Aha honey, honey …

Vi har bøvl med vores dronning! Damen driller. Hun er et rodehoved, der ikke lægger sine æg så systematisk, som man normalt ser det, og det virker lidt, som om hun ikke helt har styr på tropperne. Vi er heller ikke helt sikre på, om hun har tænkt sig at stikke af med halvdelen af bierne (= bierne ‘sværmer’), eller om bierne har tænkt sig at smide hende på porten/slå hende ihjel, men de er i hvert tilfælde gået i gang med at lave nye dronninger!

De små, flade celler øverst til venstre bliver til arbejderbier. De lidt mere bulede nederst til højre bliver til droner/hanner. Den store, aflange celle i højre kant er en dækket dronningecelle.

Når bierne synes, at det er tid til at lave en ny dronning, bygger de en dronningecelle, og så lokker de den eksisterende dronning til at lægge et æg i den. Ægget, hun lægger, er præcis magen til alle de andre æg, hun lægger, men bierne fodrer nu den lille larve med luksusmad (Gelé royale!) og sørger for at bygge cellen ekstra stor. Dette gør, at den lille larve bli’r til en dronning og ikke en arbejderbi. Smart! For en sikkerheds skyld laver de altid flere dronningeceller – hvis nu der går noget galt. Et bisamfund overlever nemlig ikke længe uden dronning. Den dronning, der kommer først ud af sin celle, kravler så som noget af det første rundt og bider sig ind til de konkurrerende dronninger og slår dem ihjel. Der kan nemlig  kun være én dronning i et bisamfund.

Jeg kan ikke vise jer et billede af en dronning, for vi ka’ ikke finde hende. Enten er hun allerede stukket af med nogle af de andre bier, eller også er hun død. Eller også ka’ vi bare ikke finde hende! For at minimere risikoen for sværmning og for at sprede risikoen, hvis noget går galt, har vi nu delt bisamfundet (dvs. toplisterne med bikager og bier) i to portioner – en lille aflægger med 5 lister i en ny, lille kube, jeg har smækket sammen, og resten af familien stadig i den ‘gamle’ kube. Egentlig skal dronningen med i sådan en aflægger, og så laver de tilbageblivende bier en ny dronning, men da vi som sagt ikke ka’ finde hende, er det ikke sådan bare lige. Vi har derfor sørget for, at der er lister med dronningeceller i begge kuber, og håber så på, at bierne klarer resten. Det plejer de at gøre.

Går det fantastisk, har vi to stærke bifamilier til efteråret. Går det godt, har vi fortsat en familie, som vi kan bygge videre på. Går det rigtigt skidt, begynder vi forfra til foråret, men har lært en frygtelig masse! 🙂 Jeg har allerede bestilt et toplistekubebyggesæt, så jeg kan bygge en rigtig kube mere. Hvis det ender med to sunde stærke bifamilier, så er vi klar!

Toplistekuben og den lille aflæggerkube

Nå, det, jeg egentlig ville fortælle, var, at i forbindelse med at vi lavede aflæggeren, høstede vi to bikager/lister. Med en toplistekube, som vi har, er det ganske enkelt og meget lidt udstyrskrævende: Man skærer bikagen af listen med en brødkniv og lægger den i en passende beholder. Man husker at lægge låg på, da man ellers hurtigt har bier over det hele! 😀

Honningkage

Høst af honning

Vel inde i køkkenet tager man låget af, moser bikagerne med en grydeske og sigter honning-voks-grøden først i et dørslag og siden gennem en almindelig køkkensigte. Når honningen har stået lidt, er de sidste urenheder flydt op til overfladen og kan skummes af, og så har man den lækreste, friske, flydende forårshonning. Den både dufter og smager af solskin! Flydende honning begynder normalt at krystallisere efter nogle uger, men den kan fint fryses, så det ikke sker.

Helt friskhøstet flydende honning = flydende solskin!

