Ubudne gæster

Kan I se, hvad nedenstående er? Det skal jeg sige jer: Det er spor efter det rådyr, der i nat trampede rundt i bedene i gårdhaven foran aftægtsboligen, hvor vi opformerer vore planter. Kræet er trampet tværs gennem bedet med de nu nedvisnede strandkål (Crambe maritima), vi såede sidste år, og resten af skorzoneerne/svartroten (Skorzonera hispanica) og er gået hen til (og i) bedet, hvor vi er ved at opformere sibirisk vinterportulak/vårsköna (Claytonia sibirica) og bibernelle/pimpinell (Sanguisorba minor) og har ædt dem, eller rettere har græsset lidt på dem. Møgdyr! 🙂

Bibernelle/pimpinell (Sanguisorba minor)

Sibirisk vinterportulak/vårsköna (Claytonia sibirica)

Strandkål Crambe maritima og skorzoneerne/svartroten (Skorzonera hispanica)

Skaden er ikke så stor: Det er veletablerede (spiselige) stauder, så de burde komme igen til foråret. Men vi har jo andre, mere skrøbelige planter, som vi ikke vil have spist, f.eks. alle de småplanter, der stadig står i potter. For at beskytte dem har jeg lavet netlåg til et par af plantekasserne, så udyrene ikke kan komme til dem. Senere, når planterne er visnet ned for vinteren, fylder jeg kasserne op med visne blade for at mindske risikoen for, at de fryser væk.

Endelig er der alle de nyplantede træer og buske i skovhaven/skogsträdgården. Dem hegner jeg ind med hønsenet, havehegn eller hvad jeg nu kan finde. Både rådyr og harer kan lave store skader, når planterne er små. Herunder ser I fra venstre misplen (mespilus germanicus), storfrugtet kirsebærkormel (cornus mas) og et lille surkirsebærtræ (prunus cerasus), der alle har fået net om. (Lige nu slår det mig, at jeg da også skal ha’ kigget på de frugtbuske, vi har stående i potter ved stengærdet …)

mispel (mespilus germanicus), storfrugtet kirsebærkormel (cornus mas), surkirsebær (prunus cerasus)

En overvejelse, vi hele tiden har i baghovedet, er selvfølgelig, om vi skal hegne hele området ind med dyrehegn. Vi har ikke lyst … 

Ser ni vad det här under är? Det ska jag säga er: Det är spår efter det rådjur som i natt trampade runt i bäddarna i trädgården framför undantagstugan, där vi drar upp våra plantor.
Kräket har trampat tvärs genom bädden med den nu nedvissnade strandkålen (Crambe maritima), som vi sådde förra året, och resten av svartrötterna (Scorzonera hispanica) och har gått fram till (och i) bädden där vi håller på att föröka sibirisk vinterportulak/vårsköna (Claytonia sibirica) och pimpinell (Sanguisorba minor) och har ätit upp dem, eller rättare sagt har betat lite på dem. Skitdjur! 🙂

Bibernelle/pimpinell (Sanguisorba minor)

Sibirisk vinterportulak/vårsköna (Claytonia sibirica)

Strandkål Crambe maritima og skorzoneerne/svartroten (Skorzonera hispanica)

Skadan är inte så stor: Det är väletablerade (ätliga) perenner, så de borde komma igen till våren. Men vi har ju andra, mer ömtåliga växter som vi inte vill ha uppätna, till exempel alla småplantor som fortfarande står i krukor. För att skydda dem har jag gjort nätlock till ett par av odlingslådorna, så att odjuren inte kommer åt dem. Senare, när plantorna har vissnat ner inför vintern, fyller jag lådorna med vissna löv för att minska risken för att de fryser bort.

Slutligen är det alla nyplanterade träd och buskar i skogsträdgården. Dem hägnar jag in med hönsnät, viltstängsel eller vad jag nu kan hitta. Både rådjur och harar kan göra stora skador när plantorna är små. Här nedanför ser ni från vänster mispeln (Mespilus germanica), storfruktig körsbärskornell (Cornus mas) och ett litet surkörsbärsträd (Prunus cerasus), som alla har fått nät omkring sig. (Just nu slår det mig att jag nog också måste se över de bärbuskar vi har stående i krukor vid stengärdet…)

mispel (mespilus germanicus), storfrugtet kirsebærkormel (cornus mas), surkirsebær (prunus cerasus)

En tanke som vi hela tiden har i bakhuvudet är förstås om vi ska hägna in hela området med viltstängsel. Vi har inte lust…