Frugttræer i skovhaven

Endelig!! er det tid til at plante frugttræer i skovhaven. Vi har nu bestilt træerne i den lokale planteskole til weekenden før påske, og der skal vist også bestilles en trailer …Planen over, hvor træerne skal stå, har vi finpudset over vinteren, hvor vi også har studeret, hvilke sorter vi vil have af de forskellige træer. Det endte med at blive følgende træer:

6 æbletræer på grundstamme A2:

Gyllenkroks Astrakan er en meget gammel (ældre end Gammelgård) svensk æblesort, der giver helt tidlige æbler (august-starten af september), der er gode og saftige, men ikke så holdbare. Måske er de gode til den første most?
Sävstaholm er også en gammel, svensk æblesort, der kommer tidligt – dog lidt senere end Astrakanen.
Alice er det sidste tidlige æble, vi har valgt. Det skulle være syrligt og meget velsmagende.
Aroma fik vi sidste år i kassevis af af Mari-Ann til mosten, men det er derudover et dejligt spise- og kageæble. Det var modent i oktober.
Folke er et andet fast, syrligt oktoberæble, der især er godt, når det har ligget et par måneder i kælderen. Og så kan det gemmes længe – helt til foråret.
Belle de Boskoop (den SKAL vi bare have, til æblemosten!). Og er ellers et godt, sent madæble (som vi stadig har enkelte, rynkede eksemplarer af i kælderen fra sidste års høst hos Steffens forældre).

Udover de nye æbletræer plantede vi sidste år et lille Elstar-æbletræ, som Steffen fik i fødselsdagsgave.

Denne blanding skulle gerne give æbler fordelt over hele efteråret, og måske med mulighed for 2 x mostning. Og cider. Og æblecidereddike. Og mange kager! 🙂

2 pæretræer:

Gråpære. Steffen måtte bare have et stort gråpære-træ, der ikke skal beskæres, men bare stå i bunden af skovhaven og blive et stort klatretræ. Det må så også godt få pærer …
Göteborgs Diamant. Også et stort pæretræ, men i modsætning til gråpærerne (der er små og krydrede i smagen), så giver det store, saftige, bløde pærer. Så kan jeg spise gråpærerne, og Steffen kan få diamanterne.

Vi plantede allerede det første år et espaljeret Esperens Herre pæretræ op ad den sydvendte gavl af laden. Det er ikke selvbestøvende, og det er så her, Göteborgs Diamant (også) kommer ind i billedet. Både Esperens Herre og Göteborgs Diamant skulle bestøve gråpæren, og Esperens Herre skulle tage sig af Diamanten. Så skulle vi være dækket ind!

Esperens Herre, Elstar-æbletræet og et Stella kirsebærtræ står lige uden for skovhaven, syd for laden, som man kan se på dette billede fra sidste sommer.

Andre frugttræer i skovhaven:

Vi købte sidste efterår nogle lidt mere eksotiske frugttræer hos Westergårds planteskole på Fyn, som har stået og overvintret i ladekælderen. Det har de klaret upåklageligt, og de er nu også klar til at blive plantet ud.

Morbær ‘Illinois Everbearing’ er en krydsning mellem sort og hvid morbær, der giver sorte bær. Den skulle være ekstremt hårdfør (klarer ned til 25 frostgrader) og giver bær fra midt på sommeren. Den kræver et andet morbær-træ til bestøvning – og der håber vi i løbet af sommeren at skaffe et Mulle her i Sverige.
Pærekvæde ‘Vranja’.
Æblekvæde ‘Konstantinobel’
Og så et lidt vovet sats: en PawPaw ‘Sunflower’. Pawpaw er oprindeligt en tropisk frugt, der i Nordamerika er vandret nordpå og er blevet vinterhårdfør. Om den også kan klare det smålandske klima vil tiden vise. Konsistensen skulle være som avocado og smagen som en blanding af jordbær, banan og mango! 🙂 Også den skal helst have en anden sort til bestøvning, og vi satser på at købe endnu en pawpaw fra Westergård til efteråret.

Endelig skal vi i løbet af foråret have fundet en mispel, en storfrugtet mirabelle og et par goumier. Og så skulle trælaget i skovhaven også være ved at være på plads – der står jo også allerede en masse rødel og forbereder sig på at være ammetræer for alle de andre.

Frugttræer udenfor skovhaven

I skellet ind mod Calle og Linda (mellem deres store sø og vores Sydhav) startede vi sidste efterår et læhegn op – vi plantede en masse Aronia og Saskatoon, som i øvrigt også har klaret vinteren fint og nu er begyndt at skyde. Vi gjorde plads i læhegnet til, at der også kunne stå nogle store frugttræer, og de skal også plantes i den kommende påskeferie:

Sødkirsebær ‘Fryksås’. Skulle blive et stort kirsebærtræ, der giver store, gulrøde moreller. Det er delvist selvbestøvende, men ellers har vi jo et lille Stella-kirsebærtræ på gårdspladsen, og et stort surkirsebærtræ foran køkkenvinduet.
Blomme ‘Grøn Reine Claude’. Det er bare den bedste blomme, der findes, så den skal prøves. Det bliver et stort træ, der giver mange blommer i september, men er mange år om at komme i gang.
Blomme ‘Opal’. En meget saftig, violet blomme, der også skulle gi’ stor høst – og heldigvis lidt hurtigere end Reine Clauden.

