Ny farstu – indersiden

Som Christina skrev i indlægget om den nye farstu, blev den som aftalt afleveret med rå gipsvægge og betongulv. Et af vinterens store projekter har derfor været at færdiggøre indersiden.

Første skridt var at spartle, slibe, spartle, slibe og så slibe lidt igen. Det stykke af den gamle bjælkevæg, som vi har valgt at lade være fritlagt, har vi børstet ned, vi har fjernet de gamle søm, og så har Christina linoliebehandlet den del af væggen, der skal være synlig. Farstun er uopvarmet, så vi planlægger at fylde de værste sprækker med værk for isoleringens skyld.

Herefter blev vægge og loft malet med den gode maling fra www.auro.dk. Fedt at vide, at malingen er helt kemikaliefri. Både når man står og arbejder med den – det lugter ikke! – men også når man tænker lidt over, hvad det egentlig er, man fylder sit hjem med.

Herefter blev fliserne lagt. Det har taget os laaaang tid at bestemme os til, hvad vi skulle vælge, og resten af projektet har afventet beslutningen. Fliselægning er ikke så svært, når bare underlaget er plant, og det var det her. Jeg var nu glad for, at jeg allerede havde lavet et par gulve i kælderen. Det sparede mig for de værste begynderfejl …

Da gulvet var lagt, kom den rigtigt spændende del af projektet: Træværket. Der skulle sættes gerigter (det hedder det!) om døre og vinduer, lister langs loftet og højt panel hele vejen rundt. Sådan et puslespil har jeg aldrig lagt før.

Det høje panel er ‘pärlspont’. Jeg ved ikke, hvad det hedder på dansk, men det giver sådan lidt almuestil med de lodrette riller. Lones kompressor med sømpistolen var til rigtig god hjælp her. Der sku’ slås mange søm i. 

Al træværket er selvfølgelig også blevet malet. Meget af det malede vi de første par gange, før det blev sat op, og da der er alt for koldt i laden til den slags aktiviteter, har vi indrettet malerværksted i salen i overetagen: Afdækning, et par bukke og et ekstra lysstofrør: Så kører det! (Så er der også bedre plads i laden til at gå og rode med bikuben. Mere om det en anden dag!). Lysningerne omkring døre og vinduer og selve panelet er selvfølgelig malet på stedet. Da farstuen er uopvarmet, måtte der en varmeblæser til nogle timer. Alternativet var først at male om nogle måneder, og det kan vi altså ikke vente på!

Endelig har jeg lavet en knagerække af et bræt (fra laden …), som har fået en festlig kant vha. fars overfræser, og så har jeg skruet alle de knager, jeg ku’ finde i huset, på. Knagerne er – selvfølgelig – oprindeligt fra Ikea, men passer fint ind i stilen. Lampen er den, der hang i entréen i Lyngby – den har ligget og ventet nede i kælderen, siden vi flyttede.

Jeg syn’s selv, at resultatet er blevet ganske nydeligt. Det er en er en kæmpe fornøjelse, at der nu er lyst og lækkert både ude og inde, og at der nu er plads til, at tre voksne kan tage vinterovertøj på samtidigt! Før var der mørkt og knap plads til én …

Hængepartiet er bjælkevæggen. Den er, kan man vist roligt sige, ikke helt lige, så der skal laves en masse individuelt tilpassede løsninger, både når panelet skal sættes op, og når afslutningen omkring køkkendøren skal laves. Det bli’r selvfølgelig aldeles storslået og færdigt ‘lige om lidt’. Følg med her – jeg lægger et billede op, når det er klart! 🙂

Som Christina skrev i inlägget om den nya farstun, blev den som avtalat överlämnad med råa gipsväggar och betonggolv. Ett av vinterns stora projekt har därför varit att färdigställa insidan.

Första steget var att spackla, slipa, spackla, slipa och så slipa lite igen. Den del av den gamla timmerväggen som vi har valt att låta vara synlig har vi borstat av, vi har tagit bort gamla spikar, och sedan har Christina linoljebehandlat den del av väggen som ska vara synlig. Farstun är ouppvärmd, så vi planerar att fylla de värsta sprickorna med drev (linull/drevgarn) för isoleringens skull.

Därefter blev väggar och tak målade med den goda färgen från www.auro.dk. Skönt att veta att färgen är helt kemikaliefri. Både när man står och arbetar med den – det luktar inte! – men också när man tänker lite på vad det är man faktiskt fyller sitt hem med.

Sedan blev det dags att lägga klinker. Det har tagit oss lååång tid att bestämma oss för vad vi skulle välja, och resten av projektet har väntat på det beslutet. Att lägga klinker är inte så svårt så länge underlaget är jämnt, och det var det här. Jag var glad att jag redan hade gjort ett par golv i källaren; det besparade mig de värsta nybörjarfelen …

När golvet var lagt kom den riktigt spännande delen av projektet: Träverket. Det skulle sättas foder kring dörrar och fönster, lister längs taket och hög panel hela vägen runt. Ett sådant pussel har jag aldrig lagt förut.

Den höga panelen är pärlspont. Det ger en fin allmogestil med de lodräta rillorna. Lones kompressor med spikpistol var till stor hjälp här. Det skulle slås i många spikar.

Allt träverk har naturligtvis också blivit målat. Mycket av det målade vi de första gångerna innan det sattes upp, och då det är alldeles för kallt i ladan för sådana aktiviteter har vi inrett en målarverkstad i salen på övervåningen: Skyddsplast, ett par bockar och ett extra lysrör – sedan kör vi! (Då blir det också bättre plats i ladan för att pyssla med bikupan. Mer om det en annan dag!). Smygarna runt dörrar och fönster och själva panelen är givetvis målade på plats. Eftersom farstun är ouppvärmd fick en värmefläkt stå på i några timmar. Alternativet var att vänta med att måla i några månader, och det kan vi faktiskt inte vänta på!

Slutligen har jag gjort en kroklist av en bräda (från ladan …), som har fått en dekorativ kant med hjälp av fars handöverfräs, och sedan har jag skruvat på alla krokar jag kunde hitta i huset. Krokarna är – naturligtvis – ursprungligen från Ikea, men passar fint in i stilen. Lampan är den som hängde i entrén i Lyngby – den har legat och väntat nere i källaren sedan vi flyttade.

Jag tycker själv att resultatet har blivit ganska snyggt. Det är ett enormt nöje att det nu är ljust och härligt både ute och inne, och att det nu finns plats för tre vuxna att ta på sig vinterkläderna samtidigt! Förr var det mörkt och knappt plats för en …

Det som återstår är timmerväggen. Den är, kan man nog lugnt säga, inte helt rak, så det krävs en hel del individuellt anpassade lösningar, både när panelen ska sättas upp och när avslutningen kring köksdörren ska göras. Det blir naturligtvis alldeles storslaget och färdigt ”alldeles snart”. Håll utkik här – jag lägger upp en bild när det är klart! 🙂