Aftægtsboligen

Nu hvor jeg næsten er færdig med 8’eren, har jeg givet mig i kast med et nyt langtidsprojekt, hvor det er nødvendigt at bide opgaven over i mange dele. Denne gang er det et indendørs projekt – vejret tillader ikke så forfærdelig mange udendørs opgaver lige for tiden.

Gammelgårds aftægtsbolig/undantagsstuga ligger lige ved siden af vores eget hovedhus, i en lille gårdhave omgivet af et gammelt stengærde. Måske har det – eller en forgænger til det – været del af den oprindelige gamle Strömmaköp landsby, der lå på vores grund. Det er et lille, gammelt bjælkehus, uden vand og el, uisoleret og med gamle et-glasruder i tre af vinduerne. Der er to små rum og en lille entre.

I det største af rummene står der en gammel brændeovn, og i det lille rum står der et gammelt brændekomfur i den bagerste del af rummet. Måske har det lille rum engang været delt op i et mikrolille køkken i den bagerste del, og et lille kammer i den forreste del. Det store rum har så været opholdsrum og om natten soverum. Der er skam også loft, uisoleret og med et lille vindue med et sølle gardin – men det kan umuligt have været anvendt til beboelse andet end måske om sommeren.

Det er ikke så frygtelig længe siden, at aftægtsboligen var beboet. Knut, der nu nærmer sig 100, kan godt huske, da der boede en familie til leje her i 30’erne, med fire børn! Det har dælme ikke været nogen luksustilværelse. Børnene sov på hømadrasser på gulvet, og de hørte altså ikke til dem, der havde råd til at købe lammeskind at ligge på, som man ellers gjorde, hvis man havde råd. Den sidste lejer var enkemand Ström, der ellers boede i en hytte ude i skoven, men som flyttede ’ind til byen’, da han blev gammel.

Det er et fint lille hus med en masse historie, men vi kommer næppe til at anvende det til beboelse. Det skulle da lige være, hvis børnebørnene vil prøve at sove derude i stedet for at ligge i telt om sommeren. Men måske kan man finde på noget andet at anvende det til? Mens vi tænker over det, er vi så småt begyndt at renovere lidt på det. I 2015 blev den ene gavl malet, så Steffen i 2016 kunne bygge et lille drivhus på. Denne sommer har Steffen sat tagrender på den side, der vender ind mod gårdhaven, så vandet ikke plasker op på facadebrædderne og vi i stedet kan anvende det i drivhuset. På den anden side af huset er der stenfundament ned mod jorden, så der er det ikke lige så akut (og også lidt mere besværligt at sætte tagrender op – der er højt op til taget). Døren trænger til en meget kærlig hånd, hvilket vi indtil videre har ignoreret, bl.a. fordi vi ikke vidste, om vi kunne skaffe en låsekiste, der passede. Det har vi så fundet nu, så måske skal døren renoveres til sommer.

Forsiden af huset, der vender ind mod gårdhaven, er nordvendt og ideel til at have småplanter i skygge. Nu, hvor der er tagrende på den side, kunne vi godt tænke os at kunne sætte nogle hylder op på væggen, som planterne kan stå på til sommer. Så et forårsprojekt, når temperaturen kommer over 5 grader igen, bliver formentlig at få repareret væggen og malet den, så der kan sættes hylder op.

De to vinduer, der vender ind mod gårdhaven, er i okay stand – formentlig blev de skiftet i 90’erne. Det ene vindue mangler foderbrædder, men det er helt uproblematisk at sætte på – der har Steffen efterhånden ekspertisen. Vinduerne i østgavlen og på bagsiden skal skiftes, da de er i meget dårlig stand. Godt at vi har mange vinduer at tage fra. Formentlig bliver det ikke i 2018 – vi får se. Steffen har en plan om engang at lave endnu et drivhus, på sydsiden af aftægtsboligen, så det bliver i hvert fald inden da.

Alle disse renoveringer er udvendige – og de indgår IKKE i mit nye projekt. Nu, hvor det er rigtig vintervejr, er jeg gået inden døre. Der er nemlig også lidt at se til.

Væggene er rå bjælkevægge, som kan blive ret flotte, hvis de bliver børstet rene og får lidt linolie. Loftet derimod er mørkt og skjoldet og kunne godt trænge til en gang hvid maling.

