentligen också ha honungsfacelia (Phacelia tanacetifolia), men den var slutsåld. När vi kommer upp till gården nästa helg sår jag dem blandat på “plätten”. De kommer fungera som marktäckare, kvävefixerare, bipväxter och gröngödsling som arbetas ner i jorden innan jag sätter sparrisen nästa vår. Jag köpte även sparrisfrö (Asparagus officinalis) som jag sår denna helg – till en början inomhus, tills de kan flyttas till större krukor utomhus.

Eftersom vi ändå var på Fuglebjerggård köpte vi även lite fler kryddväxter. Fyra olika sorters mynta (Mentha) – ingefära, choklad, grapefrukt och äpple – samt en dragonplanta och salviafrö. Dragonen (Artemisia dracunculus) hamnar i krydd-hügelbädden nästa helg, där jag också ska prova att så salvia (Salvia officinalis). Salvian ska bland annat ha den trevliga sidofunktionen att sniglar inte gillar lukten! Den har dessutom vackra blå blommor och sägs vara bra mot vallningar i övergångsåldern… Myntorna ska dock få sprida sig i lådor så att vi kan anlägga ett jättestort myntaland nästa år. Mer om det en annan gång.

Innan besöket på Fuglebjerggård besökte vi Naturplanteskolen söder om Köpenhamn. Vilket ställe!!! Hit kommer vi definitivt igen!!! Denna gång begränsade vi oss till en enda vallört (Symphytum × uplandicum), som ska få växa sig stor och stark så att den kan delas till många plantor om ett par år. Vallört är en viktig ackumulatorväxt med rötter som går väldigt djupt och är supereffektiva på att dra upp näringsämnen från djupare lager, som andra växter annars inte kommer åt. Så sådana vill vi gärna ha många av! 🙂