Jeg tror, at vi får vores gravelyst styret i påsken. 🙂

Äntligen!! Nu är det dags att plantera fruktträd i skogsträdgården. Vi har beställt träden från den lokala plantskolan till helgen före påsk, och vi får nog se till att boka ett släp också…
Planen för var träden ska stå har vi finputsat under vintern, då vi också har studerat vilka sorter vi vill ha. Det slutade med följande träd:

6 äppelträd på grundstam A2:

Gyllenkroks Astrakan är en mycket gammal (äldre än Gammelgård) svensk äppelsort som ger tidiga äpplen (augusti-början av september). De är goda och saftiga men har kort hållbarhet. Kanske passar de bra till säsongens första must?
Sävstaholm är också en gammal svensk äppelsort som mognar tidigt – dock lite senare än Astrakanen.
Alice är det sista tidiga äpplet vi har valt. Det ska vara syrligt och mycket välsmakande.
Aroma fick vi i mängder av Mari-Ann förra året till mustningen, men det är dessutom ett härligt ät- och kakäpple. Det var moget i oktober.
Folke är ett annat fast, syrligt oktoberäpple som är särskilt gott när det har legat ett par månader i källaren. Dessutom kan det lagras länge – ända till våren.
Belle de Boskoop (det MÅSTE vi bara ha till äppelmusten!). Det är ett bra, sent matäpple (som vi fortfarande har några enstaka, rynkiga exemplar av i källaren från förra årets skörd hos Steffens föräldrar).

Utöver de nya träden planterade vi förra året ett litet Elstar-träd som Steffen fick i födelsedagspresent.

Den här blandningen bör ge äpplen under hela hösten och kanske möjlighet till mustning i två omgångar. Och cider. Och äppelcidervinäger. Och många kakor! 🙂

2 päronträd:

Gråpäron. Steffen var bara tvungen att ha ett stort gråpäronträd som inte ska beskäras, utan bara stå längst ner i skogsträdgården och bli ett stort klätterträd. Det får förstås gärna ge päron också…
Göteborgs Diamant. Också ett stort päronträd, men till skillnad från gråpäronen (som är små och kryddiga i smaken) ger det här stora, saftiga och mjuka päron. Då kan jag äta gråpäronen och Steffen kan få diamanterna.

Vi planterade redan första året ett spaljerat Esperens Herre-päronträd mot ladans sydvägg. Det är inte självpollinerande, och det är här Göteborgs Diamant kommer in i bilden. Både Esperens Herre och Göteborgs Diamant bör pollinera gråpäronet, och Esperens Herre ska ta hand om Diamanten. Då bör vi ha täckt upp för alla!

Esperens Herre, Elstar-äppelträdet och ett Stella-körsbärsträd står precis utanför skogsträdgården, söder om ladan, som man kan se på den här bilden från förra sommaren.

Andra fruktträd i skogsträdgården:

Förra hösten köpte vi några lite mer exotiska fruktträd hos Westergårds plantskola på Fyn, som har övervintrat i ladans källare. Det har de klarat galant och de är nu redo att planteras ut.

Mullbär ‘Illinois Everbearing’ är en korsning mellan svart och vitt mullbär som ger svarta bär. Den ska vara extremt härdig (klarar ner till 25 minusgrader) och ger bär från mitten av sommaren. Den kräver ett annat mullbärsträd för pollinering – där hoppas vi kunna få tag på en ‘Mulle’ här i Sverige under sommaren.
Päronkvitten ‘Vranja’.
Äppelkvitten ‘Konstantinopel’.
Och så en lite vågad satsning: en Pawpaw ‘Sunflower’. Pawpaw är ursprungligen en tropisk frukt som i Nordamerika har vandrat norrut och blivit vinterhärdig. Om den klarar det småländska klimatet får tiden utvisa. Konsistensen ska vara som avokado och smaken som en blandning av jordgubbar, banan och mango! 🙂 Även denna vill helst ha en annan sort för pollinering, så vi siktar på att köpa ytterligare en pawpaw från Westergård till hösten.

Slutligen ska vi under våren försöka hitta en mispel, en storfruktig mirabell och ett par silverbuskar (goumi). Då bör trädskiktet i skogsträdgården vara nästan på plats – det står ju redan en massa klibbal där och förbereder sig på att vara amträd åt alla de andra.

Fruktträd utanför skogsträdgården:

I tomtgränsen mot Calle och Linda påbörjade vi förra hösten en läplantering – vi planterade en hel del Aronia och Saskatoon (häggmispel), som för övrigt har klarat vintern fint och börjat skjuta skott. Vi lämnade plats i läplanteringen för några stora fruktträd som också ska i jorden under påsklovet:

Sötkörsbär ‘Fryksås’. Ska bli ett stort körsbärsträd som ger stora, gulröda bigarråer. Det är delvis självpollinerande, men annars har vi ju ett litet Stella-körsbärsträd på gårdsplanen och ett stort surkörsbärsträd framför köksfönstret.
Plommon ‘Grön Reine Claude’. Det är helt enkelt det godaste plommonet som finns, så det måste testas. Det blir ett stort träd som ger mycket frukt i september, men det tar många år på sig att komma igång.
Plommon ‘Opal’. Ett mycket saftigt, violett plommon som också ska ge stor skörd – och lyckligtvis lite snabbare än Reine Claude.

Jag tror att vi får vårt lystmäte av att gräva tillgodosett i påsk. 🙂