Problemet er bare, at det er overbroderet med små papsøm. Formentlig i et forsøg på at isolere bare en anelse har man i sin tid slået pap eller papir op på hele loftet med en million små papsøm. Papiret er revet ned – men papsømmene sidder der endnu. Fjernelse af disse mange, mange papsøm og istandsættelse af loftet er blevet mit nye, indendørs langtidsprojekt. Der er heldigvis så lavt til loftet, at jeg kan nå uden en skammel, men alligevel er det arbejde med strakte arme over hovedet, så mere end 1 time ad gangen holder jeg ikke til.

Jeg forsøgte først med en tang, en spartel, en kniv, et stemmejern – men jeg kunne ikke få fat i de små sataner. Og når det endelig lykkedes med tangen, så fik jeg bidt sømmet over. Så gik jeg op til Knut. Han har bygget og renoveret huse hele sit liv, så han måtte have en idé. Først forstod han ikke helt, hvad det nu var, jeg var i gang med. Men så lyste hans øjne op, og han begyndte at lede i sine gemmer. Engang for længe siden havde han haft brug for et instrument til at tage papsøm ud med, og han havde fået en nabo, der var smed, til at konstruere et meget tyndt koben (som i øvrigt hedder kofod på svensk). Og hvor var det nu henne?

Knut har en fantastisk orden i sine ting, og der er altid meget ryddeligt og pænt oppe hos ham – men han kunne altså ikke lige finde kofoden. Så om jeg ville komme igen dagen efter? Og lige taste mit telefonnummer ind på hans mobiltelefon, så han kunne ringe til mig! Det gjorde jeg, og næste formiddag ringede Knut, mens jeg var ude i 8’eren, og lagde besked på min telefonsvarer om, at nu havde han fundet kofoden.

I mellemtiden var Steffen taget på endnu en af sine udflugter til byggemarkedet i Älmhult (han studerer trævarer og laver ønskelister …), og han havde så også fundet en kofod til mig. Så nu har jeg to. Og selvom Knuts kofod har en god historie, så må jeg jo indrømme, at den nye kofod er bedst. Så jeg har afleveret den gamle kofod til Knut igen og har vist ham den nye og aflagt rapport om, hvordan det skrider frem. Han er meget begejstret for alle vores projekter.

Så nu er jeg gået i gang med at fjerne papsøm. Ca. 50-60 stykker ad gangen kan jeg klare, så syrer armene til. Fast arbejde til det næste stykke tid, hvor frosten og sneen forhindrer mig i at komme videre med 8’eren! 🙂

Nu när jag nästan är färdig med Åttan har jag tagit mig an ett nytt långtidsprojekt där det är nödvändigt att dela upp uppgiften i många delar. Den här gången är det ett inomhusprojekt – vädret tillåter inte särskilt många utomhusuppgifter just för tillfället.

Gammelgårds undantagsstuga ligger precis bredvid vårt eget huvudhus, i en liten trädgård omgiven av ett gammalt stengärde. Kanske har det – eller en föregångare till det – varit en del av den ursprungliga gamla Strömmaköp by som låg på vår mark. Det är ett litet, gammalt timmerhus utan vatten och el, oisolerat och med gamla enkelglasrutor i tre av fönstren. Det finns två små rum och en liten entré.

I det största av rummen står en gammal braskamin, och i det lilla rummet står en gammal vedspis i den bakre delen. Kanske har det lilla rummet en gång varit uppdelat i ett mikrolitet kök i den bakre delen och en liten kammare i den främre delen. Det stora rummet har då varit vardagsrum och nattetid sovrum. Det finns minsann också en vind, oisolerad och med ett litet fönster med en eländig gardin – men den kan omöjligt ha använts som bostad förutom kanske på sommaren.

Det är inte så förtvivlat länge sedan undantagsstugan var bebodd. Knut, som nu närmar sig 100, kommer väl ihåg när det bodde en hyresfamilj här på 30-talet med fyra barn! Det har verkligen inte varit någon lyxtillvaro. Barnen sov på halmmadrasser på golvet, och de hörde sannerligen inte till dem som hade råd att köpa lammfällar att ligga på, som man annars gjorde om man hade råd. Den sista hyresgästen var änklingen Ström, som annars bodde i en stuga ute i skogen men som flyttade ”in till byn” när han blev gammal.