PS: De to bikager gav tilsammen 2900 gram honning. Det er kun seks uger siden, vi lagde de tomme lister/træpinde ned i kuben, og bierne har lavet honningen + al det voks, bikagen består af, på den korte tid. Det er da fantastisk! 🙂

Honningkage

Vi har strul med vår drottning! Damen retas. Hon är en slarvmaja som inte lägger sina ägg så systematiskt som man normalt ser, och det verkar lite som om hon inte riktigt har koll på trupperna. Vi är inte heller helt säkra på om hon har tänkt sticka iväg med hälften av bina (= bina ”svärmar”), eller om bina tänker kasta ut henne/slå ihjäl henne, men de har i varje fall börjat föda upp nya drottningar!

De små, platta cellerna uppe till vänster blir arbetsbin. De lite mer runda/utbuktande längst ner till höger blir drönare/hanar. Den stora, avlånga cellen i höger kant är en täckt drottningcell.

När bina tycker att det är dags att skapa en ny drottning bygger de en drottningcell, och så lockar de den befintliga drottningen att lägga ett ägg i den. Ägget hon lägger är exakt likadant som alla andra ägg hon lägger, men bina matar nu den lilla larven med lyxmat (Gelé royale!) och ser till att bygga cellen extra stor. Detta gör att den lilla larven blir till en drottning och inte ett arbetsbi. Smart! För säkerhets skull gör de alltid flera drottningceller – utifall något går fel. Ett bisamhälle överlever nämligen inte länge utan drottning. Den drottning som kryper ut först ur sin cell letar snabbt upp sina konkurrenter, biter sig in i deras celler och slår ihjäl dem. Det kan nämligen bara finnas en drottning i ett bisamhälle.

Jag kan inte visa någon bild på drottningen, för vi kan inte hitta henne. Antingen har hon redan stuckit med en del av de andra bina, eller så är hon död. Eller så kan vi helt enkelt bara inte hitta henne! För att minimera risken för svärmning och för att sprida riskerna om något går fel, har vi nu delat bisamhället (alltså topplisterna med vaxkakor och bin) i två portioner – en liten avläggare med 5 lister i en ny, liten kupa som jag har slängt ihop, och resten av familjen kvar i den ”gamla” kupan. Egentligen ska drottningen följa med i en sådan avläggare, och så drar de kvarvarande bina upp en ny drottning, men eftersom vi som sagt inte hittar henne är det inte så enkelt. Vi har därför sett till att det finns lister med drottningceller i båda kuporna, och hoppas nu på att bina sköter resten. Det brukar de göra.

Går det fantastiskt har vi två starka bifamiljer till hösten. Går det bra har vi fortfarande en familj som vi kan bygga vidare på. Går det riktigt illa får vi börja om till våren, men har lärt oss en förfärlig massa! 🙂 Jag har redan beställt en byggsats till en topplistkupa till, så att jag kan bygga en riktig kupa till. Om det slutar med två friska, starka bifamiljer så är vi redo!

Topplistkupan och den lilla avläggarkupan

Nåväl, det jag egentligen ville berätta var att i samband med att vi gjorde avläggaren så skördade vi två vaxkakor/lister. Med en topplistkupa, som vi har, är det ganska enkelt och kräver väldigt lite utrustning: Man skär loss vaxkakan från listen med en brödkniv och lägger den i en passande behållare. Man kommer ihåg att lägga på locket, annars har man snabbt bin överallt! 😀

Honungskaka

Honungsskörd

Väl inne i köket tar man av locket, mosar vaxkakorna med en grytsked och silar honungs-vax-smeten först i ett durkslag och sedan genom en vanlig kökssil. När honungen har stått ett tag har de sista orenheterna flutit upp till ytan och kan skummas av, och då har man den godaste, färska, flytande vårhonungen. Den både doftar och smakar solsken! Flytande honung börjar normalt kristallisera efter några veckor, men den går fint att frysa så att det inte händer.

Helt nyskördad flydande honung = flytande solsken!

PS: De två vaxkakorna gav tillsammans 2900 gram honung. Det är bara sex veckor sedan vi lade ner de tomma listerna/träpinnarna i kupan, och bina har producerat honungen + allt vax som kakorna består av på den korta tiden. Det är väl fantastiskt! 🙂

Honungskaka