‘Nye’ sko til Balder

Vi graver lidt i historiens affald igen – og endnu en gang er det sko, der dukker op. Denne gang et par små læderstøvler, str. 23-24. Som jeg fortalte om i et tidligere indlæg, bruger jeg pauserne fra diverse andre projekter til at hive papsøm ud af loftet i aftægtsboligen. Jeg er gået lidt i stå – og det skyldes ikke kun mangel på pauser.

Loftet er visse steder temmelig dårligt, og et par af brædderne med papsøm i skal måske udskiftes. Så giver det ikke så meget mening at hive søm ud …

På et tidspunkt i fortiden har der været en vandskade, og det træ, der er blevet skadet, er der så gået udyr (borebiller?) i. Træet er meget mørt og drysser, når jeg forsøger at hive sømmene ud – og så er mange af sømmene så rustne, at de knækker, inden de er kommet ud.

Så vi har været lidt i tænkeboks. Hvad skal vi gøre, og hvor stort ender projektet med at blive? Hvis der er noget, der fortsat skader loftet, så skal vi jo stoppe det. Taget er et gammelt spån-tag, hvor der er lagt et blik-tag over på et tidspunkt – og vi har egentlig en idé om, at det er rimelig vandtæt. Men måske er der en utæthed et sted? Og så er der borebillerne – hvad gør man mon ved dem? Er de der overhovedet nu, eller er det en gammel skade?

I dag var Steffen i den usædvanlige situation, at han allerede ved frokosttid var færdig med alle de ting, han havde planlagt for hele weekenden. Så han fandt en stige og klatrede op for at inspicere loftet oppefra.

Noget kønt syn er det jo ikke. Og helt let er det ikke at inspicere loftsbrædderne – man får nærmest indtryk af, at loftet har været anvendt til losseplads. Der er langt mellem bjælkerne – og loftsbrædderne skal vi absolut ikke træde på. Så første skridt var at få lagt nogle brædder ud mellem bjælkerne, så det er muligt at komme ned i den anden ende. De dårlige loftsbrædder ved vi nogenlunde, hvor er, men de er slet ikke synlige oppefra på grund af alt det møg, der ligger, så efter at have holdt et lille statusmøde, blev vi enige om, at næste skridt – inden vi tager stilling til, hvad vi skal gøre ved loftsbrædde-problemet – må være at få loftet tømt for skrald.

Noget af det er ‘bare’ småpinde, halm, jord (har der været lagt et isolerende lag ud?), dvs. ting, der i princippet kan komposteres. Men det er langt fra det hele, der bare kan smides ned i køkkenhaven.

En del af det skal transporteres helt væk (dvs. på lossepladsen), så næste skridt bliver at skaffe et antal spande, det kan skovles op i, og så få det kørt væk. Ikke gårdens mest inspirerende opgave …

Nå – Steffen gik frisk i gang og fandt som noget af det første endnu et par små læderstøvler. Hvad de laver oppe på loftet, kan man så spekulere lidt over – men vi satser på, at vi ikke graver støvlernes oprindelige ejermand frem længere inde på loftet!

Vi gräver lite i historiens avfall igen – och ännu en gång är det skor som dyker upp. Denna gång ett par små läderstövlar, storlek 23–24.Som jag berättade om i ett tidigare inlägg använder jag pauserna från diverse andra projekt till att dra ut pappspik ur taket i undantagsstugan. Jag har stannat av lite – och det beror inte bara på brist på pauser.

Taket är på vissa ställen ganska dåligt, och ett par av brädorna med pappspik i ska kanske bytas ut. Då ger det inte så mycket mening att dra ut spik…

Vid något tillfälle förr i tiden har det varit en vattenskada, och det trä som skadats har det sedan gått ohyra (trämask?) i. Trät är väldigt murket och smular sig när jag försöker dra ut spikarna – och dessutom är många av spikarna så rostiga att de går av innan de kommit ut.

Så vi har haft en liten tankesmedja. Vad ska vi göra, och hur stort kommer projektet att bli i slutändan? Om det är något som fortfarande skadar taket så måste vi ju stoppa det. Yttertaket är ett gammalt spåntak som det har lagts ett plåttak över vid något tillfälle – och vi har egentligen en idé om att det är rimligt vattentätt. Men kanske finns det en otäthet någonstans? Och så är det trämasken – vad gör man egentligen åt dem? Är de ens kvar nu, eller är det en gammal skada?

Idag hamnade Steffen i den ovanliga situationen att han redan vid lunchtid var klar med alla de saker han hade planerat för hela helgen. Så han hittade en stege och klättrade upp på vinden för att inspektera taket ovanifrån.

Någon vacker syn är det ju inte. Och det är inte helt lätt att inspektera vindsbrädorna – man får närmast intrycket av att vinden har använts som soptipp. Det är långt mellan bjälkarna – och vindsbrädorna ska vi absolut inte trampa på. Så första steget var att få lagt ut några brädor mellan bjälkarna så att det går att ta sig ner till andra änden. Var de dåliga vindsbrädorna sitter vet vi ungefär, men de syns inte alls ovanifrån på grund av all smuts som ligger där. Efter ett litet statusmöte kom vi överens om att nästa steg – innan vi tar ställning till vad vi ska göra med vindsbrädsproblemet – måste vara att tömma vinden på skräp.

En del av det är ”bara” småpinnar, halm, jord (har det legat ett isolerande lager där?), det vill säga saker som i princip kan komposteras. Men det är långt ifrån allt som bara kan slängas ner i köksträdgården.

En del av det måste transporteras bort helt (alltså till återvinningscentralen), så nästa steg blir att skaffa ett antal hinkar som det kan skovlas upp i och sedan köra iväg det. Inte gårdens mest inspirerande uppgift…

Nåväl – Steffen satte piggt igång och hittade som något av det första ännu ett par små läderstövlar. Vad de gör uppe på vinden kan man ju spekulera lite över – men vi satsar på att vi inte gräver fram stövlarnas ursprungliga ägare längre in på vinden!