Energirenovering af Gammelgård: Varmepumpe

Sidste delprojekt i 2017’s energirenovering af Gammelgård bestod i installation af en luft-vand-varmepumpe.

I gamle dage – dvs. da Gammelgård var i den oprindelige families eje helt op til Kalle Nilsson døde i 1987 – opvarmedes gården kun meget sparsomt med en kombination af et gammelt brændekomfur og, efter at der blev lagt el ind, ved at lade en simpel kogeplade stå tændt i køkkenet som opvarmning. Der var åben pejs i stuen, men hverken stuen eller pejsen blev anvendt de sidste mange år, Kalle Nilsson levede: Han boede mere eller mindre i et enkelt kammer og køkkenet. Som jo altså blev varmet op af brændekomfur og kogeplade.

Da gården blev købt af nye ejere i starten af 90’erne, skete der omfattende ændringer af hele huset, med udgravning af kælder, indretning af beboelse på loftet, tilbygning til køkken og bad – og gulvvarme-rør i alle rum og installation af et elfyr i den nye kælder til opvarmning af vand til gulvvarme og brugsvand. Da efterisolering af væggene og energieffektive vinduer ikke blev prioriteret i den omgang, og varmetabet fra det nu meget større hus derfor må have været rigtig stort, må det have kostet monstrøse mængder elektricitet trods et sindrigt system med kobling af et nyt brændekomfur til den nye, vandbårne gulvvarme.

Den danske institution, der overtog gården i 00’erne, gik da også i gang med at mindske varmetabet gennem indvendig efterisolering af de fleste vægge og udskiftning af de ældste vinduer. Og så skiftede de endnu en gang brændekomfuret til en ny model, der fortsat var koblet på gulvvarmen.

På trods af den indsats var varmetabet fra huset stadig relativt højt, da vi overtog det i 2015, og trods ivrig brug af brændekomfuret (og dermed stort forbrug af brænde), lå vi stadig på et elforbrug på den forkerte side af 12.000 kWh om året.

12.000 kWh om året til brugsel, varmt vand og opvarmning er for så vidt ikke ualmindeligt i en villa, og slet ikke på en gammel gård – men det var jo så også kun muligt med et ret så stort forbrug af brænde (jeg skyder på 10-12 m3 om året). Brænde, der både skal fældes, skæres op, flækkes, stables og slæbes ind i huset – og et brændekomfur, der skal fodres konstant.

Det holder ikke. Dels kræver det meget arbejde, som vi formentlig ikke vil være i stand til at udføre, når vi bliver gamle, dels kræver det meget tid, som kunne bruges meget bedre på skovhaven og køkkenhaven – men især kræver det afbrænding af træ i mængder, vi slet ikke har lyst til.

Træ – eller anden biomasse – til forbrænding har ellers i lange tider blandt miljø- og klimafolk været anset for at være en CO2-neutral energikilde, og det er da også rigtigt, at den CO2, der frigives ved forbrænding, jo forinden er blevet optaget af træet fra luften, og derfor fjernet fra atmosfæren. Hvis det fældede træ derfor erstattes af et nyt træ, der vokser og dermed binder ny CO2, burde regnskabet ende med at være klimaneutralt. Så enkelt er det desværre bare ikke – bl.a. anvendes der jo energi til at fælde, opskære og flække brændet, og så er der lige det der med partikelforurening og biodiversitet. Med mindre man forbrænder biomassen på et stort kraftvarmeanlæg med røgrensning (og det gør vi ikke på Gammelgård …), så kommer der altså røg ud af skorstenen. Og jo mere vi fyrer, des mere røg/partikelforurening laver vi.

Og i forhold til biodiversiteten, så er der en langt højere artsdiversitet i gammel skov end i ny skov. Hvis alle boliger i Sverige/Danmark skulle opvarmes med biomasse, så ville det kræve meget effektiv/produktiv biomasse-produktion – og det er altså ikke lig med at lade skovene blive meget gamle og meget diverse. Det er kun effektivt ved dyrkning af store områder med ensartede skove (fx granskov eller fyrreskov), der med regelmæssige intervaller fældes fuldstændig (renafdrift).

