Vandhul og nyt hügelbed

Mit største projekt i Kristi Himmelfartsferien var uden tvivl vandhullet syd for huset. Det må man helt klart kunne bruge til et eller andet – spørgsmålet er hvad, og hvordan.

Udgangspunktet er, at vi har en fordybning i jorden med stillestående vand, der er helt tilgroet med græsser og alger, og hvor der ligger et væltet birketræ lidt ind over, med adskillige birkegrene på bunden af vandhullet. Rundt om vandhullet er der en slags dæmning, og hullet er meget regelmæssigt rundt, så det er sikkert konstrueret på et eller andet tidspunkt. Og så er der naturligvis tilgroet med bl.a hindbærkrat, og træerne syd for vandhullet skygger det meste af dagen.

Jeg har ikke kunnet finde nogen tilførsel af vand, så det er formentlig grundvandsspejlet, der ligger der. Lige vest for vores grund (og vandhullet) har naboen dog i nyere tid konstrueret en stor dam, hvor dæmningen ind mod vores grund i hvert fald et sted gennembrydes af et rør til et lille vandløb, der løber ned i skoven syd for vores lille vandhul. Så måske siver der også vand fra den store dam til vores lille vandhul gennem utætheder i dæmningen. Det håber jeg lidt – det kunne være rart, hvis der var anden vandtilførsel end regn og grundvand.

Øst og syd for vores lille vandhul er der et sumpet område, med småkrat og birketræer. Som det ses på billedet, er der også enkelte grantræer.

Mit småautistiske oprydningsgen har lige fra starten haft vældig stor trang til at få ryddet op i vandhullet, og jeg har haft en rive i for at se, om det var muligt at hive græsserne op. Det er det – og vandhullet er ok dybt – i hvert fald 1 meter, og måske også mere ude på midten (hvor jeg ikke kan nå). Oprensningen har bare – udover tid – afventet, at jeg fik en idé til, hvad jeg så skulle bruge det, jeg hiver op fra vandhullet til? Det består primært af slam og græs i forskellige grader af forrådnelse – og det må da kunne bruges til noget!

Succesoplevelsen med hügelbedet oppe ved stengærdet og rabarberne (krydderurtebedet) gav mig mod på at lave endnu et hügelbed.

Lidt øst for vandhullet, på kanten mellem ‘haven’ og sumpområdet, ligger endnu et væltet birketræ. Der er også en irriterende lavning i jorden, fyldt med brændenælder.

Så løsningen blev: jeg fylder hullet med en blanding af træ fra birketræet og oprens fra vandhullet. Så må jeg sidenhen finde noget jord et sted at toppe det med, og så på toppen. Steffen foreslår vildblomst-blandingen, som vi afprøvede med succes oppe i sommerhuset sidste år. Vi får se – nu skal vi lige ha’ lavet bedet først.

For en sikkerheds skyld startede jeg med et lag af aviser for at kvæle brændenælderne. Jeg er ikke sikker på, at det er nødvendigt – når der kommer et tykt lag træ og råddent græs ovenpå, burde de dø under alle omstændigheder – men da jeg jo på ingen måde er erfaren i det her endnu, så lægger jeg lige lidt aviser også.

Og så var det ellers bare at hive græs og slam op af vandhullet! Efter næsten at have knækket ryggen på det de første timer (det er saft suseme tungt!), fandt jeg på den geniale idé at trække græsset op på siden af vandhullet først, og så vente med at hive det videre op i trillebøren til et par timer efter. Så er det meste af vandet løbet fra, og vægten reduceret betydeligt.

Steffen fik lov at lege lidt med sin gamle el-motorsav – træet skulle jo parteres! Han glæder sig som et lille barn, til han får købt en større sav, uden ledning!!

Og så var det ellers bare at ‘samle’ bedet. Jeg afsluttede denne fase med at lægge et ordentlig lag græs ovenpå – også for at dække det slamlignende (og slamlugtende!) lag til. Næste fase bliver så at finde noget jord til at afslutte det med – men vi har nogle bunker oppe i poppellunden, som jeg håber ikke er alt for fyldt med sten. Fortsættelse følger 🙂 – også på vandhulsprojektet!

