Asparges

Det går fremad med aspargesplantagen. Sidste efterår beskrev jeg, hvordan jeg havde høstet aspargesfrø, og frøene blev sået i det tidlige forår og er nu blevet til 26 flotte små planter, der er pottet op og står i en beskyttet kasse i gårdhaven foran aftægtsboligen.

De ‘gamle’ planter overlevede alle 11 vinteren og begyndte at skyde i deres potter i starten af april.

I påskeferien fik vi besøg af Dorte og Morten, og Morten fik nogle af de gamle, skæve ege-brædder fra laden til at hænge sammen som en kasse rundt om det kommende aspargesbed. Så støtter rammen lidt om bedet, så jeg nemmere kan bygge det op som et ‘semi-højbed’. Meget stiligt!

Jorden i rammen blev gravet grundigt igennem og fik en ordentlig børfuld kompost fra ormekomposten – og så blev aspargesplanterne forsigtigt lirket ud af deres potter og sat rigtigt i jorden.

Når man køber ‘færdige’ aspargesplanter, køber man dem ofte som barrodsplanter, og så følger man en lidt omstændelig plantevejledning, hvor man graver en rende, laver en lille forhøjning i renden, og så sætter barrodsplanterne oppe på toppen af forhøjningen med rødderne spredt ned i renden. Derefter lægger man et lille lag jord på, og henover de efterfølgende uger lægger man mere og mere jord på, efterhånden som planten begynder at skyde.

Sådan troede jeg egentlig også, at jeg skulle plante mine asparges. Men de stod så fint og skød i deres store potter, så Steffen og jeg blev enige om, at de da bare skulle have lov til at vokse videre, i stedet for først at skulle konverteres til barrodsplanter. Så jeg gravede helt enkelt 11 huller i det nye bed, og satte planterne med jord og det hele ned i hullet. Slet ikke efter forskrifterne, så måske går det helt galt!

Indtil videre er det tilsyneladende slet ikke gået galt. Alle 11 planter skyder som gale og ser ud til at stortrives.

Næste opgave i asparges-sagaen bliver nu at forberede et nyt bed til udplantning af de næste aspargesplanter. Det bliver formentlig på den anden side af aftægtsboligen, hvor jeg så småt er gået i gang med at anlægge en mere traditionel køkkenhave. Mere om det på et andet tidspunkt.

Det går framåt med sparrisodlingen.
Förra hösten beskrev jag hur jag hade skördat sparrisfrön, och fröna såddes tidigt i våras och har nu blivit 26 fina små plantor som har satts om i krukor och står i en skyddad låda på gårdsplanen framför undantagstugan.

De ”gamla” plantorna överlevde vintern alla elva och började skjuta skott i sina krukor i början av april.

Under påsklovet fick vi besök av Dorte och Morten, och Morten fick några av de gamla, skeva ekbrädorna från ladan att hänga ihop som en ram runt den kommande sparrisbädden. Ramen ger lite stöd åt bädden så att jag enklare kan bygga upp den som en ”semi-upphöjd bädd”. Mycket stiligt!

Jorden i ramen grävdes igenom grundligt och fick en rejäl skottkärra full med kompost från kökskomposten – och sedan lirkades sparrisplantorna försiktigt ur sina krukor och sattes på sin riktiga plats i jorden.

När man köper ”färdiga” sparrisplantor köper man dem ofta som barrotade plantor, och då följer man en lite omständlig planteringsanvisning där man gräver ett dike, gör en liten upphöjning i diket och sedan sätter de barrotade plantorna ovanpå toppen av upphöjningen med rötterna utspridda ner i diket. Därefter lägger man på ett litet lager jord, och under de följande veckorna lägger man på mer och mer jord allt eftersom plantan börjar skjuta skott.

Jag trodde egentligen att det var så jag skulle plantera min sparris också. Men de stod så fint och sköt skott i sina stora krukor, så Steffen och jag kom överens om att de helt enkelt skulle få lov att växa vidare, i stället för att först behöva konverteras till barrotade plantor. Så jag grävde helt enkelt 11 hål i den nya bädden och satte ner plantorna med jord och allt i hålet. Inte alls enligt föreskrifterna, så det kanske går helt åt skogen!

Än så länge har det uppenbarligen inte gått fel alls. Alla 11 plantor skjuter skott som besatta och ser ut att stortrivas.

Nästa uppgift i sparris-sagan blir nu att förbereda en ny bädd för utplantering av nästa omgång sparrisplantor. Det blir förmodligen på andra sidan av undantagstugan, där jag sakta men säkert har börjat anlägga en mer traditionell köksträdgård. Mer om det vid ett annat tillfälle.