Hvis vi på Gammelgård skulle fortsætte med at anvende 10-12 m3 træ om året til opvarmning, ville vi snart have opbrugt vore egne træer og være afhængige af ‘import’ af træ fra andre dele af skoven.

Nu har vi så fået varmepumpe. Nyeste model luft-vand varmepumpe fra Nibe, med en virkningsgrad på 4-5. Dvs. at vi får 4-5 gange så meget varme ud af varmepumpen per brugt kWh som ved anvendelse af det gamle elfyr.

Vi fyrer stadig i både brændekomfuret  i køkkenet og brændeovnen i stuen 2 gange om dagen – men bruger nu kun cirka halvdelen af den mængde brænde, vi før brugte. Vi forventer, at vi kan klare brændeforsyningen udelukkende ved at opskære og flække de træer, vi alligevel skal fælde, fordi de står i vejen for andre projekter. Samtidig er elforbruget kraftigt reduceret. Vi aner jo ikke, hvor kold og lang vinteren bliver, og har dermed ingen idé om, hverken hvad det endelige brændeforbrug eller det endelige elforbrug på årsbasis lander på – men det tegner indtil videre rigtig lovende. Når vi kender det endelige elforbrug, vil vi overveje, om det giver mening at få sat solceller op, så vi selv kan producere den elektricitet, vi har brug for.

Oveni hatten har vi så fået en mere stabil indetemperatur – og det er varmere i huset, når vi ankommer fra Danmark. De første år skruede vi ned for fremløbstemperaturen på gulvvarmen, når vi skulle være væk fra gården i længere tid, for at elfyret ikke skulle gå helt amok uden tilskuddet fra brændekomfuret. Det betød altid en ‘kold’ ankomst, der nogle gange kunne strække sig over et helt døgn.

Nu fryser vi ikke mere, selvom der nok stadig vil være dele af vores familie, der synes, at vi har det alt for koldt – men det handler så mere om, at vi foretrækker en lavere rumtemperatur, end de gør.

Det sista delprojektet i 2017 års energirenovering av Gammelgård bestod i installation av en luft-vattenvärmepump.

Förr i tiden – det vill säga när Gammelgård var i den ursprungliga familjens ägo ända fram till att Kalle Nilsson dog 1988 – värmdes gården bara mycket sparsamt med en kombination av en gammal vedspis och, efter att el dragits in, genom att låta en enkel kokplatta stå tänd i köket som uppvärmning. Det fanns en öppen spis i vardagsrummet, men varken rummet eller spisen användes under de sista många åren som Kalle Nilsson levde: han bodde mer eller mindre i en enkel kammare och i köket. Som alltså värmdes upp av vedspisen och kokplattan.

När gården köptes av nya ägare i början av 90-talet skedde omfattande ändringar av hela huset, med utgrävning av källare, inredning av vinden, tillbyggnad av kök och bad – och vattenburen golvvärme i alla rum samt installation av en elpanna i den nya källaren för uppvärmning av golvvärme och varmvatten. Eftersom tilläggsisolering av väggarna och energieffektiva fönster inte prioriterades vid det tillfället, och värmeförlusten från det nu mycket större huset därför måste ha varit riktigt stor, måste det ha kostat monstruösa mängder elektricitet trots ett sinnrikt system med koppling av en ny vedspis till den nya golvvärmen.

Den danska institution som tog över gården på 00-talet satte då också igång med att minska värmeförlusten genom invändig tilläggsisolering av de flesta väggar och byte av de äldsta fönstren. Och så bytte de ännu en gång ut vedspisen till en ny modell som fortsatt var kopplad till golvvärmen.

Trots den insatsen var värmeförlusten från huset fortfarande relativt hög när vi tog över det 2015, och trots flitig användning av vedspisen (och därmed stor vedförbrukning) låg vi fortfarande på en elförbrukning på fel sida om 12 000 kWh per år.