Mitt största projekt under Kristi himmelsfärdshelgen var utan tvekan vattenhålet söder om huset. Det måste man helt klart kunna använda till något – frågan är bara vad, och hur.

Utgångspunkten är att vi har en sänka i marken med stillastående vatten som är helt igenvuxen av gräs och alger. Där ligger också en björk lite halvt över, med åtskilliga björkgrenar ute i vattnet. Runt vattenhålet finns en sorts fördämning, och hålet är väldigt regelbundet runt, så det är säkert konstruerat vid något tillfälle. Och så är det naturligtvis igenvuxet med bland annat hallonsnår, och träden söder om vattenhålet skuggar det mesta av dagen.

Jag har inte kunnat hitta något tillflöde, så det är förmodligen grundvattenspegeln som ligger där. Precis väster om vår tomt (och vattenhålet) har grannen dock anlagt en stor damm, där fördämningen in mot vår tomt på åtminstone ett ställe genombryts av ett rör till en liten bäck som rinner ner i skogen söder om vårt lilla vattenhål. Så kanske sipprar det även vatten från den stora dammen till vårt vattenhål genom otätheter i fördämningen. Det hoppas jag lite på – det vore trevligt om det fanns annan vattentillförsel än bara regn och grundvatten.

Öster och söder om vårt lilla vattenhål finns ett sumpigt område med småsnår och björkar. Som syns på bilden finns där även enstaka granar.

Min småautistiska städgen har ända från start haft ett enormt sug efter att städa i vattenhålet, och jag har varit där med en räfsa för att se om det gick att dra upp gräset. Det gör det – och vattenhålet är helt okej djupt – åtminstone en meter, och kanske mer ute i mitten (där jag inte når). Rensningen har bara – utöver tid – väntat på att jag skulle få en idé om vad jag ska använda det jag drar upp till. Det består ju främst av slam och gräs i olika stadier av förruttnelse – och det måste ju kunna användas till något!

Framgången med hügelbädden uppe vid stengärdet och rabarberna (kryddväxtbädden) gav mig modet att göra ännu en hügelbädd.

Lite öster om vattenhålet, på gränsen mellan “trädgården” och sumpområdet, ligger ännu en vält björk. Där finns också en irriterande svacka i marken, fylld med brännässlor.

Så lösningen blev: Jag fyller hålet med en blandning av trä från björken och rens från vattenhålet. Sedan får jag hitta jord någonstans att toppa med framöver, och så så på toppen. Steffen föreslår vildblomsblandningen som vi testade med framgång vid sommarstugan förra året. Vi får se – nu ska vi bara få ordning på bädden först.

För säkerhets skull började jag med ett lager tidningspapper för att kväva brännässlorna. Jag är inte säker på att det behövs – när det kommer ett tjockt lager trä och ruttet gräs ovanpå borde de dö i vilket fall som helst – men eftersom jag inte är någon expert på det här än, så lägger jag dit lite tidningar också.

Och sedan var det bara att börja dra upp gräs och slam ur vattenhålet! Efter att nästan ha knäckt ryggen de första timmarna (tungt är det!), kom jag på den geniala idén att dra upp gräset på kanten av vattenhålet först, och vänta med att lyfta det upp i skottkärran till ett par timmar senare. Då har det mesta av vattnet runnit av och vikten minskat betydligt.

Steffen fick leka lite med sin gamla el-motorsåg – träet skulle ju parteras! Han längtar som ett litet barn tills han får köpa en större såg, utan sladd!!

Och sen var det bara att “montera” bädden. Jag avslutade denna fas med att lägga ett ordentligt lager gräs överst – även för att täcka över det slamlika (och slamluktande!) lagret. Nästa fas blir att hitta jord att avsluta med – men vi har några högar uppe i poppellunden som jag hoppas inte är allt för fulla med sten.

Fortsättning följer 🙂 – även för vattenhålsprojektet!