Det är ett fint litet hus med massor av historia, men vi kommer knappast att använda det som bostad. Det skulle väl i så fall vara om barnbarnen vill prova att sova där ute istället för att ligga i tält på sommaren. Men kanske kan man hitta på något annat att använda det till? Medan vi funderar på det har vi så smått börjat renovera lite på det. Under 2015 målades den ena gaveln så att Steffen under 2016 kunde bygga ett litet växthus mot den. Denna sommar har Steffen satt upp hängrännor på den sida som vetter mot trädgården, så att vattnet inte stänker upp på fasadbrädorna och vi istället kan använda det i växthuset.

På den andra sidan av huset är det stengrund ner mot marken, så där är det inte lika akut (och också lite krångligare att sätta upp hängrännor – det är högt upp till taket). Dörren behöver en mycket kärleksfull hand, något vi hittills har ignorerat, bland annat för att vi inte visste om vi kunde få tag på ett låshus som passade. Det har vi hittat nu, så kanske ska dörren renoveras till sommaren.

Framsidan av huset, som vetter mot trädgården, är nordvänd och idealisk för att ha småplantor i skugga. Nu när det finns hängränna på den sidan skulle vi gärna vilja sätta upp några hyllor på väggen som plantorna kan stå på till sommaren. Så ett vårprojekt, när temperaturen kommer över 5 grader igen, blir förmodligen att få väggen reparerad och målad så att hyllorna kan sättas upp.

De två fönstren som vetter mot trädgården är i okej skick – förmodligen byttes de på 90-talet. Det ena fönstret saknar foder, men det är helt oproblematiskt att sätta dit – där har Steffen efterhand fått expertisen. Fönstren i östgaveln och på baksidan ska bytas eftersom de är i mycket dåligt skick. Tur att vi har många fönster att ta av. Förmodligen blir det inte under 2018 – vi får se. Steffen har en plan om att en gång bygga ytterligare ett växthus på sydsidan av undantaget, så det blir i varje fall innan dess.

Alla dessa renoveringar är utvändiga – och de ingår INTE i mitt nya projekt. Nu när det är riktigt vinterväder har jag gått inomhus. Det finns nämligen lite att se över där också.

Väggarna är råa timmerväggar som kan bli riktigt snygga om de borstas rena och får lite linolja. Taket däremot är mörkt och fläckigt och skulle behöva en omgång vit färg.

Problemet är bara att det är översållat med små pappspikar. Förmodligen i ett försök att isolera bara en aning har man i tiden spikat upp papp eller papper i hela taket med en miljon små pappspikar. Pappret är nedrivet – men pappspikarna sitter kvar. Att ta bort dessa många, många pappspikar och iordningställa taket har blivit mitt nya, inomhus-långtidsprojekt. Det är lyckligtvis så lågt i tak att jag når utan pall, men ändå är det arbete med sträckta armar över huvudet, så mer än en timme åt gången håller jag inte ut.

Jag försökte först med en tång, en spackel, en kniv, ett stämjärn – men jag kunde inte få tag i de små satarna. Och när det väl lyckades med tången så bet jag av spiken. Då gick jag upp till Knut. Han har byggt och renoverat hus hela sitt liv, så han måste ha en idé. Först förstod han inte riktigt vad det var jag höll på med. Men så lyste hans ögon upp och han började leta i sina gömmor. En gång för länge sedan hade han behövt ett verktyg för att dra ut pappspik med, och han hade bett en granne som var smed att konstruera en mycket tunn kofot. Och var var den nu någonstans?

Knut har en fantastisk ordning på sina saker och det är alltid väldigt städat och fint hos honom – men han kunde alltså inte hitta kofoten direkt. Så om jag ville komma igen dagen efter? Och gärna knappa in mitt telefonnummer på hans mobil så att han kunde ringa mig! Det gjorde jag, och nästa förmiddag ringde Knut medan jag var ute i Åttan och lämnade ett meddelande på min röstbrevlåda om att nu hade han hittat kofoten.

Under tiden hade Steffen gett sig iväg på ännu en av sina utflykter till byggmarknaden i Älmhult (han studerar trävaror och skriver önskelistor…), och han hade också hittat en kofot till mig. Så nu har jag två. Och även om Knuts kofot har en bra historia så måste jag ju erkänna att den nya kofoten är bäst. Så jag har lämnat tillbaka den gamla kofoten till Knut igen och har visat honom den nya och avlagt rapport om hur det går framåt. Han är mycket entusiastisk över alla våra projekt.

Så nu har jag börjat dra ut pappspik. Ungefär 50–60 stycken åt gången klarar jag innan armarna surnar till. Stadigt arbete under den närmaste tiden när frosten och snön hindrar mig från att komma vidare med Åttan! 🙂