12 000 kWh om året för hushållsel, varmvatten och uppvärmning är förvisso inte ovanligt i en villa, och absolut inte på en gammal gård – men det var ju då också bara möjligt med en ganska stor vedförbrukning (jag gissar på 10–12 m3 per år). Ved som både ska fällas, kapas, klyvas, staplas och bäras in i huset – och en vedspis som måste matas konstant.

Det håller inte. Dels kräver det mycket arbete som vi förmodligen inte kommer att kunna utföra när vi blir gamla, dels kräver det mycket tid som skulle kunna användas mycket bättre i skogsträdgården och köksträdgården – men framför allt kräver det förbränning av trä i mängder vi inte alls har lust med.

Trä – eller annan biomassa – för förbränning har annars under lång tid bland miljö- och klimatfolk ansetts vara en CO2-neutral energikälla, och det är också sant att den koldioxid som frigörs vid förbränning dessförinnan har tagits upp av trädet från luften och därmed avlägsnats från atmosfären. Om det fällda trädet därför ersätts av ett nytt träd som växer och därmed binder ny CO2, borde räkenskapen sluta med att vara klimatneutral. Så enkelt är det tyvärr bara inte – bland annat används ju energi för att fälla, kapa och klyva veden, och så är det ju det här med partikelutsläpp och biodiversitet. Såvida man inte förbränner biomassan i ett stort kraftvärmeverk med rökgasrening (och det gör vi inte på Gammelgård…), så kommer det ju rök ur skorstenen. Och ju mer vi eldar, desto mer rök och partikelutsläpp skapar vi.

När det gäller biodiversiteten så är det en långt högre artrikedom i gammal skog än i ny skog. Om alla bostäder i Sverige/Danmark skulle värmas upp med biomassa så skulle det kräva en mycket effektiv och produktiv biomassaproduktion – och det är alltså inte synonymt med att låta skogarna bli mycket gamla och varierade. Det är bara effektivt vid odling av stora områden med likartad skog (t.ex. gran- eller tallskog) som med jämna mellanrum avverkas helt (kalhygge).

Om vi på Gammelgård skulle fortsätta använda 10–12 m3 trä om året för uppvärmning skulle vi snart ha förbrukat våra egna träd och vara beroende av ”import” av trä från andra delar av skogen.

Nu har vi alltså fått en värmepump. Den nyaste modellen av luft-vattenvärmepump från Nibe, med en verkningsgrad på 4–5. Det betyder att vi får ut 4–5 gånger så mycket värme ur värmepumpen per använd kWh jämfört med den gamla elpannan.

Vi eldar fortfarande i både vedspisen i köket och braskaminen i vardagsrummet två gånger om dagen – men använder nu bara hälften av den mängd ved vi använde förut. Vi förväntar oss att vi kan klara vedförsörjningen uteslutande genom att kapa och klyva de träd vi ändå måste fälla för att de står i vägen för andra projekt. Samtidigt är elförbrukningen kraftigt reducerad. Vi vet ju inte hur kall och lång vintern blir, och har därmed ingen aning om var varken den slutgiltiga vedförbrukningen eller elförbrukningen på årsbasis landar – men det ser än så länge riktigt lovande ut. När vi vet den slutgiltiga elförbrukningen kommer vi att överväga om det ger mening att sätta upp solceller, så att vi själva kan producera den elektricitet vi behöver.

Som grädde på moset har vi fått en stabilare inomhustemperatur – och det är varmare i huset när vi anländer från Danmark. De första åren skruvade vi ner framledningstemperaturen på golvvärmen när vi skulle vara borta från gården en längre tid, för att elpannan inte skulle gå helt bärsärk utan tillskottet från vedspisen. Det innebar alltid en ”kall” ankomst som ibland kunde sträcka sig över ett helt dygn.

Nu fryser vi inte mer, även om det nog fortfarande finns delar av vår familj som tycker att vi har det alldeles för kallt – men det handlar då mer om att vi föredrar en lägre rumstemperatur än vad de gör.