Hestebønne/bondböna-eksperimentet

Hvordan gik det egentlig med årets jordforbedring med hestebønne-hjælp? Steffen har jo allerede pralet med de kulinariske resultater, men nu skal det jo ikke være nydelse det hele …!! Ikke at vi ikke nyder hestebønnerne (i dag skal jeg fx forsøge mig med ‘frikadeller’ lavet af tørrede, udblødte, kogte hestebønner, kartoffelmos, løg og lidt gode krydderurter), men planterne havde jo også en vigtig funktion som forberedere af jordstykket til den kommende udplantning af flerårige grøntsager. Altså forbedring af jorden og kvælning af flerårigt ukrudt som fx kvikrod – og hvordan de har klaret den sag, kiggede jeg lidt nærmere på i formiddags, hvor der lige var en lille times ophold i regnbygerne.

Og umiddelbart tror jeg, at de har klaret jobbet helt efter bogen. Men strengt taget ved jeg det ikke. Lige det der med kvikdrabet er det nok mere jorddækket (aviser, ensilage og hø), der er ansvarlig – og i og med at jeg ikke har fået foretaget en ny jordanalyse, så ved jeg faktisk ikke, om der er tilført kvælstof til jorden.

Men resultatet er ikke desto mindre, at der næsten ingen ukrudt er på det stykke, hvor hestebønnerne har stået, og at det vrimler med regnorme. Og jorden er løs og lækker. So far, so good.

Den smule kvik, der er tilbage, er faktisk skudt op lige der, hvor bønneplanterne stod (hvor der jo var hul i jorddækket) – men ellers er der stort set ikke noget at komme efter. Jeg har nu ryddet det meste af området – først for det, der var tilbage af dækmaterialet (som jeg har lagt midlertidigt over i et andet bed), og så for de få ukrudtsplanter, jeg kunne finde. Derefter har jeg revet jorden (lidt fint skal det alligevel være), og så har jeg lagt et nyt lag dækmateriale på (regnskadet hø fra Kobakkegård), så der ikke spirer nyt ukrudt. Aviserne vover jeg at droppe, nu der er så lidt kvik tilbage.

Før rydning

Sådan så der ud under dækket

Fint revet

— og dækket igen

Der er dog stadig temmelig mange padderokke-rødder, men de er helt ligeglade med aviser. Til gengæld virker det, som om padderokketrykket i årets kartoffelbede har været betydelig lavere (kartoffelplanterne har mere bladmasse, der dækker), så vi giver lige dette bed et år mere – nu som kartoffelbed – før der kan plantes flerårige grøntsager ud. Og efter dagens lille indsats er halvdelen af bedet nu klar til, at der kan sættes kartofler næste forår – vi er simpelthen foran!

I øvrigt VAR der enkelte hestebønneplanter, der – trods den våde og kolde eftersommer – ikke lod sig slå helt ud af, at Steffen klippede dem ned i juli. Denne sejlivede plante står såmænd og blomstrer her først i oktober. 🙂

Jeg lader den lige få et par dage mere, inden jeg rydder resten af stykket.

Hur gick det egentligen med årets jordförbättring med hjälp av bondbönor? Steffen har ju redan skrutit om de kulinariska resultaten, men nu ska det väl inte bara vara njutning alltihop…!!

Inte för att vi inte njuter av bondbönorna (idag ska jag till exempel prova att göra ”frikadeller” på torkade, blötlagda och kokta bondbönor, potatismos, lök och lite goda örter), men plantorna hade ju också en viktig funktion som jordförbättring inför den kommande utplanteringen av fleråriga grönsaker. Alltså att förbättra jorden och kväva flerårigt ogräs som till exempel kvickrot – och hur de har klarat den biffen tittade jag lite närmare på i förmiddags, när det var ett litet uppehåll på en timme mellan regnskurarna.

Och omedelbart tror jag att de har skött jobbet helt efter boken. Men strängt taget vet jag inte. Just när det gäller ”kvickrotsmordet” är det nog snarare marktäckningen (tidningar, ensilage och hö) som bär ansvaret – och i och med att jag inte har gjort någon ny jordanalys så vet jag faktiskt inte om det har tillförts kväve till jorden.

Men resultatet är icke desto mindre att det nästan inte finns något ogräs alls på det stycke där bondbönorna har stått, och att det vimlar av daggmaskar. Jorden är lös och härlig. So far, so good.

Den lilla kvickroten som finns kvar har faktiskt skjutit upp precis där bönplantorna stod (där det ju var hål i marktäckningen) – men i övrigt finns det i stort sett ingenting att anmärka på. Jag har nu rensat det mesta av området – först från det som var kvar av täckmaterialet (som jag har lagt tillfälligt i en annan bädd) och sedan från de få ogräsplantor jag kunde hitta. Därefter har jag krattat jorden (lite fint ska det ändå vara) och sedan lagt på ett nytt lager täckmaterial (regnskadat hö från Kobakkegård), så att inget nytt ogräs gror. Tidningarna vågar jag skippa nu när det är så lite kvickrot kvar.

Før rydning

Sådan så der ud under dækket

Fint revet

— og dækket igen

Det finns dock fortfarande ganska mycket rötter från skogsfräken, men de bryr sig inte alls om tidningspapper. Å andra sidan verkar det som om trycket från skogsfräken i årets potatisland har varit betydligt lägre (potatisplantorna har mer bladmassa som täcker), så vi ger den här bädden ett år till – nu som potatisland – innan det kan planteras ut fleråriga grönsaker. Och efter dagens lilla insats är hälften av bädden nu klar för att sätta potatis nästa vår – vi ligger helt enkelt före schemat!

För övrigt fanns det faktiskt enstaka bondböneplantor som – trots den blöta och kalla eftersommaren – inte lät sig slås ned av att Steffen klippte ner dem i juli. Denna seglivade planta står minsann och blommar här i början av oktober. 🙂

Jag låter den få ett par dagar till innan jag röjer resten av stycket.